Eller kanske inte så mycket en recension, mer jag som säger vad jag tyckte. Räknas det som recension? Det var en fruktansvärt hjärtskärande sorglig film som ändå ingav en gnutta hopp om mänskligheten.

Det handlar om Oscar som bor i New York med sin mamma. Hans pappa dog den 11 september i ett av World Trade Center-tornen och Oscar kan inte riktigt hantera sorgen. Han hittar en nyckel och ett namn i en vas pappans garderob och ger sig ut i New York för att fråga cirka 500 olika människor med det namnet om de kände hans pappa.

Resan är, naturligtvis, det som lär honom mer än själva målet och karaktärerna som han träffar han är underbara människor med hjärta och själ och sina egna historier. Mer säger jag inte, ni måste se filmen!

Boken är prisad sedan länge av kritiker och bloggare och eftersom böckerna nästan alltid är bättre än filmerna så ska jag nog se till att läsa den också. Sen. Någon dag. Då jag får tid.

Alltså: Extremely Loud and Incredibly Close får 5 J av 5 möjliga!