Idag, mitt i terminen, så var det examensdags för en hel drös med Flindersstudenter. Det kryllade av tårögda mammor och skrockande pappor uppe på skolan. Och överallt vimlade en massa finklädda studenter omkring med den obligatoriska svarta hatten, kåpor, slips eller höga klackar.

Jag fick en stolt-känsla i bröstet. På något vis blev jag så himla glad för de där okända människornas skull, att de stod ut minst tre år på universitetet och att det nu är ett nytt kapitel som börjar i deras liv.

Jag tänkte på hur härligt det ska bli när vi är färdiga på Malmö Högskola. När jag äntligen får flytta ihop med Eric, inreda en lägenhet, sova i samma säng som honom mer än en helg i taget. Skaffa ett jobb och börja betala tillbaks på studielånet. Men samtidigt inte träffa mina fina högskolevänner som blivit riktiga vänskaper, inte kunna hänga i soffan hos Malena och Tony lika ofta och inte kunna sticka hem en sväng till mamma och pappa. Livet förändras ju såklart på gott och ont. Och jag ser med spänning fram emot mina nästa kapitel i livet.