Det var inte så länge sen jag skrev om Elsas språk, jag vet. Men det händer ju så mycket inom det området att jag bara måste anteckna lite igen.

Varje dag blir jag så imponerad av hur kommunikativ Elsa är trots att hon hör tre språk från sina två föräldrar. Jag tycker det är superintressant att betrakta tvåspråkigheten och hur den växer fram. I en av mina gamla nannyfamiljer var barnen också tvåspråkiga, men äldre än Elsa när jag lärde känna dem. Så där var grejen att de pratade två språk inget konstigt, utan naturligt och okonstlat.

Det är den i och för sig hos Elsa också, men hon håller ju på att lära sig prata. Som en vanlig 1,5-åring, fast på två språk samtidigt. Just nu är strategin från hennes sida att köra med de ord som är lättast, oavsett språk. Hon märker ju att jag fattar vad gucken betyder, trots att det heter titta på svenska. Dessutom komplementerar hon med tecken när de finns. Vissa tecken har hon själv etablerat och vi tagit efter, andra har vi lärt henne.

Tack vare en 1,5-årings relativt repetativia tankegångar, uppenbarligen, så klarar vi oss fint med det här och förstår varandra fantastiskt bra. Det senaste hon säger är dessutom megagulligt, om än lite tjatigt ibland: “Tom mamma, tom!” (= Kom mamma, kom!”)

Hon säger också:

Äsa (Elsa, sägs cirka 200 gånger i timmen och har lika många betydelser som ordet snö för eskimåerna, fast tvärtom typ)
vassa (Wasser, vatten)
ta (tack)
kss kss (kissa)
bajsa
Ata (Anton)
Mija (Mira)
tapta (potta)
amma (hemma)
anna (annan, en till)
mä (mer)
voffa (hund)
Aaba (Alba, mamma och pappas hund)
mååmåå (mormor, den ska hennes mormor snart få höra live!!)
tooo (stor)
iia (lila, färgen som hon kan identifiera med hökögon)
offa (hoppsan, sägs så fort något ramlar, eller hon gör något som hon inte får)
uff (ost)

Användbara ord som hon väljer att teckna istället är: morfar, filt, sova, jobba (och där säger hon pappa och gör sen tecknet för jobba = pappa jobbar), flygplan, kanin, elefant, bok, liten, mat.

Förutom att säga/teckna allt det här så förstår hon verkligen allt man säger till henne. Även längre, mer komplicerade grejer. Hon är så klok. Hjälpte mig att sortera nytvättade strumpor häromdagen och är bättre än sin far på att sätta tillbaks sina skor i hyllan när vi kommer in igen.  Hon kan ta av alla sina kläder och tränar på att ta på dem igen. Hon äter som en drottning med sked och gaffel. Hon är, som ni hör, ett litet geni.

Och jag hoppas att hon aldrig kommer vägra prata svenska med mig. Och jag ska göra mitt bästa för att hålla vårt minoritetsspråk levande.