Det var med en liten sten under bröstbenet som jag vaknade i morse och insåg att det nu bara är en natts sömn innan planet går. Om det nu går. Det är strejk på Frankfurts flygplats och hälften av alla flygningar är inställda. Men jag lever på hoppet att mitt stora plan som ska gå så långt bort trots allt ändå kommer att lyfta. Jag tror nämligen inte att det hade varit så bra för mitt psyke att tvingas säga hejdå till Eric och sen inte komma iväg, behöva sova här nån natt till och sen säga hejdå igen. Inte bra. Dessutom hade jag kommit försent till många av de redan inplanerade, obligatoriska mötena i Adelaide. Så nej, flyga på lördagkväll som planerat vill jag.

Snart ska jag be mig ut på stan för ännu ett avsked. Ska äta lunch med Angelica och Yvonne och kanske ta en liten runda på stan. Dum som jag är så har jag inte börjat packa än, vilket betyder att jag inte har någon koll alls på om jag behöver nåt eller saknar nåt. Jag har också glömt att ta reda på om Kai har en adapter eller inte. Jeej för mig. Suck. Hade velat få lite pluggande gjort idag också, men känner redan nu att det kan bli knappt. Nä, bäst jag tar denna dagen vid hornen och går och duschar nu. Vi hörs lite senare!

För att illustrera att jag ska luncha med Angelica och Ivon väljer jag att publicera den här underbara bilden på en bunke glada svenska tjejer i en taxi. Från vänster: Yvonne, Izabella, Caroline och Angelica.