På måndag smäller det. Vår treåring ska börja förskolan. Jag är glad och tacksam för att jag har kunnat ha henne hemma så länge som 3,5 år. Det känns bra att hon inte har tvingats in på förskola tidigare, för att vi måste börja jobba. Jag förstår samtidigt att många inte har ett val och att många barn har det hur bra som helst på förskola och att många inte trivs med att gå hemma med sina barn. Jag dömer ingen. Men för oss har det varit helt fantastiskt. Ingenting har jag missat av Elsas första  3,5 år i livet.

Men nu är det tid. Hon är redo. Jag är förhoppningsvis också redo. Elsa är sugen på att få fler jämnåriga polare, att lära sig nya grejer, att få använda en jättecool lekplats som vi gått förbi hur ofta som helst sen vi flyttade hit. Hon tycker det ska bli kul att fira de tyska högtiderna fasching, Sankt Martin och Nikolaus. Hon längtar efter att få använda barntoaletterna och barnvaskarna, gymparummet och allt härligt pysselmaterial som hon redan spanat in i lokalen. Det är i Sternschnuppengruppe, stjärnfallsgruppen, som hon kommer att gå, vår stjärna, och jag gillar hennes huvudlärare som vi träffat två gånger redan.

Nu är jag mest orolig för att hon inte kommer att få några kompisar. Lite egen är hon allt, som man säger i Skåne. Lite speciell, ganska lillgammal och försiktig. Följer gärna, men har också egna idéer om hur saker och ting ska vara. Pratar ju flytande svenska och tyska, med flera ord som vi säger på svenska, även i tyskan. Snippa, bajs, godis, busa och trams till exempel. Fast det löser sig säkert också snabbt, att hon kommer in i att det är tyska som gäller om folk ska förstå. Jag tycker att man så tidigt kan se vilka barn som kommer få en tuff skolgång, vilka som aldrig kommer att ha problem med att bli omtyckta, vilka som är starka och kaxiga och oroliga och elaka och osäkra och självsäkra. Det gäller att inte självförtroendet krossas redan i förskolan, att lyckas hitta någon som förstår en och som vill ha med en i sitt sammanhang.

Så jag hoppas att hon kommer att hitta sin plats. Få vänner i gruppen, känna sig trygg och glad och avslappnad. Vilja gå dit. Hon ska bara gå förmiddagar också, vilket förhoppningsvis inte kommer att vara en nackdel när det kommer till att komma in i gruppen. De flesta har föräldrar som jobbar och är där hela dagen, men jag tycker det räcker gott och väl med förmiddagarna. Då får vi äta lunch tillsammans, läsa böcker till vilan och sen ha eftermiddagarna på oss att hänga vi tre igen, storasyster, lillebror och jag.