För några veckor sen berättade jag ju om koalabajset som jag hittade under ett träd här i närheten, idag hände något mycket bättre. Precis innan jag vek av lilla gångstigen och gick nerför trappan till vår ytterdörr så trillar något litet ner från ett träd bredvid mig. (Så här i efterhand tänker jag att det var bajs eller nån form av ovanlig eukalyptuskotte.) Sen går tiden i slowmotion.

Jag får en känsla av att nåt stort är på väg att hända. Jag tittar upp i trädets täta krona och ser en klump av ogenomträngligt material. Jag går runt trädet och tittar upp igen. Jag ser en koala. En halvvuxen koala som sitter och sover med tassen över axeln på sig själv. Så. Himla. Stort. Oh vad jag blev glad!