Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 9 månader

January 3rd, 2016 | Posted by Jess in Ungen

Herregud vad jag är dålig på att skriva de här texterna direkt i samband med månadsdagen! Nu har tiden sprungit iväg igen och snart är hon 10 månader istället, ungen vår. Den 17 december firades i Sverige, hemma hos Elsas mormor och morfar.

Elsa gillar: Att bli omkringburen. Från att ha varit väldigt nöjd med att åla och rulla sig fram över golvet så vill hon nuförtiden mest bli buren. Hon kanske tror att man missar mindre på det sättet och hon har ju rätt, det är ju en garanti för alltid vara där jag eller Eric är. Hon gillar också att läsa böcker, fortfarande. Och att äta macka i små små bitar med mycket smör på.

Elsa gillar inte: Att åka bil. Detta är en klassiker som troligtvis nämnts ett par gånger tidigare i det här sammanhanget, men det gör sig påmint varje gång  vi “måste” åka bil. Jag tror att det är själva bältet som hon inte gillar, att sitta fastspänd alltså. Det gäller att timea det väl så att hon sover, eller ladda upp med en massa leksaker, nån som sitter bak och underhåller och sen bara hoppas på det bästa. Hon gillar heller inte när man säger nej. Själva ordet alltså. Oavsett i vilken ton eller stränghetsgrad så reagerar hon oftast med tårar och förtvivlan. Det har fastnat, att nej är negativt. Jag tar det naturligtvis som ett intelligenstecken, men ungen är ju snart 10 månader (som sagt) så det är väl inte så konstigt.

Elsa sover: För tillfället bra! Hon började, så fort vi kom till Sverige, med att lägga sig runt 19.30 och sen låta sig bäras över till rätt säng vid 22 och sen äta en gång vid 3 och sen sova till 7. Detta kan jag leva med. Fortsätter hon sova så hemma i Tyskland så kanske det snart är dags att flytta över till eget rum… (AAAAHHH!!!)

Elsa är: Numera en fyratandig varelse som glatt gnagar på allt och alla. Hon är nästan alltid en solstråle som gillar när människor tittar på henne och pratar med henne. Hon är väldigt främmad (säger man så bara i Skåne eller), alltså, hon vill hela tiden ha mig eller Eric i närheten av säkerhetsskäl. Även efter två veckor med dagligt häng hos sin mormor och morfar fick jag knappt gå på toa utan att hon började storgråta i mormors famn. Jag har dock läst att det är normalt med en separationsångestfas runt den här tiden i de små livens liv, så jag försöker ha tålamod och acceptera och stanna hos henne så mycket det går. Dock vore det skönt att kunna kissa i fred ibland, men det kommer kanske när hon tagit studenten eller nåt.
Elsa vinkar också när hon blir vinkad på och när hon hör orden hej eller hejdå (på både tyska och svenska!). Hon klappar nu för tiden också när vi ber henne (också på båda språken). När man frågar hur stor hon är, lyfter hon armarna mot himlen så högt det går. Hon kan visa var lampan är och var pappa är och var pappas näsa är. Hon är stor tjej helt enkelt. Såååå stor och såååå fin.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

One Response

  • Angelica says:

    Åh stora tjejen! Jag känner igen massa i min flicka också, så himla coolt att det följer åldern det de gör! Och kul för mig att se vars Chloe kanske är om en månad. 🙂 puss på er!!



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *