I fem år har vi varit föräldrar nu, till den här lilla kloka människan och hennes syskon. Elsa Marie är fortsatt en väldigt lugn och snäll tjej. Hon gillar när man är glad på henne och hon gillar inte när man är arg på henne. Hon kan inte ljuga och har inget pokerface, vilket är ganska praktiskt för man kan lita på henne till 100 procent. Hon är ganska känslig, på gott och ont. Å ena sidan är det jobbigt att hon piper och ropar på mamma så fort Ville tittar surt på henne och slår hon sig måste hon gråta och oja sig i en halvtimme, minst. Å andra sidan förstår hon hur andra människor känner och är bra på att sätta sig in i olika situationer på ett emotionellt plan.

Hon trivs okej på förskolan, men jag tror att skolan kommer att passa henne bättre. Det är för slappt på förskolan med långa pass av fri lek som inte är något för en som helst pratar och utforskar och diskuterar och aktiverar sig hela tiden. I skolan hoppas vi på aktiviteter med tanke bakom där hon får en utmaning, istället för att bara fylla i suddiga enhörningar utskrivna från internet i fyra timmar om dagen.

Elsa kan redan alla alfabetets bokstäver och har varit duktig på att ljuda sig fram och “skriva” det hon velat uttrycka. Nu de senaste veckorna har hon också kommit på hur man ljudar för att läsa. Häromdagen läste hon avslutningsbilden från tv-programmet Husdrömmer som jag hade tittat på på datorn. “Där står ‘Vill du vara med i… Huuusdrammar'”. Grym är hon.

Hon gillar att cykla, hon är superlång för sin ålder och har redan storlek 122-128 i kläder och behöver en ny cykel. Hon älskar enhörningar, godis, pizza, att lyssna på ljudböcker och att kolla på tv. Hon har riktigt dålig humör, pruttar värre än Eric och borstar inte gärna håret. När hon blir riktigt glad blir hon galen och springer runt i cirklar och ropar högt. Hon sjunger hellre än bra och har mer tålamod än man kan kräva med sina emellanåt jobbiga småsyskon.

Världens bästa Elsa, min kloka, smarta, härliga, roliga, busiga, snabba, starka unge. Hon är bäst.