Tiden har gått, igår firade Elsa sin andra måndadsdag. Det blir tjat nu, men jag måste ändå få säga följande: tiden går. Herre vad tiden går. Ibland känns ungen vår miniliten och ibland som stora tjejen. 

Igår var det ju söndag så pappa Eric var hemma och hängde med oss. Vi gick en 10-kilometers promenad, träffade familjen Zimmermann (Lars, Linda och Mira) lite snabbt och åt rösti med örtkvarg på kvällen. Elsa sov i vagnen och var gullig, som vanligt. 

Elsa gillar: När särskilt pappa (tror han har mer intressant textur i ansiktet) pussar henne. Att hänga över min axel och spana in världen, fönstret i köket och olika lampor. Mjölk, såklart, fortfarande. Fast på senare tid käkar hon bara en liten slutt, rapar och är sen nöjd. Vi hänger med i svängarna så gott det går. Propsar man på så kaskadkräks hon istället. 

Elsa gillar inte: Att få halsvecken tvättade. Det är så svårt att komma till att vi tyvärr måste vara lite aggressiva på ett snällt sätt och bända upp hakan på henne. Det samlas damm, ludd och sur mjölk därinne som sen förvandlas till en vit geggost som luktar LIK, alltså tvättar vi för att undvika detta. Ligga ensam eller få vänta på maten är heller inga favoriter. 

Elsa sover: Lite svajigt just nu. Första delen av natten, typ 21 till 3, 4, sover vi bra alla tre. Efter den matningen sover Eric fortsatt bra medan Elsa ligger och korvar runt och bökar och grymtar och jag ligger och tittar på henne. Lite jobbigt, men vi hoppas att det går över snart. På dagen sover hon när och så länge hon själv vill. Väldigt gärna och gott i vagnen också, så länge den rör på sig och är utomhus. 

Elsa är: Fortfarande den finaste tjejen som finns. Väldigt bra på ögonkontakt och att spricka upp i ett leende när hon får ett smajl från någon. Snackig och babblig, särskilt när hon ser att nån lyssnar. Fascinerad av sånt som rör sig ovanför hennes huvud och fullkomligt obenägen att hålla eller slå mot saker. Vi övar på det. Och är så himla tacksam för att livet med barn bara precis har börjat.