Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 11 månader

February 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen

Elva. Månader. Alltså ungefär en månad innan hon fyller 1 år. Ett år. Ja, som vanligt hänger hennes gamla mor inte med i svängarna, men idag är alltså Elsa 11 månader gammal. Hon är fortfarande världens bästa. Hon blir faktiskt bara roligare och roligare att hänga med. Nu förstår hon nästan allt som vi säger direkt till henne och kommunicerar tillbaks med gester, pekningar och ljud. Alltid samma ljud, ett “hääh”, som kan betyda allt från “ser du mamma, en hund!” till “jag vill ha mitt vatten”. Dessutom verkar hon inte ha något problem med de olika språken vi pratar här hemma, det är iallafall min högst oprofessionella åsikt om saken, vilket ju är skönt.

Elsa gillar: Ost. Ost måste få början den här punkten för hon är verkligen galen i ost. Men det är ju jag också så kanske man kan gissa vart hon fått det ifrån. Hon gillar ädelost och brie och vanlig hushållsost och parmesan och lite saltare sorter som Old Amsterdam och liknande. Det är ett perfekt snack att äta själv medan maten blir klar så det blir en del ost varje dag.
Hon gillar också att ställa sig upp mot allt och alla och når förvånansvärt långt med de små armarna. Vi måste numera se upp med allt som står på soffbordet eller som vi tappat på golvet, för sånt som kan vara livsfarligt har hon verkligen en förmåga att nosa upp.
Hon gillar att låtsasprata i våra mobiler, att skypa med mormor och morfar hemma i Sverige, att lyssna på musik och dansa sittdans till, att peka ut hundar på stan. Överlag hundar är toppen, igår satt vi länge och tittade på en liten frusen tax som var bunden utanför en affär och hon blir så exalterad att hon piper och försöker kasta sig ur vagnen. Tur vi snart ska hem och träffa folk som har hundar så att hon kan få klappa lite.

Elsa gillar inte: Att inte få som hon vill. Om man säger nej med bestämd röst blir hon direkt sur/ledsen, underläppen åker ut och hon tittar på en med en blick som verkar säga “men jag är ju så liten och go, jag kan väl få slicka på tvn?”. Hon är ganska känslig när det kommer till ordet Nej och kan ibland bli superledsen om jag råkar säga det automatiskt för att hon är på väg att göra nåt farligt.
Hon gillar inte att åka längre stunder i vagnen, tyvärr. Man måste ha med en liten arsenal leksaker om vi planerar att gå en runda som tar mer än 45 minuter. Det är ganska jobbigt tycker jag, för jag vill helst gå och inte samtidigt jonglera, läsa bok och sjunga barnvisor, men i nuläget får det vara så. Vi tränar på’t!

Elsa sover: Helt okej! Detaljerad beskrivning av hur det går till i nuläget: Runt 18.30 börjar vi städa undan leksakerna i vardagsrummet tillsammans (läs: jag städar och Elsa drar fram igen). Sen går vi in till hennes rum, där skötbordet står. Där kör vi en sk kattatvätt, tvättar av allt som ev. blivit smutsigt eller svettigt under dagen. Borstar håret. Tar på lite kräm om det behövs nånstans och sätter på pyjamas. Sen går vi och ammar en sista gång på soffan. Då brukar hon oftast bli väldigt avslappnad och sömnig, dock hinner hon piggna till igen innan hon ligger i sängen. För sen går vi in i sovrummet och hämtar hennes sovpåse och öppnar samtidigt fönstret på vid gavel. Sen borstar vi tänderna, sen tar vi på sovpåsen, sen tar vi en gruppkram tillsammans med hennes pappa och sen får den som inte ska lägga säga godnatt utanför sovrummet. Och sen går man in och stänger fönstret, drar ner rullgardinen och lägger henne i sängen. Ger henne kaninen och filtis och säger godnatt och går ut, men lämnar dörren öppen så att hon hör oss. (Och så att nog med ljus kommer in så att vi kan kika in.)

I idealfall (kanske… 65 % av gångerna) ligger hon och babblar en stund innan hon sen somnar. Då går vi in och kollar till henne, lägger henne till rätta och ser till att filten är inom räckhåll.
De andra 35 % så är hon lite ledsen emellanåt och då går vi in och visar att vi fortfarande är hemma, klappar om och går ut igen. Sen brukar hon somna. Ibland kan man behöva sitta bredvid och klappa lite på henne och sjunga några rundor Må din väg gå dig till mötes eller Down to the river to pray, men sen somnar hon oftast gott.

Äter oftast högst en gång på natten och då troligtvis för att jag inte orkar få henne att somna om utan bröst. Och ja, den kampen ska också tas nån gång snart.

Elsa är: Den smartaste ungen i världen. Att jag har lärt henne säga tack på teckenspråk har backfireart för nu säger hon det så fort hon inte har lust att äta mer. Hon kommer och rycker mig i byxorna när golvet är tråkigt och får då sitta med uppe på diskbänken och pilla på grejer och skala lök och äta rå zucchini. Då blir hon superglad och försöker göra som jag säger och inte kasta sig över kanten. Hon säger mammmamammama och pappappapapapaa och kan låta som en hund när man frågar efter det. Hon kan visa var håret, tänderna, öronen, huvudet, näsan, munnen, magen och händerna är. Hon kan också peka på pappa, blöjan, Anton, boken, strumporna, jackan, mössan och vattnet om man ber henne. Hon gör några av rörelserna till Imse vimse spindel och Blinka lilla stjärna. Och blinkar med händerna när vi ser stjärnor på bild i hennes böcker. Hon smaskar precis som jag när jag läser Den hungriga lilla larven och hon skäller på Kaa som pappa när han läser Djungelboken.
När jag föreslog att vi skulle bada häromkvällen, satte hon av i snabbaste krypningen jag någonsin sett henne göra och ställde sig mot badkaret och slog med händerna. Jag satte igång vattnet och hon försökte desperat ta sig över kanten, blev sur när jag skulle klä av henne och plaskade sen lyckligt när hon väl fick hoppa i.

Hon tittar och tar in och samlar information och pekar och söker bekräftelse och häähar och har sig för att man ska hänga med. Hon växer och det går för snabbt, men ändå älskar jag det. Älskar att hänga med när hon upptäcker världen och sig själv.

 

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *