Som alltid när jag saknar Eric extra mycket och tycker att tiden tills vi kan få bo ihop tar alldeles för lång tid på sig att komma, så letar jag lägenheter på tyska internetsidor. Jag hittar på en budget som vi kan tänkas ha, jag utesluter områden som jag inte vill bo i, jag tänker att vi måste ha plats till en bebis också och matbord i köket och fönster i badrummet och hiss eller bottenvåningsläge. Jag drömmer.

På stan tittar jag längtansfullt mot stora, lurviga mattor i starka färger, jag luktar på krukväxter och stryker med handen över mjuka påslakan. I småsaksaffärer fingrar jag på brevhållare, på tekoppar med ryska gummor, på tvålkoppar och lampskärmar och salt med franska örter. Jag vill ha ett skrivbord från loppis med historia och en soffa som alla får plats i samtidigt och en balkong där vi kan spela kort som vi gör hos Lars och Linda. Jag fantiserar om ett rum med bokhyllor från golv till tak, om en matplats som är mysig och snygg på samma gång, om tapeter och tyger och tittskåp. Jag tänker att mitt hem ska andas både svenskt och klassiskt.

Det känns som jag vill boa in mig, så där som gravida kvinnor gärna håller på, fast jag har ingen unge på jäsning. Jag vill bara vara med min man.