Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Dop och symaskiner och brunch och sånt.

April 27th, 2014 | Posted by Jess in Friends.

Det är söndag igen. Kanske var det söndag förra gången jag bloggade också? Denna helgen har varit rofylld och lugn, som en tur i en eka på en sommarsjö fast utan sjösjuka.

I måndags blev Eric officiellt gudfar till en liten Mira. Hon skrek lite när prästen doppade hennes hjässa i dopfunten och nog var hon lite irriterad för att det var så många människor där hela tiden som ville gulla med henne, men det var väldigt fint ändå. Jag åt MASSOR av tysk tårta. Alltså verkligen massor. Gott.

Sen jobbade jag och hade det jävligt. Eric jobbade också, ännu längre pass än jag. Träffade min svenska tjejer i torsdags på hämtmat och vardagsrumsröj.

Igår var Linda, Lars och Mira här och åt brunch. De stannade jättelänge och vi hann prata massor och Mira sov middag på vår säng. Det var mysigt. När de hade gått kom Kristina och lämnade en symaskin som de fixat till mig. Den är helny och jättebillig och jag är lite rädd för att testa den, men jag hoppas att den ska duga bra till gardiner och kuddfodral.
På kvällen tittade Eric och jag på serier, pratade, myste och bara var. Sånt som man inte hinner med under jobbeveckan, men som är så bra för själen.

Nu är min tyska man på svenskalektion hos Carl-Philipp. Det värmer i hjärtat att han betalar både tid och pengar för att lära sig mitt modersmål. Jag tar det som ett tecken på att han vill fortsätta vara ihop med mig ett tag till.

På jobbet var veckan ömsom långtråkig, ömsom väldigt stressig. I torsdags hade vi kris och i princip alla anställda förberedda sig på att bli sparkade. Chefen hade nån form av panikångestattack blandat med manisk kris och det verkade på riktigt som att domedagen var kommen.

Sen började dock fredagen med ett team-möte och peppning så då lugnade läget ner sig lite igen. Det är dock inte så bra för psyket med sådana där dagar, jag var helt slut i fredags. Jag försöker hela tiden hålla jobbet på en armlängds avstånd, att inte satsa kropp, hjärta, själ och förstånd, men det är svårt. Jag vill göra en bra insats. Vi får väl se hur det blir.

Nästa vecka drar detta tysk-svenska paret mot Sverige. Vi ska bevittna ännu ett dop, Ebbe ska bli accepterade in i kyrkan och sådär, jag ska prata tjejsnack med mina favoriter och så har mamma dragit ihop en liten familjemiddag på lördagskvällen som kommer gå ut på att jag övertalar Jimmie att köpa ut sprit till mig. Blir nog bra det.

Vi säger så länge. Hej!

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *