Det bästa med att bo tillsammans med fyra killar (eller män är de kanske snarare eftersom de är mellan 25-35 i ålder) är det här med att man slipper hår! Det enda håret som ligger och stör i duschen är mitt. Ibland förvisso blandat med vad jag hoppas är navelludd, men ändå inte värre än att jag vet när jag tar bort det med toapapper från duschsilen att de långa mörka hårstråna är mina. Det enda håret som jag kan hitta under salamin på mackan är mitt. Det enda håret som ligger bredvid min kind på kudden är mitt. Håret som fastnar i mina strumpor, klibbar sig fast i ännu kladdigt nagellack, eller hamnar bredvid min tandborste i badrummet är mitt mitt mitt. Och det känns väldigt bra. Sen om grabbarna tycker det är lika fantastiskt vet jag inte, men än så länge har de inte sagt något högt om det hela.

Mitt hår på soffa och strumpa!