The Quiet World

In an effort to get people to look
into each other’s eyes more,
and also to appease the mutes,
the government has decided
to allot each person exactly one hundred
and sixty-seven words, per day.

When the phone rings, I put it to my ear
without saying hello. In the restaurant
I point at chicken noodle soup.
I am adjusting well to the new way.

Late at night, I call my long distance lover,
proudly say I only used fifty-nine today.
I saved the rest for you.

When she doesn’t respond,
I know she’s used up all her words,
so I slowly whisper I love you
thirty-two and a third times.
After that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.

Den tysta världen

I ett försök att få människor att se
varandra i ögonen mer
och för att blidka de döva,
har regeringen beslutat att tilldela
varje människa exakt etthundra-
sextiosju ord om dagen.

När telefonen ringer, lägger jag den
mot mitt öra utan att säga hej.
På restaurangen pekar jag
på kyckling-och nudelsoppan. Jag
anpassar mig väl till det nya.

Sent på kvällen, ringer jag min lång-
distanspojkvän och säger stolt:
jag använde bara femtionio idag.
Jag sparade resten åt dig.

När han inte svarar, så vet jag
han har använt upp alla sina ord,
så jag viskar långsamt ‘jag älskar dig’
trettiotvå och en tredjedels gång.
Efteråt sitter vi bara där
och lyssnar på varandras andetag.

Jeffrey McDaniel

(fritt översatt till svenska av mig.)