Alla har sina egna bekymmer. Alla lever i sina egna universum där saker som är stora för dem kanske är små för någon annan. Vi är alla individer. Det som är jobbigt i min värld är kanske inte jobbigt i någon annas, ja, ni förstår. Så här måste det få lov att vara, jag måste få lov att klaga på att maten är dyr i Australien fast det finns människor som svälter i andra delar av världen. Det handlar ju om mina problem i relation till min värld. Men.

När jag ser videos som den här och tårarna sprutar så känns det bra futtigt att klaga på att Eric är så långt borta. Vår situation är självvald, av mig. Han är inte i en krigszon. Vi behöver inte vänta över 12 månader på att ses. Det finns, även om man inte alltid orkar tänka på det, de som har de värre.