Nu har han åkt igen. Lägenheten är kall, tyst och tråkig. Det är inte klokt hur snabbt jag hinner vänja mig vid att ha honom här. Livet är så himla mycket roligare och färggladare finare när jag har honom nära. Men nu kör vi igen, utan att tveka. Fem veckor tills jag åker till Frankfurt.

Vi har hunnit med en hel del under veckan som han var här. (Så himla fint det var också att han stannade så länge!). Bland annat, måste nämnas, så var vi på libanesisk restaurang här i Malmö i fredags. Den hade jag läst om i Att vara någons frus blogg och vi blev inte besvikna. Det var dyrt, inte direkt studentpriser, men maten var fantastisk. Vi fick in 15 meze som alla smakade så bra att vi inte kunde sluta äta. Det var tabouleh och baba ganoush och kycklingvingar och halloumi och köttfärspiroger och hommus och mera. Perfekta smaker och presentationer. Underbart.

Dessutom fick vi oss ett litet skratt på slutet när notan kom. Den var på runt xxx kronor (jag sa ju att det var dyrt) och Eric bestämde sig generöst för att runda av summan uppåt och dricksade 15 kronor. Haha! Femton kronor på en sån summa, skitkul! Han tänkte i euros och då är ju 15 euro rätt schysst med tip!

Vi promenerade sen sakta hem genom stan, för att sen genast promenera tillbaks då det visade sig att vi glömt paraplyet. Väl hemma åt vi mörk choklad och tittade på Homeland. Fin date night!