Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Tiden går här hemma på landet. Idag har vi haft superfint väder så Elsa och jag tog dalmatinern med oss på promenad i förmiddags. Solen sken, det var ganska kallt, men det funkade bra att plocka ekollon och titta efter kråkor. Elsa trivs så bra här. Jag vet att jag tjatade om det hela sommaren, men det måste sägas igen. Förhoppningsvis kan vi också ge Elsa en trädgård någongång i livet. Att slippa göra en utflykt av det så fort man vill gå ut en sväng. Att kunna öppna dörren till utomhuset och bara kasta ut barnet för en runda grässpring innan middagen. Lyx.

Efter promenaden i höstluften gick vi in och åt nyponsoppa och kanelknäcke till lunch. Sen sov Elsa i 2,5 timmar. Det händer inte så ofta längre så det gjorde mig väldigt förvånad och lite sömnig.

Vi har också lekt med dockorna här och jag har jobbat. Massor. Men nu är texterna slut för idag så jag bloggar. Lyssnar på tvättmaskinen och funderar på hur bilresan ska bli imorgon när vi ska till Malmö för att hälsa på Molly. Det ska nog gå bra. Jag tänker att Elsa får lite spännande nya böcker från sin mormors bibliotek och en shot åksjukemedicin på det.

På TVn är Anne Lundberg på resa genom Adelaide och jag tänker igen på mitt halvår där. Det känns som ett helt liv sen. En erfarenhet som gjorde mig starkare, men det var verkligen inte dans på rosor, den där terminen vid Flinders.

Ja, lite så ser livet ut just nu. Ganska makligt, men trevligt.

På besök i den skånska hösten

October 18th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Vi är i Sverige. Vi kom fram igår och genast gick Elsa fram till leksakskistan och började ropa mormor, mormor. Jag hade helt glömt bort att det ju faktiskt är lite semester för mig också att komma hit. Jag kan sitta med datorn i knät och skriva jobbtexter om konferenser och dödsbon. Samtidigt stoppar Elsa in en plastig nappflaska i en docka och sparkar omkring lite med Bobbycaren som hon fått låna av grannarna här. Livet är med andra ord okej, även om vi saknar vår pappa och man.

Vi passar även på att prata lite hus, jag och mina föräldrar. För det är något som de kan, men som jag inte har så stor koll på. Och snart kanske den kunskapen kan komma till pass. Vi får väl se. Imorgon ska vi hänga med bästisarna och snacka loss. Nån dag senare väntar ett besök i storstaden. Jag hoppas också kunna handla vinterkläder till Elsa och kanske säga hej till Jannicke och Jimmie. Och mormor och morfar!

Men ja. Först ska Elsa och min mamma laga klart kvällens middag i köket. Jag ska skriva färdigt en text om frisörer och sen får det vara bra med den saken tills Elsa sover ikväll. Då lägger sig lugnet och tvn står på på svenska. Ovanligt, men väldigt trevligt. Måste jag väl säga.

Det var inte så länge sen jag skrev om Elsas språk, jag vet. Men det händer ju så mycket inom det området att jag bara måste anteckna lite igen.

Varje dag blir jag så imponerad av hur kommunikativ Elsa är trots att hon hör tre språk från sina två föräldrar. Jag tycker det är superintressant att betrakta tvåspråkigheten och hur den växer fram. I en av mina gamla nannyfamiljer var barnen också tvåspråkiga, men äldre än Elsa när jag lärde känna dem. Så där var grejen att de pratade två språk inget konstigt, utan naturligt och okonstlat.

Det är den i och för sig hos Elsa också, men hon håller ju på att lära sig prata. Som en vanlig 1,5-åring, fast på två språk samtidigt. Just nu är strategin från hennes sida att köra med de ord som är lättast, oavsett språk. Hon märker ju att jag fattar vad gucken betyder, trots att det heter titta på svenska. Dessutom komplementerar hon med tecken när de finns. Vissa tecken har hon själv etablerat och vi tagit efter, andra har vi lärt henne.

Tack vare en 1,5-årings relativt repetativia tankegångar, uppenbarligen, så klarar vi oss fint med det här och förstår varandra fantastiskt bra. Det senaste hon säger är dessutom megagulligt, om än lite tjatigt ibland: “Tom mamma, tom!” (= Kom mamma, kom!”)

Hon säger också:

Äsa (Elsa, sägs cirka 200 gånger i timmen och har lika många betydelser som ordet snö för eskimåerna, fast tvärtom typ)
vassa (Wasser, vatten)
ta (tack)
kss kss (kissa)
bajsa
Ata (Anton)
Mija (Mira)
tapta (potta)
amma (hemma)
anna (annan, en till)
mä (mer)
voffa (hund)
Aaba (Alba, mamma och pappas hund)
mååmåå (mormor, den ska hennes mormor snart få höra live!!)
tooo (stor)
iia (lila, färgen som hon kan identifiera med hökögon)
offa (hoppsan, sägs så fort något ramlar, eller hon gör något som hon inte får)
uff (ost)

Användbara ord som hon väljer att teckna istället är: morfar, filt, sova, jobba (och där säger hon pappa och gör sen tecknet för jobba = pappa jobbar), flygplan, kanin, elefant, bok, liten, mat.

Förutom att säga/teckna allt det här så förstår hon verkligen allt man säger till henne. Även längre, mer komplicerade grejer. Hon är så klok. Hjälpte mig att sortera nytvättade strumpor häromdagen och är bättre än sin far på att sätta tillbaks sina skor i hyllan när vi kommer in igen.  Hon kan ta av alla sina kläder och tränar på att ta på dem igen. Hon äter som en drottning med sked och gaffel. Hon är, som ni hör, ett litet geni.

Och jag hoppas att hon aldrig kommer vägra prata svenska med mig. Och jag ska göra mitt bästa för att hålla vårt minoritetsspråk levande.

Planen var att Eric skulle vara pappaledig as we speak, men så ringde de från hans jobb förra veckan och hade så många sjuklingar och lika många viktiga projekt så då ställde han tillbaks solkrämen och rullade ner byxbenen igen. Och stack till jobbet. Nu hoppas vi att han snart är färdig, men man vet aldrig. Elsa och jag klarar oss i vilket fall som helst helt okej utan honom också. Särskilt när solen lyser och vi har att hitta på. Idag har vi varit en sväng i Svenska Kyrkan och nu ska vi snart åka och hämta min cykel som varit inne på lite service.

Imorgon väntar Elsas första tandläkarbesök. Det ska bli kul att se hur mycket av hennes gaddar som tandläkaren faktiskt kommer att få se. På eftermiddagen ska vi till musikgruppen och sjunga lite. Det ser jag fram emot. Och på torsdag har jag bestämt, eftersom det ska bli 30 grader varmt och alla ungar är i skolan, att vi tar en heldag på friluftsbadet. Plaskar och åker rutschkana och springer i sprinklers och vilar middag i skuggan. Hoppas att Eric också kan följa med då.

Jag har just skrivit klart den sista jobbtexten som finns uppe just nu, så jag hoppas kunna blogga vidare om bröllopet ikväll. Säger så så länge!

Elsa 17,5 månader

September 2nd, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Jag måste ta en paus från bröllopsberättandet och uppdatera världen, och mig själv i ett senare skede, om Elsa och hennes senaste erövringar. Hon är så stor. Den svenska sommarsolen och vattnet från sjön bredvid mina föräldrars hus har verkligen gjort under och fått henne att växa som ett litet krasse-spröt.

Det blir bara roligare och roligare att vara hennes mamma, hur klyschigt det än låter (och hur klyschigt det än låter att säga att något låter klyschigt). Hon är så kommunikativ. Alltså, som många tvåspråkiga barn är hon inte supersnabb med snacket, så att säga. Men hon har ju förstått allt vi säger väldigt länge nu och med hjälp av sina egna ljud, envisa stamp med lill-foten och lite teckenspråk som vi lärt henne så snackar vi med varandra dagarna i ända. Det roliga är att hon samtidigt fortsätter babbla nonstop med obegripliga ljud och läten, sagt i en ton som om vi borde veta exakt vad hon nyss sagt. Det är jättekul.

Hon kommer också ihåg grejer på ett helt annat sätt än tidigare och kan berätta för oss om sådant hon kommer att tänka på. Hon älskar fortfarande ost, och att bada, när pappa kommer hem från jobbet, bra dansmusik, böcker av alla storlekar och former. Hon fick smaka glass hos mormor i Sverige och äter det med glädje trots att det medför en viss smärta i pann-regionen. Hon bajsar oftast på toaletten, hjälper gärna till att skala ägg och är en expert på att visa vad som är stort och vad som är litet. Frågar man om hon kan säga något så svarar hon automatiskt “Nein” (nej) och fortsätter man då frågar om hon kan säga något annat ord så är svaret hela tiden “nein”, tills man frågar om hon kan säga nein. Då kniper hon ihop munnen och skakar på huvudet. Insert smiley med skrattårar.

Vi är alltså inte oroliga över hennes utveckling utan tror att det kommer lossna en vacker dag när hon är färdig med språksorteringen i huvudet och då kommer nog allt på samma gång. Eller så fortsätter hon släppa från sig ett ord i taget, varvat med något tecken. Det funkar också bra, så länge vi förstår varandra så.

Här följer en lista på tecken och ord som hon faktiskt konsekvent använder och har sagt mer än några gånger av misstag:

Elsa tecknar:

Filt
Sova
Tack
Färdig
Jobb
Morfar
Stjärna
Mat
Blinka
Bajs
Groda
Elefant
Krabba

Elsa säger:

Tacktack
Hej
Pappa
Mamma
Elsa
Vov
Bää
Mjau
Bajs
StorLiten
Tschüss (hejdå)
Heiss (varmt)

En fredag med städhjälp

July 22nd, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Det är fredag och ännu en effektiv dag läggs till historien i familjen Matthiesen. Elsa och jag har städat hela lägenheten idag. Jag dammtorkade och hon sög ur vattnet ur sin trasa (som var en ren liten handduk). Jag dammsög och hon flyttade tepåsar från en burk till en annan. Jag skurade toaletten och hon kastade leksaker i badkaret. Jag bäddade rent sängen och hon tömde min nattygsbordslåda. Jag torkade av köksluckorna och hon stoppade kylskåpsmagneter i tvättmaskinen. Jag vattnade blommor och hon hällde ut sina hårsnoddar på golvet.

Sen sov Elsa i två timmar och jag skrev texter om all inclusive-hotell i Split. När hon väl vaknade drog vi ner på stan och hämtade ett par förkortade bröllopsbyxor, lämnade tillbaks några mörkblå slipsar, handlade en fin sommarklänning med valar på och tittade på en kille som gjorde avancerade ballongdjur. Efter en avslutande timme på lekplatsen var det dags för gröt, bad, sagostund och sömn. Sen dess har vi sett två avsnitt Orange is the New Black och ätit en ostig grönsaksgratäng. Nu ska vi sova.

Så var vi tillbaks i vårt hemland och det som gör mest ont är att det är så svårt att gå ut. Hemma hos mamma och pappa i Skåne står dörren ut till trädgården alltid öppen och Elsa vandrade som hon ville ut och in, in och ut. Ibland följde lilla hunden med, ibland någon av dockorna. Hon var konstant våt om strumporna eller kall om fötterna, men så hjärtanes glad över friheten att det inte gjorde någon av oss något.

Det kändes som att fler somriga barndomsminnen skapades på de fem dagarna hemma i Sverige än vad jag hittills lyckats skrapa ihop åt henne de första sex veckorna av juni och juli här i Frankfurt. Som tur är så sticker vi ju snart igen, hyr en stuga och tar med oss pappan i familjen för att fira bröllop, bada i sjön och äta så många jordgubbar att vi nästan utvecklar en allergi.

Min möhippa hände också och var seriöst en av de finaste dagarna i mitt liv. Och då har jag ändå blivit friad till, fått en dotter, gift mig en gång och återförenats med min kärlek efter 6 månader i från varandra. Jag förstår att det låter tokigt, men från instormandet av fina tjejer på morgonkvisten och frukosten med bubblor vid havet, till den lyxiga ansiktsbehandlingen och drinkfnittrandet resten av kvällen så var dagen så freaking perfekt. Elsa passades av mormorn sin vilket gick superbra och jag fick prata bort timmar med de som varit med mig längst och känner mig bäst. Det kommer bli svårt för bröllopet att toppa detta, det säger jag er.

Imorgon är det torsdag och vi ska uträtta lite ärende, leta bröllopsskor till Elsa och skicka iväg en present till en nyfödd ny kompis. Kanske göra pesto till middag och sen försöka andas i stan som idag har hållt över 35 grader i skuggan. Det räcker bra så.

Elsa och den svenska valpen

July 15th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Det är fredag och jag är fortsatt dunderförkyld. Har ont i kroppen är hes och täppt i näsan och smakar ingenting.

I mammas frys ligger tre tårtbottnar som ska bilda bröllopstårta om några veckor och två pajer som ska serveras bakfulla vänner dagen efter det där bröllopet. Elsa sover och mamma rensar ogräs och jag har precis skrivit lite om olika sms-lån. Snart ska jag åka med Emelie och Malena till en sminkaffär i Lund och testa fina saker på mitt sjuka ansikte, förhoppningsvis köpa med mig lite fint och dessutom kunna återskapa det på den stora dagen.

Elsa trivs som fisken i vattnet här och är så gullig med dalmatinervalpen Alba. De är gulliga med varandra, så försiktiga och busiga. Imorse matade Elsa henne ur sin hand och när vi några timmar senare helt glömt bort det så sprang Elsa och hämtade en liten pellets som Alba försiktigt slickade tag i från Elsas hand. Kanske kompisar för livet de där två?

Vi hade ju hoppats kunna bada en sväng i sjön här, men det är kallt i luften. Troligtvis varmare i vattnet, men ändå så kallt i luften att man inte blir sugen på att springa omkring i bikini. Saknar Eric, det har blivit en bekväm vana att träffa honom varje dag efter våra år av distansförhållande. Facebook påminner mig dagligen om gamla blogginlägg där jag skriver om längtan efter en vardag med Eric i Frankfurt och nu är vi där. Alltså inte precis exakt just nu, men annars är vi där. Hemma i Frankfurt. Tillsammans med Elsa som en familj. Känns väldigt rätt i magen.

Klockan är 22.04 och jag har väldigt ont i halsen, antydan till migrän och en rälig hosta. Dessutom har det  varit en lång dag. Så jag ska fatta mig kort. Elsa och jag är hemma i Skåne några dagar, tog ett flyg som blev försenat och ett tåg fullt med idioter innan vi äntligen hittade mamma på stationen i Lund och fick skjuts hem till mina föräldrar ute på landet. Här möttes vi av deras nya hund Alba som fötts upp av min syster. Hon är en väldigt fin dalmatinerhona som Elsa både är väldigt förtjust i och lite nervös omkring. Elsa var för övrigt ett litet ljus på resan hit, som hon brukar. Inte mer trots, sömnvägran och gnäll än hemma och det tycker jag är så himla beundransvärt. Det är inte lätt för en liten ettåring att orka med så mycket intryck och människor och nytt hela tiden, men hon klarar det så fint.

Vi är här för att fira min morfar som fyller jämt på söndag, men också för att fylla frysen med mat som ska ätas på bröllopet och för att njuta av släkt och vänner så mycket som möjligt. Livet är alltså väldigt härligt med lax till middag och gräsmatta utanför dörren, trots att vi saknar Eric, mina smaklökar är bortdomnade och jag har så vansinnigt ont i halsen.

Jag borde jobba lite och skrapa ihop lite fler bröllopspengar till den här familjen, men klockan är redan 22.27 och jag har sand i ögonen och det känns som att det är för sent att börja nu. Jag har precis fyllt och satt på ett lager frosting på testbröllopstårtan och det blev faktiskt helt okej. Jag antecknar längs vägen och tänker att jag lär mig av mina misstag så att den riktiga blir bättre.

Elsa är sjuk och hostig och har nog riktigt ont i halsen. Varje gång hon hostar så gråter hon i sömnen innan hon sover vidare. Väldigt sorgligt att sitta och lyssna på, men det finns inte mycket vi kan göra. Får se hur hon mår imorgon om vi kanske försöker få en tid hos doktorn för att lysa ner i halsen.

Tyskland spelar fotbollsmatch mot Frankrike och ute på gatan hejar folk som galningar, men är lite efter oss i sina reaktioner. Den skandinaviska restaurangen på andra sidan vägen är tydligen ett populärt tillhåll för de som vill se EM, och inte bara de isländska fansen har hittat dit. Nu leder fransmännen med 2-0 och läget är spänt.

Elsa och jag tog oss ut för lite miljöombyte och frisk luft i eftermiddags och träffade våra svenska kompisar i parken. Det blev lite snack och lite uppdateringar, men Elsa var inte 100 % så vi drog hem och åt gröt ganska tidigt igen. Nu sover hon så gott det går med ett rivjärn i halsen, hon har till och med fått paracetamol för tredje gången i sitt liv för att hon iallafall ska kunna sova bättre än igår och under dagen då hon däckade redan lite i 12 och sen ömsom sov, ömsom skrek i en timme. Det är liksom för kort för friska Elsa och garanterat väldigt för kort för sjuka Elsa.

Imorgon ska vi till skräddarna och testa brudklänning för första gången. BH och skor är kirrade så nu hoppas vi bara att jag inte blir för besviken. Känner mig svagt positivt inställd och försöker att inte har för höga förhoppningar. Elsa, Izabella och Noah följer med som moraliska stödpersoner.