Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det är fredag och igår var det torsdag. En torsdag som var röd här i Tyskland, så Eric var hemma och vi hade kaxigt planerat in en massa bröllopsplanering som sen inte blev av för att vi spenderade morgonen med att prata med olika människor på Skype. Det var i och för sig jättetrevligt, men det bockade ju inte direkt av saker på vår gemensamma att-göra-lista.

Vi åt lunch på en italiensk restaurang där kocken hade gått lös med en chili så att maten tyvärr inte smakade så mycket mer än hetta, men det var trevligt ändå och Elsa skötte sig, som nästan alltid, exemplariskt. När hon sov på eftermiddagen så författade jag konferensguider åt Grebbestad och Tanum och Eric gjorde nyhetsbrev åt en av sina frilanskunder.

Elsa vaknade och Eric somnade. När Elsa steg upp blev Eric akut energilös så Elsa och jag stack till lekplatsen för att fördriva tiden och ge den slitna pappan i huset lugn och ro. Vi kom tillbaks och då var det i princip kvällsmatsdags för lill-hossan. Medan Eric matade henne med gröt och frukt satte jag på mig mitt kvällsansikte och de nya skorna från Marc O’Polo och drog sen hemifrån innan Elsa skulle gå och sova. Jag förklarade att pappa skulle lägga henne och att jag skulle äta mat med Izabella och komma hem senare, när hon redan sov. Hon nickade och slängde igen dörren i ansiktet på mig.

Sen satt jag på en bänk i sommarsolen och målade naglarna och väntade på mitt middagssällskap som kom på cykel och då stack vi till en tapas-restaurang här i närheten och åt räkor, champinjoner i vitlök, kryddiga köttbullar i tomatsås, manchego-ost och vin. Rött vin. Två glas till och med, så efter ett tag var den här småbarnsmamman väldigt glad och avslappnad och det var så skönt att bara prata med Izabella själv, utan att vare sig Elsa eller hennes Noah krävde blöjbyte/mat/bokläsning/kittling/nästorkning/viftande med giraff/gos/uppmärksamhet. Vi pratade och pratade och pratade tills restaurangen var tom och vi trötta.

Då cyklade jag hem igen och allt var lugnt här hemma och Elsa hade somnat så snällt med Eric och jag kröp ner i min säng, lycklig för att jag har ett sammanhang i min stad. Och en familj. Och vänner.

Åksjuk på sista etappen

May 11th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Skit. | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Elsa och jag har tagit oss hem till mina föräldrar i Skåne. Allt gick jättebra. Eric följde oss till tåget i Frankfurt och sen åkte vi tunnelbana och tåg och buss ut till planet, boardade och sen sjöng jag Äppelmelodi en gång och Elsa somnade i min famn. Hon sov till och med igenom alla högtalarutrop och säkerhetsbältes-pling.

På flygplatsen i Köpenhamn träffade vi mamma och pappa som landade nån timme tidigare från sin semester i Kroatien och de hade för ovanlighetens skull bilen på Kastrup så vi lastade in oss och körde mot Sverige. Så fort vi kommit över Öresundsbron kräktes Elsa. Våldsamt. Det kände som en åksjukegrej, vilket jag kan relatera till för jag är själv sjukt känslig mot det och kan inte ens gunga på en vanlig gunga utan att känna mig snurrig i bollen. Så vi stannade och tog slut på våtservetterna i skötväskan och bytte kläder på lilla kräkiga tjejen.

Sen körde vi vidare och när vi hade typ 8 minuter kvar till mamma och pappas hus, kräktes hon igen. Lika våldsamt. Nu kom frukosten också upp och allt blev kladdigt igen. Men nu körde vi bara på för att komma hem och kunna sanera rejält.

Nu känner jag mig lite rädd för att åka bil med henne igen, hoppas det bara var en engångsgrej (yeah right aldrig livet) och att det går bra i framtiden. Vi åker ju inte så mycket bil i Tyskland, nån gång i månaden bara, så det är inte så lätt att veta vad man ska tro.

Nu sover hon iallafall, på golvet i sin mormors och morfars sovrum och jag ska snart stänga datorn och bära ut henne i stugan i trädgården där vi bor. Imorgon ska jag till frisören och testa bröllopsuppsättningar och smink. Håll tummarna för att jag inte kommer att se ut som… fan. Tack på förhand.

Elsa är orolig inne på sitt rum. Inte klokt hur snabb man blir bortskämd med att hon somnar själv och sover hela natten. Nu har jag varit där inne tre gånger redan, klappat lite och sjungit och just nu kvider hon igen. Jag undrar om det är den där obehagliga kindtanden som man kan ana i överkäken som pockar på. Bokstavligt talat. Lilla tjejen.

Eric är och firar en kollegas födelsedag på en pub och jag har precis skrivit fem texter om kendamas. Det är en japansk träleksak som man ska spetsa en kula med. Ja. Lika kul som det låter.

Annars idag har vi städat lägenheten, vilket alltid känns lika bra efteråt, samt umgåtts med Elsas farföräldrar. Först drack vi kaffe här hemma och sen hängde vi på vår favoritlekplats i närheten. De hämtade upp bilen som vi lånade igår för att köra till Limburg, en timme bort typ, där Lars och Linda bor. Det blev en fin dag i deras soliga trädgård med bebisgos med Jona och springa efter med Elsa och leka doktor med Mira. Så himla kul. Gillar dem skarpt. Smidigt värre också när vi behöver bil och får låna gratis av svärföräldrarna som dessutom kommer och lämnar bilen här och sen hämtar den igen.

Imorgon är det lördag och vi ska picknicka med svenskarna i parken. Och kramas, känner att jag inte sett tillräckligt av Eric den här veckan. På onsdag åker Elsa och jag till Sverige förresten, kul!

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Två sprutor i låren

April 28th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Tyskland. - (1 Comments)

Vi har haft en lite tuff dag idag, Elsa och jag. Eller mest Elsa kanske, men det är inte så kul för mig heller när hon inte mår bra. Och allt är den moderna hälsovårdens fel. Vi var ju hos doktorn imorse för att fylla på ett par vaccinationer och idag behövde vi inte vänta mer än 50 minuter innan läkaren stressat kom in och stack en spruta i varje barnlår.

Sen somnade Elsa i vagnen på vägen hem, sittandes med ett kex i munnen. Det händer nästan aldrig nu för tiden. Väl hemma vaknade hon till och åt lunch och sov sen i två timmar, precis som vanligt. Sen vaknade hon och var så ledsen. Grät nonstop i säkert en halvtimme och tog sig för låren där sprutorna hade satts. Inget hjälpte, inte ens de små filmerna på moster Jannickes hundvalpar som annars är det bästa hon vet. Hon bara grät och grät och grät. Vi skypade med mamma vilket distraherade litegrann, men sen grät hon igen när vi la på. Jag ringde till doktorn eftersom detta är så ovanligt för Elsa, även de andra gångerna hon blivit vaccinerad har det inte varit så här. Och dessutom var hon inte svullen, röd eller varm på benen där hon fått sprutorna.

Hos doktorn sa de bara att jag skulle ge henne paracetamol om hon fick feber, men det hade hon inte. Så vi kämpade oss igenom snack och gick sen till lekplatsen en sväng där hon blev nöjd efter ett tag, så länge hon inte behövde röra på benen utan bara satt i sanden och mosade sandkaka efter sandkaka som jag bakade åt henne. Lilla strumpan.

Sen grät hon igen när vi kom hem och ville inte bli buren upp för trappan och heller inte gå. Till slut däckade hon vid tandborstningen och jag fick krångla på henne sovpåsen och säga godnatt samtidigt som hon kved i halvsömn. Nu hoppas vi på bättring tills imorgon och en lugn natt.

Musikskolesprång och handlesprång

April 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Ibland går tiden bara så himla snabbt. Jag märker när det är dags att städa upp Elsas leksaker, innan hon ska gå och ta på pyjamasen, hur mycket vi har lekt i vardagsrummet och hur mycket vi har varit på språng. Mycket på språng idag.

Vi stack och handlade i förmiddags, hann med två mataffärer och en blöjaffär innan blodsockret dippade hos oss båda och vi fick gå hem och äta lunch. Sen sov Elsa och jag skrev om mobiltelefoner och sådär. Sen vaknade hon i rättan tid för att vi skulle kunna hasta iväg till musikskolan där vi sjöng och dansade.

Tyskarna har en extravers i Pippi Långstrump-låten med en melodi som inte återfinns nånstans i den svenska. Det tyckte gitarr-Brit var fascinerande.

Efteråt gick vi och fikade med Laura och Carla. Pratade bebbar och sömn och bajs och mat och bröllop. Allt sånt som snurrar i våra huvuden just nu, fast Laura är redan gift.

Nu är det tid att lägga sig igen. Imorgon ska Elsa vaccineras. Jag ska tvätta. Och kurera min förkylning så att jag kan träna igen. Japp.

Späckad tisdag i april

April 26th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Idag har vi varit i Svenska Kyrkan igen, Elsa och jag. Det var trevligt. Jag försöker uppmuntra Elsa till att utforska leksaker och barn utan mig, men det går fortfarande sådär. Jag ska gärna vara med på ett hörn för att hon ska känna sig säker. Men det tränar vi vidare på. Till lunch hade jag med korv, morötter och broccoli till Elsa och detsamma plus ägg och majonäs till mig själv.

Till efterrätt fick Elsa en kiwi och jag en kopp te. Sen blev hon väldigt röd och lite svullen om hakan, så det kanske innebär att hon är lite överkänslig mot kiwi, men det försvann snabbt igen sen. Vi hade sällskap av kantor Stefan och medhjälpare Thor, samt Josefin och Emil vid lunchbordet. Det var trevligt.

Sen tog dock Elsas energi slut så vi cyklade hem i hast och hon skrek förtvivlat nästan hela vägen och däckade sen i sängen så fort vi kommit hem. Jag satte mig och skulle skriva texter om privatlånserbjudanden, men de var redan gjorda så jag fick oväntat ledigt och klöddade med bröllopet istället. Också bra!

Ja, sen dök Elsas farföräldrar upp efter tuppisen och var glada att se Elsa samt hade med sig en massa papp som jag ska ha till ett pysselprojekt. Vi drack kaffe ihop innan de gåtränade med Elsa och vi diskuterade godis och IKEA och London och så vidare. När de stack igen efter någon timme gick Elsa och jag också ut, utan vagn och vandrade iväg till lekplatsen här mittemot, hand i hand. Det tog ungefär 100 gånger så lång tid som med vagn, men det gjorde ju inget när även vägen var målet.

Det var snorkallt och blåsigt och regnade på slutet, men vår lilla tjej fick åka rutschkana och gunga och klättra in och ur olika små lekstugor, åla nerför ramper och “hoppa” i vattenpölar. Så det var lyckat. Efter kvällsmaten tog vi på pyjamas, borstade tänderna och kramades och sen kom Eric hem och tog över läggningen. Som verkligen bara är en läggning nu för tiden. Det vill säga, man lägger henne i sängen och säger godnatt och går ut. Så. Skönt. (Inser att det inte alltid kommer vara så, men jag njuter så länge det varar.)

Nu har jag skrivit på mitt nya jobb som handlar om mopeddelar, 2750 ord x 2 om mopeddelar. Det ni. Och nu hoppas jag att vi snart ska sova för jag är fortfarande väldigt förkyld och trött och gillar min säng. Hej på den!

Lördagstristess

April 23rd, 2016 | Posted by Jess in Jobb. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Lite tråkig lördag idag, får jag väl erkänna. Blev lite ledsen att vi inte har fler barnfamiljsvänner i stan som vi kan hänga med, kontaktnätet är liksom rätt mycket mindre när man inte kan räkna in de hemma i Sverige som också finns tillgängliga för spontana lördagsbesök.

Men ja. Tiden gick ändå. Jag jobbade massor och Eric och Elsa lekte. Vi var och handlade i regnet och sen tog Elsa med sig Eric till vår favoritlekplats och busade loss lite där medan jag jobbade lite till.

Nu var det tänkt att Elsa skulle sova, men hon vaknade precis och det låter som att hon trodde att det bara var tupplursdags för hon snackar loss så det skallrar i dörrarna.

Hon har nog nån tand till på G, vår lilla ettåring. Hon dreglar och gnager på sina händer och är snorig och glansig i ögonen. Vi får väl se om det dyker upp nåt, än så länge kan man inte känna nåt alls.

Igår hade jag bestämt att Elsa och jag skulle åka och bada. Hon älskade ju babysimmet (efter en lite knagglig, gråtig start) och att bada i badkaret är typ det bästa hon vet. Vi måste liksom vara försiktiga här hemma med att nämna B-ordet för högt, för om hon hör att det talas om bad så rusar hon det snabbaste hon kan krypa mot badkaret, ställer sig och slår med knytnävarna på insidan, samtidigt som hon försöker ta av sig strumporna och tröjan för att kunna hoppa i. Så bad kändes som en bra idé för vår alldeles egna firre.

Jag googlade och kom fram till att det närmsta inomhusbadet med pool “för icke-simmare” som det stod på hemsidan, skulle ligga i Bergen-Enkheim. Det är där vår tunnelbanelinje slutar så det kan väl inte vara så långt tänkte jag och kastade upp unge och badgrejer på cykeln och trampade iväg. Det var ganska långt. Google Maps hade sagt 25 minuter, men det tog nog fasiken minst 35. Backe upp och backe ner, genom skogar och industriområde, under broar och över järnvägsspår.

När vi väl var framme visade det sig att den där poolen som var för “icke-simmare” tydligen var 120 cm djup och inget som Elsa bottnade i direkt. Det var alltså fel av mig att tolka den som en barnpool. Dessutom var vattnet för kallt för det lilla livet som frös efter tio minuter. Som tur var hade de en lång trappa ner i vattnet där vi kunde leka lite, men efter 25 minuter klättrade Elsa upp för trappan och vägrade gå i igen. Så då duschade vi och klädde på oss och övervägde att cykla hem igen, men eftersom det tagit sån tid så cyklade vi istället till den där slutstationen på tunnelbanan och tog tåget hem till vår stadsdel istället.

Elsa hade en kul och mysig förmiddag, men jag grämde mig lite och gav mig senare under dagen på en ny undersökning på internet. Det finns visst inomhusbad även i vår del av Frankfurt. Sju minuter bort med cykel. Med babypool som är 35 grader varm. Dit ska vi nästa torsdag.

Tusentals människor har mailat och påpekat att de saknar mina tidigare så regelbundna blogginlägg, så jag får väl göra mänskligheten en tjänst och ta tag i detta igen, innan muren som ska klättras för att kunna blogga igen efter ett längre uppehåll, blir för hög.

Det är tisdag och jag har skrivit texter om att ta sms-lån och samtidigt funderat på vad man har hamnat i för situation om man känner att den bästa utvägen är att låna 10 000 kronor och sen betala tillbaks 20 000. Minst.

Men ja. Elsa och jag har varit i Svenska Kyrkan idag. Det finns en flicka där som heter V och hon är sex veckor yngre än Elsa, men hon har en storasyster så hon kan redan gå och är väldigt kaxig. Elsa är inte kaxig, hon är en morsgris. Så när V närmar sig med sina stora, ostadiga steg och nyfikna fingrar får Elsa panik och fryser till is. V undersöker vänligt Elsas kinder och scarf och ögon och Elsa börjar gråta med förtvivlan i tårarna.

Detta måste vi träna på. Elsa får lära sig att själv säga till när V kommer för nära och att leka själv, trots att läskiga elvamånadersungar vistas på samma kyrkogolv. Sen åt vi våfflor, hade sångstund med kantor Stefan och cyklade hem precis innan Elsa däckade av trötthet.

Sen sist har vi även hunnit med att gå-träna massor, lekt i parken, cyklat, hängt med Eric och farföräldrarna i helgen, skypat med mormor och så vidare. Inget spektakulärt, men tiden går ändå och det blir seriöst bara roligare och roligare att hänga med Elsa. Hon kommunicerar så jäkla bra nu, pekar och hojtar och gör olika ljud och tecken för olika saker. Jag förstår henne för det mesta perfekt.

Hon sover i sitt eget rum och har de senast två nätterna (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ) sovit från cirka 19 till 6. Och det kan jag absolut leva med. Och ja, är medveten om att jag genom mitt skryt förstört allt och kommer få sitta halva natten på ett kallt golv bredvid en spjälsäng och hålla en liten orolig hand. Så det är väl bäst att jag går och lägger mig nu.