Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Alla pratar tyska

February 9th, 2012 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Här sitter jag och försöker febrilt undvika min ambitiösa lista med pluggrelaterade saker som egentligen skulle vara färdigt idag. Tittar på lite Big Bang Theory på datorn, Sheldon’s memoarer ska tydligen heta “You’re welcome, Mankind”. Tyckte det var skitkul! Scrubs går på tvn, dubbat till tyska naturligtvis, annars är det ju ingen sate i det här landet som förstår vad de säger. Jag förstår och talar tyska, men det betyder inte att jag vill se Scarlett Freaking Johansson svära åt Robert Redford på tyska! Mannen som kunde tala tyska med hästar borde filmen heta här istället. Vänjer sig gör man ju såklart, men därifrån är steget ganska långt till att börja uppskatta tyskarnas galna dubbning.

Sen kvällsmat

February 8th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Igår var Eric så himla sen att ätandet av kvällsmaten inte inträffade förrän runt 21 på kvällen. Idag var det jag som gick och handlade för sent, och började då också laga mat för sent. Därför har vi fortfarande inte ätit middag och nu börjar jag bli HUNGRIG. För att göra allting mer sen så hade jag inte läst igenom receptet ordentligt och det visade sig att degen skulle jäsa två gånger, 30 minuter varje gång. Men grabbarna är tålmodiga och väntar tyst, desstutom jobbar de allihop flitigt framför sina datorer så de har nog inte ens märkt än att maten är sen. Vad blir det då för kulinariskt äventyr idag undrar ni avundsjukt. Jo det ska jag berätta: Det blir tomatsoppa och focaccia. Tomatsoppan, ska tilläggas, är gjord på riktiga tomater istället för konserver. Många på tasteline och ica.se kommenterade negativt mot konservtomater och jag var såå sugen på grönsaker att jag la lite extra tid på att skålla och skala tomaterna för en riktigt god soppa. Som nu står i köket och blir varm i väntan på att focaccian med rosmarin och fetaost äntligen ska bli färdig. Vattnas i munnen bara jag tänker på det. Ska gå och kontrollera färdighetsgraden nu. Bis später!

Det snöar 2.0

February 7th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (0 Comments)

Nu har det snöat sen jag sist uppdaterade och gatan utanför blir vitare och vitare. Jag är lite orolig för min pojkvän som gick till jobbet imorse i en icke-snötålig utstyrsel… Men han kommer väl fram så småningom!

20120207-165840.jpg

Det snöar!

February 7th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (2 Comments)

Vi har just nu cirka -10 grader kallt här i Frankfurt. Jag sitter visserligen inne vid datorn, men hade fönstret öppet i trettio sekunder i förmiddags när jag vinkade adjö åt Eric och jag kan meddela att det är väldigt kallt. Nu, precis nu, började det även snöa! Känner i och för sig att snö i stan är väldigt tråkigt för den är inte vit och mjuk särskilt länge innan den blir grå och slaskig. Men samtidigt är det finare med lite snö när det ändå är så kallt!

20120207-130456.jpg
Kanske kan man inte se snön, men här har ni iallafall utsikten från vardagsrummet just nu, inklusive en spårvagn och ett tåg.

Det bästa med att bo tillsammans med fyra killar (eller män är de kanske snarare eftersom de är mellan 25-35 i ålder) är det här med att man slipper hår! Det enda håret som ligger och stör i duschen är mitt. Ibland förvisso blandat med vad jag hoppas är navelludd, men ändå inte värre än att jag vet när jag tar bort det med toapapper från duschsilen att de långa mörka hårstråna är mina. Det enda håret som jag kan hitta under salamin på mackan är mitt. Det enda håret som ligger bredvid min kind på kudden är mitt. Håret som fastnar i mina strumpor, klibbar sig fast i ännu kladdigt nagellack, eller hamnar bredvid min tandborste i badrummet är mitt mitt mitt. Och det känns väldigt bra. Sen om grabbarna tycker det är lika fantastiskt vet jag inte, men än så länge har de inte sagt något högt om det hela.

20120207-103716.jpg

20120207-103807.jpg
Mitt hår på soffa och strumpa!

Dejtnight med Clooney

February 6th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Tyskland. - (0 Comments)

Eric och jag planerade en romantisk dejt ikväll som igår fick en spännande tvist då jag råkade bjuda in alla Erics flatmates också.. Som tur var så kunde ingen av dem och det blev bara vi två som pälsade på oss alla vinterkläder vi hade (och jag kände mig än en gång säker på att min North Face-jacka à 3000+ spänn var en bra investering) och stack iväg till Blockhouse här i Frankfurt. Det är en väldigt trevlig American style restaurang som är ganska dyr men ändå mysig och familjär liksom. Inget snoffssnoffs där inte. Dessutom är maten LÄTT värt pengarna och vi var sugna på redig stek och det fick vi. Så, nu har jag rättfärdigat att vi åt lite dyrare kvällsmat en vanlig söndag i februari. Eric åt en tung jäkla köttbit med klyftpotatis och chilibönor, det var nån superamerikansk grej de körde med just nu. Själv åt jag det som lite diskriminerande kallas Mrs Rumpsteak, den minsta köttbiten på menyn (180 g) som serveras med sallad och, i mitt fall, potatisgratäng. Väldigt, väldigt gott. Till och med salladen som verkligen inte var nåt särskilt innehållsmässigt smakade gott, fräscht och friskt.

Efteråt tog vi tunnelbanan mot centrum med ett litet stopp på Häagen Dasz. Vad passar bättre än lite god glass en kylig vinterkväll som denna? Vi tog glassen to-go eftersom filmen vi ville se på bio snart skulle börja, och jag kan rapportera att glassen höll sig väldigt frusen och fin ända tills vi kom till biografen. När sen mörkret sänkte sig över vårt kuschelseat så packade vi upp våra små skräddarsydda glassbägare och mumsade på till filmen The Descendants med George Clooney som Oscar-nominerad huvudrollsinnehavare. Helt okej film, jag grät ett par gånger och skrattade ett par gånger, inget att anmärka på alltså. Den utspelar sig på Hawaii så om jag känner mig själv rätt blir det till att googla på Hawaii-resor imorgon.. Iallafall, efter att eftertexterna rullat tog vi tåget tillbaks igen och den lilla söndagsdejten var över!

Mmm, Blumenkäse!

January 6th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Det bästa som finns att ha på mackan i Frankfurt är den här osten, som egentligen inte alls är tysk, som jag kallar för Blumenkäse, blomost. Den är bara formad som en blomma, oroa er inte, inga luktörter eller nejlikor i maten här inte. Den är krämig, lagom stark och lagom mild och smakar väldigt bra. Ja. Det var mest det. Också ville jag testa min nya bloggverktygsgrej. Hej!

Det är fredag och Eric är in the pub med våra vänner, dricker öl och skrattar och här sitter jag och kollar på Jersey Shore. Det här är vardagen och verkligheten som jag har valt. Jag trivs, det känns rätt i magen att vara här och inte där, jag utvecklas och växer. En kärlek som har klarat mer än ett år av distansföhållande är en stark kärlek, det tror jag på. Det har aldrig funnits något alternativ, förstår ni inte det, ni som ifrågasätter och skakar skeptiskt på era huvud, man kan inte avsluta något som är som syre för en. Varför skulle vi göra slut, säga hejdå för alltid när vårt förhållande under ett hjärteskärande avsked på en flygplats i Tyskland just då var det enda som jag var riktig säker på. När jag flög från Frankfurt förra året var jag ledsnare än jag någonsin varit, men i både hjärta och hjärna fanns, och finns fortfarande, en klar låga av vilja och tro och hopp. Utan honom är jag inte hel och min hand är tom. Med honom är mitt leende bredare, mitt skratt högre och mitt liv komplett.
Jag klarar många ensamma fredagkvällar till eftersom jag vet att tunneln som jag befinner mig i är självvald och jag kan se ljuset i slutet av den.
(Och i ljuset ser jag silhuetten av en lång, snygg man som sjunger Maria Mena-låtar och äter bacon. Han väntar på mig.)

Otroligt osmickrande bild på E, men jag är rätt söt iallafall. Också ligger jag med huvudet i hans knä, mys!

Att ha en säng som känns tom

September 19th, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Sverige. | Tyskland. - (1 Comments)

Jag vaknade upp här i Malmö i natt. I en säng som är 1.40 bred och uppenbarligen gjord för att mer än en människa ska kunna sova här samtidigt. Jag har två kuddar liggandes bredvid varandra och ibland sover jag på både. Men imorse när jag vaknade, för bara någon timme sen, fick jag ett sugen i magen när jag insåg att Eric inte låg bredvid. Det är så tomt ibland att sova ensam i en stor säng. Två kuddar till ett huvud och en pojkvän som är för långt borta. Det är bara så tomt ibland.


– Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är redo för D-land.

May 10th, 2011 | Posted by Jess in Tyskland. - (2 Comments)

Jag har börjat förbereda mig på alla sätt och vis nu. Jag gör mig redo för att flytta till Frankfurt över sommaren och jag längtar som bara den. Jag kollar vädret i FFM hur ofta som helst, jag mailar med jobbet, jag läser Twitter från Angie, jag kollar uppdaterar bloggar hela tiden, jag planerar utflykter, middagar, happenings och saker jag vill göra så fort jag kommer dit. Jag vill dricka Ebbelwoi på Anglo, jag vill titta på The Big Bang Theory med grabbarna, jag vill rulla köttbullar åt dem och sucka när de ständigt rapar i min närvaro. Allt det där som jag saknar med Frankfurt.  Dessutom hoppas jag få ihop nån form av “SvenskaaupairersomjobbadeiFrankfurtförraåretåterträff”. Vi får väl se. Nån kan väl komma iallafall, och jag personligen ska ju vara där väldigt länge så förhoppningsvis blir det en utekväll eller tre med de gamla godingarna från Schweden.
Sommarlov. Longer stretches of Eric-time. Yes please. Det är liksom dags nu, min kropp och mitt psyke börjar tröttna. Det märks att jag de senaste månaderna bara träffat Eric ytterst sporadiskt och kortvarigt. En helg var femte vecka är inte nog. På tre, fyra dagar hinner man bara säga hej, kramas och vara glad för att sen bli deprimerad igen direkt efteråt. Det är liksom för komprimerat, för mycket känslor och saker som bör sägas på för kort tid.