Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Hemma bäst

February 25th, 2016 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Elsa och jag kom tillbaks till Frankfurt och Tyskland igår. Det känns bra att vara med Eric igen, sova i sin egen säng och inte vara beroende av en bil. Men det känns dåligt att vara så långt bort från den svenska kontigenten familj och vänner igen. Elsa blir dock större och tiden hon behöver för att acceptera sina morföräldrar blir kortare för varje gång vi ser dem. Och snart är det påsk och då kommer de och hälsar på oss och vi ska fira Elsas födelsedag så det blir nog bra. 

Idag har vi varit och handlat blöjor och ost, sånt vi behöver för att vara någorlunda bekväma här hemma. Vi har lekt med alla saker Elsa ev. saknat i Sverige och vi har tvättat stora mängder kläder, sängkläder och handdukar. 

Eric kom hem en snabbis och pussade på Elsa innan han drog vidare för att träffa Kai och Tobi och spela nåt spel och dricka öl. Elsa somnade gråtandes och snörvlandes. Hon verkar inte må så bra, men jag vet inte riktigt vad som fattas henne. Kanske nån tand? Jag har försökt kolla på finalen av På spåret de senast tre timmarna, men lillstrumpan vaknar var trettionde minut så det tar sin lilla tid. 

Ja, i övrigt går bröllopsplaneringen vidare med en rafflande DJ-jakt, jag är glad att min kropp inte bedöms i Germany’s Next Topmodel och imorgon är det fredag! 

Tre generationer hänger

February 23rd, 2016 | Posted by Jess in Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Igår var Elsa och jag och hälsade på min mormor och morfar. Som tur är bor de också här i närheten, i samma kommun som mina föräldrar och mina bästisar och min lillebror. Min lillasyster bor visserligen i en annan kommun men inte heller så långt bort. Så det är smidigt att hälsa på många när vi är hemma i Sverige en stund, som nu!Så jag lät Elsa sova en stund på golvet i mina föräldrars sovrum innan vi packade ner Anton och lite barnmat i skötväskan och gav oss av. Mormor och morfar tyckte att Elsa hade växt sen sist och trots att det bara är typ två månader sen så förstår jag vad de menar. Det går så himla snabbt och naturligtvis är det extra tydligt om man inte ser henne varje dag som jag.

Vi passade på äta lax och potatis till lunch eftersom fiskhataren (Eric) inte var med. Jag tyckte det var jättegott, men Elsa var tveksam, så hon åt mest gröna bönor och morötter medan jag åt färdigt och sen fick hon lite fisk på burk efteråt istället. Sen busade hon med sin gammelmormor och gammelmorfar, lekte med en mjukiskatt som bor där, fick fina kläder i present och röjde runt bland gammelmormors plastburkar. Efter ett tag började dock Elsas energi sina så efter att vi ätit björnbärspaj och skrapat lite trisslotter som jag fick i present så körde vi hem igen och Elsas slocknade ganska omgående, återigen på golvet bredvid mina föräldrars säng. Tror det tar på krafterna att träffa så mycket folk hela tiden, men samtidigt är det kul att se hur snabbt hon blir van och hemtam (säger man så?) och kanske känner hon också igen sin svenska släkt litegrann?

Nu är vi i Sverige! I mina föräldrars stuga på landet bredvid en sjö för att vara exakt. 

Resan gick jättebra, som vanligt. Elsa är så himla duktig. Hon vara hänger på. Hon fick dessutom ingen tupplur i förmiddags, men lyckades ändå hålla sig glad och sprallig tills vi var i luften. Då sov hon i 40 minuter på min arm, innan hon körde igång igen.

Passkontrollerna som man måste gå igenom på Köpenhamns flygplats och första tågstoppet i Sverige, Hyllie, känns bara så sorglig. Jag förstår väl till viss det den praktiska aspekten, men att en bunke reflexklädda män med svarta mössor och stålhättor ska stå där och kontrollera och bestämma vem som får fortsätta, är inte ett drömscenario direkt. 

Mamma hittade sen en sur Jessica och en trött Elsa på stationen i Lund. Jag var trött, hungrig, törstig, hade ont i halsen, huvudet och öronen och dessutom sur på folk som inte tar hänsyn, inte hjälper till, tittar bort. Elsa var bara trött. Men hon stod ändå ut med bilresan hem hit och lekte sen med mormor, åt lax och gräddädel till kvällsmat och bekantade sig med omgivningarna igen innan hon stupade i säng i sin nya sovpåse. 

Imorgon ska vi titta på lokalen som vi ska ha bröllopsfesten i. För första gången! Jag är nervös. Jag menar, det är bokat och klart nu, oavsett hur ful den är. Så det blir till att se det positivt och göra det bästa av saken. Jag ska försöka tänka så på plats imorgon också. 

Godnatt!

Så fort Elsa har sovit idag så har jag kastat mig på telefonen och i princip ringt runt till alla jäkla ställen som någonsin har haft nåt litet att göra med en lokal som människor kan träffas i. Jag har troligtvis googlat sönder internet och jag har följt tråd efter tråd på jakt efter nåt som går att använda. 

Det slutade med ett ställe som var på tal redan 2014, när jag började researcha direkt efter att Eric friat och vi senare samma månad fick se Elsas lilla minihjärta picka i min mage. Stället är ingen lada, som jag ville. Det är inte ute i en skog, som jag ville. Det finns inte fina hotellrum till gästerna, som jag ville. Men det kanske funkar ändå. 

Jag fick inte tag på snubben som står som uthyrningsansvarig. Många är rädda för att svara när jag ringer med mitt läskiga tyska nummer. Tror jag. Så jag slängde iväg ett mail och så får jag hoppas på att gubben är i en sån ålder att han läser sina mail dagligen. 

Det hade varit så skönt att få det fixat och klappat och klart. Och detta är dessutom ett ställe utan fullständiga rättigheter så att vi kan smuggla med oss spriten från T-land istället för att behöva betala 120 kronor för varje drink folk beställer och sen glömmer bort i nåt hörn. Sen att budgeten fortfarande spräcks med råge och att bröllopsresan troligtvis kommer att gå till typ Königstein, det är en annan sak. 

Så tumhållning önskar jag mig nu av er, tumhållning för att jag snart ska få sluta ligga vaken om nätterna och tänka på vandrarhem och bygdegårdar och satan och hans faster. Tumhållning för att vi snart är med bröllopslokal igen. 

Tack på förhand. 

Lite tårar och finbesök på G

April 10th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. | Ungen - (1 Comments)

Livet med bebis går vidare. Det är ju inte direkt en hemlighet att det är finare att vara två om allt så jag njöt av påskhelgen med Eric och sörjde när han stack till jobbet på tisdagen. 

Igår bröt jag även samman och grät så att ögonen svullnade för att det är så trist att han är borta hela dagen, missar när Lillstrumpan är på bra humör, när vi går på promenader och gosar på soffan. Kommer sen hem lagom till hennes skriktimmar börjar på kvällen. En av oss guppar omkring med henne medan den andra lagar snabb middag, äter så snabbt som möjligt så att bebisen kan byta famn och även den andra parten få varm mat. Sen turas vi om, jag ammar, Eric skumpar och byter blöja. Sen är klockan 22, vi är slutkörda och stupar i säng (om bebisen tillåter det). Då har vi hunnit pussas en gång och i bästa fall snabbt berättat om vår respektive dag. Suck. 

Naturligtvis är det inte riktigt så nattsvart och Elsa är världens finaste och värd allt guppande i världen, men annorlunda är det. Jag tänker också att hon inte ens är 4 veckor än och att allt tar tid och att hon som minibebbe naturligtvis kräver extra mycket tid och närhet och boob. Framförallt boob. Jag hade helt enkelt ett anfall igår. 

Passade även på att gråta för att jag saknar Emelie och Malena så jädra mycket. Tänk att de inte får träffa min bebis förrän till sommaren liksom, det är ju inte rättvist mot nån! Sugigt läge. Som sagt, ett anfall. Please don’t hold it against me. 

Men idag kommer iaf mamma och pappa på besök! Till Frankfurt! Om allt går som det ska med deras resande så inträffar de i lägenheten runt 21 ikväll och det ska bli så fint att presentera dem för sin dotterdotter. Jag tror de kommer att gilla varandra. Helgen ska bjuda på sommarvärme och sol så vi kommer förhoppningsvis få det väldigt härligt. 

Okej, bebisen är vaken och kräver att jag öppnar mjölkbuffén. Igen! 

Kram på er!!

Perfekt helg i Skånetrakten

May 7th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

Jag har haft en mycket bra helg i Sverige. Den började med att Eric och jag tog oss till flygplatsen på fredagsförmiddagen. Jag älskar att resa ensam, men jag älskar ännu mer att resa tillsammans med min man. Vi tog oss fram till Sövde, åkte med en mycket dyr och skurril taxichaufför, fick sno pengar av mamma och pappa för att betala honom och bäddade sen på golvet i deras vardagsrum. Efter nån timme kom Mallan och Miriam och hämtade mig och vi åkte hem till Emelie och Ebbe och Nessa. Där återförenades tre bästisar och två gullungar och en hund och det blev några fina timmar med tjejsnack och hämtmat innan våra partners joinade oss och kvällen fortsatte med snäx och mer snack. Dessa barn som mina bästa vänner skapat, så himla perfekta. Och så perfekta föräldrar de är, alla fyra. Lugna och säkra och coola och kärleksfulla. Barnen blir där efter, sådana som man bara vill vara med hela tiden. Det är otroligt bra människor som jag har i mitt liv och det känns lika skönt i magen varje gång jag inser att ingenting har förändrats, trots att vi inte setts sen januari. Vi är fortfarande vi.

På lördagen började Eric och jag med en shoppingrunda i Sjöbo. Vi fick tag på både ett päronträd, en spardosa, rysk joghurt, rökt korv, några avocados och en burk bostongurka. Vi hälsade även på hos mormor och morfar som turligt nog var hemma och bjöd oss på kaffe och hembakade kakor. Jag unnade mig ett halv vaniljhorn som smälte i munnen, min mormor kan hon.
Väl hemma i Sövde igen tog vi en skogsrunda på en timme, lät axlarna sjunka ner i Skåneluften och höll varandra i handen på en bänk vid en sjö i en skog. Mysigt var det. När kvällen närmade sig kom mina småsyskon över på middag och vi hade det trevligt med högt och lågt, sorgligt och vackert. Det bjöds på god mat även där, chokladmousse LCHF-style och kycklinggryta med mycket peppar.

Jannicke skulle lämpligt nog på hopptävling i närheten på söndagsmorgonen, så jag fick upp Eric i tid och vi stack dit. Parkerade bilen på en klöveräng och fick flashbacks till tiden då jag och lillebror blev medsläpade på ponnytävling varje helg, mutade med korv i bröd och kioskgodis. Jag med en snuskig Jackie Collins-roman under armen och Jimmie med en traktor eller tre i en plastpåse.
Syster gjorde skitbra i från sig och det gjorde hennes för dagen något sparkiga häst också. De hade ett nedslag tyvärr, så fyra fel, annars hade de vunnit hela skiten eftersom de var snabbast av alla. Stolt och nervös stod jag där och strålade i morgonsolen, hon är så grym min siz.
Efter succén på tävlingsbanan körde vi hem igen, duschade och lastade in päronträdet i bilen. Ebbe döptes i en miniliten kyrka i Björka och alla var så fina. Storebror Viking hällde stolt upp vattnet i dopfunten, de rakryggade föräldrarna läste bön och rabblade namn som att de inte fanns en morgondag. Vi fick lyssna på Dessans ljuva stämma och titta på en gullig liten bäbbe som lugnt tog emot sina namn. Efteråt bjöds det på urgod smörgåstårta med lax och tonfisk och räkor och en fin våningstårta i blått med silverstjärnor. Jag fick ha Miriam i knät en lång stund, lukta på henne fjuniga huvud, fnissa olämpligt mycket med Emelie och Malena, och bara känna mig jädrigt nöjd med livet.

Dagen avslutades sen med årets första grillning. Köttig korv och hemmagjord vitlöksmajonäs med grönsakspaket och sallad. Trevligt så. Vi kollade sen Beck-film och Eric förstod nästan vad det handlade om och mamma gick och la sig och pappa var kvar.

På måndagen tog mamma och jag en kraftpromenad genom skogen igen, pratade om allt möjligt och sådär. Sen körde hon oss till Hyllie och vi tog flyget hem igen. Hem till hem två liksom.

Nu blir det grafiskt

March 30th, 2014 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)
Efterrätt från himlen: Pannacotta med maräng och hallonsorbet

Efterrätt från himlen: Pannacotta med maräng och hallonsorbet

Lunch på Grand Hotel

Lunch på Grand Hotel

Ledsen och våt och kall tjej

Ledsen och våt och kall tjej

Dagen innan han kom med solsken och plusgrader

Dagen innan han kom med solsken och plusgrader

Eric äter våffla på hotellet

Eric äter våffla på hotellet

Eric fikar framför brasan på Skansen

Eric fikar framför brasan på Skansen

Vasaskeppet

Vasaskeppet

Jag var jädrigt bländad, okej?!

Jag var jädrigt bländad, okej?!

Romantisk handhållning på renfäll

Romantisk handhållning på renfäll

Saluhall!

Saluhall!

Trång gränd, kortbenad tjej

Trång gränd, kortbenad tjej

Selfie i Gamla Stan

Selfie i Gamla Stan

Helgens bästa stund

March 13th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. | Sverige. - (0 Comments)

Jag vaknar av att svenska solstrålar silar in genom de tjocka gardinerna jag dragit för bara några timmar tidigare. Det är måndagmorgon i Stockholm och mitt trötta huvud vilar ännu tungt på en Scandic-kudde, en likadan som det vilade på i Östersund natten innan. Helgens två konferenser är över. Jag har stått upp i tio timmar och pratat om marknadsföringplanser, provisionssystem och aktivitetsregler. När arga damer med tysta män har skrikit om missade fakturor och sura återförsäljare har beklagat sig över lås som går upp så att miljontals kunder tappat sina armband har jag lyssnat tålmodigt, antecknat och lagt huvudet på sned. “Jag förstår.” I fikapauserna har jag sörplat i mig en snabb te medans mina ögon haft konstant kontakt med både upprymda, pratglada deltagare och ett armbandsur som påminner om att rasten snart är slut.

Men nu är det måndagsmorgon och konferensdeltagarna är inte i mitt hotellrum. Rasten har precis börjat. Jag stiger upp ur sängen med sand i ögonen och duschar snabbt för att spara tid. På vägen hem måste kläderna inte vikas och allt ska bara få plats. Bokaffären jag besökte i Jämtland några dagar tidigare försåg mig med svensk deckare när de är som bäst. Jag tar den halvt utlästa boken under armen och springer ner till frukosten. Matsalen är nästan tom. Det är jag och en man som läser DN och kvinna och hennes man som pratar lågmält om charterresor och besprutade tomater. Frukosten frestar.

Det är jag, min svenska deckare och en assiett med mat. På hotell görs undantag. Belöningen får de två avdomnade tårna, min hesa röst och den känsla av utmattning som tynger mina axlar stavas svensk frukost. Det blir stenugnsbakat knäckebröd med ett tjockt lager leverpastej, inlagd, räfflad gurka som bara Sverige kan få till och en jättekopp med svart te. Min diet tillåter inte knäckebröd, men mitt förstånd tillåter dieten av ta en paus. Det smakar som avkoppling, frid och stolthet. Den tjugoåttaåriga tjejen som sitter i Scandics frukostmatsal och mölar i sig leverpastej som om hon bor på ett ställe där det inte finns har precis klarat två konferenser på egen hand. Hon är vuxen. Ingen har frågat om hon vill föreläsa om regler och bestämmelser. Om hon vill flyga sex gånger på tre dagar. Om hon vill släpa med sig smycken och handböcker och kataloger och broschyrer och presenter och namnskyltar och fan och hans moster (och hennes granne.) Det är livet. Det är jobbet. Och det är enormt utvecklande, tufft och roligt.

Lagom tills att hjältinnan i boken lyckas få slut på batteri i mobilen, bli påkörd av mördarens bil samtidigt som ett barn kidnappas hämtar jag och min sinande aptit ännu en tallrik från buffén. Färska hallon ovanpå krämig yoghurt, överrösta med nötter och frön. En kopp te som ryker ånga på min kind när jag böjer mig över skålen för att få fler pumpakärnor i tänderna medan ögonen inte lämnar mitt modersmål på boksidan.

Det är måndag och buffén stänger redan klockan nio. Tre besvikna norrmän får vända i dörren och jag får lite dåligt samvete för de renskrapade tallrikarna brevid mig. Men jag var där i tid. Jag hann få i mig två tallrikar svensk lycka, läsa min bok och andas lite. Utan att någon drog i mig. Efter ett tag är boken slut. Jag ögnar igenom författarporträttet och utdraget ur nästa bok och baksidans text, men sen är verkligen alla orden lästa, min tekopp är tom och på Arlanda står ett flygplan som ska ta mig och min finska kollega tillbaks till verkligheten. Med leverpastej i magen och svensk sol i ögonen och en varm känsla av lugn i magen.

(Helgens andra bästa stund: 18 grader i Frankfurt, Eric har köpt blommor och möter mig med en stor kram i den fina lägenheten som är vår i min hemstad Frankfurt.)

Festfirande och pojkvänsmys

March 5th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Sverige. - (0 Comments)

Hej världen!

Jag lever! Jag är nu en tjugosjuåring som spenderar dagarna med att kramas med min pojkvän och plugga. Det är sjukt så mycket lättare allt känns när Eric är här och ger mig energi och uppmuntran och kärlek. Live och inte bara över Skype. Sen sist har vi alltså hunnit med att fira Idas examen hemma hos hennes föräldrar på landet. Vi åt massa god LCHF-mat, sån otrolig lyx att kunna äta allt som serveras, och snackade och skrattade en hel lördagkväll.

Dessutom fick jag gosa med Miriam en jättelång stund. Satt och hade världens finaste lilla bebis på nära nära och det var så fint. Hade kunnat sitta där en hel dag kändes det som.

Innan festen hos Ida fikade vi hos Andreas, i hans nya lilla gård som ska bli en toppmodern bostad när han fått klart renoveringen. Det var kul att se folket igen, även om jag mest fnittrade tillsammans med Emelie och Malena vid finbordet.

Födelsedagen firades med hjälp av en massa hälsningar på Facebook, via sms och telefonsamtal. Jag fick IKEA-presentkort av E som jag fick lov att handla “onödiga dekorationsgrejer” för. Vi stod i köket och lagade mat hela eftermiddagen för att sen kunna bjuda mamma och pappa, Jannicke, Jimmie och Sofie på vitlöksfrästa räkor, thaigryta och morotskaka. Lyckad födelsedag var sen över.

Idag har vi pluggat och jobbat båda två. Jag har skrivit tyskauppgifter och Eric har skrivit mail. Har även hunnit med att pausa med nåt avsnitt Girls och sen jobbat igen. Ute skiner solen och imorgon ska det bli sju grader och Eric har lovat att hänga med på en powerwalk. Det blir nog bra.

Jag njuter hörrni, jag njuter av att känna mig hel igen. Jag njuter av att ha honom här och att känna att jag inte är ensam. Det känns skönt.

artsyfartsy