Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vi har haft besök i dagarna två, här nere i en del av Europa som de flesta kanske inte direkt tänker på när man säger semester. Men min ena bästa kompis Malena kom alltså förbi tillsammans med Tony och två vilda ungar, Miriam och Elliot. Det har alltså varit fullt hus och fullt ös sen de dök upp lite reströtta i onsdags. Vi har tyvärr inte haft så bra väder, vilket gravida jag har uppskattat, men det var svårt att vara ute så mycket med barnen, fast de kanske skulle behövt det. Men vi har iallafall fått pratat massor, ätit mat och lekt. Igår drog alla på sig gummistövlar och regnbyxor och så lekte vi nån timme på en väldigt blöt lekplats. Där bidde högpunkten en trebent katt som kom förbi och strök sig mot våra ben.

Sen kom Eric också hem och grillade åt oss och när barnen hade somnat i husvagn och lägenhet så snackade vi vuxna några timmar i lugn och ro. Det blir trots allt ett lite annorlunda samtal när ingen skadar sig/behöver gå och kissa/bråkar om en legobit samtidigt.

Och sen drog de alltså vidare, efter frukosten på fredagen. Husvagnen kopplades och alla pinaler och ungar lastades in. Slutmålet för dem är Kroatien! Ändå rätt långt kvar, men de stannar på vägen och pausar och rastar ungarna.

Det var himla kul att ha dem på besök. Vi fick visat upp vår nya lya och minnas gamla tider och låtsas som att det funkar hur bra som helst att inte ses mer än några gånger om året.

Nya tider på ny adress

May 30th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Nu bor vi i Bad Homburg. Jag vill nästan skriva förorten, men eftersom ingen kan påstå att Lund är en förort till Malmö så kan jag knappast hävda att Bad Homburg är en förort till Frankfurt. 

Flytten gick bra tack vare fyra starka, men svettiga, män med turkiska rötter. De kånkade och släpade och bar tills allt vi äger och har plötsligt befann sig här istället. I nya läggan ovan på mina svärföräldrars hus. Vi har tre sovrum, två badrum, ett kök och ett vardagsrum som är hyfsat fulla med flyttlådor och halvt uppackat krafs. Det går framåt, men det går långsamt. Jag satsar på att vara klar innan vi blir tvåbarnsföräldrar i slutet av juli. Eric jobbar ju som vanligt och är dessutom borta mer nu eftersom han inte längre har tio minuters cykelväg till kontoret, utan 25 minuters bilresa. På en bra och trafik-smidig dag. Och Elsa behöver också tid och hundraprocentig uppmärksamhet, även om hon är väldigt tålmodig och duktig på att leka själv också. Jag är dessutom ganska bra på att låta henne “hjälpa till”, alltså acceptera att saker och ting kommer ta dubbelt så lång tid, men vi får iallafall göra det tillsammans och min fina tvååring växer flera decimeter när hon lyckas trä gardiner på en stång. 

Imorgon sticker vi till Sverige i en vecka. Det retar mig att vi inte kommit längre med att göra det här stället till vårt. Vårt hem. Men samtidigt ska det bli skönt med semester och jag vet ju hur Elsa mår hemma i Sövde-trakterna tillsammans med mormor och morfar. Och jag kan lägga fötterna i högläge lite oftare och passa på att tanka bästisbensin med för den delen. 

Det har dessutom varit outhärdligt varmt här de senaste dagarna, även hettan ska det bli skönt att komma ifrån. Eric kommer vi dock att sakna. Världens bästa Eric. The things han får stå ut med alltså. 

Så ja, flytt, Sverige, bebis, värmebölja, inredningsdesign och sådant sysslar vi med här borta. 

Heeeej! Hej Sverige! Hej Tyskland! Vi är tillbaks i landet, sen i torsdags. Det var en väldigt fin vecka i Sverige som avslutades med att mamma passade Elsa så att jag kunde gå ut och äta middag på restaurang med mina bästa kompisar. Vi hann snacka bort tre timmar plus bilresa fram och tillbaks till stan, medan de där hemma på landet åt köttfärssås och lekte. Elsa nattades sen utan några större missöde. Dagen efter var det dags att bege sig mot gamla välkända Kastrup Flygplats igen. Tyvärr var det storm i Frankfurt så jag fick tillbringa de sista 20 minuterna med att hålla sovande Elsa med en hand och en spypåse i den andra som snabbt blev fullare. Inte så superkul. Men vi överlevde det också.

Sen var det tillbaks till verkligheten när Eric inte var hemma från jobbet förrän 20.30 och Elsa skrek i en halvtimme för att hon saknade mormor. Och Alba. Som hon pratar om denna hund, mina föräldrars dalmatiner. Vi måste nog sören skaffa en hund en vacker dag. Alternativt skaffa vänner här i landet som har en hund.

Ja, och sen dess har Eric varit ledig. Vi har firat min födelsedag med blommor och flaggor och jordgubbstårta. Vi har cyklat på långtur längs Main i lördags när det var 18 grader varmt ute. Vi har spanat in vårt blivande hem i Bad Homburg och fikat med svärföräldrarna. Och idag har vi handlat, gått på promenad och jobbat (jag). Eric ska vara ledig hela veckan och på torsdag åker vi tåg upp till Berlin för att hälsa på släkten. Det ska bli mysigt.

 

Hej från ett snöigt Skåne. När vi kom i torsdags började det rätt snabbt snöa kraftigt och vi fick några centimeter vitt guld. Som Elsa skulle kallat det. Jag kallar det mest kallt och vått mög. Men jaja, lite härligt är det välle, särskilt när Elsa överlycklig kastar sig ner och gör snöänglar med sin mormor. Ännu en gång är vi här och skapar barndomsminnen för fullt. Vi sover i den lilla stugan i trädgården och vi har redan hunnit med en massa sen vi anlände i torsdags. Igår träffade vi först Jannicke på en frukost och Elsa fick sig en ridtur på en lagom stor häst som hette Humla. Jannicke tog henne med på en lång tur bland alla hästarna som stod ute i sina täcken och tuggade hö. Sen ville Elsa naturligtvis inte åka hem utan fick tvingas in i bilen under skrik och sparkningar.

På kvällen åt vi god mat hos Emelie och Martin och snackade skit med dem, Malena, Tony, Gabriella och Johan. Och så alla barnen såklart! Som busade och sprang omkring och kollade på Pippi Långstrump och hjälpte till att ordan marängsviss till efterrätt. Elsa hade mest sjå med att försöka hitta katten. Och katten hade mest sjå med att undvika alla barnen. Elsa satt tålmodigt vid kattluckan i tvättstugan och sprang exalterat och hämtade mig när katten dök upp. Sen däckade hon i mitt knä vid 22.30 och vi körde hem en timme senare.

Idag har Elsa åkt pulka med sin mormor innan vi åt våfflor till lunch och hon sen däckade på sin lilla dagbädd på golvet inne i sovrummet. Jag har skrivit tråkiga texter om pengar och druckit en stor kopp te. När Elsa vaknar sticker vi hem till Malena för att spana in deras nya hus och samtidigt diskutera genom allt viktigt som inte blivit diskuterat sedan vi bästisar var i Polen i november. Det blir härligt.

Dagarna fram till torsdagens hemfärd är fulla av besök och träffar och planer och sen ska vi också hinna med att handla några plagg svenska barnkläder och god mat som ska med hem till Frankfurt. Det blir nog bra det här.

Rasistsvinet i Staffanstorp

January 25th, 2017 | Posted by Jess in Skit. | Sverige. - (0 Comments)

På en av Skånetrafikens gula bussar mellan Lund och Staffanstorp blev en svart kvinna igår kväll spottad på. Rätt i ansiktet. Av en medelålders man som stod framför henne och samlade spott i sin mun innan han spottade sitt hat på en annan människa. Hennes barn satt bredvid. Troligtvis rädda och undrandes vad som pågick. Förhoppningsvis inte vana vid att bli attackerade av rasister. “N*ger” sa han också. För att göra det hela ett snäpp värre. Och så att ingen av de vittnen som såg allt skulle tveka på anledningen till hans hatbrott.

Jag blir så ledsen. Att det 2017 ska vara så jävla omöjligt för människor som inte har majoritetshudfärgen att leva sina liv i fred. Har vi som människosläkte inte lärt oss ett enda dugg av allt som vi varit med om? Vad är det för obildad, trångsynt gråsugga som fått för sig att han förtjänat en plats i samhället med den där inställningen? Önskar att någon loskar rasistgubben mellan ögonen nästa gång han åker buss. Säkert bresande med sina vita ben, säkert suckande åt barnvagnar och säkert nöjd med sina oförtjänta privlegier.
Önskar att äckelidioten får böta många svenska kronor till kvinnan vars liv han lyckades göra ett snäpp skitigare och svårare, under en vanlig bussresa från Lund till Staffanstorp. Önskar att kvinnans barn inte blir rädda för att åka buss och att den här händelsen är det närmsta de någonsin kommer komma rasism.

Orkar inte.

Tiden går här hemma på landet. Idag har vi haft superfint väder så Elsa och jag tog dalmatinern med oss på promenad i förmiddags. Solen sken, det var ganska kallt, men det funkade bra att plocka ekollon och titta efter kråkor. Elsa trivs så bra här. Jag vet att jag tjatade om det hela sommaren, men det måste sägas igen. Förhoppningsvis kan vi också ge Elsa en trädgård någongång i livet. Att slippa göra en utflykt av det så fort man vill gå ut en sväng. Att kunna öppna dörren till utomhuset och bara kasta ut barnet för en runda grässpring innan middagen. Lyx.

Efter promenaden i höstluften gick vi in och åt nyponsoppa och kanelknäcke till lunch. Sen sov Elsa i 2,5 timmar. Det händer inte så ofta längre så det gjorde mig väldigt förvånad och lite sömnig.

Vi har också lekt med dockorna här och jag har jobbat. Massor. Men nu är texterna slut för idag så jag bloggar. Lyssnar på tvättmaskinen och funderar på hur bilresan ska bli imorgon när vi ska till Malmö för att hälsa på Molly. Det ska nog gå bra. Jag tänker att Elsa får lite spännande nya böcker från sin mormors bibliotek och en shot åksjukemedicin på det.

På TVn är Anne Lundberg på resa genom Adelaide och jag tänker igen på mitt halvår där. Det känns som ett helt liv sen. En erfarenhet som gjorde mig starkare, men det var verkligen inte dans på rosor, den där terminen vid Flinders.

Ja, lite så ser livet ut just nu. Ganska makligt, men trevligt.

På besök i den skånska hösten

October 18th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Vi är i Sverige. Vi kom fram igår och genast gick Elsa fram till leksakskistan och började ropa mormor, mormor. Jag hade helt glömt bort att det ju faktiskt är lite semester för mig också att komma hit. Jag kan sitta med datorn i knät och skriva jobbtexter om konferenser och dödsbon. Samtidigt stoppar Elsa in en plastig nappflaska i en docka och sparkar omkring lite med Bobbycaren som hon fått låna av grannarna här. Livet är med andra ord okej, även om vi saknar vår pappa och man.

Vi passar även på att prata lite hus, jag och mina föräldrar. För det är något som de kan, men som jag inte har så stor koll på. Och snart kanske den kunskapen kan komma till pass. Vi får väl se. Imorgon ska vi hänga med bästisarna och snacka loss. Nån dag senare väntar ett besök i storstaden. Jag hoppas också kunna handla vinterkläder till Elsa och kanske säga hej till Jannicke och Jimmie. Och mormor och morfar!

Men ja. Först ska Elsa och min mamma laga klart kvällens middag i köket. Jag ska skriva färdigt en text om frisörer och sen får det vara bra med den saken tills Elsa sover ikväll. Då lägger sig lugnet och tvn står på på svenska. Ovanligt, men väldigt trevligt. Måste jag väl säga.

4 augusti, ja herre jäklar. Om typ 8 dagar ska vi gifta oss och innan dess ska det grillas och efter det ska det brunchas och det finns fortfarande SÅ mycket att göra. Vi jobbar med bröllopet hela tiden, samtidigt som vi försöker underhålla Elsa som dock underhålls rätt fint av sin mormor och morfar också. Öppnar dörren och springer en runda på gräsmattan och sådär.

Vi har förbeställt ett lass med alkohol som ska hämtas i Tyskland på måndag, kanske kan Eric göra det själv med min pappa så att jag kan stanna hemma och pula med bordsplaceringen, pyssla nån skylt eller göra lemoncurd till tårtan. Idag har vi varit inne i stan och storhandlat. Stan = Ystad och storhandlat = två kundvagnar fulla av goda grejer, drickor och pinaler. Elsa var kinkig och ville bli buren så fort vi kom in i affären och somnade sen i min famn på två röda, så henne fick jag bära medan Eric roddade båda vagnarna själv och lydde mina kommandon från inköpslistan som jag klämde fast mellan lillstrumpan och min haka.

Lagom till att vi var färdiga med handlingen och mina armar värkte efter att ha släpat på 12 kilo barn i statiskt läge, så vaknade hon såklart och var sen happy banana tills det var kväll. Helt otroligt att hon pallade med. Nu sover hon gott, jag har skrivit lite jobbtexter om Apple Watch och Eric har designat en fin grej som vi ska ha med på bröllopet. Om vi hinner omsätta ‘na till verkliga livet vill säga.

Det rullar med andra ord på här och snart är det dags och igår träffade vi prästen som var fin så det blir nog bra det här. Ihh. Pust pust. Suck. Schuuuuuhhhh.

Hörs!

De är berlinare

July 31st, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | Tyskland. - (0 Comments)

Vi är i Berlin! Efter en snabb flygresa med mycket bagage igår har vi kommit fram till Erics bror, svägerska och lilla systerdotter som bor här i en härlig lägenhet med fyra meter i tak och ett gästrum där vi fick övernatta. Elsa somnade sent och vaknade redan klockan fem, så vi är lite möra, men vi har matats med utsökt frukost, lyxiga kakor och massor av te. Vi har dessutom lyckats förvandla fem vinkartonger till tre och fyllt bilen som stod här och väntade på oss. Imorgon ska vi åka vidare till Rügen och sen ta färjan till Trelleborg, för att runt 19 på kvällen förhoppningsvis anlända hos mina föräldrar i Sövde.

Men först ska vi låta Elsa leka lite till med sin farbror, försiktigt peta på sin månadsgamla kusin och springa runt runt runt med Anton i handen på deras knarriga golv. Ikväll väntas hemmalagad thaimat, lite mer jobb vid datorn för mig och sen kanske en god natts sömn innan vi kastar oss i bilen klockan sju på morgonen imorgon.

Vi hörs från Hemlandet!

Så var vi tillbaks i vårt hemland och det som gör mest ont är att det är så svårt att gå ut. Hemma hos mamma och pappa i Skåne står dörren ut till trädgården alltid öppen och Elsa vandrade som hon ville ut och in, in och ut. Ibland följde lilla hunden med, ibland någon av dockorna. Hon var konstant våt om strumporna eller kall om fötterna, men så hjärtanes glad över friheten att det inte gjorde någon av oss något.

Det kändes som att fler somriga barndomsminnen skapades på de fem dagarna hemma i Sverige än vad jag hittills lyckats skrapa ihop åt henne de första sex veckorna av juni och juli här i Frankfurt. Som tur är så sticker vi ju snart igen, hyr en stuga och tar med oss pappan i familjen för att fira bröllop, bada i sjön och äta så många jordgubbar att vi nästan utvecklar en allergi.

Min möhippa hände också och var seriöst en av de finaste dagarna i mitt liv. Och då har jag ändå blivit friad till, fått en dotter, gift mig en gång och återförenats med min kärlek efter 6 månader i från varandra. Jag förstår att det låter tokigt, men från instormandet av fina tjejer på morgonkvisten och frukosten med bubblor vid havet, till den lyxiga ansiktsbehandlingen och drinkfnittrandet resten av kvällen så var dagen så freaking perfekt. Elsa passades av mormorn sin vilket gick superbra och jag fick prata bort timmar med de som varit med mig längst och känner mig bäst. Det kommer bli svårt för bröllopet att toppa detta, det säger jag er.

Imorgon är det torsdag och vi ska uträtta lite ärende, leta bröllopsskor till Elsa och skicka iväg en present till en nyfödd ny kompis. Kanske göra pesto till middag och sen försöka andas i stan som idag har hållt över 35 grader i skuggan. Det räcker bra så.