Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Ack Sverige du sköna

May 19th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Resa. | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Sverige-trippen var som vanligt fantastiskt. Jag älskar att se Elsa i den miljön (också), omgiven av en bunke andra människor som vi visserligen inte träffar så ofta, men som ändå direkt drar in henne (och mig) i värmen och gör oss en del av sammanhanget.

Jag hade massor av bröllopsmöten att bocka av, men Elsa kom ihåg sin mormor från Skype-samtal och tidigare häng så de stannade kvar hemma och min mamma gjorde ett toppenjobb som barnvakt så att jag i lugn och ro kunde sitta hos frisören, diskutera olika rosor och snacka tårtfyllningar.

Det blev en del beslut fattade, men några löstes i princip upp, så planeringen går vidare. Nu är det dessutom mindre än tre månader kvar och jag vägrar spara allt till sista veckan (gissar att det blir stressigt nog just de dagarna), så nu ska ha skrivas listor och börja pysslas.

Vi fick alltså många av de familjemedlemmar och vänner och djur som betyder något hemma i Sverige. Elsa gosade med Jannickes dalmatinervalpar och satt på en studsmatta och kollade när stora barnen spelade tv-spel. Hon åt tacos och badade badkar och provfotades av vår bröllopsfotograf. Hon gick och gick och gick och gick. Hon tittade på när mormor klippte gräset, bäddade ner sina  små tår i stråna och log sitt något tillgjorda, men ack så härliga, leende med underbett och hopknipna ögon. Hon kollade på storkar och matade grisar och petade på myror och fick till slut skjuts med gammelmormor och gammelmorfar till Ystad. Där träffade vi catering-firman (som jag älskar!!) och åt lunch, innan vi tog tåget till Köpenhamn och hängde i lekrummet på Kastrup i tre timmar.

Klockan 21 var vi hemma i lägenheten igen och som vanligt: Borta väldigt väldigt fint och mysigt och roligt, men hemma bäst.

Svensexa, bästisprat och valpmys

May 15th, 2016 | Posted by Jess in Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Vilken dag det var igår. Klockan 9 blev Eric upphämtad av ett gäng glada svenska grabbar som hade varit världens gulligaste och ordnat svensexa för honom. Senare på kvällen fick jag hämta en något berusade man nere vid sjön här i byn. Tror alla killarna mår sådär idag.

Under tiden som Eric sköt lerduvor och drack öl så satt Elsa och jag hemma hos Malena och umgicks med henne och Emelie och alla våra 6 barn. Det var en stimmig stämning med bröllopsprat blandat med arga barn och glada barn och skrikiga barn. Men mycket fick vi sagt och så härligt det är att hänga med dessa människor som känner mig utan och innan. Väldigt skönt.

Vi åt kycklingsallad och tacos och lösgodis och kollade Gladiatorerna innan vi körde hem och bäddade ner våra sambos och ungar.

Idag har vi varit hemma hos Jannicke och ätit frukost och pratat med alla dalmatinervalparna. De är så jäkla söta att man nästan blir sugen på att smuggla med sig en till Tyskland. Jag har till och med lärt mig känna igen (nästan) alla 8 och veta vad de heter. Vi klappade även en häst, men tyckte Elsa var i största laget. Nu har Elsa sovit, Eric vilat och jag jobbat. Elsa gör vaniljsås med mormorn sin för sen kommer släkten på besök och vi ska grilla och ha oss. Sverige är fint.

Fina dagar “hemma” i Skåne

May 13th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Här är vi alltså nu i Sverige. Och livet rullar på. Igår var jag hos frisören och testade en uppsättning till bröllopet som faktiskt blev helt okej, trots att det bara var en provisorisk testrunda. Mindre kul idag när jag försökte borsta ut mitt jättehår som var tuperat och hårsprejat till oigenkännlighet. (Gav upp när jag hade hälften kvar, ställde mig i duschen och tänkte dränka det i balsam när det visade sig att det inte fanns nåt balsam. Så nu är det ännu strävare och 100 % tovigt igen. Har dock köpt balsam och ska tvätta det igen imorgon.) Slut på min hår-rant.

Elsa sover nu efter en lång dag med bus med mormor och morfar. Idag var jag hos en florist och diskuterade luktärter och olivblad, samt beställde en tårta som jag är lite osäker på om jag vill ha. Får väl bestämma det snart och eventuellt avboka den. Men blommorna kör vi på, fick ett väldigt bra intryck av den duktiga floristen så det blir förhoppningsvis fint.

Senare ikväll ska jag hämta Eric på stationen i Lund och imorgon ska vi hänga med Emelie och Malena och alla ungarna hela dagen. Längtar.

Det är fint här. Fint väder och fin familj och fina barnvakter och fina framsteg med bröllopsplaneringen. Blir dessutom finare ikväll när Eric kommer.

Åksjuk på sista etappen

May 11th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Skit. | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Elsa och jag har tagit oss hem till mina föräldrar i Skåne. Allt gick jättebra. Eric följde oss till tåget i Frankfurt och sen åkte vi tunnelbana och tåg och buss ut till planet, boardade och sen sjöng jag Äppelmelodi en gång och Elsa somnade i min famn. Hon sov till och med igenom alla högtalarutrop och säkerhetsbältes-pling.

På flygplatsen i Köpenhamn träffade vi mamma och pappa som landade nån timme tidigare från sin semester i Kroatien och de hade för ovanlighetens skull bilen på Kastrup så vi lastade in oss och körde mot Sverige. Så fort vi kommit över Öresundsbron kräktes Elsa. Våldsamt. Det kände som en åksjukegrej, vilket jag kan relatera till för jag är själv sjukt känslig mot det och kan inte ens gunga på en vanlig gunga utan att känna mig snurrig i bollen. Så vi stannade och tog slut på våtservetterna i skötväskan och bytte kläder på lilla kräkiga tjejen.

Sen körde vi vidare och när vi hade typ 8 minuter kvar till mamma och pappas hus, kräktes hon igen. Lika våldsamt. Nu kom frukosten också upp och allt blev kladdigt igen. Men nu körde vi bara på för att komma hem och kunna sanera rejält.

Nu känner jag mig lite rädd för att åka bil med henne igen, hoppas det bara var en engångsgrej (yeah right aldrig livet) och att det går bra i framtiden. Vi åker ju inte så mycket bil i Tyskland, nån gång i månaden bara, så det är inte så lätt att veta vad man ska tro.

Nu sover hon iallafall, på golvet i sin mormors och morfars sovrum och jag ska snart stänga datorn och bära ut henne i stugan i trädgården där vi bor. Imorgon ska jag till frisören och testa bröllopsuppsättningar och smink. Håll tummarna för att jag inte kommer att se ut som… fan. Tack på förhand.

Alltså vädret. Man blir lika förvånad varje gång solen skiner och man inte måste ha halsduk på sig för att våga sticka näsan utanför dörren. Så härligt.

Idag har Elsa och jag varit nere på stan en vända, vi köpte bland annat shorts i tre olika storlekar, till ungen, mamman och pappan. Sen gick vi hem igen och åt köttfärssås och broccoli innan Elsa däckade i sin säng och jag satte mig och spelade mobilspel och skrev texter om fastighetsskötsel.

Efter att vi hade vikt mängder med tvätt och klätt av och på alla dockor och gosedjur massa gånger, ringde vi och snackade med Elsas moster Jannicke som var begraven i dalmatinervalpar. Dessa små prickiga sötkorvar kommer vi också få träffa snart. Ska bli väldigt roligt att se vad Elsa säger då. Nu blev hon liksom irriterad så fort Jannicke var i bild utan hund. Hon kollade uppfordrande på mig och gjorde handgesten med två händer ut vid sidorna och förvånad blick som hon även gör när musikspelaren byter låt och blir tyst i två sekunder. “Var blev musiken av?” “Var är alla gulliga hundar?”

Sen gick vi ute en sväng, åkte rutschkana tillsammans och gick och handlade köttfärs som förvandlades till kvällens middag för Eric och mig när Elsa hade pratat sig till sömns. Nu är den här dagen också över och jag har grus i ögonen. Imorgon fortsätter förberedelserna inför Sverigeresan, även kallad Stora Bröllopsplaneringsresan. Aj aj aj.

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Hemma bäst

February 25th, 2016 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Elsa och jag kom tillbaks till Frankfurt och Tyskland igår. Det känns bra att vara med Eric igen, sova i sin egen säng och inte vara beroende av en bil. Men det känns dåligt att vara så långt bort från den svenska kontigenten familj och vänner igen. Elsa blir dock större och tiden hon behöver för att acceptera sina morföräldrar blir kortare för varje gång vi ser dem. Och snart är det påsk och då kommer de och hälsar på oss och vi ska fira Elsas födelsedag så det blir nog bra. 

Idag har vi varit och handlat blöjor och ost, sånt vi behöver för att vara någorlunda bekväma här hemma. Vi har lekt med alla saker Elsa ev. saknat i Sverige och vi har tvättat stora mängder kläder, sängkläder och handdukar. 

Eric kom hem en snabbis och pussade på Elsa innan han drog vidare för att träffa Kai och Tobi och spela nåt spel och dricka öl. Elsa somnade gråtandes och snörvlandes. Hon verkar inte må så bra, men jag vet inte riktigt vad som fattas henne. Kanske nån tand? Jag har försökt kolla på finalen av På spåret de senast tre timmarna, men lillstrumpan vaknar var trettionde minut så det tar sin lilla tid. 

Ja, i övrigt går bröllopsplaneringen vidare med en rafflande DJ-jakt, jag är glad att min kropp inte bedöms i Germany’s Next Topmodel och imorgon är det fredag! 

Tre generationer hänger

February 23rd, 2016 | Posted by Jess in Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Igår var Elsa och jag och hälsade på min mormor och morfar. Som tur är bor de också här i närheten, i samma kommun som mina föräldrar och mina bästisar och min lillebror. Min lillasyster bor visserligen i en annan kommun men inte heller så långt bort. Så det är smidigt att hälsa på många när vi är hemma i Sverige en stund, som nu!Så jag lät Elsa sova en stund på golvet i mina föräldrars sovrum innan vi packade ner Anton och lite barnmat i skötväskan och gav oss av. Mormor och morfar tyckte att Elsa hade växt sen sist och trots att det bara är typ två månader sen så förstår jag vad de menar. Det går så himla snabbt och naturligtvis är det extra tydligt om man inte ser henne varje dag som jag.

Vi passade på äta lax och potatis till lunch eftersom fiskhataren (Eric) inte var med. Jag tyckte det var jättegott, men Elsa var tveksam, så hon åt mest gröna bönor och morötter medan jag åt färdigt och sen fick hon lite fisk på burk efteråt istället. Sen busade hon med sin gammelmormor och gammelmorfar, lekte med en mjukiskatt som bor där, fick fina kläder i present och röjde runt bland gammelmormors plastburkar. Efter ett tag började dock Elsas energi sina så efter att vi ätit björnbärspaj och skrapat lite trisslotter som jag fick i present så körde vi hem igen och Elsas slocknade ganska omgående, återigen på golvet bredvid mina föräldrars säng. Tror det tar på krafterna att träffa så mycket folk hela tiden, men samtidigt är det kul att se hur snabbt hon blir van och hemtam (säger man så?) och kanske känner hon också igen sin svenska släkt litegrann?

Nu är vi i Sverige! I mina föräldrars stuga på landet bredvid en sjö för att vara exakt. 

Resan gick jättebra, som vanligt. Elsa är så himla duktig. Hon vara hänger på. Hon fick dessutom ingen tupplur i förmiddags, men lyckades ändå hålla sig glad och sprallig tills vi var i luften. Då sov hon i 40 minuter på min arm, innan hon körde igång igen.

Passkontrollerna som man måste gå igenom på Köpenhamns flygplats och första tågstoppet i Sverige, Hyllie, känns bara så sorglig. Jag förstår väl till viss det den praktiska aspekten, men att en bunke reflexklädda män med svarta mössor och stålhättor ska stå där och kontrollera och bestämma vem som får fortsätta, är inte ett drömscenario direkt. 

Mamma hittade sen en sur Jessica och en trött Elsa på stationen i Lund. Jag var trött, hungrig, törstig, hade ont i halsen, huvudet och öronen och dessutom sur på folk som inte tar hänsyn, inte hjälper till, tittar bort. Elsa var bara trött. Men hon stod ändå ut med bilresan hem hit och lekte sen med mormor, åt lax och gräddädel till kvällsmat och bekantade sig med omgivningarna igen innan hon stupade i säng i sin nya sovpåse. 

Imorgon ska vi titta på lokalen som vi ska ha bröllopsfesten i. För första gången! Jag är nervös. Jag menar, det är bokat och klart nu, oavsett hur ful den är. Så det blir till att se det positivt och göra det bästa av saken. Jag ska försöka tänka så på plats imorgon också. 

Godnatt!

Så fort Elsa har sovit idag så har jag kastat mig på telefonen och i princip ringt runt till alla jäkla ställen som någonsin har haft nåt litet att göra med en lokal som människor kan träffas i. Jag har troligtvis googlat sönder internet och jag har följt tråd efter tråd på jakt efter nåt som går att använda. 

Det slutade med ett ställe som var på tal redan 2014, när jag började researcha direkt efter att Eric friat och vi senare samma månad fick se Elsas lilla minihjärta picka i min mage. Stället är ingen lada, som jag ville. Det är inte ute i en skog, som jag ville. Det finns inte fina hotellrum till gästerna, som jag ville. Men det kanske funkar ändå. 

Jag fick inte tag på snubben som står som uthyrningsansvarig. Många är rädda för att svara när jag ringer med mitt läskiga tyska nummer. Tror jag. Så jag slängde iväg ett mail och så får jag hoppas på att gubben är i en sån ålder att han läser sina mail dagligen. 

Det hade varit så skönt att få det fixat och klappat och klart. Och detta är dessutom ett ställe utan fullständiga rättigheter så att vi kan smuggla med oss spriten från T-land istället för att behöva betala 120 kronor för varje drink folk beställer och sen glömmer bort i nåt hörn. Sen att budgeten fortfarande spräcks med råge och att bröllopsresan troligtvis kommer att gå till typ Königstein, det är en annan sak. 

Så tumhållning önskar jag mig nu av er, tumhållning för att jag snart ska få sluta ligga vaken om nätterna och tänka på vandrarhem och bygdegårdar och satan och hans faster. Tumhållning för att vi snart är med bröllopslokal igen. 

Tack på förhand.