Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Golvad av Sydney

June 13th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. | WOW! - (0 Comments)

Shit alltså, jag är i Sydney. Lilla jag ligger i en säng på ett vandrarhem med träningsvärk i benen och tänker att det var ett väldigt bra beslut att ta sig hit.

Hela dagen har det regnat, men i mitt sinne sken solen. Sydney påminner nämligen om New York, min favoritstad alla kategorier. Härliga, udda människor, skyskrapor och gamla hus om vartannat, massa smarrig mat, vatten och hav i närheten och landmärken som definierar hela staden.

Sjukt bra dag med mig själv och en bok och en himla massa promenerande. Och en ganska kass kamera, men de finaste bilderna finns ändå sparade i mitt huvud.

20120613-204749.jpg

20120613-204820.jpg

Restips sökes!

June 12th, 2012 | Posted by Jess in Resa. - (7 Comments)

 

Jag googlade 'pärchenurlaub' (parsemester) och precis så här tänker jag mig att Eric och jag kommer att se ut på vår semester också.

 

Eric och jag, kanske mest jag om jag ska vara helt ärlig, funderar på att åka någonstans i slutet av sommaren. Mest för att känna att vi också gör saker tillsammans, inte bara var och en på sitt håll och för att Erics lägenhet kan kännas trång på grund av de tre grabbarna han bor med och deras vänner och flickvänner och kollegor som ju samtidigt är anledningen till att jag älskar att vara där, men ibland kan man behöva en paus. Drömmen är Kuba, men det är ju väldigt långt bort och väldigt dyrt och Eric är ingen bra flygresenär. Så Kuba-planen är i princip skrotade. Nu tänker jag i min desperation charter, jag tänker Europa eller möjligtvis precis bredvid Europa och jag tänker en vecka i ett billigt land.

På samma gång som jag vill se kultur och uppleva en ny plats så ser jag framför mig hur vi bara ligger i varsin solstol sju dagar i sträck. Vi går på långa promenader längs stranden och Eric har sin arm över mina axlar. Jag smörjer in mig med solkräm varje morgon, simmar i poolen och kanske, kanske har de Vodka Cranberry på det där hotellet som vi sover på, så att den här skåningen kan få koppla av en kväll och bli lite tipsy.

Tyvärr är ju en helg i en storstad nästan alltid dubbelt så dyr som en vecka på Fritidsresors hotell i Alanya. Helt crazy tänker jag dock inte bli så vi kommer inte åka till Sunny Beach eller liknande, jag vill ändå ha något liite ovanligare och liite mysigare och liite mer… oupptäckt. Är detta ens möjligt?

Frågan är alltså, har någon något tips på vart vi ska åka? Och blir det billigast att boka i tid, eller rekommenderas is i magen och sista-minuten-reservering? Hit me with your best shot!

 

Nu kan jag ändå inte ändra något.

June 12th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Plugg. | Resa. - (0 Comments)

Hej.

Det finns inte så mycket att rapportera om från min sida av världen. Jag har lämnat in min Cultural Theory-tenta idag, tyvärr känns det inte lika bra i magen som jag hade hoppats. Man måste ju inte bara lämna in saker, man måste ju bli godkänd också. Jag har ingen aning om hur det ska gå i mina kurser här i Australien, lärarna verkar ju tänka helt annorlunda mot mina lärare i Sverige. Whatever. Eller nä, inte whatever, utan hoppas att jag klarar mig.

Men jag tänker iallafall försöka koppla av nu, för imorgon går flyget mot Sydney och jag har en lång lista på saker som måste spanas in där. Dessutom kan jag ju inte ändra mina inlämnade uppsatser nu ändå. Jag ska snart gå ut och hänga lite med mina housemates, äta köttfärsröra och mozzarella till middag och titta på Masterchef. Sen ska jag packa och skypa med älskade Eric innan huvudet landar på kudden igen.

Klockan 6.10 måste jag vara ute ur huset och gå till busstationen, vägrar ta taxi utan spar pengarna och går upp tidigare istället. Vi får se sen, hur mycket bloggning det blir från Sydney. Jag tänker ha roligt och vara kulturell och njuta av att vara i en av världens mest omtalade städer. Ska recensera den sen och berätta för er om det epitetet är välförtjänt eller ej..

Okej, vi säger det så länge! Hej!

(Hoppas ni kan läsa trots att prickarna ovanför vissa av bokstäverna saknas. Jag orkar inte rätta varenda å, ä och ö.)

 

12 okt 2005 – New York, USA

Jag är här!

Ja, herregud, var börjar jag?

Igår var en lång dag. Idag har också varit en lång dag, men igår var längre. Mamma och jag tog bilen till Höör (var tvungen att ha med ett ö dar ju). Sen tog vi tåget till Kastrup. det var fullt av morgonpendlare och trångt som tusan på tåget, utan våra väskor. Eller mina väskor. Den ena vägde runt 20 kg och den andra 28 tror jag.. Ingen övervikt här inte!
Väl inne på Kastrup träffade jag Åsa och Sofie och deras vänner. Vi bestämde oss for att strunta i Martina, den fjärde av oss och checkade in meddetsamma for att slippa väskorna. Sen var det ett jobbigt adjö kvar, det till mamsen naturligtvis, men det gick nog över förväntan, från min sida iaf.. Jag har ju fortfarande inte fattat vad som händer/ska handa. Åsa och jag gick och drack varsin svindyr apelsinjuice och hittade lite senare Martina och Sofie. Sofie och Martina ar från Trelleborg och Åsa från Helsingborg, typ. Himla trevliga töser alla tre. Lite sena lyfte vi fran Kastrup, landade i Frankfurt och sen hade vi fem timmar av vantan pa oss. Vi satsade stenhart fran borjan, fast beslutna att hitta McDonalds. Skont med lite svensk mat ju! 🙂 Gick val sadar en tre kilometer pa den enorma flygplatsen i Frankfurt ochde andra toserna med enorma handbagage, hann prova i princip alla bagagevagnar som fanns. Pa varje vaning. Ah, det var skoj. Till slut fick vi antligen vara hamburgare och festen kunde borja! De smakade nastan som hemma.

Sen gick vi tillbaka till var gate och borjade vanta. Jag oppnade Mallans paket och blev saaa himla glad! Tack min alskade du! Det var ett orngott med den dar angeln ni vet som jag gillar och sa hade tosen skrivit, med silvertext; Alskar dig, saknar dig! ar det inte bara the cutest!?

Sa smaningom fick vi se en del aupairer ocksa, manga fran Tyskland och nagra fran Polen och Tjeckien. Planet till New York avgick nog inte riktigt i tid, men vi var sa glada att vara ombord att vi brydde oss mindre. Nar vi kom in i planet och hade satt oss ner kom den stora chocken. Inga dataskarmar i satet framfor. Det var typ det som fick mig att aka som aupair fran forsta borjan! Okejda, kanske inte riktigt, men besvikelsen var iaf stor. Sa dar satt vi, jag klagade over de forsvunna dataskarmarna och Asa klagade pa att hennes mamma tvingat henne att ha en Ellosvaska som gick itu och Sofie satt och laste. Forgaves forsokte hon att inte hora oss. Stackars Martina hamnade manga saten bort sa henne kunde vi bara halsa pa nar vi gick pa toa. Och det var ratt ofta, eftersom jag satt innerst och ville skoja lite med brudarna. Mest sa ingen somnar eller sa. 🙂

Vi skulle ata. Flygvardinna lutar sig in och fragar mig vad jag vill ha. Jag tror att hon sager “tokiyo chicken”? Sa jag bara okej. Och ar nojd med det. Men da visade det sig att hon inte alls erbjod tokiyo chicken utan fragade om jag ville ha “turkey or chicken”… Jag tog turkey, men det var det val ingen som horde eftersom Sofie och Asa skrattade sa det grat. Jaja den bjuder jag pa.

Atta timmar pa ett plan var langre an jag trodde. Sarkskilt pa grund av tidsskillnaden. Nar klockan i Sverige var 23.00 och vi var astrotta. Gick ju upp 5.00. Da var klockan bara 17.00 USA-tid.

vi satt och hispade upp varandra sista biten med flyget. For nu kom u det varsta pa hela resan. Immigrationen i USA som alla sa skulle vara sa laskig. Pa planet fick vi fylla i lite papper att lamna i tullen resp. immigrationen och dessa papper skrev vi om typ vars 4 ganger. Ja.

Nar vi sag alla lampor over staden blev jag rent hispig. Fatta att jag ar i NEW YORK!

Och allt gick faktiskt bra. Vi hittade alla vara vaskor, hyrde en bagagevagn for $3 och tog oss igenom alla kontroller. Det var inte ens nan som ville tafsa pa oss! Det gjorde de kasnke tillrackligt i Frankfurt, dar fick vi ga igenom sakerhetskontroiller och visitationer 5 ganger. Ratt drygt, men sakert nodvandigt ont.

Vi hittade gubben med Cultural Care Aupair -skylten och vanatde pa resten av ganget en stund. Sen var det dags att slapa lite mer pa vaskorna. Alla 31 gick inte in i bussen sa det kom en minivan till och sen satt alla pa plats. Da var klockan runt 5 pa morgonen svensk tid och vi var SKITtrotta! En saknades. Det var ju en jakla kul nyhet, men vi vantade iaf talmodigt. I en timme och hela tiden hade bussen motorn igang och stod och spydde ut avgaser. Vi sag en limmo och en massa gula taxibilar och massa manniskor. Sen korde vi. Han korde som en galning och acn var sonder i bussen sa det var skitkallt och resan till skolan tog nog typ 1 1/2 timme. Jag sov och var vaken och fotade lite och sov sa jag vet inte sa noga. Framme pa skolan var pizzan slut pch alla sov utom vi och vi fick vara rum. Jag delar med en tyska som heter Terese och en fran Australien. De ar okej manniskor bada tva. Allt ar valdigt enkelt och inte sarskilt lyxigt och pa manga satt inte ens frascht, sa man langtar lite till pa fredag da vi ska aka vidare till vara familjer. Vi hade ett kort infomote dar i mitten av natten, hon avr typ 12 amerikansk tid men 6.00 pa morgonen i Sverige. Sov ganska gott gjorde man ju. Alternativen var ratt fa.

Imorse var vi uppe kl halv 7 var tid och gjorde oss lite frascha. traffade de svenska brudarna och vandrade ut i New Yorks morgonluft for att ta oss till matsalen. Frukosten var ljust brod, typ rostebrod, inget som man vill ata osrostat iaf, apelsinjuice (den var iaf osotad), fargglada sockerflingor och mjolk. At en macka med philadelphiaost. Jag tanke inte ens pa att den skulle vara fettfri det var bara det att allt annat var enormt greasy so.. Sen hade vi class. Har en jättebra lärare som vet vad hon pratar om. Och fast mycket ar relativt sjalvklart sa ar det anda ganska intressant. Lektionen varade till 12.00 då åt vi lunch. Det var varm korv, typ toasts med ost, tomato soup och chokladkaka. Jag åt lite sallad och en korv som inte var helt klar och en macka med sa mycket smalt ost i mellan ni kan tanka er. Också såndär typ Donkanost. Ja. Sen var det lektioner igen. Den har varade i fem timmar. Vi pratade om barnsjukdomar och barnsäkerhet. Sen t vi gen. Kyckling och ris, Sofie och jag kom fram till att det nog var bast hittills. Vanilj eller chokladpudding till efterratt. Nu ikväll har vi haft Sing-a-long. Alla sjöng sånger från sitt land. Vi ar typ trettio personer från Sverige. Först tog vi I ett hus vid skogens slut, sen huvud, axlar, knä och ta.

Åsa lämnade mig precis och jag känner också hur ögonlocken börjar bli tunga. Imorgon blir en minst lika lång dag som idag och pa torsdag ska vi inte till NYC. Sen på fredag bar det som sagt av till the host families.

Nu har jag antagligen missat en massa, men det far vara. Ha det fint hemma i Sverige, jag visar livstecken snart igen!

Massa kramar och pussar!

 

Nyår i New York 2005-2006. De tidigaste USA-bilderna hittar jag av någon anledning inte.

 

Soptunna i Alice Springs målad i traditionellt aboriginskt mönster.

Lunch i Alice Springs, sallad med grillade grönsaker och halloumi.

Kata Tjuta genom bussfönstret. Ungefär på det här avståndet måste turisterna stanna om aboriginerna som bor i nationalparken har ceremoni på gång.

Vår proffsiga guide och busschaufför Hugh på väg mot Uluru.

Uluru solnedgången med träd i vägen.

Champagne i solnedgången bredvid Uluru.

Mitt tjejrum på vandrarhemmet...

Lilla innergården på vandrarhemmet. Full gubbe syns inte på bild.

Den sprudlande floden Todd som rinner genom Alice Springs. (Och ser ut såhär mer än 95% av året.)

 

Kata Tjuta och jag

May 23rd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (2 Comments)

På vår resa till Uluru, som man ändå får se som slutmålet, stannade vi inne i nationalparken där Uluru ligger för att hika bland topparna som utgör en helig plats för aboriginerna: Kata Tjuta, The Olgas på engelska. Uluru var också en helig plats tusentals år tills turisterna blev för många och den röda stenen förlorade sin kraft för folken som bor i närheten. Men Kata Tjuta är alltså fortfarande en helig plats för aboriginerna och när de har ceremonier där så stängs den delen av parken och besökare får stanna nån mil bort och titta på kullarna från en utkikspunk istället.

När jag var där tillsammans med min lilla turistgrupp i lördags så var det dock fri passage ända fram till topparna. Vi vandra in mellan två av de största, fick ömsom klättra och ömsom lunka för att ta oss in i den mäktiga skuggan som bildas mellan dessa enorma klippväggar. Det rann en liten å där, men bortsett från porlandet från den så var det tyst som i graven. Och det var coolt för människor verkade liksom märka det, fast de hade familjemedlemmar med sig att prata med, vilket inte jag hade, så höll alla tyst. Folk vandrade med stängda munnar eller stod still och bara njöt av känslan av kraft och stämning som infann sig där.

Jag tänkte på hur häftigt livet är som tog med mig till Kata Tjuta i Northern Territory, Australien och lät mig njuta av det vackra och vidunderliga jag såg där och då. Förtrollningen bröts då japanen i gula jackan på bilden nedan satte igång sin kamera som hade inbyggda ljudeffekter till varenda knapp han kom åt. Suck. Han var ändå lite använd för att demonstrera hur liten man kände sig där, på aboriginernas plats.

 

Ser ni honom?

 

Kamelernas Australien

May 21st, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (6 Comments)

Kan vi prata lite om kameler? Visste ni att världens största kamelpopulation finns i Australien? Jo, det är sant. Runt 1,2 miljoner kameler lever vilt i centrala och östra delarna av Australien. Jag tycker det känns lite konstigt, men lyckades faktiskt se både kamelbajs och några riktiga kameler från bussfönstret när vi körde från Alice Springs till Uluru.

Kamelerna kom till Australien från Indien i mitten av 1800-talet då folk ville ha tåliga djur att resa genom vildmarken med. Hästarna som de redan hade importerat in höll inte riktigt måttet.

Nu är dock kamelerna en pest och pina för de bönder som bor i till exempel Northern Territory, delstaten där Alice Springs ligger. De travar rakt igenom staket och förstör marker, linor och stolpar för hundratusentals dollar. En kilometer förstört staket kostar ettusen dollar att laga. Förra året var det en grupp boskapsfarmare som fick 140 kilometer staket förstört och alltså behövde hosta upp 140 000 dollar för att fixa detta. Arbetet försvåras naturligtvis av att djuren fortfarande går där samt att avstånden är så enorma där i mitten av Australien.

De uppretade bönderna fick tillstånd av regeringen att jaga och skjuta kameler under fem dagar. Efter tre dagar hade de dödat femtusen kameler genom att jaga dem med helikopter. De skulle ha fortsatt i två dagar till, men fick slut på bränsle och närmsta mack var för långt borta.

Kamelkött var också en populär ingrediens i många av rätterna på restauranger och caféer i Alice Springs. Det finns väl liksom gott om det..

 

Några kameler framför Kata Tjuta, Northern Territory. Bilden INTE tagen av mig.

 

Mycket som vill sägas

May 21st, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (2 Comments)

Nu känns bloggen tyvärr lite som ett tvång igen. Jag har panik för att jag inte skrivit något på flera dagar och jag har panik för att det är mycket som vill sägas och visas och diskuteras. Jag ska försöka andas i en fiktiv papperspåse och ta det lite i taget.

Jag kan väl iallafall konstatera att helgen och resan var fantastisk och har ni vägarna förbi Alice Springs så finns det en väldigt röd, stor sten en fem timmar utanför som måste beskådas. Känslorna tog överhanden och naturen svepte mig med på ett sätt som jag inte upplever så ofta. Det var riktigt coolt helt enkelt, för att använda slitna ord som kanske inte säger så mycket.

Vardagen är dock igång igen och de närmsta tre veckorna, innan skolan är slut, är det många uppsatsord som ska skrivas och lämnas in och kontrolleras så vi får se hur det blir med bloggen. Ska vi säga så sålänge? Ja, det gör vi. Ha en fin måndag därhemma i Europa!

Kram!

 

Min iPhone lyckades ta några riktigt fina bilder på Uluru

 

Alice Springs- Here I come!

May 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (6 Comments)

 

Pizzan blev lyckad tyckte jag! Den smakade naturligtvis inte som vanlig, kolhydratspackad vetepizza, men den var helt okej. Ska berätta mer och visa bilder när jag är hemma från minisemestern igen.

För imorgonbitti så bär det ju av mot Alice Springs. Det ligger ganska precis mitt i Australien och staden i sig ska inte vara nån superhöjdare, men ett bra mellanstop på väg till Uluru, Ayers Rock. Jag får skjuts av Lindsey till flygplatsen imorgon, hon ska hämta upp sin pojkvän som kommer på besök från Sydney, sen tar flygningen till Alice Springs lite mer än två timmar. Väl där blir det lunch och stros på stan, förhoppningsvis nåt besök på ett Aboriginal konstgalleri också. Tidigt på lördagsmorgonen blir jag upphämtad av en tourbus och så bär det av på äventyr på väg mot Uluru. Vi är sen hemma sent på natten samma dag och vid lunchtid på söndag går planet tillbaks till Adelaide.

Där har ni planerna. Jag får se hur det blir med bloggandet, tänker inte låta det stressa mig, utan nu ska jag på äventyrssemester! Om än en kort sådan!

Ha det fint, vi hörs!

 

Längsta dagen på länge.

April 22nd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (4 Comments)

Snacka om att idag varit den längsta dagen på länge! Och den är inte ens över än! I skrivande stund är klockan 16.31, men jag måste nog tusan gå och lägga mig om några timmar bara.

Klockan ringde klockan 3.30 imorse, det är ju lite jobbigt när man delar rum med en massa människor som eventuellt vill sova vid den tiden, men som tur var så hade Elise som sov i sängen under min, inte ens kommit hem från krogen då, så henne behövde jag iallafall inte oroa mig för. Bäddade av sängen, tog på mig mina kläder i gatlyktsskenet och drog ner i receptionen för att checka ut och tacka för min tid på vandrarhemmet.

Taxin som var förbeställd kom på utsatt tid och tog mig till busstationen dit flygbussen gick ifrån. Ganska intressant att se hur annorlunda staden såg ut så sent på natten/tidigt på morgonen. Mycket cheeseburgare, mycket fylla, mycket höga klackar i handen på ostadiga småtjejer. Väl på flygplatsen gick allt smidigt, jag kände mig till och med lite pigg, lekte med en liten unge där som skulle med samma flyg och sen bar det av mot Adelaide.

På grund av den halvtimme tidsskillnad som är mellan Melbourne och Adelaide så kom jag fram kl. 6.50 på morgonen, helt för tidigt på en söndagsmorgon så bussarna hade inte börjat gå. Det blev alltså taxi igen, fast det är dyrt som sören. Jag var lite irriterad på det, men kände ändå att tidsvinsten låg på minst två timmar så kunde det väl vara värt det. Då.

Nu är jag alltså hemma. Hela dagen har jag tittat på film, serier, svenskt, tyskt, brittiskt och australiskt. Troligtvis kommer resten av kvällen fortlöpa på samma spår.

Ikväll ska jag även skypa med Eric för första gången på… fyra dagar, längtar!

 

Bakom träden ser man hostelet i nattetid.

Jag laddar telefonen på golvet.