Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Uppsatsen är döende.

May 24th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (5 Comments)

Provsvaren kom tillbaks. De var negativa, som i, ännu en uppsats som jag fått ut på papper var dålig. Jag orkar inte mer nu tror jag. Gick från mötet igår med tårarna forsande ner för kinderna och med Eric som desperat försökte peppa via Skype i telefonen. Min handledare är en väldigt intelligent och professionell människa som jag har stor respekt för. Men när han levererar kritik så gör han det på ett sätt som förnedrar, generar och förminskar. Jag kände mig som världens mest korkade, tröga människa igår och det är inte så värst praktiskt inför skrivandet av ännu en ny, tredje, kandidatuppsats.

På ett sätt känns det som jag borde skita i det nu, inte hetsa sönder mig själv till deadline den 3 juni, utan istället satsa på att lämna in en bra, ostressad uppsats till nästa deadline i augusti istället. Samtidigt så vill jag så väldigt gärna bli klar nu. Känna mig färdig med Malmö Högskola och kunna flytta till Tyskland med noll lösa trådar kvar här i stan.

Just nu är planen att ta det lugnt. Inte hetsa, inte stressa, inte få panik och inte falla i gråt för att jag inte har tid att ta mer än tio minuters lunchrast. Jag ska skriva en inledning som strukturerar upp vad jag skulle kunna göra i den nya uppsatsen, jag ska lämna in den till handledaren på måndag och träffa honom på hans kontor. Vi ska prata om hur dåligt jag skriver, om hur mina tankar är fel och om hur man absolut inte blir godkänd på sin kandidatuppsats. Sen tar jag handledarnas alla tips i en liten påse inne i huvudet, går hem, sätter mig framför datorn och skriver en uppsats så bra som jag bara kan.

Sen lämnar jag in den. Opponerar på någon annans och försvarar min. Och sen får antagligen underkänt, men den minimala chansen till det lägsta godkänt-betyget kvarstår. Kanske blir det en snäll och generös människa som rättar min uppsats? Kanske måste jag komplimentera, skriva om och lägga till för att ha en chans på godkänt i augusti? Jag tar det då.

Tills dess handlar det om att överleva, om att få svullna ögonlock att krympa och att få hjärtats bultande att lugna ner sig. Det är bara en uppsats för i helvete. Det är bara en uppsats. En liten sketen uppsats.

Uppsatsen väntar på provsvar.

May 21st, 2013 | Posted by Jess in Plugg. | Skit. - (0 Comments)

Ja. Vad ska man säga. Helvetet pågår fortfarande. I tolv dagar till. I torsdags, fredags, lördags och söndags jobbade jag med en helt ny uppsats i runt 12-15 timmar om dagen. Det var helt sjukt. Jag pausade två gånger om dagen för lite snabb mat, diskade inte ens för att jag var så sjukt stressad och fick dåligt samvete varje gång jag behövde gå på toa för att det tog tid från uppsatsen. Enda längre pausen tillägnades Malena och Miriam som kom på besök under femtio minuter på fredagen. Jag fick två kramar och lite bebisgos och sen hade jag energi att köra vidare.

Det var nästan jobbigast i lördags, då solen sken och det var runt trettio grader i Malmö. Mina klasskamrater, som lämnat in sina uppsatsversioner på torsdagen redan, satt i Folkets Park och drack alkohol och solade. Jag satte inne framför datorn med ett glas vatten.

I måndags, två timmar innan deadline, slutade naturligtvis mitt internet att fungera. Fick till slut kontakt med omvärlden via min telefon, men stressnivån var så hög att jag omedelbart efter att uppsatsen var ivägskickad drabbades av huvudvärk, muskelvärk och hyperventilering. Jag mailade alltså iväg en ny uppsats till min handledare. Trettiofem sidor med innehållsförteckning och en värdelös sammanfattning.

Samtidigt tog jag beslutet att det här är sista återupplivningsförsöket. Det är inte värt att må så dåligt som jag gör över en jäkla uppsats. Försöker konstant tänka att det bara är en uppsats och att mitt liv är så himla fint i övrigt och jag snart får återförenas med Eric för gott och att jag är frisk och att alla jag tycker om är friska och att jag har mat på bordet och tak över huvudet och kläder på kroppen. Men det är svårt. Den sätter press, den här kandidatuppsatsen. Säger handledaren att också denna version är skit så stänger jag av respiratorn och börjar om igen inför senare deadline i augusti. Jag orkar liksom inte. Säger handledaren att nittionio eller mindre procent är skit, så jobbar jag vidare med den procenten som går att rädda. Än finns det tid.

Nu ska min professor läsa igenom skiten och på torsdag förmiddag får jag min dom. På torsdag förmiddag ska vi träffas ansikte mot ansikte på hans kontor och jag får det svårt att dölja besvikelsetårar bakom datorskärmen. På torsdag förmiddag kommer provsvaren.

Uppsatsen är i koma.

May 15th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. | Skit. - (2 Comments)

Sen sista inlägget har har jag varit ute och åkt bergochdalbana, rent känslomässigt alltså. Upp och ner, förtvivlan och djupare förtvivlan. Tårar, ångest, rädsla och hopplöshet. Nu har handledaren och jag kommit överens om (för tredje gången) vad min uppsats ska handla om. Nu ska den bara skrivas också. Från att ha haft framförhållning och planeringstänk från början måste jag nu skriva en helt ny uppsats tills på måndag. Jag researchade igår. Idag har jag sprungit, packat, pluggat tyska, flugit hem från Tyskland, fyllt kylen, hämtat ut paket, gjort ärende, betalt räkningar och nu ska jag snart fortsätta med researchen. Imorgon drar själva skrivande igång, sen har jag fyra dagar på mig att få klart skiten. Fyra dagar.

Bara tanken på dessa fyra dagar och hur jag måste skriva minst 7 sidor varje dag gör mig panikslagen. Imorgon får jag reda på om jag kan omvandla paniken till rörelseenergi och skriva något som är värt att behålla. Något som jag kan lämna in och få godkänt för. Jag har även bestämt att det här är sista gången som jag testar att bli klar i juni. Får den här versionen av uppsatsen (som inte finns än) inte heller tummen upp av handledaren så ger jag upp för den här gången och tar nya tag inför inlämningen i augusti.

För det är bara en uppsats och jag orkar inte må dåligt mycket längre.

Men först skriver jag röven av mig, tolv timmar om dagen minst, sju sidor om dagen minst, i fyra dagar.

Sen får vi se.

Min uppsats är död.

May 8th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (10 Comments)

Idag kl. 13.15 tysk tid går mitt första möte med min handledare av stapeln. Via Skype. I förberedelse för detta möte har han läst min uppsats, kommenterat på den samt svarat på frågor jag mailat. Imorse fick jag tillbaks uppsatsen med kommentarer som jag nu har läst. Den senaste timmen har jag även storgråtit utan uppehåll. Det visade sig att min uppsats är skit. Det finns ingenting på de 45 sidor jag redan skrivit som går att använda. Jag har inget argument, ingen diskussion, ingen analys och inget kött på benen att hävda det jag hävdar. Hela uppsatsen är en enda stor hög med skit. För att uttrycka det milt. Ni kanske tror att jag överdriver, men ni ska se kommentarerna som han har lagt till. Minst tio på varje sida och emailet började med “ta det inte personligt även om jag låter hård”. Jag tar naturligtvis allting personligt eftersom jag är sån och det här är min kandidatuppsats som jag redan har megaångest över. Och jag hatar hela situationen, hur lärarna inte haft tid för oss och hur jag förväntas göra en litteraturanalys som vi typ aldrig gjort innan. Kl. 13.15 lär det väl visa sig om det överhuvudtaget går att rädda det här vraket (och då menar jag uppsatsen, inte mig, jag är bortom all räddning). Säger handledaren att min uppsats inte går att skriva och få godkänd så vet jag inte vad jag gör. Säger han att den går att rädda vet jag inte heller vad jag gör. För jag vet inte hur jag ska kunna rädda den. Fy farao vad jag ballar ur i detta ögonblick alltså. Panikångestattack superdelux som troligtvis snart följs av migränanfall plusplus. Stressen. Jag orkar inte.

Uppförsbackar och nedförsbackar

March 25th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Tyskland. - (0 Comments)

snart

Jag är i Tyskland. Mitt älskade Tyskland och min älskade stad Frankfurt. Inte trodde jag att jag skulle få en sån stark relation till den här platsen när jag började jobba som nanny utanför stan för sju år sen.

Helgen tillbringades mestadels på sydligare breddgrader, hos Jan och Simone i Tuebingen utanför Stuttgart. Eric, Kai och jag körde ner, hämtade upp Markus på vägen och så firade vi Jans födelsedag med vin, snaps, nån drink och robust tysk mat. Efter en kall natt på liggunderlag lastade vi in ett gäng bakfulla grabbar i bilen och körde mot Hessen igen.

Idag har vardagen dragit igång och det går inte så bra för mig kan jag avslöja. Gick upp tillsammans med Eric imorse och drog till parken för löpträning när han hoppat på sin spårvagn till jobbet. Löpträningen gick skitbra och jag älskar det så jäkla mycket! Efteråt älskar jag mig själv också och min grymma, starka kropp som klarar så mycket mer nu än för ett år sen.

Kom hem, duschade, satte igång nån maskin tvätt. Och sen tog det stopp. Lite pluggande har jag fått gjort, men inte alls så mycket som jag ville. Jag känner mig trög och korkad. Försöker återfinna tänket “en dag i taget, en fot framför den andra”, men det är svårt när allt jag måste göra för att få klart min kandidatexamen och få flytta till Tyskland känns omöjligt. Omöjligt I tell you.

Istället har jag pluggat lite tyska så får jag ta nya tag i uppsatsen som ska in på onsdag imorgon. Det måste ju gå nån gång. Det måste det.

Under veckan hoppas jag även ha tid till nån inneworkout, fler löprundor, påskfirande med Erics föräldrar, middag med mina svenska tjejer, kanske en liten pubrunda och en massa energisamlande från Erics närvaro. Jag vill så gärna vara här, i detta landet, tillsammans med honom och ju närmre det kommer, desto jobbigare blir det att vänta på. Tiden går. Tiden går. Jag är iallafall inte i Australien. Tiden går, tiden går. En fot före den andra, hela tiden. Snart. Snart. Snart. Du fixar det. Det går. Kämpa på. Snart. Snart. Snart… Snart.

 

Pluggpress och resglädje

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Tiden går, som vanligt, läskigt snabbt. Imorgon åker jag till Frankfurt för att hänga med Eric och mina vänner där tills efter påsk. Det ska bli skönt även om veckodagarna kommer att vara fyllda av plugg som vanligt. Eric och jag får testa på vår kommande vardag där då vi är ifrån varandra under ordinarie arbetstid och får hänga helger och kvällar istället. Ungefär så som alla normala människor har det, men som vi inte haft det så mycket innan när Eric jobbat hemifrån.

Jag är trött. Idag var min sista dag (missar extrainsatt seminarium imorgon) i den här kursen. Tills på onsdag ska jag skriva en hemtenta och sen går vi vidare mot kandidatuppsatskursen som började så smått idag då vi var några stycken som diskuterade idéer med Berndt. Han gillade min idé verkade det som så nu ska jag, tills veckan efter påsk, skriva ihop ett 4-5 sidor långt förslag och förklaring på vad jag tänker att min uppsats ska handla om. Pressen är på. Och kommer så vara tills denna uppsats är inlämnad och opponeringen är klar. Jag funderar redan på vilken champagne jag ska dricka mig full på i Pildammsparken den dagen.

Men det är en bit tills dess. Jag försöker hela tiden tänka, för att inte stressa upp mig själv för mycket, en fot framför den andra, hela tiden. Berndt har också sagt att med hårt arbete och många arbetstimmar så fixar vi detta. Och jag tänker fixa detta.

Har huvudvärk och trötta ögon nu. Bör snart gå och fixa kvällsmat, packa resväskan och lägga mig och sova. Imorgon bär det av till flygplatsen och min älskades armar. Allt känns lite bättre där.

, , , ,

Powerwalkssnö och uppsatstryckande

March 14th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Fysiskt och psykiskt en mycket bättre dag idag än igår, kan jag meddela alla er fyra läsare som är intresserade. Tror det mest beror på att jag började min dag med en powerwalk i lätt snöfall till biblioteket på Videdalsskolan i Husie. Där hittade jag också boken som jag vill läsa om inför kandidatuppsatsen. Nu ska jag bara hitta tid till det också.

Arbetsmässigt har dagen varit okej. Jag fastnade framför en såkallad fitblr, en blogg med träningsinspiration, hur länge som helst innan jag duschade av mig powerwalksvetten och åt frukost. Knäcke med leverpastej, några ostrullar, några salamirullar och en bit gurka. Yum.

Sen var ju tanken att jag skulle författa en uppsats (ABSOLUT inte sex sidor lång) om Wide Sargasso Sea som är den senaste romanen vi läst i Postcolonialism-kursen. Satte mig framför datorn igen och stirrade på den blinkande markören i ett word-dokument. Tittade på mer bloggar. Läste Aftonbladet. Loggade in och letade efter betyg på Malmö Högskolas hemsida utan framgång. Läste mer bloggar. Låg på sängöverkastet och tittade ut genom fönstret i säkert en halvtimme. Funderade på livet och framtiden och Eric och Miriam och flytten och allt. Det är mycket på gång i det här lilla huvudet.

Photo 2013-03-13 18 35 08

Sen fick jag ändå till slut tvinga ner mig själv framför kurslitteraturen och fem timmar senare hade jag fått ihop ett första utkast av en uppsats som får duga. Skönt att ha den på papper. Jag firade med att käka skrammelägg och en stekt, köttig korv och kokt broccoli till kvällsmat. Dagens efterrätt blev ett glas lyxigt melonvatten. Jag vet, livin’ the dream.

Vi säger la så så länge då. Hej.

 

Festfirande och pojkvänsmys

March 5th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Sverige. - (0 Comments)

Hej världen!

Jag lever! Jag är nu en tjugosjuåring som spenderar dagarna med att kramas med min pojkvän och plugga. Det är sjukt så mycket lättare allt känns när Eric är här och ger mig energi och uppmuntran och kärlek. Live och inte bara över Skype. Sen sist har vi alltså hunnit med att fira Idas examen hemma hos hennes föräldrar på landet. Vi åt massa god LCHF-mat, sån otrolig lyx att kunna äta allt som serveras, och snackade och skrattade en hel lördagkväll.

Dessutom fick jag gosa med Miriam en jättelång stund. Satt och hade världens finaste lilla bebis på nära nära och det var så fint. Hade kunnat sitta där en hel dag kändes det som.

Innan festen hos Ida fikade vi hos Andreas, i hans nya lilla gård som ska bli en toppmodern bostad när han fått klart renoveringen. Det var kul att se folket igen, även om jag mest fnittrade tillsammans med Emelie och Malena vid finbordet.

Födelsedagen firades med hjälp av en massa hälsningar på Facebook, via sms och telefonsamtal. Jag fick IKEA-presentkort av E som jag fick lov att handla “onödiga dekorationsgrejer” för. Vi stod i köket och lagade mat hela eftermiddagen för att sen kunna bjuda mamma och pappa, Jannicke, Jimmie och Sofie på vitlöksfrästa räkor, thaigryta och morotskaka. Lyckad födelsedag var sen över.

Idag har vi pluggat och jobbat båda två. Jag har skrivit tyskauppgifter och Eric har skrivit mail. Har även hunnit med att pausa med nåt avsnitt Girls och sen jobbat igen. Ute skiner solen och imorgon ska det bli sju grader och Eric har lovat att hänga med på en powerwalk. Det blir nog bra.

Jag njuter hörrni, jag njuter av att känna mig hel igen. Jag njuter av att ha honom här och att känna att jag inte är ensam. Det känns skönt.

artsyfartsy

 

Post-it-pepp och kärleksnedräkning

February 27th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (2 Comments)

you can do it

Kanske var det de färgglada post-it-lapparna jag satte upp över hela lägenheten, kanske var det Erics outtröttliga peppning, kanske var det jäklar anamma och viljestyrka. Jag vet inte. Men uppsatsen som fick mig att vilja kräkas av ångest för några dagar sen är nu färdigskriven. Jag har ingen aning om den är bra nog för att få ett godkänt, men jag har iallafall försökt och jag har iallafall skrivit något som jag kan lämna in.

Idag var tanken att lägga nästa kurs första uppsats bakom mig, men så fick jag inte till det och kände att instruktionerna från läraren var för knapphändiga. Nu måste jag alltså tillverka den uppsatsen imorgonkväll (efter föreläsning och barnpassning) och på fredageftermiddag när Eric är här och lockar med sin varma famn. Det är bara att bita i det sura äpplet och trycka ihop något så fort som möjligt.

Idag har jag även hunnit med att tvätta typ sju maskiner med olika sorters tyg. Det var bra att det blev gjort. Jag har pratat med Jannicke, smsat Andreas som fyller år, fått en  gullig bebis av Ulrika, ätit smaskig skaldjurssoppa som Jannicke skickat med mig i en matlåda, snackat med mamma och mormor och morfar och Eric, druckit massa te, läst om den europeiska medelklassen, ringt Telenor, blivit ovän med Telenor, och en del andra smågrejer. Nu ska jag bädda min säng med de nytvättade lakanen, vika kläder och sen gå och sova. Imorgon är det bara en dag kvar innan Eric kommer. Jag längtar.

 

, , , , ,

Balzac och hans kvinnosyn

February 5th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. | Plugg. - (0 Comments)
Honoré de Balzac (1799-1850)

Honoré de Balzac (1799-1850)

Texterna som vi läser just nu handlar om teorier om mänskligheten. Enkelt och brett uttryckt. De är skrivna av män och kvinnor som verkligen har tänkt till om världen och varför vi gör som vi gör och varför vissa saker fungerar som de gör och så vidare. Det är svårt att vara konkretare än så. Har ni själva tid och lust kan ni kolla upp texter skrivna av till exempel Foucault, Beauvoir, Althusser och Barthes. Så kan ni läsa och få lite pejl, men jag varnar er, det är väldigt svårt att förstå. Trots detta gnäll så måste jag ändå erkänna, såhär i hemlighet inför min blygsamma läsarkrets, att jag tycker det är riktigt intressant.

Nu senast har vi läst två texter om genus och kön skrivna av två feminister. Den ena heter Simone de Beauvoir och hennes text “The second sex” är en världsberömd feministisk text om hur kvinnan fungerar som “the inessentiell other” i samhället. I denna text finns ett citat från den kände författaren Honoré de Balzac som levde i början av 1800-talet. Han skriver om kvinnor såhär:

“Pay no attention to her murmurs, her cries, her pains; nature has made her for our use and for bearing everything: children, sorrows, blows and pains inflicted by man. Do not accuse yourself of hardness. In all codes of so-called civilized nations, man has written the laws that ranged woman’s destiny under this bloody epigraph: ‘Vae victis! Woe to the weak!'”

“Bry dig inte om hennes mumlande, hennes skrik, hennes smärtor: naturen har skapat henne för vårt syfte och för att bära allt: barn, sorger, slag och smärtor orsakade av män. Anklaga inte dig själv för att vara hård. I alla av det såkallade samhällets koder har mannen skrivit lagarna som kuvar kvinnans öde under den här blodiga epigrafen: ‘Vae victis! Stackars de svaga!'”

Alltså. Herrgud. Ja, han skrev det här för nästan 200 år sen, men ändå. Och jag misstänker (och hoppas) att han är satirisk och humoristisk och att han inte på allvar kände så här. Men vad tusan. I vilket fall. Inte fan har vi kommit tillräckligt långt i kvinnorättsfrågorna? Nej. Det har vi inte.

 

, ,