Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

En måndag och en tisdag i april

April 5th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Det går i ett här borta! Igår var vi och brunchade med Izabella, Madde, Tobias och ungarna. Elsa och Kelvin satt bredvid varandra och delade snacks och petade på varandra lite då och då. Sen gick vi hem igen Elsa och jag så att hon kunde ta en tupplur och jag skriva nån text om storstädning.

På eftermiddagen kom Eric hem tidigare och sen också dagens födelsedagsbarn, min svärmor. Hon hade även med sig svärfar så de lekte med Elsa en stund och drack lite kaffe, innan vi gick mot en persisk restaurang där vi åt smarriga röror (deras hommus är inte LCHF men SÅ god) och grillspett och grytor och saffransris och njöt. Elsa skötte sig exemplariskt också, trots att vi inte började käka förrän sent på kvällen.

Idag har vi städat och fixat lite här hemma. Jag har skrivit om fastighetsskötsel och hundbehandlingar hos veterinär. Det blev köttfärsröra till kvällsmat och innan dess var Elsa och jag och lekte med de tyska ungarna och deras mamma. Som är jättegoa, men lite ängsliga. De tycker nog att jag är en konstig hårding som inte rusar till doktorn när Elsa slår ögonbrynet i en bordsskiva eller har röda prickar på armarna.

Nu ska vi sova. Imorgon väntar promenad vid Main med svenska tjejerna här i stan, det blir nog skönt. Om det inte regnar. Och om Elsa håller sig på gott humör i vagnen.

Sol i hjärta, sol i sinne

March 18th, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Vilken vecka! Både Elsa och jag har varit så sociala hela veckan att vi är helt slut! Molly åkte hem idag, men innan det hann vi med en brunch I SOLEN. Detta gula guld som strålade ner över oss och värmde gott mot låren. Det var en sprallig, sekt-sugen Molly, en ovanligt pigg Izabella, en sovande Noah i vagn, en glad, hungrig Elsa och en lite utmattad med glad Jessica.

Elsa åt lax och grönsaker, jag åt kalkonbröst och Caprese. Samt drack väldigt gott te med tranbär och spirulina. Sen gick vi hemåt igen i solen, stannade och pratade med en tryckerigubbe som var snäll och sa hejdå till Molly som försvann igen.

Så jädra härligt att ha henne här, nu väntar vi bara på att hon ska flytta tillbaks. Eric kom hem hyfsat i tid och han behöver inte jobba på söndag som fruktat. Nu sover Elsa, jag har jobbat lite och Eric kollar på Love. Imorgon ska vi hitta en cykel till mig, kramas massor och kramas lite mer. Det blir nog bra.

Alla hjärtans dag 2016

February 14th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (1 Comments)

Det bestämdes igår, trots våra snoriga näsor, att det skulle brunchas idag för att fira Valentins dag. Jag var pepp! Elsa var pepp! Och Eric var också ganska pepp!

Det bidde sig sen som så att Elsa hann sova sin första tupplur innan vi var duschade och klara så när vi väl kom utanför dörren var klockan över 12 och det var väl mer lunch än brunch som väntade. Eric hade lovat mig dagen innan att vi inte behövde boka bord för att “alla vet att man firar Alla hjärtans dag på kvällen och inte till lunch”. Mhm. Det visade sig sen att alla med barn plus en stor grupp människor till visst firar under dagen så de första tre restaurangerna vi kikade in i var redan fulla.

Vi är ju bara tre, men en av oss kräver både vagnplats och barnstol för att uppskatta matstunden. Till slut hamnade vi på Mirador (som har ny meny Izabella!) där jag åt en fiskfrukost bestående av två frallor, en liten skål vardera av: avokado- och koriandersallad, tonfiskcreme, färskost med örter, gravad lax, pepparrot, kräftstjärtar och smör. Det var gott. Kräftstjärtarna smakade tyvärr lite kylskåp, men tonfiskkrämen var SMARRIG. Eric åt en omelett med potatis och korv och Elsa åt medhavd spagetti och köttfärssås ur termos.

Det var väldigt mysigt. Och Elsa är ju världens snällaste, som ni vet vi det här laget. Hon åt upp sin mat, sen åt hon upp min tonfiskkräm och sen åt hon upp Erics ostbitar och sen matade hon Anton med låtsasvatten från ett tomt saltkar. Vi vandrade hemåt efteråt, hand i hand jag och min man, och kände oss kära och lugna och glada för det vi har. Särskilt varandra. Och Elsa. Lille mattjuven.

 

Lågprishandling och budgetutsikt

January 12th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Funderar på att kanske härma Angelica och lova er ett blogginlägg om dagen hela långa 2016? Eller i mitt fall då, 365 på raken med start nu. Jag tror jag börjar med att försöka klara en vecka kanske, så får vi väl se…

Elsa sover igen, det är lättast att skriva då för annars är hon väldigt intresserad av datorn. Vi har varit och handlat med vagnen och jag är lika häpen (nästan) varje gång av hur billigt det är att handla mat i det här landet. Jag köpte nu ett blomkålshuvud, ekologiska tomater och gurka, en avocado, rökt skinka, två paket bacon, 1 kg grekisk yoghurt, 5 dl grädde, en stor bit ost, en dessertost, te, tomatpuré, smör, knäckebröd, ansiktsservetter och tvättmedel. Och betalade 19 euro, alltså runt 175 svenska kronor, i dagens kurs. Det måste väl ändå räknas som billigt?

Vi handlar så mycket som möjligt i olika lågprisaffärer; Netto, Lidl, Penny och Aldi. Men bara sånt som känns fräscht och smakar okej och det är faktiskt nästan allt. Specialgrejer som inte finns i lågprisaffärerna handlar vi på Rewe, heter den, och det är väl kanske Tysklands svar på Coop eller Ica. Lite dyrare än lågprisarna, men ingen lyxlyx. De har större utval och ett utbud som sträcker sig utöver basgrejerna. Dock är det en vanlig vecka mest basgrejer vi behöver. Blöjor, gröt och barnmat handlar vi på ett annat ställe, DM heter det. Där har de också smink, schampo och tvål och ekologisk “torr” mat, med mera.

Förra veckan gick jag igenom våra utgifter för 2015 och försökte summera både mentalt och på pappret vad som gjorts och vad som bör göras annorlunda 2016. Det är ingen katastrof (än), men det känns ändå skönt i magen att ha koll på läget och att kanske ännu mer än tidigare försöka tänka efter innan. Särskilt som jag bara får föräldrapenning fram tills Elsas första födelsedag. Sen ska vi försöka klara oss på Erics inkomst, samtidigt som vi sparar till ett bröllop (och en superlyxig bröllopsresa utomlands). Det där med bröllopsresan är mest en dröm. Vi tar bröllopet först.

Så ja, att handla billig mat och kolla på priserna och jämföra märken är sånt som verkligen hjälper. Vi lever verkligen inte snålt och vi unnar oss och äter och lever gott, men där det går att strama åt vill jag gärna strama åt.

Jaha, sen vi hördes sist så har lillstrumpan och jag klarat av våra vardagliga sysslor fint. Eller ja, hon skötte sig exemplariskt, sov gott i vagnen, men jag klantade mig eftersom det visade sig, när vi väl kom till posten som ligger en 30-minuters promenad bort, att de inte hade vårt paket än. Suck. Så vi fick gå tomhänta därifrån igen och tänker göra ett nytt försök på tisdag.

I fredags kom Erics syster plus bror och hans flickvän och fick träffa Elsa för första gången. Hon ammades här hemma och sen transporterade vi oss alla till en mysig liten restaurang på Berger Strasse som visade sig vara perfekt för bebisens första restaurangbesök och min första amningssession utanför hemmet. Det var lugnt och litet där, med god plats för barnvagnen och gullig personal som ville hjälpa till. Dessutom var maten väldigt smarrig.

Först lyckades vi somna Elsa i vagnen så att alla kunde äta i lugn och ro och lagom tills att min risotto med svamp och torkade aprikoser var uppäten vaknade hon och jag ammade på en bänk bredvid vårt bord. Jag som varit nervös tidigare för att flasha hela mig, det är svårt att dölja mina boobs liksom, lärde mig att det inte spelar så stor roll när en hungrig liten unge ligger i ditt knä och vill ha mat. Troligtvis skymtade både lite bröst och lite vårta fram, men jag tänker att om folk störs av det så får de kolla bort. Min tjej var hungrig. Mätt och nöjd låg hon sen i faster Thedas famn resten av restaurangbesöket.

Sen vandrade vi sakta hemåt igen i vad som kändes som vårnatten, men som egentligen var vårkvällen, typ 20.00, och sprang in i Kai, Tom och Jaana utanför Schöneberger. De tvåsistnämnda ska ha barn i sommar och bor inte i Frankfurt så det var ett lustigt sammanträffande.

Sen gick vi hem. Småbarnsfamiljen kastade in handduken och Elsa fick mjölk hemma på soffan som belöning för att hon var så duktig på restaurangen. Resten av gänget gick vidare och drack cocktails. Those days are long gone. Men jag tänker att de kanske kan komma tillbaks i små doser så småningom.

Balkongjobb och Bornheim

July 11th, 2013 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (1 Comments)

(Sitter vid Erics dator som inte har bokstaven a med prick ovanför lättillgänglig, sa ni far klara er utan den.)

Gardagen var produktiv. Jag började dagen med att leta lägenhet, ringa pa annonser och sadar. Sen tog jag taget hem till Erics föräldrar som bor i en stad utanför Frankfurt. De bjöd pa lax till lunch, vilket alltid är lyx för mig eftersom Eric inte äter fisk sa lagar vi ocksa aldrig det här hemma. Far bli ändring pa det när vi bor ihop tror jag, älskar fisk. Iallafall, efter lunchen gick jag upp till hemmakontoret de ställt i ordning at mig pa balkongen. Ett litet bord med duk, en stol och ett glas vatten. Datorn hade jag med mig själv. Sen jobbade jag med mitt extrajobb i nagra timmar. Haller pa att översätta en bok om ledarskap för ett företag som kontaktade mig pa internet. Det är okej betalt och jobbet är ganska enkelt, däremot är den svenska texten som jag översätter till engelska fruktansvärt dalig. Men jag tycker ända att det är ett kul jobb som passar bra att göra lite varstans och lite närsomhelst.

Kristina kom upp med jordgubbar efter ett tag, snacka om lyx pa kontoret. Det var väldigt varmt och när klockan närmade sig 16.30 gav jag upp för dagen och tog mig tillbaks till stan. Träffade Eric i stadsdelen Bornheim där vi hade tva lägenhetsvisningar inbokade. En med en liten, konstig man som visade en lägenhet med heltäckningsmatta i sovrummet och daligt utförd renovering. En annan i en toppenfin lägenhet med mysig balkong, men med opraktiskt matrum och tre trappor upp utan hiss. Ingen av dem kommer att bli vart hem, men det känns ända nyttigt att titta och känna pa marknaden. Om inte annat sa lär man sig vad man inte vill ha.

Vi käkade en snabb middag pa Schönerberger (sallad med kalkon och champinjoner) och tog tunnelbanan hem igen.

Jag har hittat en fin cykel jag vill ha.

Jessicabild1

Hatkärleken till godiset.

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

godissug

Det hade varit så himla lätt för mig, som bor ensam och kan gå och handla själv, att bara handla på mig massor av godis, chips och andra sockriga kolhydrater. De hade billiga Paradis-askar på Hemköp idag. Men jag gör inte det. För även godis som äts i hemlighet blir man tjock av. Så jag tittar bort, tar det där balsamet jag kom för att köpa, vänder bort blicken från kilometerlånga rader av lösgodis och choklad och går ut. Älskar mig själv för att jag är så viljestark. Hatar mig själv för att jag inte får äta godis. Kommer hem och dricker en stor kopp grönt te med kokosfett i och tänker på Erics ryggsäck. Jag ska berätta om den en annan dag. Men ja. Det blev inget godis idag heller. Men FAN vad gärna jag ville ha en bit gräddnougat och nån bit trillingnöt.

Sockerjävel.

LCHF + Jessica = Sant

February 21st, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Mat. - (4 Comments)

Idag är det exakt ett år sen jag började med LCHF. Det är ju inte en jättespeciell dag egentligen, utan anledningen till att jag minns det är att det var då jag anlände i Australien. Och körde igång direkt. Det var antagligen inte ett jättesmart beslut att ta allting på samma gång: pojkvänslängtan, hemlängtan, allt var nytt och samtidigt godis- och sockeravvänjning. Men det gick bra. Det gick bra att skita i kolhydraterna mesta delen av tiden i Adelaide, även om folk tyckte det var skitknäppt att jag tryckte i mig fett när jag “bantade”. Dock  fungerade det. Plus att jag själv aldrig tänkt “bantning” utan livsstilsförändring.

Innan jag började äta mindre kolhydrater och mer fett, LCHF, så var jag sockerberoende. Eller ja, jag är väl fortfarande det, men kosten jag äter nu hjälper mig att kontrollera det. För mig finns inte litegrann, måttligt eller ibland i samband med godis. Det finns bara allt eller inget. Och av ska man tänka på hälsan så är ju inget klart nyttigare.

Tillbaks till Adelaide. Jag kämpade på med kosten, fuskade någongång med godis och kakor, och jag ska inte ljuga, det är gott. Det är riktigt jäkla gott och det är det fortfarande, men det är också farligt och osunt och äckligt. Varje morgon var jag på promenad, varv efter varv efter varv runt idrottsplatsen nere vid vägen. Jag vågade mig inte ut i riktiga naturen eftersom jag var rädd för dödliga ormar och spindlar. Efter powerwalken körde jag min träningsdvd och hade Jillian Michaels till att skrika på mig i en halvtimme.

Jag blev smalare. De flesta märkte det och jag mätte och vägde och förde Excel-tabell och glädde mig åt resultaten. Och jag är smalare nu än för ett år sen. Jag väger mindre och kan ha mindre kläder. Och jag kämpar vidare för att nå den ultimata siffran, den ultimata storleken, det utseendet som jag vill ha för att vara riktigt klar.

Det bästa av allt, som LCHF tillsammans med vilja och kämparglädje har gett mig, är att jag tycker mer om mig själv.

Photo 2013-02-18 23 40 31

Sockerkampen

January 27th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. | Mat. - (4 Comments)

sockermonster

På väg hem efter lite barnpassning i torsdags svängde jag inom Malmborgs ute i Erikslust här i Malmö. Jag älskar Ica, men har ingen sån affär i närheten av lägenheten så det brukar mest bli storhandling på Willys. I jakt på främst hushållspapper och ett halv kilo smör strövade jag genom butiken. Klockan var nästan 18.30 och det var sex timmar sen jag åt senast. När lukten av nybakat bröd nådde min näsa kurrade det till i magen och jag insåg att jag var väldigt väldigt hungrig. För normala människor är det oftast rätt osmart att gå och handla hungrig. Man handlar mer sånt man inte behöver, men är sugen på. Man gör onyttigare val och man gör av med mer pengar. För en sockerberoende är det inte bara osmart, det är helvetet på jorden.

Med ens förvandlades hela butiken till ett syndens näste. Jag såg bara krämiga fruktyoghurtar, literflaskor med läsk, frusna nöttårtor, glassbomber och obakade kanelbullar. Jag la blicken på tunnbröd, polarkakor, Billys pizzor, välfyllda matpajer och wienerbröd med glasyr. Chipslådorna dignade av potatisskivor doppade i fett, jag dreglade över smörgåstårtor, syltburkar, våffelmix, fritterade munkar och lådor med chokladbollar. Jag stod flera minuter framför lösgodislådorna och följde deras färgglada innehåll med blicken över sega råttor, röda läppar, snöbollar, chokladmynt, Center, löständer, sura ringar, jordgubbar, gröna grodor, mini-Toblerone och alla deras vänner. Extraprisen på chokladkartonger skrek på mig och alla de miljontals påsar med godis som snyggt hängde ledigt längs en hel vägg viskade och bad om att få hamna i min korg.

Jag som bara skulle ha några köksrullar och ett paket smör blev överfallen av sockermonstret inne på Ica i torsdags. Det är så lätt att tänka att några bitar Marabou scweizernöt inte kommer att göra mig till en tjockis igen. Att en liten bit morotskaka knappast kommer att skada. Att en liten fryst pizza till middag inte kommer att döda mig. Och det är ju sant. Men jag vill inte hamna där igen.

För mig finns inte “ta en bit och spara resten”. Jag kan inte det. Det är fysiskt omöjligt. Jag har däremot inga problem med att käka 200g choklad på en gång, äta ett kilo lösgodis under en kväll, eller skölja ner fem kanelbullar med en liter läst under ett avsnitt av Sex and the City. Inga problem. Det är ett sjukt beteende som skadar både min kropp (mina tänder, mina ådror, mitt hjärta) och mitt huvud (dåligt samvete, skam, känsla av äckel). Det är ett stort problem som jag äntligen har fått bukt med. Jag har inte lärt mig ta en bit från Paradisasken och sen stänga locket, men jag har lärt mig att jag mår bäst av att inte ens köpa en chokladkartong.

Jag har LCHF att tacka för att jag kan stå ut med sockersuget. När mitt blodsocker är lågt, som den där kvällen på Malmborgs, då får jag kämpa. Då tänker jag att jag hatar mig själv för att jag inte är normal och kan äta lite godis och sen sluta, som alla andra. Men sen skiter jag i att köpa sockret och då älskar jag mig själv för att jag väljer det som jag mår bäst av. Jag handlar med gott samvete precis den “tillåtna” maten jag är sugen på. För pengarna jag sparar när jag inte fyller korgen med socker och kolhydrater som jag trycker i mig på några timmar, de är många. Då har jag råd med kallrökt lax, halloumi, parmesanchips och ekologisk köttfärs.

Socker är dåligt för alla människor, men för de som inte kan hantera det är socker riktigt farligt.

Jag känner mig rik när kylen är full.

January 17th, 2013 | Posted by Jess in Mat. - (2 Comments)

I morse vaknade jag i en lägenhet tom på både pojkvän och mat, men inte tom på hopp och kämparglädje. Okej, det lät väl kanske lite för klyschigt och käckt, ber om ursäkt för det. Iallafall så fick det bli halvtinade prinskorvar till lunch innan jag träffade Ulrika för att gå till Willys och fylla på förråden igen.

Vi kom precis hem med några matkassar var och nu känner jag mig rik. Så rik så rik så rik. Jag är tacksam att jag har råd och förnuft att handla frisk mat som är bra för mig och gör mig starkare och sundare. Jag är inte en sån student som lever på snabbnudlar och ketchup. Nä, jag köper precis den “lyxiga” mat jag är sugen på, bara den är bra för min kropp, dvs tillåten enligt LCHF.

Dessutom tycker jag inte det blir så dyrt, eller så är Willys billigare än jag tror varje gång. Idag blev det:

50 cl Ramlösa Jordgubb/Lime500 g smör
450 g majonäs
5 dl vispgrädde
5 dl creme fraiche
300 g Bregott
2 dl citronsaft
1,5 l Ramlösa Rött Päron
24 st ägg
5 dl turkisk yoghurt
en ask cocktailtomater
en bit Kvibille ädelost
3 dl gräddfil
en stor bit prästost
en paket Nürnberger
en paket pepparsalami
en paket rökt skinka
400 g riven ost
3 paket bacon
500 g blåbär
1 kg hallon
150 g champinjoner
500 g grön paprika
350 g gul lök
ett Romanasalladshuvud
en burk krossade tomater
2,2 kg vitkål
2 gurkor

Allt jättegott, allt bra för min kropp, allt bra märken och godkända innehållsförteckningar, allt för exakt 550 kronor. Förstår ni att jag känner mig rik? Nu behöver jag inte handla förrän om två veckor och då troligtvis  bara färskvaror. Och ägg. Alltid ägg. Yum.

Photo 2013-01-17 14 32 58