Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt

September 8th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (1 Comments)

Izabella, jag har en ny bok till dig! Efter den psykiskt jobbiga tegelstenen Ett litet liv, har jag nu läst ut Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt. En heeelt annan bok. Absolut inte lika tekniskt fulländad som Ett litet liv, men också rolig, mysig och lite rörande. Jag läste den på engelska och helt ärligt mestadels i personalrummet på Elsas förskola. Det fanns ingen internettäckning där. Bra för läsdisciplinen.

Den handlar om en mycket ensam 30-åring, Eleonor, som av olika anledningar inte har några vänner eller familjemedlemmar som hon umgås med. Hon går upp, klär på sig, går till jobbet, jobbar, går hem, går och lägger sig. Varje dag. Så hon fungerar, men hon lever inte riktigt.

Så blir hon vän med en kollega, räddar livet på en gammal man och börjar långsamt märka hur härligt livet faktiskt kan vara. Men det är naturligtvis inte helt lätt, när mna inte har koll på några av de sociala konventioner som många av oss inte ens tänker på. Jag skrattade ett par gånger och grät ett par. En mycket sympatisk bok!

Ett litet liv

August 17th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (0 Comments)

Den här boken är den bästa jag har läst på… 10 år? Fast jag kan knappt komma på en läsupplevelse som slagit mig lika hårt i ansiktet som den här. Boken handlar om Jude och hans tre vänner Malcolm, JB och Willem. De träffas i college och sen får man följa dem genom livet. Jude, fattar man rätt snabbt, har varit med om det hemskaste som en människa kan vara med om. Han är föräldralös, har skadade ben och stora smärtor varje dag och han har aldrig riktigt älskat någon.

Romanen är vidrig, så vidrig att man typ känner kräket stiga upp i halsen och man måste lägga ner den emellanåt för att titta på sin oskyldiga ettåring och känna att livet är här, och inte i en pedofils motellrum i USA. Den är vidrig och fruktansvärd, men samtidigt så otroligt välskriven. Jude kämpar på mot sina demoner, både de från hans förflutna och de som härjar i hans sargade kropp. Han lider i princip hela boken igenom, men Yanagihara lyckas ändå göra storyn kärleksfull, fnissig och full av fantastisk vänskap – emellanåt. Det var 800 sidor ren läsglädje, det kan jag lova, trots hoppen mellan misär och eufori. LÄS DEN för sören!

Att lida av tsundoku

January 18th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Böcker. - (0 Comments)

Tsundoku betyder att man köper en massa böcker som man sen inte har tid att läsa. Jodå, det känner man ju igen sig i. Jag älskar att läsa och jag älskar fina böcker. Man blir klokare och en bättre människa av att läsa, det tror jag absolut på. Eller iallafall känns det så, skitsamma vad vetenskapen säger. Tyvärr blir läsningen ofta bortprioriterad här hemma, det är lättare att sitta med mobilen hela kvällarna istället. Den kräver kortare koncentrationspass än en hel roman. Men jag saknar ju dem, böckerna. Alltså har jag skaffat mig ett konto på Goodreads, laddat ner appen med samma namn och börjat hålla koll på mig själv där. Mitt mål är att läsa 33 böcker under 2018. Det känns som ett rimligt mål, inte en hel bok i veckan, men ändå nästan tre i månaden. 33 är dessutom en fin siffra för mig som gillar treor. Med Goodreads håller jag koll på vad jag har läst, vad jag vill läsa och vad andra läser. Så kul! Hittills har jag tacklat två svenska böcker som legat här hemma ett tag. Störst av allt av Malin Persson Giolito. Spännande om en ung tjej som i etapper berättar om vad som hände när hon hamnade som anklagad i en mordrättegång. Björnstad av Fredrik Backman. Jag älskar Backmans blogg och Instagram-konto, men hans tidigare böcker har jag mest tyckt var för pretentiösa och konstlad på ett frampressat vis. Men den här. En sån käftsmäll. Och en perfekt beskrivning av det röviga, patriarkala samhälle vi lever i. Den vill man dela ut till alla som skrattar åt #metoo och tycker att invandrare ska åka tillbaks där de kom ifrån. 2 av 33 är alltså avklarade. Nu kör jag vidare med Agaat av Marlene Van Niekerk.

Harry Potter och jag

May 4th, 2012 | Posted by Jess in Böcker. | Film. | Filosoferande. - (0 Comments)

Jag har fått nån liten hangup på Harry Potter. Vet inte hur eller varför det började, kanske när de visade alla filmerna på tv här och jag halvsåg typ två av dem. (Förde allvarliga samtal om livet med Alicia samtidigt.)

Böckerna är ju så underbart grymt fantastiskt bra så det går inte att beskriva och jag kan inte förstå hur J.K.Rowling fick till allt det där. (Alla som inte läst dessa böcker ombedes allvarligast göra det nu, spelar ingen roll hur gammal slash ung du är, läs!)

Filmerna däremot har jag aldrig varit så himla intresserad av. Oftast är det ju så att filmen inte kan göra boken rättvisa, så då är jag negativ och irriterad redan från början.

Särskilt i Harry Potter-fallet där så mycket handlar om din egen fantasi och hur du tolkar att det ser ut i Diagon Alley, på Hogwarts och i läskiga Azkaban. Men.

Nu har jag alltså, som sagt, börjat kolla lite. Jag började med The Half-bloof Prince igår, det är den nästnästsista filmen och den nästsista boken. De har ju gjort två filmer av sista boken. Idag var planen att se första filmen av sista boken, ja, ni förstå, Deathly Hollows 1, men jag har inte kommit så långt än. Fast jag har ju hela helgen på mig. Ja, det var det jag ville säga om Harry och hans vänner.

 

 

 

Att läsa är bra för mig.

February 28th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Böcker. - (0 Comments)

Så. Förra veckan läste jag ju en del eftersom jag var för trött och ledsen för att orka göra någonting annat och jag trodde att jag skulle behöva snåla med internetet. Nu behöver jag inte det, men det är ändå skönt för huvudet och ögonen att inte behöva stirra på en skärm fram till läggdags varje kväll. Min Keppler bok från Sverige var så spännande att den tog slut för snabbt, därför tog jag tag i saken idag efter class och sökte upp den skönlitterära avdelningen av skolans bibliotek. Det fanns massor där. Fint uppdelat efter länder också, så naturligtvis lånade jag tre böcker av australiska författare. Så nu ska här läsas. Återkommer med recensioner om det visar sig vara något ni måste kolla upp hemma i Sverige/Tyskland.

Eric is lieb!

Det är så att jag läser väldigt många bloggar. Väldigt många. Och när jag säger väldigt många så menar jag extremt många. Men okej, ska försöka begränsa mig till tio stycken. Här kommer de (utan inbördes ordning):

niotillfem Skrivs av Sandra som är en grym copyrighter som skriver texter som går rakt in i hjärtat. Dessutom bor hon i New York och har distansförhållande som jag!

underbaraclara Skrivs av Clara som bor i Norrland, myser och lagar mat hela tiden. Hon har en bebis som heter Bertil och är väldigt pysslig av sig.


attvaranågonsfru Skrivs av Emma som är skåning, gift , skitrolig och härlig. Hon har också en gullig bebis som man får titta på.

spiderchick Skrivs av Moa som är en duktig skribent med sunda värderingar och riktigt roliga inlägg om sitt vardagsliv.

renhuvud Skrivs av Angelica, min kompis Angelica, som bor kvar i Tyskland och jobbar som barnvaktare. Genom henne får jag lukta lite på Frankfurt när det behövs.

korvasbloggen Skrivs av Daniel, en av de få killbloggarna jag följer. Han är grym på att skriva roligt och urgulligt om sin dotter Korvas liv.


fotbollsfrun Skrivs av Malin Wollin, fantastisk skribent, författare och mamma som driver med sig själv och vardagen. Det känns autentiskt, äkta och fint.

linneaiusa Skrivs av Linnéa som bor i USA med sin äkta man Casey. Hon är ärlig, bitter, glad, träningspeppad och lat omvartannat och det är riktigt roligt att läsa!

karinskonstgrepp Skrivs av Karin som är en tokig tjej i sina bästa år, hon har fantasi och energi som aldrig tryter och presenterar konstiga bilder och knäppa pyssel hela tiden.

surisburnbook Skrivs av Suri, Tom Cruise och Katie Holmes dotter, iallafall är det det man ska tro. Hon dissar allt och alla, särskilt andra kändisbarn och sina egna föräldrar. Hilarious!

(Hade jag fått nämna fler hade jag tagit med allafårplus, missmaries, jackieandi, bloggkommentatorerna, ebbasblogg, fredrikbackman, yvonnees, elsabillgren, onekligen,heute , egoinas och katrinzytomierska.)

Angelica fick (vänlig och kärleksfull) kritik av mig häromdagen för att hon bara läser en massa chic-lit hela tiden. Vi pratar Marian Keyes, Sophie Kinsella, Janet Evanovich och de där, väldigt roliga böcker och jag har en massa sådana också i min bokhylla, men vill man stimulera hjärnceller istället för att döda dem så finns det annat att läsa. Jag är ingen snobb, jag läser inte mycket klassiker och riktigt tunga romaner och romansamlingar, men jag läser sådant som jag vill veta mer om och sådant som berör på något vis.
Alltså fick jag i uppdrag av Angelica att författa en liten lista åt henne.

Nu ska vi se, först av allt vill jag rekomendera några av Jodi Picoults böcer. De är så nära chic-lit man kan komma, utan att faktiskt vara det. På senaste tiden krystar hon fram böcer lite väl snabbt, men de första fem som kom ut är otroligt läsvärda. Man tänker, ler och gråter om varandra. Min favorit so far är Nineteen Minutes som handlar om en dödskjutning på en skola där mycket ligger under ytan och kanske inte är riktigt så enkelt som det ser ut att vara.

Nästa tips är en grym bok, känns som en historisk roman fast den officiellt inte är sann. American Wife av Curtis Sittenfield (Curtis är kvinna för övrigt..) Vi följer Alice från tidig barndom till hennes liv som fru till presidenten. Inte så politisk och tung som det låter utan med riktiga och viktiga beskrivningar av känslor och tankar.

 En bok av en skandinav! Äntligen! Den här är ganska känd och har fått bra kritik av svenska boknördar vilket också var det som ledde till att jag köpte och läste ‘na. Utrensning av Sofi Oksanen handlar om en gammal kvinna och hennes estniska bakgrund som så småningom kolliderar med en kvinna utsatt för trafficking som svimmat av i hennes trädgård. Gripande och spännande!

 Historia när den är som bäst! Edward Rutherford har skrivit många romaner med historiska teman där han täcker olika städer och länder. Jag har hans bok New York också, men den tänker jag spara ett tag till. Den här, The Princes of Ireland, handlar alltså om Irland och författaren beskriver landets historia genom ögonen på en mängd olika karaktärer och deras roller i samhället och till varandra.

 Joyce Carol Oates är så långt ifrån chiclit man kan komma, fast hon tekniskt sett är en chic. Hos Eric i Tyskland ligger hennes kanske mest kända bok Blonde, som inofficiellt handlar om Marilyn Monroe, den har jag inte hunnit så långt i än, men den här, The Gravdigger’s Daugther, läste jag i våras. Med konstant gåshud och lite andan-i-halsenkänsla tog jag mig i genom den här, bara när det är ljust ska tilläggas för den är riktigt obehaglig at times, men också fin och hemlig och mystisk. Och bra!

 Nästa man till rakning: People of the Book av Geraldine Brooks. Lättläst och spännande, inte så himla djup och inte rolig eller romantisk alls. Lite historiska vibbar på denna också då den handlar om en väldigt speciell boks resa genom historien och människorna som kommer i kontakt med den.

 Den här är fin. En av de senaste jag läste, sista veckan i Tyskland vill jag minnas. Den heter Little Bee och är skriven av Chris Cleave och den är så fin. Och sorlig. Och enkel på nåt vis. Little Bee, som är en nigeriansk flykting i England, och kvinnan som tar hand om henne, vars man precis tagit livet av sig, turas om att prata om hur de känner för varandra, hur de ser på det förflutna och framtiden och sen vävs deras liv ihop på ett väldigt ovanligt sätt. 

Den här boken köpte jag begagnat (och billigt) på amazon.co.uk och tipset om den googlade jag fram när jag letade efter böcker av australiska författare som skriver romaner som utspelar sig i Australien. Beställde en rejäl laddning, men jag köper böcker snabbare än jag har tid att läsa dem, eftersom de nuförtiden konkurerar med skolböckerna, så den här är den enda “Australienboken” som jag hunnit läsa ut. Voss alltså, av Patrick White. (Världens roligaste omslag. Not.) Den handlar om en äventyrare och en oskuldsfull flicka som möts och sen skiljs åt och då får man följa dem var för sig, både på äventyr fast på olika sättoch sen återförenas de. Och kärleken, den har förändrats.

Sista nu då. Fint om ni har orkat läsa så här långt. Den heter The Help och är skriven av Kathryn Stockett (min kopia ligger i Frankfurt, därav Bokus-bilden) och den är väldigt aktuell just nu, som film med fina recensioner. På svenska kommer den på bio som Niceville (fruktansvärt löjligt, hur svårt kan det vara för folk att förstå och uttala The Help? Vi är inte Tyskland). Den här handlar om ett gäng kvinnor i Mississippi och deras hemhjälper, helps, maids som är svarta kvinnor som sliter för inga pengar alls. Deras matmödrar är otacksamma, respektlösa rasister som inte kommit långt sen slavägandet avskaffades. En vit kvinna med journalistdrömmar börjar intervjua pigorna i hemlighet och starka känslor och minnen kommer upp till ytan. Se inte filmen utan att ha läst boken först!

Nu så. Kära Angelica har du att göra. Och ni andra också, ni kan väl rapportera tillbaks om ni läser/har läst någon av mina rekommendationer och säga vad ni tycker. Jag känner att jag borde skämmas för min boksmak, men det tänker jag inte göra. Och det ska inte du heller Angie, är chiclit din genre, så stick to it! 🙂 Nu går jag och duschar och sen ska jag läsa Frankenstein innan jag somnar.

Puss!