Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Att lida av tsundoku

January 18th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Böcker. - (0 Comments)

Tsundoku betyder att man köper en massa böcker som man sen inte har tid att läsa. Jodå, det känner man ju igen sig i. Jag älskar att läsa och jag älskar fina böcker. Man blir klokare och en bättre människa av att läsa, det tror jag absolut på. Eller iallafall känns det så, skitsamma vad vetenskapen säger. Tyvärr blir läsningen ofta bortprioriterad här hemma, det är lättare att sitta med mobilen hela kvällarna istället. Den kräver kortare koncentrationspass än en hel roman. Men jag saknar ju dem, böckerna. Alltså har jag skaffat mig ett konto på Goodreads, laddat ner appen med samma namn och börjat hålla koll på mig själv där. Mitt mål är att läsa 33 böcker under 2018. Det känns som ett rimligt mål, inte en hel bok i veckan, men ändå nästan tre i månaden. 33 är dessutom en fin siffra för mig som gillar treor. Med Goodreads håller jag koll på vad jag har läst, vad jag vill läsa och vad andra läser. Så kul! Hittills har jag tacklat två svenska böcker som legat här hemma ett tag. Störst av allt av Malin Persson Giolito. Spännande om en ung tjej som i etapper berättar om vad som hände när hon hamnade som anklagad i en mordrättegång. Björnstad av Fredrik Backman. Jag älskar Backmans blogg och Instagram-konto, men hans tidigare böcker har jag mest tyckt var för pretentiösa och konstlad på ett frampressat vis. Men den här. En sån käftsmäll. Och en perfekt beskrivning av det röviga, patriarkala samhälle vi lever i. Den vill man dela ut till alla som skrattar åt #metoo och tycker att invandrare ska åka tillbaks där de kom ifrån. 2 av 33 är alltså avklarade. Nu kör jag vidare med Agaat av Marlene Van Niekerk.

Vardagen med husplaner och Skamfeber

January 16th, 2017 | Posted by Jess in Film. | Tyskland. | Ungen - (1 Comments)

Tja! Det är måndag och vardagen drar  igång igen efter en lång helg. Lång eftersom Eric var ledig i fredags igen. Vi har inte gjort mycket mer än att umgås här hemmavid. Handlat, lekt med Duplo, lagat Jannickes vegetariska lasagne och hetskollat Skam. Alltså denna norska ungdomsserie som tagit alla svenskar med storm. Så även mig. Jag känner mig helt seriöst kär i William. Och fast att han är en drittsekk emellanåt så är han bara så heeet när han är en. Älskar såklart Noora också och hennes brains och perfekta läppstift. Jag har tredje säsongen kvar, men måste först lugna ner mig lite efter sista avsnittet av säsong 2.

Igår var mina svärföräldrar här och drack kaffe och pratade. Jag kan härmed avslöja att vi ju har lite planer på att flytta in i lägenheten på toppen av deras hus. Detta för att spara pengar inför husbygge/husköp/husrenoverande och samtidigt testa om det funkar att bo “tillsammans” med dem. Tanken är att flytten ska gå i början av sommaren, så det är inte så långt kvar/oceaner av dagar kvar och mycket att fundera på.

Ja, och annars då? Livet rullar på. Jag ser framemot varmare temperaturer och mindre regn så att man kan vara ute lite mer. Men å andra sidan trivs både Elsa och jag rätt bra inne i stugvärmen också.

 

Lyckolista

February 3rd, 2016 | Posted by Jess in Listor. - (1 Comments)

Det sprallar i hela kroppen idag, främst av tre anledningar:

  1. Fina vänner har fått en bebis! En liten kille som såg dagens ljus imorse, på samma sjukhus som Elsa föddes på och när de skickade en bild på en skrynklig pyttis i likadan outfit som vår tjej hade på sig för snart ett år sen så kommer alla känslorna på en och samma gång och jag blir så glad. Glad att han är frisk och att det gått bra, glad att Elsa fått en ny kompis att leka med.
  2. Vi tog ett långt Skype-samtal med Angelica idag. Vi har extra mycket gemensamt just nu, båda två föräldralediga med varsin dotter i samma ålder och båda två drabbade av bröllopsfeber deluxe. På slutet vaknade Chloe också så då fick vi vinka på henne och Elsa ville genast krypa in i datorskärmen och krama om sin lilla väninna.
  3. Jag fick nyss en idé angående vår bröllopsbrunch som ev. kan spara oss mycket pengar och jag vill genast diskutera den med min mamma som är klok och har kolla på sånt jag inte har koll på. Men det är schysstast att prata med henne när Elsa är vaken, så jag får väl hålla mig till imorgon kväll. Eller nåt. Hoppas hoppas.

Bubblare:

  1. Imorgon väntar frisörbesök för mig och min lugg som just nu når till nästippen, känns det som iallafall. Jag har ändå klippt den själv sen min senaste tripp till frissan, men nu är allt så långt att det retar mig. Jag ser även framemot att sitta lugnt i stolen och bli masserad i hårbottnen och prata strunta med hon som masserar mig. Elsa ska vara hemma och hänga med Gromu och Grova (farmor och farfar). Åh vad härligt det ska bli!

Ink Master Sverige & jag

November 16th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Film. - (0 Comments)

Trots att jag nuförtiden har ganska mycket att göra om dagarna så finns det naturligtvis tid att kolla på tv. Men på grund av en hemlös flykting från Bulgarien så har jag ju bara tre tv-kanaler. Tre ganska trista tv-kanaler. Tacka alltså Gud för Play. Svt Play, Tv4 Play, Tv3 Play och Kanal 5 Play. Och som nu, nu har jag fastnat i serien Ink Master Sverige som går på sexan. Tv6 Play.

Serien leds av coola Julia Frej och jag är rent åt skogen imponerad av alla dessa grymma tatuerare som måste göra riktiga kunder nöjda samtidigt som de följer teman de får av tävlingsledningen. De tatuerar japanskt och porträtt och blommor och Råsunda och geishor och pussmunnar och bilmotorer och träd och barnhänder och monster och drakar och så vidare.

Nästan så man blir liiite sugen på att skaffa en liten tatuering.. Kanske något i brädgårdschiffer tänker jag..

Vänner med ungar

June 21st, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

 

 

Igår var Julia och jag på bio. Till skillnad från skitfilmen What to Expect When You’re Expecting som jag såg på bio senast, så var gårdagens film hyfsat bra. Den hette Friends with Kids och hade egentligen lite samma tema som What to Expect. Det handlar helt enkelt om unga, framgångsrika människor i New York som skaffar barn och försöker överleva.

Gårdagens film hade dessutom ett smart och oförutsägbart manus, vilket man inte är direkt bortskämd med känner jag. Så ja, där har vi dagens filmtips. Iallafall om man gillar bebisar, relationsdraman och amerikanska komedier som man inte blir smartare av, men som man iallafall kan fördriva en rolig stund med.

Ps. Megan Fox är så dålig.

Film- Dear John

May 13th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (2 Comments)

Som för att späda på min längtan efter kroppskontakt, kramar, stora händer och varma starka armar så hade Mariko i fredags hyrt filmen Dear John som vi tittade under djupt suckande. John träffar en tjej på en strand två veckor innan han sticker till Afganistan. Ett år av hjärtan som är skiljda åt och intensiv brevväxling följer. John kommer hem till sin flickvän med vetskapen att de två rasade tornen i New York kommer föra honom bort från sin älskling igen och in i ännu en militär konflikt.

Breven fortsätter komma, det unga kärleksparet håller känslorna vid liv med långa beskrivningar av stort och smått tills det en dag har dröjt två månader sen John sist hörde från sin älskling. Han får ett brev som krossar hans hjärta i vilket tjejen talar om att hon är förlovad och ledsen att det blev som det blev.

Efter en skottskada kommer John hem och får höra hela historien om hur det blev som det blev, om känslor som ibland trotsar förnuftet och tvärtom. Och där har jag troligtvis redan avslöjat för mycket.

Det var en film som fick mig att längta mer än vad som troligtvis är friskt, men också en film som fick mig att uppskatta det jag har hittat på den där irländska puben i Frankfurt. Snyftig ja, men också romantisk och fin.

Dear John får tre av fem J’s.

Super Size Me

May 12th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

Super Size Me är en dokumentärfilm som kom 2004, men som jag av någon anledning såg först idag. Den handlar om Morgan Spurlock som äter mat från McDonald’s tre gånger om dagen i trettio dagar. I USA är portionerna mycket större än här så när Morgan sätter upp regeln att frågar de om han vill ha super size meal (1,25 liter cola och SKITstor pommes) så måste han ta det. På trettio dagar frågar de nio gånger. Den första gången kräks han efteråt.

Filmen handlar alltså om hur fetmaepidemin har tagit över USA. Mer än 60% av amerikanarna är feta, inte överviktiga ens, utan feta. Staden som toppar listan är Houston i Texas, där är mer än var fjärde vuxen fet.

Morgan tycker i början att burgarna är rätt trista men utvecklar sen ett beroende och är bara glad när han precis har ätit. Han går upp 5 kg första veckan och 12 kg totalt under månaden med snabbmat. Sen tar det honom 8 veckor att få ner sina kolesterolvärden och levervärden och blodtryck till normala nivåer. Det visar sig att han får i sig runt 5000 kalorier om dagen och bara genom colan och den andra processade maten 450 gram socker om dagen!

Samtidigt berättar de i filmen också om hur snabbmatsindustrin påverkar folk och hur mycket av all reklam som vänder sig till barn. Många familjer äter minst ett mål om dagen på snabbmatsrestaurang. Barnen kände till Ronald McDonald men inte George Bush. Riktigt skrämmande film.

Efter att filmen hade haft premiär introducerade McDonalds sina salladsalternativ, de tog bort super size meal som en valmöjlighet och talade tydligt om att de inte rekommenderade att människor äter där tre gånger om dagen.

I början blev jag lite sugen på en liten cheeseburgare men det gick över rätt snabbt.

 

Barnsliga klasskompisar.

May 7th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

Vi hade turismföreläsning idag och tittade på film den sista timmen. Förr i tiden när man fick kolla på film på skoltid så var man alltid jätteexalterad och tyckte det var skitskönt att slippa “plugga”. Inte så härligt längre eftersom vi förväntas föra anteckningar och nästa vecka ska hela filmen analyseras sönder. Jippi.

Jag satt och blev irriterad på mina klasskamrater också eftersom jag tyckte de skrattade på helt fel ställe i filmen. De skrattade i och för sig på rätt ställe också, emellanåt, men framför allt märktes det när sånt som jag upplevde som tragiskt och sorgligt förde dem till gapskratt och barnsligt fnitter.

Vi tittade dessutom på Babel. Inte en film som är känd för att vara en komedi direkt, trots det en väldigt bra film.

 

 

Harry Potter och jag

May 4th, 2012 | Posted by Jess in Böcker. | Film. | Filosoferande. - (0 Comments)

Jag har fått nån liten hangup på Harry Potter. Vet inte hur eller varför det började, kanske när de visade alla filmerna på tv här och jag halvsåg typ två av dem. (Förde allvarliga samtal om livet med Alicia samtidigt.)

Böckerna är ju så underbart grymt fantastiskt bra så det går inte att beskriva och jag kan inte förstå hur J.K.Rowling fick till allt det där. (Alla som inte läst dessa böcker ombedes allvarligast göra det nu, spelar ingen roll hur gammal slash ung du är, läs!)

Filmerna däremot har jag aldrig varit så himla intresserad av. Oftast är det ju så att filmen inte kan göra boken rättvisa, så då är jag negativ och irriterad redan från början.

Särskilt i Harry Potter-fallet där så mycket handlar om din egen fantasi och hur du tolkar att det ser ut i Diagon Alley, på Hogwarts och i läskiga Azkaban. Men.

Nu har jag alltså, som sagt, börjat kolla lite. Jag började med The Half-bloof Prince igår, det är den nästnästsista filmen och den nästsista boken. De har ju gjort två filmer av sista boken. Idag var planen att se första filmen av sista boken, ja, ni förstå, Deathly Hollows 1, men jag har inte kommit så långt än. Fast jag har ju hela helgen på mig. Ja, det var det jag ville säga om Harry och hans vänner.

 

 

 

The Tudors

April 22nd, 2012 | Posted by Jess in Film. | WOW! - (2 Comments)

Jag har blivit besatt av en ny serie. Inte en till tänker ni, ja, det tänker jag med. Men den här är ju så bra. I brist på annat körde jag igång en av DVDerna som finns ute i vardagsrummet, kollade fyra timmeslånga avsnitt på raken och nu vill jag inte sluta. Eventuellt har denna redan visats på svensk tv när jag varit utomlands eller liknande, men om inte, så måste jag få tipsa.

Serien heter The Tudors och kom 2007. Den handlar, inte helt otippat, om Tuudor-släkten och hur den grymme (på ett dåligt sätt) kungen Henry VIII gör allt för att behålla makten över England. Han är gift men verkar inte kunna få tronarvingar med sin nuvarande fru, folk kör konspirationer sinsemellan, Henry blir besatt av Anne Bolelyn och…. Ja, det är väl ungefär så långt jag har hunnit. Mycket vackra kläder, torr brittisk humor, riddare på häst, sex och intriger. Åh, vad bra det var!

Anne (eller Nathalie Dormer som hon heter i verkligheten är så jäkla vacker och cool och typ som dåtidens businesswoman, fast på ett mansgrisigt sätt. 🙂 Dessutom är Jonathan Rhys Mayers som spelar Henry riktigt bra i den rollen. Han gör den galne blicken och besattheten så självklart. Dock är Henry Cavill som spelar Henry’s polare Charles, väldigt mycket snyggare. Och nu har han precis fått till det med Henry syster på en båt på väg till Portugal där hon tvingades gifta sig med en gammal skröplig kung, som hon nyss, eventuellt, kvävde med en kudde.

Ni hör ju, hur spännande som helst! Dessutom tror jag blint på att allt är taget direkt från verkligheten. Så det är så.