Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt

September 8th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (1 Comments)

Izabella, jag har en ny bok till dig! Efter den psykiskt jobbiga tegelstenen Ett litet liv, har jag nu läst ut Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt. En heeelt annan bok. Absolut inte lika tekniskt fulländad som Ett litet liv, men också rolig, mysig och lite rörande. Jag läste den på engelska och helt ärligt mestadels i personalrummet på Elsas förskola. Det fanns ingen internettäckning där. Bra för läsdisciplinen.

Den handlar om en mycket ensam 30-åring, Eleonor, som av olika anledningar inte har några vänner eller familjemedlemmar som hon umgås med. Hon går upp, klär på sig, går till jobbet, jobbar, går hem, går och lägger sig. Varje dag. Så hon fungerar, men hon lever inte riktigt.

Så blir hon vän med en kollega, räddar livet på en gammal man och börjar långsamt märka hur härligt livet faktiskt kan vara. Men det är naturligtvis inte helt lätt, när mna inte har koll på några av de sociala konventioner som många av oss inte ens tänker på. Jag skrattade ett par gånger och grät ett par. En mycket sympatisk bok!

Ett litet liv

August 17th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (0 Comments)

Den här boken är den bästa jag har läst på… 10 år? Fast jag kan knappt komma på en läsupplevelse som slagit mig lika hårt i ansiktet som den här. Boken handlar om Jude och hans tre vänner Malcolm, JB och Willem. De träffas i college och sen får man följa dem genom livet. Jude, fattar man rätt snabbt, har varit med om det hemskaste som en människa kan vara med om. Han är föräldralös, har skadade ben och stora smärtor varje dag och han har aldrig riktigt älskat någon.

Romanen är vidrig, så vidrig att man typ känner kräket stiga upp i halsen och man måste lägga ner den emellanåt för att titta på sin oskyldiga ettåring och känna att livet är här, och inte i en pedofils motellrum i USA. Den är vidrig och fruktansvärd, men samtidigt så otroligt välskriven. Jude kämpar på mot sina demoner, både de från hans förflutna och de som härjar i hans sargade kropp. Han lider i princip hela boken igenom, men Yanagihara lyckas ändå göra storyn kärleksfull, fnissig och full av fantastisk vänskap – emellanåt. Det var 800 sidor ren läsglädje, det kan jag lova, trots hoppen mellan misär och eufori. LÄS DEN för sören!

Stora sockerlistan

August 10th, 2018 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

Det är inne i bloggvärlden just nu att skriva om sötsaker och ens egna preferenser. Tror eventuellt att Egoina var först.. Och eftersom det finns få saker i detta liv som jag gillar så mycket som sötsaker, så kommer här mina svar. Enjoy!

Topp 3 smågodis?

Ooh! Tänder, alltså löständer, utan tvekan på plats ett. Men det måste vara rätt sorts tänder, inte de från Karamellkungen, till exempel. De ska inte vara så supersega liksom. Älskar även Center, orginalet med kola i såklart, och… Svårt att välja bara en till känner jag. Jo! Nu vet jag! De där platta, färgglada lejonhuvuden som är så svåra att hitta. Älskar dem. Och jumbo-gott och blandat, sura S, fudge, marknadsnougat, blå bumplingar, ferraribilar, stora sockrade jordgubbar, Malaco-fiskar och pussmunnar. Listan kan fortsätta rätt länge till.

Popcorn eller godis på bio?

Alltså, här i Tyskland finns ju inte smågodis på alls samma sätt, så här blir det bara popcorn. Dock måste man vara noga med att säga till att man vill ha salta popcorn, standard här är nämligen söta! Och det går ju icke!

Bästa chokladen?

Hmm. Kanske Marabou apelsinkrokant? Men den är svårhittad här så då svarar jag Milka Tuc också, mjölkchoklad med salta kex på.

Ostbågar eller chips?

Är egentligen ingen chips- eller ostbågemänniska, så jag köper aldrig de här två. Om någon annan har köpt kan jag dock tänka mig att äta och också gärna dippa. Chips i så fall, alltså.

Favoritchips?

Bara salt. Gärna tortillachips med salt. Eller typ de där lite “porösa” snacksen med bara salt.

Favoritdipp?

Holiday köpte vi alltid när Emelie och Malena och jag hade filmmyskväll. Jag tänker också på Ulrika och Emma som alltid körde dilldill, alltså dillchips med dilldipp. Jag gillar egentligen de flesta dippar tror jag.

Bästa mellanmålet?

Smoothie! Med bär och joghurt.

Bästa dagen-efter-maten?

Pizza, min favoritpizza. En svenska pizza, tunn och flottig, med räkor, skinka och svamp på. Och mycket ost. Och salt tomatsås.

Favoritbakelse?

Prinsesstårta, kan man svara det? Eller schwarzwaldtårtan som mormor gör, om vi nu är inne på tårtspåret.

Godaste pajen?

Rabarberpaj, helt klart. Med hemmagjord vaniljsås.

Godaste småkakan?

Havreflarn med smörkräm, kolakakor, chokladbollar, drömmar. Mormors drömmar! Eller Jannickes, det är bara de två som lyckas göra drömmar.

Bästa läsken? 

Dricker inte läsk alls ofta, men det är klart att det inte är äckligt med en iskall cola. Eller de här nya, Loka Crush, som finns i Sverige. Några sådana smugglade vi med oss hem hit nu senast.

Glass eller tårta?

Jaha, nu kom tårtfrågan. Tårta, lätt. Finns inte alls mycket glass jag gillar och blir heller aldrig akut glassugen. Det ska i så fall vara Häagen Dasz, jordgubbsglassen där är smarrig.. Men tårta ja, gillar alla tårtor som inte är geléiga eller torra. Host Tyskland host. Gillar heller inte Käsekuchen, som de älskar här, traaadig.

Favoritefterrätt som liten?

Har alltid älskar alla efterrätter. Marängsviss kanske, klassiker som återkommit. Är ju svingott, fast utan bananer ska det vara och så måste grädden ha frusit lite av glasskylan. Och med hemmagjord chokladsås blir den bäst.

Favoritefterrätt som stor?

Återigen, ge mig en efterrätt som innehåller socker så blir jag nöjd. Gärna nåt med jordgubbar, eller choklad, eller vispgrädde, eller alla ovan nämnda.

Vad beställer du som efterrätt på restaurang?

Pannacotta kanske, om det finns? Man kan säga mycket om restaurangen beroende på hur mycket kylskåp deras pannacotta smakar.

Favorit i Gott & Blandat?

Alla utom lakritsen. Hatar lakrits. Lakrits är inte godis.

Favoritgodis utomlands?

Alltså, lösgodis finns det ju knappt här. Om det finns så är det dåligt utbud, gammalt och hårt, och svindyrt. Men om man då fortsätter räkna Tyskland som utomlands, så svarar jag shakies, små fluffigt sega swirlade godisar, både mjuka och tuggmotståndiga.

Det ultimata fredagsmyset?

Chicken quesadillas med creme fraiche framför tvn, sen svenskt lösgodis, kanske några salta chips och iskall cola.

Bästa glass-smak?

Med jordgubbsås.

I GB-sortimentet då?

Twister!

Bästa godismaken?

Fruktigt…? Fast jag gillar också viol, surt och chokladigt.

 

Blev ju bara lite sugen på godis nu. Försöker att inte vräka i mig varje dag, så det får vänta tills imorgon. Kanske. Satsar på det iallafall.

Att lida av tsundoku

January 18th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Böcker. - (0 Comments)

Tsundoku betyder att man köper en massa böcker som man sen inte har tid att läsa. Jodå, det känner man ju igen sig i. Jag älskar att läsa och jag älskar fina böcker. Man blir klokare och en bättre människa av att läsa, det tror jag absolut på. Eller iallafall känns det så, skitsamma vad vetenskapen säger. Tyvärr blir läsningen ofta bortprioriterad här hemma, det är lättare att sitta med mobilen hela kvällarna istället. Den kräver kortare koncentrationspass än en hel roman. Men jag saknar ju dem, böckerna. Alltså har jag skaffat mig ett konto på Goodreads, laddat ner appen med samma namn och börjat hålla koll på mig själv där. Mitt mål är att läsa 33 böcker under 2018. Det känns som ett rimligt mål, inte en hel bok i veckan, men ändå nästan tre i månaden. 33 är dessutom en fin siffra för mig som gillar treor. Med Goodreads håller jag koll på vad jag har läst, vad jag vill läsa och vad andra läser. Så kul! Hittills har jag tacklat två svenska böcker som legat här hemma ett tag. Störst av allt av Malin Persson Giolito. Spännande om en ung tjej som i etapper berättar om vad som hände när hon hamnade som anklagad i en mordrättegång. Björnstad av Fredrik Backman. Jag älskar Backmans blogg och Instagram-konto, men hans tidigare böcker har jag mest tyckt var för pretentiösa och konstlad på ett frampressat vis. Men den här. En sån käftsmäll. Och en perfekt beskrivning av det röviga, patriarkala samhälle vi lever i. Den vill man dela ut till alla som skrattar åt #metoo och tycker att invandrare ska åka tillbaks där de kom ifrån. 2 av 33 är alltså avklarade. Nu kör jag vidare med Agaat av Marlene Van Niekerk.

Vardagen med husplaner och Skamfeber

January 16th, 2017 | Posted by Jess in Film. | Tyskland. | Ungen - (1 Comments)

Tja! Det är måndag och vardagen drar  igång igen efter en lång helg. Lång eftersom Eric var ledig i fredags igen. Vi har inte gjort mycket mer än att umgås här hemmavid. Handlat, lekt med Duplo, lagat Jannickes vegetariska lasagne och hetskollat Skam. Alltså denna norska ungdomsserie som tagit alla svenskar med storm. Så även mig. Jag känner mig helt seriöst kär i William. Och fast att han är en drittsekk emellanåt så är han bara så heeet när han är en. Älskar såklart Noora också och hennes brains och perfekta läppstift. Jag har tredje säsongen kvar, men måste först lugna ner mig lite efter sista avsnittet av säsong 2.

Igår var mina svärföräldrar här och drack kaffe och pratade. Jag kan härmed avslöja att vi ju har lite planer på att flytta in i lägenheten på toppen av deras hus. Detta för att spara pengar inför husbygge/husköp/husrenoverande och samtidigt testa om det funkar att bo “tillsammans” med dem. Tanken är att flytten ska gå i början av sommaren, så det är inte så långt kvar/oceaner av dagar kvar och mycket att fundera på.

Ja, och annars då? Livet rullar på. Jag ser framemot varmare temperaturer och mindre regn så att man kan vara ute lite mer. Men å andra sidan trivs både Elsa och jag rätt bra inne i stugvärmen också.

 

Lyckolista

February 3rd, 2016 | Posted by Jess in Listor. - (1 Comments)

Det sprallar i hela kroppen idag, främst av tre anledningar:

  1. Fina vänner har fått en bebis! En liten kille som såg dagens ljus imorse, på samma sjukhus som Elsa föddes på och när de skickade en bild på en skrynklig pyttis i likadan outfit som vår tjej hade på sig för snart ett år sen så kommer alla känslorna på en och samma gång och jag blir så glad. Glad att han är frisk och att det gått bra, glad att Elsa fått en ny kompis att leka med.
  2. Vi tog ett långt Skype-samtal med Angelica idag. Vi har extra mycket gemensamt just nu, båda två föräldralediga med varsin dotter i samma ålder och båda två drabbade av bröllopsfeber deluxe. På slutet vaknade Chloe också så då fick vi vinka på henne och Elsa ville genast krypa in i datorskärmen och krama om sin lilla väninna.
  3. Jag fick nyss en idé angående vår bröllopsbrunch som ev. kan spara oss mycket pengar och jag vill genast diskutera den med min mamma som är klok och har kolla på sånt jag inte har koll på. Men det är schysstast att prata med henne när Elsa är vaken, så jag får väl hålla mig till imorgon kväll. Eller nåt. Hoppas hoppas.

Bubblare:

  1. Imorgon väntar frisörbesök för mig och min lugg som just nu når till nästippen, känns det som iallafall. Jag har ändå klippt den själv sen min senaste tripp till frissan, men nu är allt så långt att det retar mig. Jag ser även framemot att sitta lugnt i stolen och bli masserad i hårbottnen och prata strunta med hon som masserar mig. Elsa ska vara hemma och hänga med Gromu och Grova (farmor och farfar). Åh vad härligt det ska bli!

Ink Master Sverige & jag

November 16th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Film. - (0 Comments)

Trots att jag nuförtiden har ganska mycket att göra om dagarna så finns det naturligtvis tid att kolla på tv. Men på grund av en hemlös flykting från Bulgarien så har jag ju bara tre tv-kanaler. Tre ganska trista tv-kanaler. Tacka alltså Gud för Play. Svt Play, Tv4 Play, Tv3 Play och Kanal 5 Play. Och som nu, nu har jag fastnat i serien Ink Master Sverige som går på sexan. Tv6 Play.

Serien leds av coola Julia Frej och jag är rent åt skogen imponerad av alla dessa grymma tatuerare som måste göra riktiga kunder nöjda samtidigt som de följer teman de får av tävlingsledningen. De tatuerar japanskt och porträtt och blommor och Råsunda och geishor och pussmunnar och bilmotorer och träd och barnhänder och monster och drakar och så vidare.

Nästan så man blir liiite sugen på att skaffa en liten tatuering.. Kanske något i brädgårdschiffer tänker jag..

Vänner med ungar

June 21st, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

 

 

Igår var Julia och jag på bio. Till skillnad från skitfilmen What to Expect When You’re Expecting som jag såg på bio senast, så var gårdagens film hyfsat bra. Den hette Friends with Kids och hade egentligen lite samma tema som What to Expect. Det handlar helt enkelt om unga, framgångsrika människor i New York som skaffar barn och försöker överleva.

Gårdagens film hade dessutom ett smart och oförutsägbart manus, vilket man inte är direkt bortskämd med känner jag. Så ja, där har vi dagens filmtips. Iallafall om man gillar bebisar, relationsdraman och amerikanska komedier som man inte blir smartare av, men som man iallafall kan fördriva en rolig stund med.

Ps. Megan Fox är så dålig.

Film- Dear John

May 13th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (2 Comments)

Som för att späda på min längtan efter kroppskontakt, kramar, stora händer och varma starka armar så hade Mariko i fredags hyrt filmen Dear John som vi tittade under djupt suckande. John träffar en tjej på en strand två veckor innan han sticker till Afganistan. Ett år av hjärtan som är skiljda åt och intensiv brevväxling följer. John kommer hem till sin flickvän med vetskapen att de två rasade tornen i New York kommer föra honom bort från sin älskling igen och in i ännu en militär konflikt.

Breven fortsätter komma, det unga kärleksparet håller känslorna vid liv med långa beskrivningar av stort och smått tills det en dag har dröjt två månader sen John sist hörde från sin älskling. Han får ett brev som krossar hans hjärta i vilket tjejen talar om att hon är förlovad och ledsen att det blev som det blev.

Efter en skottskada kommer John hem och får höra hela historien om hur det blev som det blev, om känslor som ibland trotsar förnuftet och tvärtom. Och där har jag troligtvis redan avslöjat för mycket.

Det var en film som fick mig att längta mer än vad som troligtvis är friskt, men också en film som fick mig att uppskatta det jag har hittat på den där irländska puben i Frankfurt. Snyftig ja, men också romantisk och fin.

Dear John får tre av fem J’s.

Super Size Me

May 12th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

Super Size Me är en dokumentärfilm som kom 2004, men som jag av någon anledning såg först idag. Den handlar om Morgan Spurlock som äter mat från McDonald’s tre gånger om dagen i trettio dagar. I USA är portionerna mycket större än här så när Morgan sätter upp regeln att frågar de om han vill ha super size meal (1,25 liter cola och SKITstor pommes) så måste han ta det. På trettio dagar frågar de nio gånger. Den första gången kräks han efteråt.

Filmen handlar alltså om hur fetmaepidemin har tagit över USA. Mer än 60% av amerikanarna är feta, inte överviktiga ens, utan feta. Staden som toppar listan är Houston i Texas, där är mer än var fjärde vuxen fet.

Morgan tycker i början att burgarna är rätt trista men utvecklar sen ett beroende och är bara glad när han precis har ätit. Han går upp 5 kg första veckan och 12 kg totalt under månaden med snabbmat. Sen tar det honom 8 veckor att få ner sina kolesterolvärden och levervärden och blodtryck till normala nivåer. Det visar sig att han får i sig runt 5000 kalorier om dagen och bara genom colan och den andra processade maten 450 gram socker om dagen!

Samtidigt berättar de i filmen också om hur snabbmatsindustrin påverkar folk och hur mycket av all reklam som vänder sig till barn. Många familjer äter minst ett mål om dagen på snabbmatsrestaurang. Barnen kände till Ronald McDonald men inte George Bush. Riktigt skrämmande film.

Efter att filmen hade haft premiär introducerade McDonalds sina salladsalternativ, de tog bort super size meal som en valmöjlighet och talade tydligt om att de inte rekommenderade att människor äter där tre gånger om dagen.

I början blev jag lite sugen på en liten cheeseburgare men det gick över rätt snabbt.