Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Utflyktssöndag med goda vänner

October 15th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Friends. - (1 Comments)

På Izabellas förslag följde vi igår med henne, Markus och Noah till den stora nöjesparken, typ, Lochmühle som ligger ganska nära oss. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det kommer garanterat inte vara sista rundan. Det var så trevligt. Och “trots” att det var 26 grader varmt och strålande sol och sista dagen på säsongen och massvis med folk överallt, så var det helt okej. Det fanns massor av ganska oavancerade “karuseller”, blandat med riktiga karuseller, lekplatser och tyska djur. Vi började med en långsam tur i traktor, som körde oss genom gårdens grönsaksland. Sen fikade vi på lite medhavda kakor innan Izabella och Elsa ställde sig i kön till berg-och dalbanan, ganska harmlös sådan egentligen, men garanterat inget för mig. Vi andra gick och klappade getter och får istället. Ville hittade ett gäng kaniner som han tyckte om, medan Noah konstaterade att shetlandsponnyerna hade snippa.

Efter det fick papporna ta med de stora barnen och trampa helikopter längs en bana uppe i luften. Ville gungade och Izabella och jag snackade. Sen åkte Elsa superlång och HÖG rutschkana på en bastmatta tillsammans med först Eric, sen Izabella och sen mig. Den var kul. Så länge det går rakt fram och inte för snabbt kan jag också våga mig på det. Sen hoppade Noah och Izabella studsmatta, medan Markus, Ville och jag lekte i sandlådan. Ville hittade ett gäng uppstoppade djur också, som han gillade skarpt.

Spontant hade vi bokat bord på en grekisk restaurang precis utanför parken där vi avslutade lek-eftermiddagen med bifteki, gyros och pommes. Mysigt. Barnen kunde springa runt och leka lite i buskarna och samla kastanjer, och det underlättar ju alltid för stämningen vid bordet om inte de håller på att riva stället samtidigt som alla hungrigt väntar på mat.

Nu har ju Lochmühle som sagt stängt för säsongen, men i vår kommer vi tillbaks. Det är ett som är säkert. Men kanske på förmiddagen redan, med smaskig lunch-picknick packad och tid nog att verkligen göra allt och se allt och klappa allt och åka allt. Eller iallafall det mesta.

Helkväll på Stora Munnen*

October 3rd, 2018 | Posted by Jess in Friends. | Resa. - (2 Comments)

En av kvällarna i Barcelona hade vi bord på omtyckta Boca Grande. Jag läste om den restaurangen på Victorias, matplatsen.net, blogg. Hon är i Barcelona jätteofta och uppskattar god mat, brukar också baka och laga mat efter hennes recept. Så henne litade jag på. Izabella, som är lika glad för att planera och göra research som jag, hade bokat bord där och uppsnoffsade till tänderna travade vi dit i fredags. Det var inte långt från vårt hotell heller, också en pluspoäng. Det var trångt och stökigt och glad stämning där inne. Sen blev jag i och för sig inte superexalterad när jag såg menyn, tyvärr. Det slutade med att jag tog risotto med vildduva. Den smakade väldigt gott, men det var inte sådär så att man tror att man har dött och kommit till himlen. Trots det var atmosfären så bra att man liksom ändå kände sig lycklig. Eventuellt hjälpte vinet också till med det. Efter en smarrig dessert, nån puddig med hallon och pistaschnötter, blev vi tillfrågade av värdinnan om vi ville gå upp till baren. OM vi ville. Den hade nämligen Victoria också skrivit om. Och den var så cool. Glas, lyx, flärd, lampor och flaskor med sammetsfåtöljer. Vi hamnade i VIP-området, om det nu verkligen var ett sådant, tillsammans med en hög andra snygga människor.

Ja, och sen drog liksom kvällen igång. Vi beställde några citronshots, drack mer cava, resans temadryck, och jag beställde min favoritdrink; Vodka Cranberry. Som troligtvis var gjord på fin-vodka, kanske Grey Goose, för den kostade 18 euro. Och var riktigt välspetsad! Det var liksom allt eller inget när jag började sippa på den.

Vi pratade och skrattade och jag fällde nog nån tår när jag pratade om min gamla nannyfamilj i Kronberg. När Izabella och Madde hade varit på toaletten, nere i källaren, för andra gången kom de upp och var alldeles fnittriga. De såg ut ungefär som Elsa ser ut när hon varit i badrummet i en halvtimme och “tvättat händerna” (= lekt med vatten). Vi skulle snabbt dricka upp och ta med oss en flaska cava ner på toan, sa de. Mhm.

Väl nere på toaletten visade det sig att de byggt upp ett disco där. Alltså discolampor, DJ, dansmusik och glada människor som partajade. Så galet och kul. Vi dansade och drack och fjantade oss och jag skojade om att be DJn spela Linda Bengtzing.

Efter ett tag stapplade vi ut i den spanska sommarnatten, glada och om möjligt ännu fnittrigare än tidigare. Några hade ont i fötterna, några var fullare än de varit sen sitt bröllop. På hotellrummet spelade vi sen äntligen Miss Linda Bengtzing, som det visade sig att alla kunde sjunga med i, till det kom en vakt, los vaktos, som man säger på spanska, och bad oss hålla truten. I princip. Tydligen ville folk sova, trots att klockan bara var lite över 3 på morgonen. I jakt på mer fest hamnade vi i hotellets lilla bar-källare, men där var musiken gäll och folk konstiga, så vi gick tillbaks till rummet igen och låg och snackade en stund i mörkret innan sömnen tog oss.

Alltså, vilken kväll. Vilken stämning. Vilka vänner.

* Boca grande betyder stor mun på spanska. Olé!

 

I helgen hade vi besök av Erics gamla vän Tom och hans familj, Jaana, och så barnen Jim och Kai. Jim är nästan lika gammal som Elsa och Kai blir snart 2. Det var så mysigt. De kom dessutom med presenter, både hembakade Korvapusti, kanelbullar. Jaanas mamma kommer från Finland. Och en fin höstblomma i en vattenkanna. Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås så det blev en rätt stadig fika. Efter det gick vi till stora lekplatsen i stadsdelen här bredvid. Det var mysigt. På helgerna försöker jag dock luta mig tillbaks lite också och låta Eric roa barnen i klätterställningar och gungor. Litegrann iallafall.

Ungarna började bli rätt trötta sen, men som tur var så hade jag förberett det mesta av kvällsmaten. Det blev italienska köttbullar med citron i tomatsås, pasta, insalata di broccoli och bröd att doppa i god olivolja. Och rödvin, för det var jag sugen på. Alla åt med god aptit och sen skippade vi efterrätt, särskilt till barnen som hade fått leta upp varsin lördagsgodispåse innan också. De behövde inte mer socker direkt. Vi la dem sen och fick sen nån timme på soffan, bara vi vuxna, innan ögonlock började ramla ner till höger och vänster. Deras barn är inga pålitliga sovare heller, så vi gick och la oss vid 23 allihop. Sent för att vara oss, men skönt att kunna snacka utan barnen ett tag.

Ville sov faktiskt bättre än på länge, trots förkylning och sen sänggång. Det var istället Elsa som väckte oss morgonen efter, lite innan 6 som vanligt. Ungarna fick lite frukost i väntan på storfrukosten som jag hade fyllt kylskåpet med. Dessutom fick Jaana och jag en skön morgonpromenad till bageriet där vi handlade frallor och croissanter, innan jag satte igång. Jag tenderar ju att överdriva antalet artiklart på bordet och också mängden. Så även denna gång. Men jag tycker det är så härligt med en välfyllt frukostbord. I söndags fanns allt från ostbricka, massa olika skinkor och korvar och hemmagjord grön smoothie, till fruktfat, morgonte och bacon. Gott! Kai var också med då, han som Eric bodde ihop med innan, han känner nämligen Tom också. Han stannade kvar sen och snackade mer med oss när Tom och Jaana tog sina trötta söner, lastade in dem i bilen och körde de drygt 2,5 timmarna upp till sitt hus igen.

Lyckad, kompistät helg. Även om det är lite jobb med det så fyller en sådan ändå på energidepåerna på ett märkligt sätt.

Vad är väl en bal på slottet?

August 24th, 2018 | Posted by Jess in Friends. | Lillebror - (1 Comments)

Det är fredag, men Eric som har jobbat övertid hela veckan, plus hela förra söndagen, fick faktiskt ledigt idag. Så det är vi glada för, speciellt med tanke på att han sen kommer att vara borta på det där bröllopet hela helgen. Och jag ska stanna hemma. Vi tog det beslutet tillsammans med svärföräldrarna som inte känner sig bekväma och säkra nog att klara av Ville ensamma över hela helgen. Elsa hade inte varit några problem, kanske att hon hade varit lite ledsen på kvällen som hon ibland när hennes mormor har passat henne, men annars lugnt. Men Ville är inte glad för att låta någon annan jag söva honom. Dock så har vi övat flitigt, Eric, Ville och jag, och nu funkar det helt okej att Eric lägger honom. Så det där med svärföräldrarna kommer väl också snart, förhoppningsvis.

De är inte heller de yngsta längre och det är svettigt att springa efter en ettåring som nyss upptäckt att benen kan ta honom på nya upptäckter, överallt och ingenstans. Hade bröllopet varit i Frankfurt så hade vi chansat, eller tagit med lillsnöret. Men nu är det en bilresa på fem timmar som krävs och vi kan inte köra hem spontant mitt i natten och rädda Ville (eller barnvakterna). Och han är inte så bra på att åka bil, så det känns inte schysst att släpa med honom. Dessutom blir det inte samma fest för mig, speciellt, om jag ska underhålla min son hela helgen.

Vissa kanske föreslår att vi ska åka och hoppas på det bästa. Och det skulle vi kunna göra. Han överlever naturligtvis, det handlar ju bara om en enda natt. Men jag står inte ut med tanken på att han skriker sig hes efter mig i timmar. Han är för liten för att förstå att jag ämnar komma tillbaks. Dessutom är det inte så kul för mina svärföräldrar heller.

Det blir alltså ingen egentid med min man i bilen, ingen festmat, ingen galendans med vänner, ingen hotellövernattning, inga festkläder, inget knalligt läppstift. Men det blir barnmys, kusinhäng, god mat och lördagsgodis. Och det får gå bra det också, det kommer säkert fler bröllop och fler fester och jag känner att detta är rätt. För Villes skull.

Lekplatsen kastade nya vänner på mig

August 18th, 2018 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

Jag har nya vänner! De heter Mona och Anna. Och de är jättesnälla. (= egenskap som var viktigast när man var 10 år iallafall.) Och de har barn. Vi träffades på en lekplats förra veckan, av en slump såklart. Och så började vi prata om hur tråkigt det var att lekplatserna alltid är så tomma och att jag är från Sverige och att barn är roliga. Och när klockan blev kvällsmatsdags bytte vi nummer och i onsdags var de hemma hos oss på en såkallad playdate. Så. Himla. Trevliga. Tyska, såklart. I min ålder och med barn, två tjejer, som är några månader äldre än Ville.

En av dem är lärare och den andra är sjuksköterska och den ena ska bygga hus och den andra bor 80 meter härifrån. Och vi bara snackar utan att stanna och ungarna kom överens och det var bara så härligt att hänga med dem. Vi har redan bestämt att vi ska ses hemma hos Mona nästa gång. Och prata. Och ta oss igenom livet som småbarnsföräldrar tillsammans. Ejmän!

Mamman på tur i stora staden

August 15th, 2018 | Posted by Jess in Friends. - (2 Comments)

Inför bröllopet som Eric och jag hade tänkt åka på (ser så mycket framemot god mat, dans, härliga människor och last but not least, 10 timmars vuxenprat i bilen fram och tillbaks!), så kör vi nu lite barnvaktsträning här hemma. Vi bor ju ovanpå svärmor och svärfars hus och har dem alltså väldigt nära. Elsa är inga problem, hon kanske behöver träna på att komma ihåg att Gromu och Grova också är auktoriteter, men hon har inga problem med att hänga med dem ohc låta dem mata och söva henne. Men Ville. Han är lite mer komplicerad. Han blir rastlös snabbt och behöver ny inspiration. Han tar inte alltid emot mat från vem som helst, och han är omöjlig att få att somna om man inte rullar honom i vagnen eller är hans mamma.

I förmiddags lämnade jag alltså barnen Matthiesen till farföräldrarna för lite barnvaktsträning, medan jag tog bilen in till stan, alltså riktiga stan Frankfurt, och träffade Izabella på en lunch. Hon är så professionell och karriärig min kompis Izabella. Mötte mig i klackar och kavaj och märkesväska utanför en av de finaste kontorsskyskraporna i Frankfurt där hon alltså arbetar. Vi åt kött med grönsaker på en liten innergård, snackade jobbsug, ungar och alkoholvanor. Sen fick jag ett eget gäst-passerkort och en tur i tornet. Så. Imponerande. Och jag kände nog hur det drog i lilla corporate-tarmen, trots att jag är så glad för att vara hemma med barnen.

Här på vår gata hade allt gått lugnt till, men Ville hade somnat i vagnen, så svärmor satt på trappan och vaktade honom. Och Elsa sov i sin säng. Men jag hade inte väntat mig andra nyheter än positiva, det är kvällen och natten jag oroar mig för. Återkommer i ämnet.

Igår hade vi besök av delar av Elsas mammagrupp. Den består av fem mammor och deras döttrar, tjejer som är födda runt Elsas födelsedag. Nu är vi dessutom två som har fått andra barnet, en liten tjej till och så Ville, mannen på täppan.

Det är jobbigt att få besök. Särskilt om man som jag gärna bjuder på något hembakat och inte vill att gästerna ska få en allergisk reaktion av allt damm som ligger överallt. Men det är också trevligt och ger förhoppningsvis lite energi. Jag mår bra av att prata med människor som inte är 2,5 år eller snart 6 veckor.

Så vi åt lunch igår, barnen och jag, och sen gick Elsa och sov middag. Då var tanken att Villle och jag skulle dammsuga, men han trivdes inte i bärsjalen så vi satte oss och kollade på Real Housewives of Orange County istället. Och sen fick vi brått. Sovande Ville murade jag in med kuddar på soffan och sen for jag runt som en virvelvind och dukade, plockade upp leksaker, kokade kaffe och dammsög i princip samtidigt. Sen var de två vännerna med barn såklart försenade så att jag hade tid att sitta på soffan i tjugo minuter, läsa böcker för Elsa och svara på frågan “när kommer de?” femtioelva gånger.

Men sen kom de, och Elsa fick Pixi-böcker och såpbubblor i storasysterpresent. Ville fick jättefina kläder. En grå, supermjuk tröja med en stjärna på bröstet och ett svartvitt set med “Little brorher” på tröjan och coolt grafiskt mönster på byxor och mössa.

Vi fikade på en saftig tigerkaka ala Roy Fares och snackade ikapp oss. Elsa tog S i handen och de gick till hennes rum. Vi mammor tittade på varann och tänkte att nu händer det, men sen började de bråka om en docka som båda ville ha så vi satt inte själv i vardagsrummet i mer än tre minuter. Men ändå!

Ja, sen blev det kväll och våra vänner begav sig tillbaks mot Frankfurt. Medan Eric sen la Elsa och ville tog en powernap i babysittern, städade jag vardagsrummet och köket. Och tänkte att hur jobbigt det än är att för- och efterbereda, så är det ändå väldigt fint att få besök. Och få prata med vuxna. Och se Elsa trevande försöka leka. Det ger energi, helt klart. Nästa vecka sätter vi oss på tunnelbanan och hälsar på våra vänner i stan. Basta.

Vi har haft besök i dagarna två, här nere i en del av Europa som de flesta kanske inte direkt tänker på när man säger semester. Men min ena bästa kompis Malena kom alltså förbi tillsammans med Tony och två vilda ungar, Miriam och Elliot. Det har alltså varit fullt hus och fullt ös sen de dök upp lite reströtta i onsdags. Vi har tyvärr inte haft så bra väder, vilket gravida jag har uppskattat, men det var svårt att vara ute så mycket med barnen, fast de kanske skulle behövt det. Men vi har iallafall fått pratat massor, ätit mat och lekt. Igår drog alla på sig gummistövlar och regnbyxor och så lekte vi nån timme på en väldigt blöt lekplats. Där bidde högpunkten en trebent katt som kom förbi och strök sig mot våra ben.

Sen kom Eric också hem och grillade åt oss och när barnen hade somnat i husvagn och lägenhet så snackade vi vuxna några timmar i lugn och ro. Det blir trots allt ett lite annorlunda samtal när ingen skadar sig/behöver gå och kissa/bråkar om en legobit samtidigt.

Och sen drog de alltså vidare, efter frukosten på fredagen. Husvagnen kopplades och alla pinaler och ungar lastades in. Slutmålet för dem är Kroatien! Ändå rätt långt kvar, men de stannar på vägen och pausar och rastar ungarna.

Det var himla kul att ha dem på besök. Vi fick visat upp vår nya lya och minnas gamla tider och låtsas som att det funkar hur bra som helst att inte ses mer än några gånger om året.

Hej. Det är tisdag. Vi har kämpat hela helgen mot Erics onda rygg som gör att jag måste vara förälder och personlig assistent i ett. Helgerna brukar ju annars vara en tid då jag kan koncentrera mig på diskmaskinen, tvättvikning och kanske lite mer Instagram-tid än annars, eftersom Elsa och Eric leker. Helgerna är då Eric lyfter upp henne på rutschkanan, springer efter henne i affären och läser godnattsagan på kvällen. Men det är såklart en omöjlighet när man försöker stå ut med ett ryggskott som bara blir värre och som gör att man inte kan säga mer än fem ord på hela lördagen, typ. Stackars ryggen och stackars Eric och stackars mig.

Trots detta så lyckades vi ta oss 250 km nordväst i lördags för att hälsa på goda vänner som fick sitt andra barn i november och flyttat från lägenhet till hus. Vi spenderade hela lördagen med dem, sov i deras fina gästrum och stannade sen till lunch dagen efter. De har supergulliga söner som lekte fint med Elsa, eller kanske mest 1,5-åringen som faktiskt kunde springa omkring och härma allt vi sa och dela med sig av sin docka till Elsa. Det blev sen en lite snopen kväll med hämtpizza klockan 22 på kvällen efter att ungarna inte ville sova.

Idag har Izabella och jag fått oss en barnfri shoppingrunda som slutade med inköp av sköna brallor till mig och en snygg jacka till Izabella. Och burgare, vi åt burgare också! Med brioche-bröd och riktigt djur i köttet och smält ost. Så gott. Mina svärföräldrar kom och hängde med Elsa som hade en toppendag fram tills att de skulle gå och hon fick sin farfars inneskor i huvudet.

På eftermiddagen var det 11 grader varmt och vi tillbringade några timmar på lekplatsen/skolgården här på andra sidan vägen. Elsa ville sen inte gå hem och exploderade mer än hon någonsin tidigare exploderat. Hon skrek och sparkade och slogs och jag var våt av svett när jag väl fått upp henne för alla sju trapporna. Lilla tjejen blev nog sen själv lite chockad och hulkade bara “mamma krama” på slutet av de där trappstegen. Stora känslor i en liten kropp, helt klart.

På torsdag väntar en tripp till Sverige, vår sista innan Elsa får eget sätet och måste betala för sin biljett. Det var ett tag sen vi var hemma nu, lite mer än 4 månader så det ska bli härligt. Vi har massa kul inbokat redan och verkar kunna träffa några av de viktigaste även denna gång. På att-göra-listan står också inköp av Friggs blåbärste, pulvermos, räkost och massa löständer-godis. Essentiellt så det ryker om det.

Att renovera eller bygga nytt, det är för närvarande frågan som surrar i våra huvuden här hemma. Eller, kanske inte i Elsas. Där surrar nog snarare frågor om katter som man inte får klappa, knappar som eventuellt är godis och huruvida pappa ska vara hemma imorgon eller om han måste jobba IGEN.

Vi är fortfarande en lång väg från husdrömmen, men det går inte att inte fundera på hur det ska bli och stegen dit är många och långa så vi ämnar börja i tid. Det börjar med en flytt till svärisarnas extra-lägenhet i början av sommaren. Sen följer planering, undersökningar, research, googlande och telefonsamtal till olika experter. Vi har tur som har fina vänner som precis har en husresa bakom sig. Och vi har tur som har svärföräldrarna. Och vi har tur som har min pappa som har byggt och renoverat en massa i sina dagar. Förhoppningsvis ska vi tillsammans kunna ro den här båten i hamn. Hoppas hamnen är mysig, modern, fräsch och passar oss.

Helgen har varit ovanligt aktiv för att vara oss, vi gillar annars att såsa omkring här hemma så mycket det går. I fredags hälsade vi på Elsas farmor och farfar. I lördags var vi hos Lars och Linda och åt tacos och försökte prata medan barnen sjöng, lagade låtsas-kaffe och kräktes. I söndags firade vi Noahs första födelsedag med italiensk brunch-buffé och amazing gräddtårta.

Idag var det vardag. Lek på golvet, scones till lunch. Lekdejt på eftermiddagen då jag överföll vårt sällskap med hustjat. Måste nog fasiken hålla tillbaks lite på den fronten känner jag, för att inte skrämma bort alla som inte är lika intresserade av mina planer för ett stort skafferi. (Utan att vi ens vet om det kommer finnas ett skafferi.) Nu sover Elsa. Eric kollar på husdesignsprogram på tv och jag har jobbat färdigt för dagen. Hej!