Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Jag tappade min pincett i toaletten i morse, den halkade ur min hand när jag stod på tå framför spegeln och plockade ögonbrynen. Bortsett från det är läget helt okej.

I torsdags blev det klart att jag får jobba kvar på Företaget (6 månaders prövotid är över i slutet av maj) och det känns bra. De höjde även min lön med mer än vad vi hade pratat om så jag tackar och tar emot, även själva jobbet har ups and downs.

Igår var vi först ute i vårt hood. Handlade plastkrukor och blomjord hos vår lokala mini-byggmarknad. Handlade mat för veckan på Penny. Handlade ägg från lyckliga höns på torgmarknaden. Handlade jordgubbar och Aleworscht (“gammal korv”) och sparris på samma marknad.

Sen cyklade vi hem med våra fynd och mötte Lars och Linda och Mira hemma hos dem för lite slött snack, en promenad runt kvarteret en kopp te på café och sen pizza när lilltjejen hade somnat. Så himla fin unge det där Mira-hjärtat. Jag åt sallad som gjorde mig smärtsamt onöjd. (Måste jag sitta och glo när mina vänner äter pizza måste jag iaf ha en sallad som gör mig mätt.)

Vi avslutade en lugn lördagskväll med mer snack, Yatzy och Eurovision Song Contest i bakgrunden. Tycker för övrigt det känns bra i magen att en man i långklänning och skägg vann.

Idag har jag tränat, som vanligt, ätit goda ägg med citronmajonäs till frukost och uppdaterat min telefon. Eric har spelat dataspel och vi har både pratat med hans bror i London. Det blir ingen svenskalektion för Eric idag, så vi kan laga middag tillsammans, kyckling, kryddsmör och grillad sparris.
Jag har dessutom gjort LCHF-müsli som luktar gott, men den får jag nog spara till en annan dag.

I övrigt läser jag en mycket bra bok av Jodi Picoult som heter The Storyteller. Gillar alla hennes böcker, trots att de inte är “finlitteratur”. Hon skriver intressant och bewegend, vad nu det heter på svenska… vänta… rörande!

Jag tänker på de roligheter som är inplanerade. Denna vecka är min enda fem-dagars innan semestern. Nästa helg är lugn, helgen efter det åker jag till Stockholm och Sundsvall med jobbet, sen kommer Tony och Malena och Miriam (läääängtar), sen sticker jag till Mallorca på tjejhelg, sen åker vi till Sverige för sommarsemester, midsommar och German invasion.

Ni ska veta att jag uppskattar mitt liv, min vänner, min familj, min lägenhet, mitt jobb, mina saker och min hälsa. Jag har absolut ingenting att klaga på.

Det är söndag igen. Kanske var det söndag förra gången jag bloggade också? Denna helgen har varit rofylld och lugn, som en tur i en eka på en sommarsjö fast utan sjösjuka.

I måndags blev Eric officiellt gudfar till en liten Mira. Hon skrek lite när prästen doppade hennes hjässa i dopfunten och nog var hon lite irriterad för att det var så många människor där hela tiden som ville gulla med henne, men det var väldigt fint ändå. Jag åt MASSOR av tysk tårta. Alltså verkligen massor. Gott.

Sen jobbade jag och hade det jävligt. Eric jobbade också, ännu längre pass än jag. Träffade min svenska tjejer i torsdags på hämtmat och vardagsrumsröj.

Igår var Linda, Lars och Mira här och åt brunch. De stannade jättelänge och vi hann prata massor och Mira sov middag på vår säng. Det var mysigt. När de hade gått kom Kristina och lämnade en symaskin som de fixat till mig. Den är helny och jättebillig och jag är lite rädd för att testa den, men jag hoppas att den ska duga bra till gardiner och kuddfodral.
På kvällen tittade Eric och jag på serier, pratade, myste och bara var. Sånt som man inte hinner med under jobbeveckan, men som är så bra för själen.

Nu är min tyska man på svenskalektion hos Carl-Philipp. Det värmer i hjärtat att han betalar både tid och pengar för att lära sig mitt modersmål. Jag tar det som ett tecken på att han vill fortsätta vara ihop med mig ett tag till.

På jobbet var veckan ömsom långtråkig, ömsom väldigt stressig. I torsdags hade vi kris och i princip alla anställda förberedda sig på att bli sparkade. Chefen hade nån form av panikångestattack blandat med manisk kris och det verkade på riktigt som att domedagen var kommen.

Sen började dock fredagen med ett team-möte och peppning så då lugnade läget ner sig lite igen. Det är dock inte så bra för psyket med sådana där dagar, jag var helt slut i fredags. Jag försöker hela tiden hålla jobbet på en armlängds avstånd, att inte satsa kropp, hjärta, själ och förstånd, men det är svårt. Jag vill göra en bra insats. Vi får väl se hur det blir.

Nästa vecka drar detta tysk-svenska paret mot Sverige. Vi ska bevittna ännu ett dop, Ebbe ska bli accepterade in i kyrkan och sådär, jag ska prata tjejsnack med mina favoriter och så har mamma dragit ihop en liten familjemiddag på lördagskvällen som kommer gå ut på att jag övertalar Jimmie att köpa ut sprit till mig. Blir nog bra det.

Vi säger så länge. Hej!

Cancellerad resa och helgplaner

February 13th, 2014 | Posted by Jess in Friends. | Jobb. - (0 Comments)

Då var det snart fredag igen. Livet är indelat i veckodagar och helger. Båda lika fullpackade med information och människor och aktiviteter och action. Veckan har bjudit på lite drama på jobbet, chefen bestämde hastigt och lustigt att min kollega i Sverigeteamet inte får följa med på eventet som vi har planerat där i mars, så nu ska en annan kollega med istället och ansvaret på mina axlar blev lite tyngre. Vi måste dock göra det bästa av situationen.

Idag visade inköparna upp den nya smyckeskollektionen och det är vackra saker kan jag säga, vill ju lite smått kanske börja sälja litegrann, fast jag egentligen inte är en säljare. Men människor har så positiva erfarenheter på hälsonivå av våra smycken att jag känner att det vore synd att inte dela de med vänner, släkt och bekanta.

Får se om jag kan kränga nåt när jag är i Sverige nästa gång.

Eric har jobbat till jättesent varenda kväll den här veckan, utom i tisdags naturligtvis, då jag drog till keramikmålarstället för att jobba vidare på min pastellskål. Då kom han hem i tid så jag fick dra där ifrån och träffa honom på en kalkon- och champinjonsallad på Schöneberger istället. Också mysigt.

I helgen ska jag klippa mig, en trettioårig småländska ska firas, det blir tre rätters middag här med svärföräldrarna och däremellan lite businessklädershopping åt mig.

Vi kör vidare helt enkelt.Jo

Det finns ett ställe som heter Coloria på Eschersheimer Landstrasse i Frankfurt och vet ni, där får man pyssla. Alltså, man får måla på keramikföremål som de har där. Min kompis Josefin Körsbär är stammis och det var henne jag träffade där i tisdags. Jag kom samtidigt som Izabella och vi fick en snabb introduktion av Josefin innan det var dags att välja Rohling, alltså vilket porslinsföremål vi ville ha. Det fanns massor.

Jag var sugen på en salladsskål, Izabella tog en stor kopp och Josefin jobbade redan på en kopp till sin mamma. Sen fick man välja verktyg, typ pensel eller pinne och basfärg. Det fanns kanske femtio olika? Överallt stod fina föremål som de redan hade målat och visade upp olika tekniker på. Väggarna var målade och stolarna och borden, allt var så färgglatt och soligt att både Izabella och jag blev paralyserade och valde grått som vår basfärg. Hon askgrått och jag mullvadsgrått.

Sen snicksnackade vi lite medan vi målade, tjejerna drack sekt och jag en vatten. Kreativiteten flödade och under våra varsamma händer växte vackra konstföremål fram. Typ så. Izabellas kopp blev alltså grå med pastelligt rosa prickar och en söt signature i botten. Josefins kopp blev lila med vita kanter och en fin mammastämpel på sidan. Min salladsskål blev grå och vit med prickar i rader på botten.

Såklart blev jag inte klar och Izabella och Josefins föremål måste de lasera och bränna. Jag har nu två veckor på mig att komma tillbaks för att göra klart. Jag längtar redan.

Förberedelser och fredagkväll.

January 12th, 2014 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag kom och satte snabbt på mig lite extra mascara, över lagret som redan satt sen jobbet. Eric åt en pasta med brödsmulor och ansjovis som luktade himmelskt och när min mage inte vill sluta kurra tryckte jag i mig några bitar ädelost som förrätt. Sen tittade vi på ett avsnitt Masters of Sex, jag hann inte se slutet. Jag målade naglarna mot en pappkartong från Westwing och upptäckte att mina boots var prickiga av smuts från senaste cykelturen. Jag bytte tröja, trädde en ring på långfingret och pussade Eric hejdå. Det regnade som tur var inte, men det blåste kallt och min kappa var inte varm nog. Jag saknade min North Face-jacka som gjort mig supersvettig tidigare i vecka. Det var bara att konstatera att vädret är konstigt.

Efter ungefär 15 minuters cykeltur och lika många rödljus var jag framme i Sachsenhausen. Det fanns inga cykelställ utanför restaurangen så jag ställde den vid en lyktstolpe. Mittemot fanns en liten konstaffär med fina små vykort i fönstret. Jag tänkte på att köpa några för att ha som backup, men klockan var nästan åtta och innehavarna höll fredag.

Inne på en bar som heter 36 Grad satt Josefin och väntade. Fina Josefin, helt klädd i svart med snygga rosésmycken och ett stort leende. Hon såg så stark ut. Vi satt och pratade så länge att kyparen till slut tog i från oss menyn och frågande pekade stolarna. Jo, intygade vi, de andra två kommer också. Snart. Och det gjorde dem. Izabella och Yvonne, båda också i svart. Vi var fyra svenska, svartklädda människor som åt sallad och gnocchi och drack vin och pratade bort en hel fredagkväll.

Medan de andra drog vidare mot fler barer och mer alkohol tog jag min cykel och trampade hemåt. På bron över till min del av stan stannade jag och tog ett kort. Frankfurt är fint.

Photo 2014-01-10 23 50 15

Nyårsparty och lyxbjudning

January 10th, 2014 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Alltså nyår, får jag bara berätta lite om nyår? Det var så väldigt avslappnat och fint och vanligt fast ändå pirrigt och festligt. Miriam var med såklart, Miriam tio månader som snart ska få konkurrens om titeln Sveriges finaste unge av Emelie och Martins lilla bebbe som kan födas n ä r s om h e l s t nu. Andreas och hans nya flickvän Hanna, som jag känner mig kaxig över att vi blev vän med henne på ett scoutläger för några år sen och sen “typ” bussade Andreas på henne. Eller ja, de bussade väl själv ihop sig och jag var i Tyskland hela tiden, men ändå! De bjöd på fördrink med vattenmelonkulor och paraply och sugrör, samt snittar med lax och fetaost/melon.

Sen körde vi vidare med lite bebisgos igen, Johan och Anna hade med sig sin Tyra, 2 månader gammal och Miriam pekade finger och skrattade hjärtligt åt den lilla lilla tösen och Tyra vägrade sitta i mitt knä utan ville bara stå.

Till förrätt hade Persson/Lasson fixat hummer, gratinerad med svamp och ost. Yum. Eric som är havsdjurshatare fick gratinerade svampar med skinka istället. Nöjd kille.

Huvudrätten bestod av kött, världens godaste potatisgratäng, sparris, tomat och rödvinssås. Alltså. Dögött. Bara dögott. Det gjorde Mallan, hennes kille och hans bror bra.

Till efterrätt hade Tyras föräldrar gjort vitchokladpannacotta med hallon. Också väldans smarrigt. Sen tog Eric och jag fram vårt bidrag, godis, en Paradisask, chips och ostbågar. Kändes lite simpelt efter all festmat, men det vi skulle ha så, vad skulle vi gjort?!!

När klockan närmade sig tolv hade ena barnfamiljen lämnat festen medan den andra hade en vaken lite Miriam som fick på sig en rosa träningsoverall och ett par rosa hörselkåpor. Vi stod ute i trädgården kring en värmande brasa och tittade och lyssnade på allehanda fyrverkerier. Miriam klarade smällarna bra men blev ibland överraskade av ljusskenen. Det skålades i champagne och äppelcider, det kramades och pussades. 2014 hade anlänt.

Resten av natten satt vi intryckte i Malena och Tonys soffa, pratade och skrattade och tramsade. Grabbarna pratade engelska med Eric så fort jag lämnade rummet, bra, och vi tjejer berättade gamla minnen för nykomlingen Hanna.

Nu blev det liksom mycket prat om maten och sådär, men utöver den så var det en mycket fin kväll. Dagen efter kom jag och Eric tillbaks för att hämta bilen och säga ett sista förväl till värdparet. Vi ses när Knoppen är ute!

Julmarknad och tidsbrist

December 2nd, 2013 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag har fått ett jobb! Har jag sagt det? Och börjat jobba har jag också hunnit med. Och blivit typ slagen i magen av tidsbrist och stress. I tre månader har jag bara gått hemma om dagarna, översatt lite, passat lite barn men mest slöat och letat jobb och haft väldigt få tider att passa. Nu plötsligt är all dagtid borta. Jag cyklar hemifrån runt 8.30 och är hemma runt 18.30. Då äter jag nåt, kramas med Eric, eller sjunger med kören, eller passar Grace, eller möter upp tjejerna och sen är dagen slut.

Dessutom är decembers helger, som i alla andras fall också gissar jag, extra upptagna. Denna som precis gick till exempel, julmarknad i Svenska Kyrkan. I fredag cyklade jag direkt dit efter jobbet, stod och sålde souvenirer i en dragig hall och pratade med trevliga människor. Sen hem och bytte jacka, tog mig till puben i Sachsenhausen där Eric och Kai väntade och Izabella och Yvonne och Molly och Carl-Philip också var med. Lite senare dök även Tom och Jana upp. Det var trevligt, men jag var så slut så slut i både huvud och kropp.

På lördagen cyklade jag tillbaks i kyrkan och hamnade i fiskståndet. Stod sen i 8 timmar och sålde gravad lax och rökt lax och inlagd sill och lutfisk till nyfikna tyskar och Sverigelängtande svenskar. Det var kallt om tårna. Eric kom förbi en stund och höll mig sällskap samt fikade med mig. Det blev räkmacka och prinsesstårta.

På kvällen åt jag och Eric en snabb italiensk middag innan jag somnade framför tvn.

Söndagen kördes igång med körövning på morgonen och sen första adventsgudtjänst och mera julmarknad. Jag stod i köket med majonäs upp till armbågarna och dekorerade kakor och bredde mackor. Efter ett tag blev det paus och så lyssnade jag på min fina kompis Molly från Landskrona som spelade gitarr och sjöng sitt finaste.

Vi tog sen bussen, Izabella, Yvonne, Molly, jag och min cykel, och hälsade på Josefin en sväng. Det var fint att se henne. Kvällen avslutades med lite halvdeppig pizza hemma hos Molly och hennes goa aupairbarn.

Idag är det måndag igen och det ligger väldigt många saker på min tallrik och mitt huvud är fyllt med oro och glädje och stress och koncentration på samma gång. Jag ska försöka undvika panikångestattacker och migränanfall, men jag kan inte lova nånting.

Det kommer lite info om jobbet imorgon, okej? Ska vi säga så?

Hej.

 

Pubbesök och septembervärme

September 12th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

I fredags var vi på krogbesök. Det händer inte så ofta nuförtiden, men vi går iallafall alltid till samma pub, den irländska i Sachsenhausen där jag träffade Eric för snart fem år sen. Vi tog med oss varsin pizza, drack äppelvin och öl och pratade. Så skönt väder att vi kunde gå hem i t-shirt, trots att klockan var över midnatt en septemberkväll. Fint.

Eric vägrar vara normal på bild.

Eric vägrar vara normal på bild.

Alex och Tobi

Alex och Tobi

Kai fick lite läskiga ögon, det har han inte i vanliga fall!

Kai fick lite läskiga ögon, det har han inte i vanliga fall!

Yoli äter pizza.

Yoli äter pizza.

Kärlekssorg och lägenhetssorg.

August 20th, 2013 | Posted by Jess in Friends. | Skit. | WOW! - (0 Comments)

Sitter här och är lite deppig. Det är såhär att en av mina bästa vänner här i Frankfurt har varit med om något väldigt tråkigt och jag vill mest krama henne hela tiden och lova henne att allt blir bra igen. För det blir det nog, även om man såklart inte helt säkert kan veta.

Dessutom, på en annan problemskala och närmre mig och Eric, ligger det faktum att vi fick ett NEJ på en lägenhet som vi såg förra veckan och älskade. Av alla vi sett var detta den första som vi kände att vi desperat ville bo i. Det kändes rätt i magen trots att den egentligen var fel på pappret på ett par punkter. Men vi fick den alltså inte. Trots det ska ni få höra om drömlägenheten som jag redan (såklart, jag är ju jag) har inredd och klar i huvudet.

Den är en fyra på 90 kvm med två lite mindre rum och två 23 kvm-var-rum. Den har ett pyttelitet kök och ett ännu mindre badrum med badkar. Den är byggd runt 1900 och har 3,6 m i tak. Den har en långsmal hall med heltäckningsmatta. Den var lite dyrare än vår budget men ändå hanterbar. Den är ljus och härlig och lyxig med gamla golv, enorma fönster, stuckatur och vacker dubbelytterdörr med glas. Den ligger på bottenvåningen och den kom med mäklare.

Alltså inte perfekt (mäklare, heltäckningsmatta, kök man inte kan sitta i, för dyr), men så himla himla fin. Och vad jag plågar mig nu som beskriver den för er trots att ni, IRL vänner och familj, aldrig kommer att få se den. För vi fick den inte. En arbetslös svensk tjej ser inte så bra ut på ett papper där man ska förklara att man har råd med lägenhet. Dessutom ville hyresvärdinnan inte ha in barn och gav i slutändan lägenheten till en singel.

Så kan det gå. Vi letar vidare. Tyvärr kommer det bli svårt för framtida visningar att leva upp till Drömlägenheten i Nordend. Men vi letar ändå vidare.

Bloggdesign och hejdåmiddag

August 19th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

Hejhej!

Ja, egentligen skulle kanske bloggen bli lite mer spännande än såhär, men det fanns ingen tid till det och jag vill blogga och låta er höra om det lilla som händer i den här delen av Europa. Så jag slutar pilla med den nu, slutar ändra och klödda och göra om. Så får vi se hur länge jag är arbetslös eftersom det typ avgör hur mycket/lite tid jag har.

Idag jobbar Eric hemifrån och det är väldigt mysigt. Jag ska snart steka halloumi till lunch. Kai har fått en lägenhet, det har inte vi. Angelica har flyttat hem till Sverige igen och det känns konstigt. Yvonne jobbar i en fin designaffär där jag vill spendera min slantar. Jag har tvättat matta. Masoud har i princip flyttat ut men inte än. Han avslutade med att tappa sin glasskrivbordsskiva på marken utanför huset och den gick i en miljard bitar.

Samtidigt går jobb- och lägenhetsjakten vidare.

Männen i sällskapet.

Männen i sällskapet.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Yvonne och jag.

Yvonne och jag.