Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Glad midsommar! Tyskarna är inte så medvetna om det faktum att idag är en stor högtid i Sverige så livet har rullat på som vanligt även idag. Eric är fortfarande på jobbet (klockan är nu 21.01) och Elsa är fortsatt halvsjuk. Det betyder att hon är glad och har energi tills hon blir trött och då klappar hon ihop totalt, ramlar och slår sig, gnäller, gråter och PIBÅRR. Som mina föräldrar alltid sa till oss. Det är dessutom supervarmt ute och det gillar hon inte heller, med värmeutslag på hela kroppen och hår som ligger konstant slickat mot hjässan har hon alltså kämpat sig genom sin andra midsommar i livet.

Nu sover hon och jag har jobbat med att skriva texter om mobilabonnemang. Nu ska jag kolla på Project Runway, planera bröllopet i huvudet och pyssla lite med några bröllopsattiraljer.

Imorgon är det lördag och Eric måste troligtvis jobba. Elsa och jag ska försöka gå ute lite mer, det väntas oväder i natt och då sjunker förhoppningsvis temperaturen under 30 iallafall. Imorgon eftermiddag är det sommarfest i Svenska kyrkan så vi har förberett en lax- och rucolapaj och drar dit en sväng för att dansa och få oss lite svensk-känsla.

Elsa 15 månader

June 20th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

För några dagar sen fyllde Elsa 15 månader. Hon är en liten solstråle som inte bara får oss att le som fånar hela tiden, utan också de hon träffar i mataffären, de som står bredvid henne på tunnelbanan, hennes mor- och farföräldrar och kompisar här i Frankfurt. Hon är utan tvekan det bästa som finns och numera, när jag frågar henne om hon är världens bästa unge, så nickar hon förnuftigt och säger “ja”.

Hon sover helt okej, med vissa undantag, som det kanske alltid kommer att vara. Det vill säga, klockan 18.30, efter att hon ätit kvällsmat och städat undan leksakerna, går vi och tar på pyjamas, tvättar ansikte, händer och fötter och kammar håret. Sen borstar vi tänderna och läser en saga innan vi gemensamt drar ner rullgardinen och säger godnatt till alla cyklar och bilar och träd och människor. Då vinkar hon och säger “tschuu, tschuu” (=hejdå). Sen läser vi en saga, de senaste 400 kvällarna har det varit en bok med fordon som hon älskar. Efter det lägger jag ner henne i sängen och pussar henne i hela ansiktet, vinkar godnatt och går ut. Har vi tur somnar hon då efter typ 10 minuters babblande. Men de senaste veckorna går hon igenom någon sorts mamma-/separationsfas och brukar vilja somna i min famn. Och vet ni vad, håll i er för nu kommer det, då får hon det. Jag går in och sätter mig med min lilla unge i knäet och sjunger tyst ett par minuter. Då slappnar hon av och somnar direkt och sen är det inga problem att tippa ner henne i sängen och gå ut. Dagen börjar mellan 5.30 och 6.00. Då vaknar hon glad som en lärka och det verkar inte finnas något att göra åt detta tidiga uppvaknande. Det spelar liksom ingen roll hur tidigt eller sent hon går och lägger sig, 5.30-6.00 är alltid en populär stund att slå upp ögonen på.

Maten funkar också bra. Hon gillar mat. Inte så super glad för grönsaker kanske, om de inte är pureade och fungerar som kladd. Då går det bra. Älskar fortfarande ost och bröd och sötsaker som jordgubbar, mogna persikor, kex och liknande. Till frukost serveras yoghurt med müsli och en liten macka, mest för syns skull. Till lunch blir det vår middag från dagen innan, eller bara en macka om det inte finns nåt. Stekt ägg äter jag ju typ 99 % av alla dagar så det hade varit praktiskt om hon hade gillat det, men det äter hon aldrig några mängder av… Ett trick som ofta funkar är att låta henne dippa maten hon har på gaffeln i lite olika dips: Ketchup, majonäs, olivolja, creme fraiche osv, beroende på vad det är som dippas. Då blir allt genast lite roligare. På eftermiddagen får hon snacks, macka, smoothie, korvbitar, frukt eller liknande, och på kvällen gröt eller liknande mat som lunchen.
All mat ska hon äta själv och det kan hon faktiskt riktigt bra. Ibland spiller hon dock med flit för att det är så roligt att torka.

Den senaste innegrejen i Elsas värld är våtservetter. Som jag nämnde så älskar hon att torka upp och med en våtservett får man liksom den där professionella känslan direkt. Så hon kan kämpa hur länge som helst med skötväskan för att få fram blöjväskan för att få fram våtservetterna och slutligen en enstaka servett. Då torkar hon också sina dockor, Anton, Victoria och alla gosedjur.

Vilket osökt leder oss in på hennes nästa hobby: Dockorna. Hon älskar att tulta omkring med sina små plastiga vänner. Dra av och sätta på deras kläder. Läsa böcker för dem. Kamma dem. Torka dem. Mata dem med vatten ur sin egen flaska. Lägga dem på läragåvagnen och köra runt med dem. Och så vidare. Gulligt att se, även om jag oroar mig lite för att hon redan har indoktrinerats i en könsroll hon inte valt själv.

Vidare älskar hon att bada, att gå till lekplatsen och gräva i sanden och gunga, att leka med andra barn, att sjunga med Brit och hennes gitarr, att läsa böcker, att läsa tidningar, att läsa H&M-katalogen, att titta på filmer på prickiga dalmatinersläktingar i min telefon, att tända och släcka lampor, att gosa med sin gula filt, att sitta på eget säte på tunnelbanan, att hjälpa till i att röra, blanda och provsmaka i köket, när det ringer på dörren, att åka bak på cykeln och rytmiskt hojta “mamma, mamma, mamma, mamma” för heja på mig, att dansa med höfterna till allehanda musik, att hämta grejer ur lådor och lägga ner dem igen i andra lådor, klättra upp på pallen i vardagsrummet, att kasta toalettrullar i badkaret när jag duschar där, att rita stora streckgubbar som inte få plats på pappret, att skypa med mormor i Sverige, att öppna paket, att hjälpa pappa göra kaffe på helgmorgnarna, att gå själv längs med gångarna i mataffären, att få en skiva medwurst av korvförsäljaren på torget, att riva legotorn och mycket mycket mer.

Elsa förstår allt. Alltså verkligen allt man säger till henne. Hon visar var fåret/grävskopan/hatten/skrivbordet är i böckerna. Hon lägger kläder i tvättkorgen när man ber henne. Hon kastar saker i papperskorgen. Kämpar för att få upp byxorna över rumpan när man uppmanar henne till det och hon vinkar hejdå när jag säger hejdå till någon.

Hon kommunicerar själv också med ljud och kroppsspråk och pekningar och oftast förstår jag henne också. Och gör jag inte det så tjatar hon tills jag gör det. Hon kan också säga mamma, bää, voff, mauu och när man frågar henne vad pappa säger så pruttar hon med läpparna och flinar. Den här lilla människan som för ett år sen låg på rygg och gurglade för sig själv springer nu omkring och lyssnar, tittar, pekar och pratar med oss. Man riktigt ser hur de små kugghjulen i huvudet snurrar när hon tar in något och gör om det till användbar information i det lilla huvudet.

Älskade, älskade, ÄLSKADE Elsa. Så stolt jag är över henne. Världens bästa unge.

Må din väg gå dig till mötes,
må du alltid ha mod att uppfylla dina drömmar.
Må vinden vara din vän,
precis som en hel hög andra människor från olika världar och bakgrunder.
Må solen värma din kind,
och må du alltid känna dig älskad.
Må regnet vattna själens jord,
och må du alltid låta mig trösta när något gör ont.
Och tills vi möts igen,
när du vaknar från din sovstund och all tid efter det:
Må Gud hålla dig i sin hand.

Det är fredag och igår var det torsdag. En torsdag som var röd här i Tyskland, så Eric var hemma och vi hade kaxigt planerat in en massa bröllopsplanering som sen inte blev av för att vi spenderade morgonen med att prata med olika människor på Skype. Det var i och för sig jättetrevligt, men det bockade ju inte direkt av saker på vår gemensamma att-göra-lista.

Vi åt lunch på en italiensk restaurang där kocken hade gått lös med en chili så att maten tyvärr inte smakade så mycket mer än hetta, men det var trevligt ändå och Elsa skötte sig, som nästan alltid, exemplariskt. När hon sov på eftermiddagen så författade jag konferensguider åt Grebbestad och Tanum och Eric gjorde nyhetsbrev åt en av sina frilanskunder.

Elsa vaknade och Eric somnade. När Elsa steg upp blev Eric akut energilös så Elsa och jag stack till lekplatsen för att fördriva tiden och ge den slitna pappan i huset lugn och ro. Vi kom tillbaks och då var det i princip kvällsmatsdags för lill-hossan. Medan Eric matade henne med gröt och frukt satte jag på mig mitt kvällsansikte och de nya skorna från Marc O’Polo och drog sen hemifrån innan Elsa skulle gå och sova. Jag förklarade att pappa skulle lägga henne och att jag skulle äta mat med Izabella och komma hem senare, när hon redan sov. Hon nickade och slängde igen dörren i ansiktet på mig.

Sen satt jag på en bänk i sommarsolen och målade naglarna och väntade på mitt middagssällskap som kom på cykel och då stack vi till en tapas-restaurang här i närheten och åt räkor, champinjoner i vitlök, kryddiga köttbullar i tomatsås, manchego-ost och vin. Rött vin. Två glas till och med, så efter ett tag var den här småbarnsmamman väldigt glad och avslappnad och det var så skönt att bara prata med Izabella själv, utan att vare sig Elsa eller hennes Noah krävde blöjbyte/mat/bokläsning/kittling/nästorkning/viftande med giraff/gos/uppmärksamhet. Vi pratade och pratade och pratade tills restaurangen var tom och vi trötta.

Då cyklade jag hem igen och allt var lugnt här hemma och Elsa hade somnat så snällt med Eric och jag kröp ner i min säng, lycklig för att jag har ett sammanhang i min stad. Och en familj. Och vänner.

Helgen är över igen och vädret har varit underbart sen den började. Igår var vi på stan och handlade Elsas första par skor. Det fanns antingen mörkblå pojkskor eller rosa flickskor att välja på så jag fick tjafsa lite med expediten för att Elsa skulle få pröva ett par mörkblå. Fick till slut som jag ville och vi kom hem med ett par gulliga, om än lite tysk-klumpiga, skor i storlek 21 som kostade 600 spänn och som hon väl kan ha i två månader eller nåt.

Sen var vi och picknickade med de nya skorna och Izabella och Noah och Markus och Christian och Emil. Josefin låg hemma och var sjuk stackarn. Det blev smarrig svensk/italiensk/orientalisk/fransk mat på en filt i parken, vi snackade om allt mellan himmel och jord, njöt av vädret samt lade våra ungar bredvid varandra och häpnade över hur stor Elsa såg ut och hur mycket som händer på ett år. De andra två killarna är nämligen födda i januari och i mars i år och aningen mindre.

Ja. Och nu är det alltså söndagskväll och Elsa har gnytt litegrann inne ifrån sitt rum så jag hoppas att vi får en lugn natt utan för mycket tandgnissel. Imorgon måste vi uträtta ärende för snart är det dags för Sverige och Skåne och vänner och familj och dalmatinervalpar och bröllopsfix. Busy busy.

Slutammat

May 2nd, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Nu är Elsa abgestillt. Av-ammad. Avvänjd. Idag var första gången som jag inte ammad henne innan hon skulle sova. Hon är 13 månader nu och vi har skyndat långsamt. Kvällsamningen var den sista av våra amningsstunder som var kvar och även om hon har uppskattat att gosa lite innan sängdags, så har jag ändå haft känslan att hon inte direkt har behövt mjölken eller stunden för att kunna sova.

Och mycket riktigt. Vi läste saga och myste inne på hennes rum istället, jag kramade henne hårt, hårt, hårt och lade ner henne i sängen med hennes älskade filt. Hon somnade och jag satte mig på soffan bredvid amningskudden. Tittade på den. Slutet på en era. Sorgligt och konstigt. Inte så himla skönt egentligen för det var längesen som det var jobbigt att amma och Eric kan lägga henne och trösta henne han också, så bröstet har liksom inte haft magisk effekt på det viset på ett tag. Men nån gång måste vi väl sluta. Jag vill inte har bröllopsklänning med amningsluckor. Och kanske var det tid nu. Kanske hetsade samhället mig lite. Kanske. Ach, jag vet inte. Nu är det gjort. Imorgon ska jag krama henne och bära henne och kittla henne och pussa henne på näsan och leka med henne och sjunga med henne och mata henne och tvätta henne och ha henne nära nära nära. Redo att lära henne om livet och fånga henne när hon faller. Precis som varje dag.

Jag har älskat att amma. Det funkade bra från början för oss, med amningsnapp när hon var pytteliten, men sen utan, utan problem. Och även om jag i början blev chockad och lite stressad över hur mycket tid som tillbringades på soffan med en bebis vid bröstet, så var det ändå mysigt och fint när jag väl accepterade att det var okej och normalt att låta Elsa bestämma när hon ville amma. Och det var i princip 23 timmar om dygnet i början.

Jag förstår att alla inte kan amma, men att bestämma sig från början att man inte vill, utan att ens testa, det tycker jag är rätt dumt. Bröstmjölk är fantastiskt på så många sätt och även om det blir människor av flaskmatade ungar också, så finns det inget som är nyttigare för en liten bebis än mammans bröstmjölk. Visste ni till exempel att bebisens saliv går in i mammans bröst under amningen så att mammans kropp ska veta hur bebisen mår och sen producera extra mycket antikroppar och ämnen som bebisen behöver? Hur fantastiskt är inte det?

I många kulturer ammar man sina barn tills de är över fyra år gamla, av praktiska skäl. Och praktiska skäl finns det gott om. Maten är alltid perfekt anpassad till just den egna ungen, perfekt tempererad, perfekt att hala fram med kort varsel, perfekt gos- och mysstund för att bonda med mamman, i vars kropp de bott i nio månader.

Nu är den alltså över. Denna perfekta tid.

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Gud vad jag hann längta tills Lars och Linda skulle komma, fast det inte blev bestämt förrän i fredags. Det blev en jäkligt härlig dag. Vi träffades utanför vårt hus i vårsolen, det var säkert 17 grader varmt minst, och gick och åt mat tillsammans alla sju. Tänk att vi är sju nu, för två år sen var vi bara fyra. Alla skötte sig exemplariskt så det firade vi med glass på vägen tillbaks till oss.

Sen lekte vi här på mattan i vardagsrummet, rafsade ut alla sakerna på golvet och byggde tåg och drack kaffe och bytte blöjor och uppdaterade oss på vad som hade hänt sen sist. Elsa var väldigt trött för hon sov bara en gång och det var redan i förmiddags, men som den super-ungen hon är, så lyckades hon ändå hålla humöret uppe. Ända tills hennes pappa skulle lägga henne. Då skrek hon så förtvivlat att jag fick ont i magen, men somande till slut.

Nu ska vi kolla på House of Cards innan vardagen drar igång igen imorgon. Den här veckan väntar ett födelsedagskalas, besök i Svenska Kyrkan, vår första musik-grupp och kanske ett besök av svärföräldrarna. Det blir nog bra det.

Cykel- och barnhängsfredag

April 1st, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Så förkyld. Så trött. Så bra dag. Efter Elsas första nap stack vi iväg till cykelaffären där jag handlade min cykel för mindre än två veckor sen. Min nya hoj har nämligen gett ifrån sig ett konstigt ljud när jag cyklar, men det fixade de snabbt bort idag.

Affären ligger i närheten av Erics jobb så vi chansade och cyklade förbi där för att säga ett snabbt hej. Det bidde dock lunch tillsammans hela lilla familjen, mysigt! Jag åt en kycklingsallad med extra ägg och fetaost. Kostade bara runt 40 kronor så det var la bra.

Efter Elsas andra nap cyklade vi hem till Izabella för att säga hej till Madde med familj som är på besök från Sverige. Hon har en liten gullig son som är i Elsas ålder så de log lite åt varandra, skallade varandra, trampade på varandra och var rolig. Blev en mysig eftermiddag med barnprat och prat om barn.

Sen kom Eric hem, vi åt getostfylld lövbiff med spenatfräs till middag och nu måste vi snart gå och lägga oss. Jag har inte jobbat en minut idag och det kommer straffa sig imorgon. Vilket är synd för både imorgon och på söndag ska det bli sol och över 20 grader varmt. Och då vill man ju knappast sitta inne framför datorn och skriva meningslösa texter om smslån och alkolås. Men ja. Vi får se hur det blir.

Hej på er!

Ojojoj. Det har inte blivit supermycket sömn de senaste nätterna eftersom Elsa krasslat på på natten. Idag var vi vakna flera gånger fram till 3.30 och sen genomgående från 3.30 tills… ja, nu. Hon vaknade nämligen igen då och sen skulle mina föräldrar med en taxi som gick kl. 5.00 så då var vi uppe för att säga hejdå till dem och sen vaknade Elsa innan vi hann somna igen och sen sov hon en stund på mig i sängen och sen var det morgon och ja. Nu är denna dagen också snart över.

Mycket påsk har det inte varit i luften från vår sida, mer än att vädret var skitfint, soligt och varmt hela dagen. Vi var och handlade en liten sväng i förmiddags och då var Elsa så sur och svag och trött i vagnen. Men efter en två timmar lång tupplur efter lunch så piggnade hon till så vi tog en tur till parken i eftermiddags också. Hon älskar ju att gunga, krypa runt i sandlådan och åka rutschkana, det lilla livet.

Jag tror att hon mår lite lite bättre, vilket är skönt, för igår var det inte mycket med henne alltså. Ändå lyckades hon har ettårskalas med paj och tårta för nio gäster utan att bli särskilt gnällig alls. Hon var bara febrig, stilla och ynklig, men kämpade på bra. Och det blev en trevlig eftermiddag, så tack till er som kom!

Nu sover hon, oroligt i sin säng och vi upptäckte precis tre tänder på uppåtgående i munnen så kanske är det de som spökat också och gett henne feber och ont i kroppen och hosta och snorig näsa. Vem vet? Vi försöker bara hänga på och trösta och kramas och sitta nära och mata med vatten och mjuka saker när vi får en chans.

Jag hade ju mycket hellre varit sjuk själv. Mycket hellre.