Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Utflyktssöndag med goda vänner

October 15th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Friends. - (0 Comments)

På Izabellas förslag följde vi igår med henne, Markus och Noah till den stora nöjesparken, typ, Lochmühle som ligger ganska nära oss. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det kommer garanterat inte vara sista rundan. Det var så trevligt. Och “trots” att det var 26 grader varmt och strålande sol och sista dagen på säsongen och massvis med folk överallt, så var det helt okej. Det fanns massor av ganska oavancerade “karuseller”, blandat med riktiga karuseller, lekplatser och tyska djur. Vi började med en långsam tur i traktor, som körde oss genom gårdens grönsaksland. Sen fikade vi på lite medhavda kakor innan Izabella och Elsa ställde sig i kön till berg-och dalbanan, ganska harmlös sådan egentligen, men garanterat inget för mig. Vi andra gick och klappade getter och får istället. Ville hittade ett gäng kaniner som han tyckte om, medan Noah konstaterade att shetlandsponnyerna hade snippa.

Efter det fick papporna ta med de stora barnen och trampa helikopter längs en bana uppe i luften. Ville gungade och Izabella och jag snackade. Sen åkte Elsa superlång och HÖG rutschkana på en bastmatta tillsammans med först Eric, sen Izabella och sen mig. Den var kul. Så länge det går rakt fram och inte för snabbt kan jag också våga mig på det. Sen hoppade Noah och Izabella studsmatta, medan Markus, Ville och jag lekte i sandlådan. Ville hittade ett gäng uppstoppade djur också, som han gillade skarpt.

Spontant hade vi bokat bord på en grekisk restaurang precis utanför parken där vi avslutade lek-eftermiddagen med bifteki, gyros och pommes. Mysigt. Barnen kunde springa runt och leka lite i buskarna och samla kastanjer, och det underlättar ju alltid för stämningen vid bordet om inte de håller på att riva stället samtidigt som alla hungrigt väntar på mat.

Nu har ju Lochmühle som sagt stängt för säsongen, men i vår kommer vi tillbaks. Det är ett som är säkert. Men kanske på förmiddagen redan, med smaskig lunch-picknick packad och tid nog att verkligen göra allt och se allt och klappa allt och åka allt. Eller iallafall det mesta.

Helkväll på Stora Munnen*

October 3rd, 2018 | Posted by Jess in Friends. | Resa. - (2 Comments)

En av kvällarna i Barcelona hade vi bord på omtyckta Boca Grande. Jag läste om den restaurangen på Victorias, matplatsen.net, blogg. Hon är i Barcelona jätteofta och uppskattar god mat, brukar också baka och laga mat efter hennes recept. Så henne litade jag på. Izabella, som är lika glad för att planera och göra research som jag, hade bokat bord där och uppsnoffsade till tänderna travade vi dit i fredags. Det var inte långt från vårt hotell heller, också en pluspoäng. Det var trångt och stökigt och glad stämning där inne. Sen blev jag i och för sig inte superexalterad när jag såg menyn, tyvärr. Det slutade med att jag tog risotto med vildduva. Den smakade väldigt gott, men det var inte sådär så att man tror att man har dött och kommit till himlen. Trots det var atmosfären så bra att man liksom ändå kände sig lycklig. Eventuellt hjälpte vinet också till med det. Efter en smarrig dessert, nån puddig med hallon och pistaschnötter, blev vi tillfrågade av värdinnan om vi ville gå upp till baren. OM vi ville. Den hade nämligen Victoria också skrivit om. Och den var så cool. Glas, lyx, flärd, lampor och flaskor med sammetsfåtöljer. Vi hamnade i VIP-området, om det nu verkligen var ett sådant, tillsammans med en hög andra snygga människor.

Ja, och sen drog liksom kvällen igång. Vi beställde några citronshots, drack mer cava, resans temadryck, och jag beställde min favoritdrink; Vodka Cranberry. Som troligtvis var gjord på fin-vodka, kanske Grey Goose, för den kostade 18 euro. Och var riktigt välspetsad! Det var liksom allt eller inget när jag började sippa på den.

Vi pratade och skrattade och jag fällde nog nån tår när jag pratade om min gamla nannyfamilj i Kronberg. När Izabella och Madde hade varit på toaletten, nere i källaren, för andra gången kom de upp och var alldeles fnittriga. De såg ut ungefär som Elsa ser ut när hon varit i badrummet i en halvtimme och “tvättat händerna” (= lekt med vatten). Vi skulle snabbt dricka upp och ta med oss en flaska cava ner på toan, sa de. Mhm.

Väl nere på toaletten visade det sig att de byggt upp ett disco där. Alltså discolampor, DJ, dansmusik och glada människor som partajade. Så galet och kul. Vi dansade och drack och fjantade oss och jag skojade om att be DJn spela Linda Bengtzing.

Efter ett tag stapplade vi ut i den spanska sommarnatten, glada och om möjligt ännu fnittrigare än tidigare. Några hade ont i fötterna, några var fullare än de varit sen sitt bröllop. På hotellrummet spelade vi sen äntligen Miss Linda Bengtzing, som det visade sig att alla kunde sjunga med i, till det kom en vakt, los vaktos, som man säger på spanska, och bad oss hålla truten. I princip. Tydligen ville folk sova, trots att klockan bara var lite över 3 på morgonen. I jakt på mer fest hamnade vi i hotellets lilla bar-källare, men där var musiken gäll och folk konstiga, så vi gick tillbaks till rummet igen och låg och snackade en stund i mörkret innan sömnen tog oss.

Alltså, vilken kväll. Vilken stämning. Vilka vänner.

* Boca grande betyder stor mun på spanska. Olé!

 

I helgen hade vi besök av Erics gamla vän Tom och hans familj, Jaana, och så barnen Jim och Kai. Jim är nästan lika gammal som Elsa och Kai blir snart 2. Det var så mysigt. De kom dessutom med presenter, både hembakade Korvapusti, kanelbullar. Jaanas mamma kommer från Finland. Och en fin höstblomma i en vattenkanna. Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås så det blev en rätt stadig fika. Efter det gick vi till stora lekplatsen i stadsdelen här bredvid. Det var mysigt. På helgerna försöker jag dock luta mig tillbaks lite också och låta Eric roa barnen i klätterställningar och gungor. Litegrann iallafall.

Ungarna började bli rätt trötta sen, men som tur var så hade jag förberett det mesta av kvällsmaten. Det blev italienska köttbullar med citron i tomatsås, pasta, insalata di broccoli och bröd att doppa i god olivolja. Och rödvin, för det var jag sugen på. Alla åt med god aptit och sen skippade vi efterrätt, särskilt till barnen som hade fått leta upp varsin lördagsgodispåse innan också. De behövde inte mer socker direkt. Vi la dem sen och fick sen nån timme på soffan, bara vi vuxna, innan ögonlock började ramla ner till höger och vänster. Deras barn är inga pålitliga sovare heller, så vi gick och la oss vid 23 allihop. Sent för att vara oss, men skönt att kunna snacka utan barnen ett tag.

Ville sov faktiskt bättre än på länge, trots förkylning och sen sänggång. Det var istället Elsa som väckte oss morgonen efter, lite innan 6 som vanligt. Ungarna fick lite frukost i väntan på storfrukosten som jag hade fyllt kylskåpet med. Dessutom fick Jaana och jag en skön morgonpromenad till bageriet där vi handlade frallor och croissanter, innan jag satte igång. Jag tenderar ju att överdriva antalet artiklart på bordet och också mängden. Så även denna gång. Men jag tycker det är så härligt med en välfyllt frukostbord. I söndags fanns allt från ostbricka, massa olika skinkor och korvar och hemmagjord grön smoothie, till fruktfat, morgonte och bacon. Gott! Kai var också med då, han som Eric bodde ihop med innan, han känner nämligen Tom också. Han stannade kvar sen och snackade mer med oss när Tom och Jaana tog sina trötta söner, lastade in dem i bilen och körde de drygt 2,5 timmarna upp till sitt hus igen.

Lyckad, kompistät helg. Även om det är lite jobb med det så fyller en sådan ändå på energidepåerna på ett märkligt sätt.

Vad är väl en bal på slottet?

August 24th, 2018 | Posted by Jess in Friends. | Lillebror - (1 Comments)

Det är fredag, men Eric som har jobbat övertid hela veckan, plus hela förra söndagen, fick faktiskt ledigt idag. Så det är vi glada för, speciellt med tanke på att han sen kommer att vara borta på det där bröllopet hela helgen. Och jag ska stanna hemma. Vi tog det beslutet tillsammans med svärföräldrarna som inte känner sig bekväma och säkra nog att klara av Ville ensamma över hela helgen. Elsa hade inte varit några problem, kanske att hon hade varit lite ledsen på kvällen som hon ibland när hennes mormor har passat henne, men annars lugnt. Men Ville är inte glad för att låta någon annan jag söva honom. Dock så har vi övat flitigt, Eric, Ville och jag, och nu funkar det helt okej att Eric lägger honom. Så det där med svärföräldrarna kommer väl också snart, förhoppningsvis.

De är inte heller de yngsta längre och det är svettigt att springa efter en ettåring som nyss upptäckt att benen kan ta honom på nya upptäckter, överallt och ingenstans. Hade bröllopet varit i Frankfurt så hade vi chansat, eller tagit med lillsnöret. Men nu är det en bilresa på fem timmar som krävs och vi kan inte köra hem spontant mitt i natten och rädda Ville (eller barnvakterna). Och han är inte så bra på att åka bil, så det känns inte schysst att släpa med honom. Dessutom blir det inte samma fest för mig, speciellt, om jag ska underhålla min son hela helgen.

Vissa kanske föreslår att vi ska åka och hoppas på det bästa. Och det skulle vi kunna göra. Han överlever naturligtvis, det handlar ju bara om en enda natt. Men jag står inte ut med tanken på att han skriker sig hes efter mig i timmar. Han är för liten för att förstå att jag ämnar komma tillbaks. Dessutom är det inte så kul för mina svärföräldrar heller.

Det blir alltså ingen egentid med min man i bilen, ingen festmat, ingen galendans med vänner, ingen hotellövernattning, inga festkläder, inget knalligt läppstift. Men det blir barnmys, kusinhäng, god mat och lördagsgodis. Och det får gå bra det också, det kommer säkert fler bröllop och fler fester och jag känner att detta är rätt. För Villes skull.

Lekplatsen kastade nya vänner på mig

August 18th, 2018 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

Jag har nya vänner! De heter Mona och Anna. Och de är jättesnälla. (= egenskap som var viktigast när man var 10 år iallafall.) Och de har barn. Vi träffades på en lekplats förra veckan, av en slump såklart. Och så började vi prata om hur tråkigt det var att lekplatserna alltid är så tomma och att jag är från Sverige och att barn är roliga. Och när klockan blev kvällsmatsdags bytte vi nummer och i onsdags var de hemma hos oss på en såkallad playdate. Så. Himla. Trevliga. Tyska, såklart. I min ålder och med barn, två tjejer, som är några månader äldre än Ville.

En av dem är lärare och den andra är sjuksköterska och den ena ska bygga hus och den andra bor 80 meter härifrån. Och vi bara snackar utan att stanna och ungarna kom överens och det var bara så härligt att hänga med dem. Vi har redan bestämt att vi ska ses hemma hos Mona nästa gång. Och prata. Och ta oss igenom livet som småbarnsföräldrar tillsammans. Ejmän!

Mamman på tur i stora staden

August 15th, 2018 | Posted by Jess in Friends. - (2 Comments)

Inför bröllopet som Eric och jag hade tänkt åka på (ser så mycket framemot god mat, dans, härliga människor och last but not least, 10 timmars vuxenprat i bilen fram och tillbaks!), så kör vi nu lite barnvaktsträning här hemma. Vi bor ju ovanpå svärmor och svärfars hus och har dem alltså väldigt nära. Elsa är inga problem, hon kanske behöver träna på att komma ihåg att Gromu och Grova också är auktoriteter, men hon har inga problem med att hänga med dem ohc låta dem mata och söva henne. Men Ville. Han är lite mer komplicerad. Han blir rastlös snabbt och behöver ny inspiration. Han tar inte alltid emot mat från vem som helst, och han är omöjlig att få att somna om man inte rullar honom i vagnen eller är hans mamma.

I förmiddags lämnade jag alltså barnen Matthiesen till farföräldrarna för lite barnvaktsträning, medan jag tog bilen in till stan, alltså riktiga stan Frankfurt, och träffade Izabella på en lunch. Hon är så professionell och karriärig min kompis Izabella. Mötte mig i klackar och kavaj och märkesväska utanför en av de finaste kontorsskyskraporna i Frankfurt där hon alltså arbetar. Vi åt kött med grönsaker på en liten innergård, snackade jobbsug, ungar och alkoholvanor. Sen fick jag ett eget gäst-passerkort och en tur i tornet. Så. Imponerande. Och jag kände nog hur det drog i lilla corporate-tarmen, trots att jag är så glad för att vara hemma med barnen.

Här på vår gata hade allt gått lugnt till, men Ville hade somnat i vagnen, så svärmor satt på trappan och vaktade honom. Och Elsa sov i sin säng. Men jag hade inte väntat mig andra nyheter än positiva, det är kvällen och natten jag oroar mig för. Återkommer i ämnet.

Möhippa, krasslighet och julplaner

November 24th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Tyskland. - (1 Comments)

I appen på telefonen som beskriver Villes utvecklingssteg visas det just nu ett åskmoln. Under detta oväder befinner vi oss alltså sen två veckor tillbaks och ska vara kvar i några till. Och det märks. Desssutom tror jag han håller på att få nån tand, eller hoppas att det går att skylla på det iallafall, för det gnälls och kinkas och skriks nonstop. Så länge han får hänga på någons axel så är allt okej, men att ligga själv är tortyr enligt Ville. Och han dreglar som en liten vattenspridare på sommaren. Flera små halsdukar om dagen dränks med saliv och måste bytas ut. I helgen var vi på möhippa och då var det highlife hela kvällen på fredagen, tills han skrek luften ur sig under bilresan hem. Det där med bilåkandet har bara blivit värre. Innan kunde han sova bort litegrann av hemskheten, nu vaknar han efter fem minuter i bilen och vrålar tills man tar ut honom. Därför tog vi tåget in på lördagen när möhippan gick vidare med uppdrag på stan och stångdans. Ville skötte sig fint så länge han fick gosa med Izabella eller mig och det var väl okej. Middag och cocktails på kvällen skippade vi dock, den tiden kommer väl igen för mig. Hoppas jag. Och på söndagen avslutades Yvonne-festen med jättedyr hotellfrukost som var en besvikelse, men så fint att träffa dessa tjejer från hela Sverige som jag lärt känna genom Frankfurt.

I övrigt är klockan fem på morgonen och Elsa har tagit över Villes ögoninflammation så hon har vaknat och skrikit i panik fyra gånger sen igårkväll. För att hon inte kan se nåt. Nu ligger hon och försöker somna om inne hos sig medan männen i familjen rosslar ikapp här bredvid mig.

Om tre timmar landar Jannicke, min lillasyster, på flygplatsen och vi ska hänga med henne hela helgen. Ska bli så kul! Vi ska äta god mat också, för det gillar hon med. Och på lördag kan vi hämta upp vår sprillans begagnade bil! Det bidde en Passat som är ett år gammal. Den är inte svart, har inte läderklädsel och ingen automatisk baklucka. Men den är stor och ganska ny och har inbyggd gps och den är vår!! Att använda när vi vill!! Utan att fråga nån först eller planera i veckor innan. Så det ska bli härligt.

Snart är det jul, eller lul som Elsa säger. Då ska vi hem till Sverige hela familjen för att äta gravad lax och skinka och hemmagjord fudge. I början av januari blir det bröllop i Stockholm, Yvonne som möhippades ska gifta sig med sin prälle, så då får Elsa stanna hos mamma och pappa och vi andra tre flyger upp för hotell, huvudstad och kärleksfest. Det blir nog bra det här.

Igår hade vi besök av delar av Elsas mammagrupp. Den består av fem mammor och deras döttrar, tjejer som är födda runt Elsas födelsedag. Nu är vi dessutom två som har fått andra barnet, en liten tjej till och så Ville, mannen på täppan.

Det är jobbigt att få besök. Särskilt om man som jag gärna bjuder på något hembakat och inte vill att gästerna ska få en allergisk reaktion av allt damm som ligger överallt. Men det är också trevligt och ger förhoppningsvis lite energi. Jag mår bra av att prata med människor som inte är 2,5 år eller snart 6 veckor.

Så vi åt lunch igår, barnen och jag, och sen gick Elsa och sov middag. Då var tanken att Villle och jag skulle dammsuga, men han trivdes inte i bärsjalen så vi satte oss och kollade på Real Housewives of Orange County istället. Och sen fick vi brått. Sovande Ville murade jag in med kuddar på soffan och sen for jag runt som en virvelvind och dukade, plockade upp leksaker, kokade kaffe och dammsög i princip samtidigt. Sen var de två vännerna med barn såklart försenade så att jag hade tid att sitta på soffan i tjugo minuter, läsa böcker för Elsa och svara på frågan “när kommer de?” femtioelva gånger.

Men sen kom de, och Elsa fick Pixi-böcker och såpbubblor i storasysterpresent. Ville fick jättefina kläder. En grå, supermjuk tröja med en stjärna på bröstet och ett svartvitt set med “Little brorher” på tröjan och coolt grafiskt mönster på byxor och mössa.

Vi fikade på en saftig tigerkaka ala Roy Fares och snackade ikapp oss. Elsa tog S i handen och de gick till hennes rum. Vi mammor tittade på varann och tänkte att nu händer det, men sen började de bråka om en docka som båda ville ha så vi satt inte själv i vardagsrummet i mer än tre minuter. Men ändå!

Ja, sen blev det kväll och våra vänner begav sig tillbaks mot Frankfurt. Medan Eric sen la Elsa och ville tog en powernap i babysittern, städade jag vardagsrummet och köket. Och tänkte att hur jobbigt det än är att för- och efterbereda, så är det ändå väldigt fint att få besök. Och få prata med vuxna. Och se Elsa trevande försöka leka. Det ger energi, helt klart. Nästa vecka sätter vi oss på tunnelbanan och hälsar på våra vänner i stan. Basta.

“Mormor, vad gör vi nu?”

August 18th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

I tisdags, efter en försening på grund av oväder här hos oss, landade mormor Anette på flygplatsen och Elsa och jag körde och hämtade henne. Jag har fått låna en handpump av min svägerska som jag använder en gång om dagen för att kunna ge Ville magmedicin (blandar pulver i mjölken). Så jag pumpade en flaska och ställde i kylen, ifall hungersnöd skulle uppstå här hemma medan vi satt i en bil på autobahn.

Vi hittade mamma och kom hem till en fridfull lägenhet. Ville hade sovit hela tiden i Erics famn och inte saknat mig eller mjölkbaren alls. Skönt!

Nu har vi alltså en inneboende barnvakt här som främst underhåller Elsa, men som också har två händer som kan vyssa en bebis eller köra en vagn. Det är så skönt! Och eftersom det är min mamma, som jag har lärt mig alla mina principer och pedagogiska knep av, så älskar jag hur hon hanterar Elsa. Och Elsa älskar det ännu mer. De busar och springer genom lägenheten, går till lekplatsen, läser böcker, ritar och spelar spel och kramas. Vi får skicka in henne till mormor i gästrummet så fort hon vaknar och mamma tar även över läsandet av godnattsaga. De har pysslat två pappersloppor som nu är Elsas käraste ägodelar och högsta prioritet.

Där emellan går hon omkring med Ville när min rygg är trött eller jag behöver byta en kräkig t-shirt. Han uppskattar också att hon är här, det vet jag. En lugn, svensk röst som pratar med honom när han är vaken och en lugn, varm famn som han får sova i när mat-koman är ett faktum.

Idag blir det våfflor och bondgård och grill på balkongen. Imorgon åker hon hem igen, men inte förrän på kvällen.

Så lyxigt att mamma vill lägga nästan en vecka av sin semester på att prata och leka med Elsa från 5.30 på morgonen till 20 på kvällen. Vi uppskattar det så.

Matmaraton och kaninjakt

August 13th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Lillebror | Ungen - (0 Comments)

Hej där ute! Här går livet sin gilla gång. Det är verkligen fullt ös, fast vi inte direkt gör så mycket. Lillen vill äta mat hela tiden, fortfarande. Han fyllde en månad i fredags och växer då det knakar. Han är en ganska nöjd unge, så länge han får äta när han vill och hänga i någons famn resten av tiden. Detta gör att jag blir lite frustrerad ibland. Det är svårt att få någonting gjort med en bebis i armarna. Det är till och med svårt att leka med lego, klä på en docka eller rita en sköldpadda med lila vingar. Men Elsa har tålamod med mig och är ofta rätt nöjd om jag bara sitter med och pratar med henne och gungar Ville samtidigt.
Därför är jag också väldigt trött när det blir kväll. Då märks det liksom att jag sovit fem upphackade timmar och sen spenderat hela dagen med att prata prata prata med en 2,5-åring som kräver att få veta allt om allt. "Varför har jag ingen pung? Vad betyder hinna ikapp?" "Vem är snabbast av mamma och pappa?" "När ska vi till Ibiza igen?" "Gillar Mira bacon?"

Trots ammningsmaratonen och konstant-gosandet har vi ändå lyckats ta oss för ett par grejer. Det är också skillnaden mot när Elsa var färsk, då satt vi mer hemma och väntade på att hon skulle bli förutsägbar och klara sig längre utan boob. Nu kör vi bara. Jag har också kommit fram till att mina bröst får skymta fram om de måste, är ungen hungrig så är ungen hungrig liksom, även om det är på Ikeas köksavdelning eller på en bänk på lekplatsen.
Detta betyder att vi i veckan tog en tur till djurparken med hela gånget (= våra två barn). Ville sov i vagnen hela besöket, med två amningspauser (hos grodorna och hos antiloperna) och Elsa sprang och letade efter kaninerna. Och när hon hade hittat dem letade hon efter en lekplats. Tveksamt om det var värt 14 euro per vuxen för kaniner och lekplats, men det var ändå en mysig dag.
Vi har också bakat kakor, sytt en kudde till dockan Lisa, lagt upp gardiner, slipat träplatta och lekt doktor i timmar. Ville och jag har varit en sväng på Ikea, själva! (Himlen!) Och idag ska vi bjuda farföräldrarna på våfflor. Action med andra ord!!

Så när stora barnet gått och lagt sig (och verkligen somnat) så däckar jag på soffan med lilla barnet i knät. Där sitter vi sen i några timmar, tittar på serier och kollar vad som hänt på Instagram under dagen. Sen är det tid att "sova" igen. Ny blöja på bebben och in i sovrummet. Nästan lite ångestframkallande, det där rummet där jag sitter ensam vaken i märket, så många stunder varje dygn.
Men samtidigt är jag så jädra lycklig. Så himla glad för min familj som jag aldrig kunde drömma om skulle bli så här fin. Två friska barn och en man som visserligen har minus 5 i blodtryck på morgonen, men som kompenserar med humor och värme och beredskap under resten av dagen. Så stolt över dem alla tre. Och över mig själv, som fixar detta. Livet alltså.