Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Helgen är över igen och vädret har varit underbart sen den började. Igår var vi på stan och handlade Elsas första par skor. Det fanns antingen mörkblå pojkskor eller rosa flickskor att välja på så jag fick tjafsa lite med expediten för att Elsa skulle få pröva ett par mörkblå. Fick till slut som jag ville och vi kom hem med ett par gulliga, om än lite tysk-klumpiga, skor i storlek 21 som kostade 600 spänn och som hon väl kan ha i två månader eller nåt.

Sen var vi och picknickade med de nya skorna och Izabella och Noah och Markus och Christian och Emil. Josefin låg hemma och var sjuk stackarn. Det blev smarrig svensk/italiensk/orientalisk/fransk mat på en filt i parken, vi snackade om allt mellan himmel och jord, njöt av vädret samt lade våra ungar bredvid varandra och häpnade över hur stor Elsa såg ut och hur mycket som händer på ett år. De andra två killarna är nämligen födda i januari och i mars i år och aningen mindre.

Ja. Och nu är det alltså söndagskväll och Elsa har gnytt litegrann inne ifrån sitt rum så jag hoppas att vi får en lugn natt utan för mycket tandgnissel. Imorgon måste vi uträtta ärende för snart är det dags för Sverige och Skåne och vänner och familj och dalmatinervalpar och bröllopsfix. Busy busy.

Slutammat

May 2nd, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Nu är Elsa abgestillt. Av-ammad. Avvänjd. Idag var första gången som jag inte ammad henne innan hon skulle sova. Hon är 13 månader nu och vi har skyndat långsamt. Kvällsamningen var den sista av våra amningsstunder som var kvar och även om hon har uppskattat att gosa lite innan sängdags, så har jag ändå haft känslan att hon inte direkt har behövt mjölken eller stunden för att kunna sova.

Och mycket riktigt. Vi läste saga och myste inne på hennes rum istället, jag kramade henne hårt, hårt, hårt och lade ner henne i sängen med hennes älskade filt. Hon somnade och jag satte mig på soffan bredvid amningskudden. Tittade på den. Slutet på en era. Sorgligt och konstigt. Inte så himla skönt egentligen för det var längesen som det var jobbigt att amma och Eric kan lägga henne och trösta henne han också, så bröstet har liksom inte haft magisk effekt på det viset på ett tag. Men nån gång måste vi väl sluta. Jag vill inte har bröllopsklänning med amningsluckor. Och kanske var det tid nu. Kanske hetsade samhället mig lite. Kanske. Ach, jag vet inte. Nu är det gjort. Imorgon ska jag krama henne och bära henne och kittla henne och pussa henne på näsan och leka med henne och sjunga med henne och mata henne och tvätta henne och ha henne nära nära nära. Redo att lära henne om livet och fånga henne när hon faller. Precis som varje dag.

Jag har älskat att amma. Det funkade bra från början för oss, med amningsnapp när hon var pytteliten, men sen utan, utan problem. Och även om jag i början blev chockad och lite stressad över hur mycket tid som tillbringades på soffan med en bebis vid bröstet, så var det ändå mysigt och fint när jag väl accepterade att det var okej och normalt att låta Elsa bestämma när hon ville amma. Och det var i princip 23 timmar om dygnet i början.

Jag förstår att alla inte kan amma, men att bestämma sig från början att man inte vill, utan att ens testa, det tycker jag är rätt dumt. Bröstmjölk är fantastiskt på så många sätt och även om det blir människor av flaskmatade ungar också, så finns det inget som är nyttigare för en liten bebis än mammans bröstmjölk. Visste ni till exempel att bebisens saliv går in i mammans bröst under amningen så att mammans kropp ska veta hur bebisen mår och sen producera extra mycket antikroppar och ämnen som bebisen behöver? Hur fantastiskt är inte det?

I många kulturer ammar man sina barn tills de är över fyra år gamla, av praktiska skäl. Och praktiska skäl finns det gott om. Maten är alltid perfekt anpassad till just den egna ungen, perfekt tempererad, perfekt att hala fram med kort varsel, perfekt gos- och mysstund för att bonda med mamman, i vars kropp de bott i nio månader.

Nu är den alltså över. Denna perfekta tid.

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Gud vad jag hann längta tills Lars och Linda skulle komma, fast det inte blev bestämt förrän i fredags. Det blev en jäkligt härlig dag. Vi träffades utanför vårt hus i vårsolen, det var säkert 17 grader varmt minst, och gick och åt mat tillsammans alla sju. Tänk att vi är sju nu, för två år sen var vi bara fyra. Alla skötte sig exemplariskt så det firade vi med glass på vägen tillbaks till oss.

Sen lekte vi här på mattan i vardagsrummet, rafsade ut alla sakerna på golvet och byggde tåg och drack kaffe och bytte blöjor och uppdaterade oss på vad som hade hänt sen sist. Elsa var väldigt trött för hon sov bara en gång och det var redan i förmiddags, men som den super-ungen hon är, så lyckades hon ändå hålla humöret uppe. Ända tills hennes pappa skulle lägga henne. Då skrek hon så förtvivlat att jag fick ont i magen, men somande till slut.

Nu ska vi kolla på House of Cards innan vardagen drar igång igen imorgon. Den här veckan väntar ett födelsedagskalas, besök i Svenska Kyrkan, vår första musik-grupp och kanske ett besök av svärföräldrarna. Det blir nog bra det.

Cykel- och barnhängsfredag

April 1st, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Så förkyld. Så trött. Så bra dag. Efter Elsas första nap stack vi iväg till cykelaffären där jag handlade min cykel för mindre än två veckor sen. Min nya hoj har nämligen gett ifrån sig ett konstigt ljud när jag cyklar, men det fixade de snabbt bort idag.

Affären ligger i närheten av Erics jobb så vi chansade och cyklade förbi där för att säga ett snabbt hej. Det bidde dock lunch tillsammans hela lilla familjen, mysigt! Jag åt en kycklingsallad med extra ägg och fetaost. Kostade bara runt 40 kronor så det var la bra.

Efter Elsas andra nap cyklade vi hem till Izabella för att säga hej till Madde med familj som är på besök från Sverige. Hon har en liten gullig son som är i Elsas ålder så de log lite åt varandra, skallade varandra, trampade på varandra och var rolig. Blev en mysig eftermiddag med barnprat och prat om barn.

Sen kom Eric hem, vi åt getostfylld lövbiff med spenatfräs till middag och nu måste vi snart gå och lägga oss. Jag har inte jobbat en minut idag och det kommer straffa sig imorgon. Vilket är synd för både imorgon och på söndag ska det bli sol och över 20 grader varmt. Och då vill man ju knappast sitta inne framför datorn och skriva meningslösa texter om smslån och alkolås. Men ja. Vi får se hur det blir.

Hej på er!

Ojojoj. Det har inte blivit supermycket sömn de senaste nätterna eftersom Elsa krasslat på på natten. Idag var vi vakna flera gånger fram till 3.30 och sen genomgående från 3.30 tills… ja, nu. Hon vaknade nämligen igen då och sen skulle mina föräldrar med en taxi som gick kl. 5.00 så då var vi uppe för att säga hejdå till dem och sen vaknade Elsa innan vi hann somna igen och sen sov hon en stund på mig i sängen och sen var det morgon och ja. Nu är denna dagen också snart över.

Mycket påsk har det inte varit i luften från vår sida, mer än att vädret var skitfint, soligt och varmt hela dagen. Vi var och handlade en liten sväng i förmiddags och då var Elsa så sur och svag och trött i vagnen. Men efter en två timmar lång tupplur efter lunch så piggnade hon till så vi tog en tur till parken i eftermiddags också. Hon älskar ju att gunga, krypa runt i sandlådan och åka rutschkana, det lilla livet.

Jag tror att hon mår lite lite bättre, vilket är skönt, för igår var det inte mycket med henne alltså. Ändå lyckades hon har ettårskalas med paj och tårta för nio gäster utan att bli särskilt gnällig alls. Hon var bara febrig, stilla och ynklig, men kämpade på bra. Och det blev en trevlig eftermiddag, så tack till er som kom!

Nu sover hon, oroligt i sin säng och vi upptäckte precis tre tänder på uppåtgående i munnen så kanske är det de som spökat också och gett henne feber och ont i kroppen och hosta och snorig näsa. Vem vet? Vi försöker bara hänga på och trösta och kramas och sitta nära och mata med vatten och mjuka saker när vi får en chans.

Jag hade ju mycket hellre varit sjuk själv. Mycket hellre.

Det sitter en mormor och en morfar bredvid mig på soffan, det är inte mina utan Elsas. Och så sitter det en snygg man med förkylning mittemot. Han är min. Lille tjejen ligger och sover, oroligt, med förmodat halsont, men vi har ändå haft en bra mars-tisdag, det får man säga. Trots att terrorn kryper närmre.

Innan vi satte oss på tåget för att hämta hit mina föräldrar som kom med flyg idag så hörde vi på nyheterna om vad som hänt i Bryssel. Håret reste sig på armarna och jag svalde hårt. Nej. Inte igen. Hela tåget ut till flygplatsen var fullt med extra-insatta poliser och området där Elsa och jag satt och väntade på de anländande patrullerades regelbundet av allvarlig människor med hjälm och maskingevär och texten POLIZEI på skyddsvästen. Ökad beredskap kallas det visst, det som gör att man blir ännu räddare för att man fattar att det kan hända närsomhelst och man får inte gå omkring och vara rädd. Inte vara rädd för de som gör sånt här och absolut inte vara rädd för de som ser ut som de som gör sånt här.

Vi åt vietnamesiskt till lunch innan Elsa sov och vi kollade svenska nyheterna så att alla skulle fatta och sen gick vi och handlade mat till det ettårskalas som ska gå av stapeln på fredag. Och det känns löjligt att handla strössel när folk smäller sig själv i luften i tunnelbanor 400 kilometer bort, men vi skulle ju inte vara rädda och vi måste ju fortsätta.

Nu sover snart alla här i vår lägenhet, besökarna som varit uppe tidigt i morse för att ta ett flyg hit och vi som varit uppe tidigt i morse för att Erics snarkande väckte oss alla tre. Men de som precis har förlorat en bror eller flickvän eller kollega till en självmordsbombande terrorist sover nog inte. De är nog rädda.

Elsas första födelsedag

March 19th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (1 Comments)

Eftersom Eric bara kunde komma på två födelsedagstraditioner som var opassande för en ettåring (välja frukostflingor själv samt dela på en flaska cola med sina syskon) så bestämde jag att vi skulle köra på den Sjöstedtska traditionen när Elsa fyllde 1 år i torsdags. Egentligen ska barnet väckas med sång, men än så länge är det ju Elsa som väcker oss runt 6 och vi var inte sugna på att gå upp ännu tidigare bara för att få väcka henne, så hon väckte oss. Då gick jag och fixade en bricka med en svensk flagga på, ett levande ljus och en god frukost. I Elsas fall rågbröd med mycket smör och blåmögelost samt en pipmugg vatten. Med presenterna under armen och bricka i handen tågade jag in i sovrummet och så sjöng både Eric och jag Happy Birthday/Vi graulerar/Zum Geburtstag viel Glück. Elsa blev glad och uppspelt, mest över frukosten. Jag hjälpte henne blåsa ut ljuset och sen öppnade hon sina presenter.

Hon fick en bok om djurbebisar samt ett färgglatt Brio-tågset av Eric och mig. Farbror Arved och faster Freda hade skickat en docka med röda skor och brunt hår och lugg som heter Victoria. Av gammelmormor och gammelmorfar fick hon en supersöt hemmastickad kofta och pengar. Av gudmor Malena med familj fick hon tre hundar som vi raskt döpte till Peter, Goldie och Båtsman. Av Gromu och Grova fick hon sin bilstol. Av Molly fick hon ett par coola vårskor med glittertrådar och färg. Resten av släkten och vännerna kommer på kalas på långfredagen så då kanske hon ev. kan hoppas på mer presenter.

Efter morgonens sängfirande gick dagen i ett. Vi handlade och städade och bakade, eftersom den tyska lekgruppen skulle komma på barnkalas på eftermiddagen. Jag pyntade med ballonger och girlang samt det fina födelsedagståget som Elsa fått av moster Emelie med familj. Klockan 15 dök det upp fyra mammor och fyra döttrar som kramade om den nyblivna ettåringen. Av dem fick Elsa en xylofon med tillhörande notbok, jättefin! Vi fikade på Aladdin-ask som Molly hade med sig, hemmagjorda barnmuffins utan socker, morotskaka med socker samt lite annat köpt smått och gott.

Det blev en härlig eftermiddag med massa skratt och ungarna börjar faktiskt interagera litegrann med varandra nu och det är så roligt att se.

Sen gick de hem och Eric som ville försöka komma tidigare misslyckades med det på grund av stress på jobbet, men vi skypade med mormor hemma i Sverige och sen somnade en nöjd ettåring som en stock i sin säng. Den första födelsedagen var över.

Och vi, föräldrarna till den underbara unge, är fortfarande så stolta och kan inte förstå var tiden tagit vägen. Vår lillstrumpa är 1 år gammal.

Sol i hjärta, sol i sinne

March 18th, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Vilken vecka! Både Elsa och jag har varit så sociala hela veckan att vi är helt slut! Molly åkte hem idag, men innan det hann vi med en brunch I SOLEN. Detta gula guld som strålade ner över oss och värmde gott mot låren. Det var en sprallig, sekt-sugen Molly, en ovanligt pigg Izabella, en sovande Noah i vagn, en glad, hungrig Elsa och en lite utmattad med glad Jessica.

Elsa åt lax och grönsaker, jag åt kalkonbröst och Caprese. Samt drack väldigt gott te med tranbär och spirulina. Sen gick vi hemåt igen i solen, stannade och pratade med en tryckerigubbe som var snäll och sa hejdå till Molly som försvann igen.

Så jädra härligt att ha henne här, nu väntar vi bara på att hon ska flytta tillbaks. Eric kom hem hyfsat i tid och han behöver inte jobba på söndag som fruktat. Nu sover Elsa, jag har jobbat lite och Eric kollar på Love. Imorgon ska vi hitta en cykel till mig, kramas massor och kramas lite mer. Det blir nog bra.

Tisdagstidspress

March 15th, 2016 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Jag bloggar i panik eftersom Elsa ligger och vaknar i sin säng inne i sovrummet. Det blev en kort tupplur för henne idag. Allt är lite annorlunda just nu, och vi gillar det. Vi har nämligen en kompis på besök, världens bästa Molly som kommer från Landskrona, men som har bott här innan och känner oss och stan. Dock känner hon inte Elsa som stor tjej så det blev förvånade miner igår när Elsa mötte upp i dörren till kryps.

Efter ett tag kom Izabella och Noah också och då lekte vi lite på golvet i vardagsrummet innan jag la Elsa och dukade bordet fullt med ost. Få saker är så gott som ost till kvällsmat. Med vin till. Och massa massa snack för att ta igen sånt vi missat.

Just nu är Molly nere på stan och tömmer Frankfurts klädaffärer på deras varulager. Vi var med innan Elsa blev kinkig och Noah förutspåddes bli hungrig. Hon kommer nog snart igen, vår gäst och kanske vill hon leka en sväng med Elsa så att jag kan liiite mer jobb gjort innan kvällen drar igång med barnläggning och mer av det där snacket vi inte blev klara med igår. Säger så så länge. Hej!