I lördags hade vi bjudit hem Izabella, Markus och Noah och Josefin, Christian och Emil på höstmiddag. Jag hade lust att laga god mat helt enkelt och behövde få besök av någon som kunde äta den. Som vanligt hade jag antagligen överdrivit en del och jag lär mig heller aldrig att fast en rätt inte är så avancerad att laga, så tar det sin lilla tid att hacka, lägga ihop, timea och framförallt handla allt. Men det blev bra och det var trevligt. Och mina gäster verkade nöjda. Alltså, till aperitif serverades en Höst-bellini med cider och cava. Till det kunde man snacksa på två olika sorters smördegsrullar, en med skinka och senap och en med lax och pepparrot, samt nötter och vindruvor.

Till förrätt blev det de där jordärtskockorna som jag hade snokat fram i ekologiska affären. Den hade lite sherrysmak också och var ganska speciell, men det var några som tog om så det får jag väl se som något positivt. Den serverades med gräslök bara. Sen kom huvudrätten som var potatispuckar med gruyere, oxfilé och tomat- och mozzarellasallad med en sherry- och salviasås. Alltså köttet, om jag säga det själv, blev väldigt gott, men det var inte direkt min förtjänst. Med köttermometer och låg värme på ugnen, 100 grader i det här fallet, så blir det nästan säkert rosa, saftigt och gott.

Efterrätten var Roy Fares choklad- och hasselnötspaj med vispgrädde och rostade hasselnötter. Vi var nog lite småmätta då, men den gick också ner. Ungarna hade fått glass med strössel och chokladsås lite tidigare, men det stoppade inte både Elsa och Emil från att köra en andra efterrätt med oss.

Till allt drack vi rödvin, cola, öl och bubbelvatten. I den ordningen, hehe.

Puh, det var det. Eller ja, två flaskor rödvin tog slut på ett nafs så då knäckte vi också en flaska Champagne som jag hade i kylen och drack upp den. Sen stack Josefin med familj mot tunnelbanan och vi andra däckade på soffan med lite godis innan Markus lyckades tjata upp Izabella. Vid det här laget sov alla ungarna, för övrigt. Eric och jag gick också och la oss och nästa dag hade vi dels mycket disk och undanplock att ta tag i, men också smarrig oxfilépasta och chokladpajsefterrätt.

Lyckad lördag med andra ord. Nästa gång vi ses allihop, plus Kristina och hennes familj, är när vi ska ha knytkalas hos Izabella och Markus, efter svenska kyrkans luciatåg den 8e december. Det ska bli mysigt.

På Izabellas förslag följde vi igår med henne, Markus och Noah till den stora nöjesparken, typ, Lochmühle som ligger ganska nära oss. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det kommer garanterat inte vara sista rundan. Det var så trevligt. Och “trots” att det var 26 grader varmt och strålande sol och sista dagen på säsongen och massvis med folk överallt, så var det helt okej. Det fanns massor av ganska oavancerade “karuseller”, blandat med riktiga karuseller, lekplatser och tyska djur. Vi började med en långsam tur i traktor, som körde oss genom gårdens grönsaksland. Sen fikade vi på lite medhavda kakor innan Izabella och Elsa ställde sig i kön till berg-och dalbanan, ganska harmlös sådan egentligen, men garanterat inget för mig. Vi andra gick och klappade getter och får istället. Ville hittade ett gäng kaniner som han tyckte om, medan Noah konstaterade att shetlandsponnyerna hade snippa.

Efter det fick papporna ta med de stora barnen och trampa helikopter längs en bana uppe i luften. Ville gungade och Izabella och jag snackade. Sen åkte Elsa superlång och HÖG rutschkana på en bastmatta tillsammans med först Eric, sen Izabella och sen mig. Den var kul. Så länge det går rakt fram och inte för snabbt kan jag också våga mig på det. Sen hoppade Noah och Izabella studsmatta, medan Markus, Ville och jag lekte i sandlådan. Ville hittade ett gäng uppstoppade djur också, som han gillade skarpt.

Spontant hade vi bokat bord på en grekisk restaurang precis utanför parken där vi avslutade lek-eftermiddagen med bifteki, gyros och pommes. Mysigt. Barnen kunde springa runt och leka lite i buskarna och samla kastanjer, och det underlättar ju alltid för stämningen vid bordet om inte de håller på att riva stället samtidigt som alla hungrigt väntar på mat.

Nu har ju Lochmühle som sagt stängt för säsongen, men i vår kommer vi tillbaks. Det är ett som är säkert. Men kanske på förmiddagen redan, med smaskig lunch-picknick packad och tid nog att verkligen göra allt och se allt och klappa allt och åka allt. Eller iallafall det mesta.

I helgen hade vi besök av Erics gamla vän Tom och hans familj, Jaana, och så barnen Jim och Kai. Jim är nästan lika gammal som Elsa och Kai blir snart 2. Det var så mysigt. De kom dessutom med presenter, både hembakade Korvapusti, kanelbullar. Jaanas mamma kommer från Finland. Och en fin höstblomma i en vattenkanna. Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås så det blev en rätt stadig fika. Efter det gick vi till stora lekplatsen i stadsdelen här bredvid. Det var mysigt. På helgerna försöker jag dock luta mig tillbaks lite också och låta Eric roa barnen i klätterställningar och gungor. Litegrann iallafall.

Ungarna började bli rätt trötta sen, men som tur var så hade jag förberett det mesta av kvällsmaten. Det blev italienska köttbullar med citron i tomatsås, pasta, insalata di broccoli och bröd att doppa i god olivolja. Och rödvin, för det var jag sugen på. Alla åt med god aptit och sen skippade vi efterrätt, särskilt till barnen som hade fått leta upp varsin lördagsgodispåse innan också. De behövde inte mer socker direkt. Vi la dem sen och fick sen nån timme på soffan, bara vi vuxna, innan ögonlock började ramla ner till höger och vänster. Deras barn är inga pålitliga sovare heller, så vi gick och la oss vid 23 allihop. Sent för att vara oss, men skönt att kunna snacka utan barnen ett tag.

Ville sov faktiskt bättre än på länge, trots förkylning och sen sänggång. Det var istället Elsa som väckte oss morgonen efter, lite innan 6 som vanligt. Ungarna fick lite frukost i väntan på storfrukosten som jag hade fyllt kylskåpet med. Dessutom fick Jaana och jag en skön morgonpromenad till bageriet där vi handlade frallor och croissanter, innan jag satte igång. Jag tenderar ju att överdriva antalet artiklart på bordet och också mängden. Så även denna gång. Men jag tycker det är så härligt med en välfyllt frukostbord. I söndags fanns allt från ostbricka, massa olika skinkor och korvar och hemmagjord grön smoothie, till fruktfat, morgonte och bacon. Gott! Kai var också med då, han som Eric bodde ihop med innan, han känner nämligen Tom också. Han stannade kvar sen och snackade mer med oss när Tom och Jaana tog sina trötta söner, lastade in dem i bilen och körde de drygt 2,5 timmarna upp till sitt hus igen.

Lyckad, kompistät helg. Även om det är lite jobb med det så fyller en sådan ändå på energidepåerna på ett märkligt sätt.