Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Olycka i regnet

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

Badsuget litet gryn

February 5th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Alltså, ibland önskar jag att detta var en blogg där jag hejvilt publicerar bilder på mitt barn, men det är det inte och varför kan vi ta en annan dag. 

Men hade det varit det så hade ni fått se en bild på en naken Elsa som står och håller sig i badkarskanten, väldigt sugen på att bli islängd. Hon tittar bakåt så gott det går, utan att släppa taget, och hojtar på mig att det är dags. Hennes huvud är så stort jämfört med resten av den knubbiga lilla kroppen. Rumpan är bubblig och aktiverad i ett försök att se över kanten, hon anstränger sig till det yttersta. Benens valkar är så mjuka och böljande att man vill bita i dem. Och så lilla magen, som man inte ser så bra, men som liksom putar fram vid sidan, full av gröt och en obrydd själs självklarhet. 

Älskade badsugna tjocka unge. 

Det blir bröllop!

January 27th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Goda nyheter åt alla som inte kunnat sova eftersom jag tjatat så mycket om våra krusade bröllopsplaner: Det blir ett bröllop! Vi fick lokalen som jag hoppades på och tack vare nån preventivmedelsmiss (som Molly trodde) så är bruden gravid och de ställde in och vi hoppade på! Jippi!

Även om lokalen och stället inte är lika fint som vårt första, så kommer allt förhoppningsvis bli lite billigare nu och jag ska jobba hårt för att få det fint och lyxigt till en liten peng. Eller ja, liten och liten. Det är dyrt att gifta sig. Men vi gör det bara en enda gång (till) så då får det lov att kosta litegrann. Plus att vårt bröllop troligtvis ändå kommer att ligga i nederkant budgetmässigt om man jämför med många andra.

Iallafall. Vi sparar där vi kan och lägger ut där vi vill.

Små spädisar blir stora bebisar

January 19th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Tittade på kort idag från när Elsa var bebis. För det är hon väl knappt längre, bebis. Hon ställer sig ju upp hela tiden, går stapplande om man håller henne i handen, kallar på mamma eller babba när hon vill upp ur sängen, läser sagor för sig själv och sin dock-kompis Anton och är som en hel människa med personlighet, humor och bra och dåliga sidor.

Om man jämför pyttisen hon var när hon föddes med bebisen hon var en månad senare så förstår man knappt att det kan gå så snabbt. Jag hinner inte med. Dagarna flyger förbi utan att det känns som att jag hinner tänka på allt som en bra mamma ska tänka på, hinner liksom inte reflektera över vad jag gör och inte gör. Så mycket är vardag och rutin och sånt som bara ska göras och görs.

Jag hoppas att det blir bra ändå och att det faktum att jag älskar henne mest på hela jorden och tycker att hon är världens bästa väger hyfsat tungt. Hoppas att Astrid Lindgren hade rätt i att om man ger barnen kärlek, kärlek och mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv.

Stora julsemesterinlägget

January 6th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Vardagen är igång efter vår semester i Sverige. En semester som på alla sätt var fantastisk. Vi fick låna en stuga av mamma och pappas grannar och bodde alltså för oss själva bara fem meter från mina föräldrar, samtidigt som vi hade vår egen tillflyktsort. Allting hanns med. Elsa och jag var i Varberg och träffade Eva och hennes dotter Ellen. Eva och jag hade inte setts på typ åtta år, inte sen vi var i Kina tillsammans. Vi lärde känna varandra i USA, då hon var aupair i familjen innan mig. Ja, så vi hängde och pratade och pratade. Tågresan dit och hem gick också jättebra, Elsa så är duktig på att finna sig i läget och bara följa med.

Jag fick julbord tillsammans på familjen på Sjöbo gästis, gott och mycket. Det var lite revansch från förra året då vi firade i Tyskland och julmaten verkligen fattades mig.

Vi var hemma hos Jannicke en dag och snackade. Elsa lekte med hennes hund och Eric och jag försökte hjälpa henne att baka julgodis och julkakor och annat juligt. Det var mysigt och gott.

Sen firade vi jul hemma hos mamma och pappa. Också då ingick en massa mat innan tomten kom och Elsa inte var särskilt intresserad alls av honom. Vi fick alla massa fina saker och ekonomiska bidrag. Lilltjejen hade den största pakethögen av alla, men fastnade, som alla bebisar före henne, mest i snörena och omslagspapperna.

Sen vilade vi oss några dagar innan det var dags för nästa tillställning, Algot döptes i Björka och det var en väldigt mysig, familjeinriktad gudstjänst med massa barn. Det märktes särskilt när vi träffades i församlingshemmet och skulle äta mat och fika. Så många barn som rusade omkring och krabblade och kröp och grät och skrattade. Älskar det.

Dagen efter var vi i Malmö och åt supersmarriga burgare och hängde på Emporia med mina gamla pluggvänner Emma och Ulrika som jag inte träffar så ofta, men där tugget ändå flyter på så snart vi ses. Och även om det var supermycket folk i shoppingcentret och Elsa blev lite sliten efter ett tag, så var det ändå himla trevligt att komma till civilisationen och sådär ett tag.

Innan nyårsafton vilade vi upp oss rejält. Hängde hemma i vår stuga, lagade lite mat, tittade på serier och mös framför brasan om kvällarna. Elsa sov som vanligt väldigt bra i den skånska vinterluften och var på ett strålande humör i princip hela tiden. Hon fick ju massor av uppmärksamhet hela tiden, hennes pappa var hemma hela tiden och flera gånger om dagen gick vi in och lekte hemma hos hennes mormor och morfar som också busade med henne och bar omkring henne och pratade med henne och visade henne och jag njöt massor av avlastningen och av att se hur fint de kom överens.

En kväll åt vi middag hemma hos Gabriella och Johan där också Emelie och Malena med familjer var. Återigen en skock barn som lekte och stökade till. I stunder satt till och med våra lilla unge tillsammans med de stora och “lekte”, dvs tittade på dem när de lekte och de var så gulliga och hämtade grejer till henne och pussade på henne.

Nyår firade vi hemma hos Emelie och Martin som varit modiga och bjudit hem sexton personer och 11 barn. Det var ett jäkla röj kan jag lova, men inte som det kanske var förr i tiden (fulla människor) utan annorlunda (uppspelta minderåriga). Alla gäster hade fått fixa varsin grej till festen och vi fick så mycket god mat. Fördrink med mangosorbet, snittar till det med skagenröra och salamirullar. Sen räkcocktail med avokado och ingefärscrèmefraiche. Sen oxfilé och fläskfilé från grillen, serverad med potatisgratäng, rödvinssås, sallad och baconlindad sparris. Till efterrätt blev det crème brûlée. Ja, och sen godis och chips och ostbågar och raketer och champagne som sig bör. Senare också nattamad, men då tog vi vår unge under armen och körde hem eftersom vi var superförkylda hela familjen och dessutom haft en släng av magsjuka under dagen. Elsa sov sig igen hela stans samlad fyrverkeriladdning, men vaknade när vi körde hem och sen gosade vi ner oss i sängen hemma i stugan och sov gott till klockan var tjugo i nio dagen efter. Rekord!

På nyårsdagen städade och packade vi och sen dagen efter det reste vi hem igen. Hem till stan och vår lägenhet och våra saker. Det kändes okej. Tiden i Sövde var lagom lång, vi hann träffa alla som vi tycker om, samtidigt som vi hann med skogspromenader och slappande framför tvn. Perfekt. Tack alla inblandade!

Bomullsbröllop

December 14th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det är måndag och Eric har gått till jobbet och Elsa som är väldigt förkyld däckade för en timme sen och tar alltså sin första tupplur (av två) för dagen. Jag har kollat på Tusen år till julafton och ätit en apelsin.

Helgen har varit fantastiskt kravlös och fin. I lördags var vi i en kyrka inne i stan och kollade på svenska kyrkans luciatåg, familjeföreställningen. Elsa var tittade storögt på alla ljusen och lyssnade på sången, iallafall i början. Sen blev de andra barnen i publiken mer intressanta och hon hade fullt sjå med att hålla koll på allt och alla. Jag tyckte hon var superduktig som satt hyfsat stilla och var hyfsat tyst. Vi hade med en massa leksaker och dessutom satt Izabella och hennes lillasyster framför oss och Bea lånade ut sin pälsiga jacka så att Elsa kunde klappa den som underhållning också. Väldigt snällt.

På söndagen väckte Elsa oss som vanligt, men sen fick jag en godmorgon-puss och ett “grattis på bröllopsdagen” av Eric. Vi har alltså i skrivande stund varit gifta i ett år och en dag. Inte klokt ju. Det känns fortfarande som att det var en lite större grej att få barn, och det känns fortfarande som att det var så mycket action i december förra året att jag kanske inte till fullo förstått själva äktenskapsbiten än, men det känns ändå fantastiskt att vara familjen Matthiesen, att ha en man och en dotter.

Jag hoppas att det första bröllopsdagen av många, för Eric är världens bästa och jag är fortfarande superkär i honom, samtidigt som jag älskar honom för att han tar så bra hand om oss, är så rolig och snygg och smart. Och såklart världens bästa pappa, avgudad av en liten snorig tjej med fluffigt hår.

Idag ska vi fixa det sista inför Sverige-resan på onsdag. Det blir jul i Skåne i år, hemma hos mina föräldrar. Elsa och jag reser först så kommer Eric efter när han har jobbat färdigt. Vi stannar över nyår också så jag hoppas att vi ska hinna ta det jättelugnt och göra ingenting, samt träffa alla fina människor som jag gillar.

 

När jag har varit på gymmet en lördagsmorgon och går hemåt, får ett infall och skickar ett sms till Eric så att han och Elsa ställer sig i vårt sovrumsfönster för att vinka på mig. Först ser Elsa mig inte. Hon tittar på tanten med den bajsande hunden, på den stora lastbilen som dundrar förbi och på alla träden som man ser toppen så bra på från tredje våningen. Jag tjoar och vinkar med båda händerna ovanför huvudet. Eric håller henne på säkert avstånd från höjden och pekar mot mig. Så plötsligt ser hon mig. Spricker upp i ett leende från öra till öra. Vinkar med både armar och ben. Sprätter med hela kroppen så att Eric får kämpa för att inte glad-barnet ska glida ner på golvet.

Jag får energi i mina trötta ben och springer upp för alla sju trapporna så att jag är helt andfådd när jag kommer in i hallen uppe i lägenheten och då står de där och ler, mina två familjemedlemmar, och Elsa kastar sig fram och anstränger sig till det yttersta för att komma så nära mig som möjligt, fast hon fortfarande sitter kvar  i Erics famn. Jag tar emot henne, pussar henne på näsan och hon borrar in sitt ansikte i min svettiga halsgrop och inget känns mer rätt än det.

Min dotter, som jag och min kropp och min man har skapat, kramar mig med sin knubbiga bebisarmar, skrattar åt min spretiga lugg som sticker upp under hårbandet och klappar händerna av glädje när jag visar mig. Hon vinkar på mig och ler så att världen stannat. Det. Finns. Inget. Bättre. Och vips har hon köpt sig själv ytterligare fem amningsmaraton och tio gnälldagar. Älskade unge.

Elsa 6 månader

September 22nd, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Jaha, då blev hon alltså sex månader, vår lilla lilla bebis som för bara ett halvår sen fick plats i min mage. Vart har den här tiden tagit vägen? Vi njuter så, både Eric och jag, av att följa henne och hennes blick när hon upptäcker världen, ett dreggligt andetag i taget. Sexmånadersdagen uppmärksammades av gulliga släktingar och vänner både i Sverige och här i Tyskland. Alla är så bra på att tycka om vår unge. Känns fint. Vi firade med majskakor och kranvatten och fikade med Lisa och Ellie som var i lande.

Elsa gillar: Nuförtiden får hon gröt med fruktmos på på kvällen och det gillar hon starkt. Favoriten verkar vara havregrynsgröt, men det är svårt att säga bestämt eftersom mycket beror på hur humöret är i övrigt. Hon gillar av ren princip allt som vi äter och som hon får smaka på; blomkål, nektarin, tunnbröd, grillad kyckling, avokado och så vidare. Idag klämde hon i sig en hel bebisportion med spagetti och köttfärssås, satt om mm:ade och smaskade som en liten gourmet.

Hon gillar även den gulliga bebisen som bor i alla speglar vi går förbi. Då möter hon våra ögon och skrattar och ler och vill gärna känna på glaset. Börjar man då gå närmre och sen längre ifrån igen så är hennes lycka gjord. Det är vansinnigt underhållande.

Lilltjejen blir också glad av djurläten, musik med rörelser till och såklart, när pappa kommer hem från jobbet. Då viftar hon på armar och ben, rynkar ihop näsan och piper som ett litet marsvin. Pappa överlag är ofta party party och hon vet att det är action och bus med honom. Jag håller naturligtvis på att explodera av kärlek när min lilla familj leker med varandra.

Elsa gillar inte: Fortfarande är det ganska tråkigt att klä på sig och tyvärr närmare sig ju säsongerna då det krävs att man klär på sig, ibland mer än ett plagg! Det är lite gnäll om det varje gång nåt ska på, men hon brukar glömma det snabbt igen. Hon gillar heller inte när folk äter något utan att hon får ta del av det. Hon gillar inte palsternacka. Hon gillar inte högljudda, gasande motorcyklar, hon gillar inte när människor hon inte känner kommer för nära.

Elsa sover: För tillfället sådär. Alltså, hon sover bra när hon verkligen sover, men hon vaknar lätt, särskilt på dagen. Och på natten. På dagen är tupplurarna ganska korta och på natten vaknar hon ofta och vill bara somna om efter att hon fått äta lite. Jag försöker stå ut med att mata henne varannan timme igen (det är liksom tätare än hon någonsin velat käka på nätterna, till och med som nyfödd kunde hon sova längre utan käk) och tänker att det kanske är en fas, hon håller kanske på att få tänder, eller lära sig krypa eller växa och behöver näringen. Eftersom tiden går så jäkla snabbt så lär hon väl snart börja skolan och då kommer jag nog sakna den här tiden. Så.

Elsa är: En pigg och glad liten unge som vill vara med och kolla på allt som vi kolla på och äta allt som vi äter och hålla allt som vi håller. Hon läser gärna böcker, kollar intresserat där vi pekar och väntar tålmodigt på att man sak vända sida. Hon börjar bli frusterad på att bara kunna rulla sig fram och är nog bra sugen på att krypa, men tyvärr ser det inte ut att vara särskilt nära. Hon sitter bra, men kan inte komma in i positionen själv och tippar lätt om det börjar luta åt nåt håll. Elsa är som gladast på förmiddagen och som surast när hon måste sitta fastspänd för långa stunder och hon är den som gör oss stolta och glada och lyckliga och att vara hennes mamma är det bästa som finns.

Aylan drunknade medan vi åt doptårta

September 3rd, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Skit. - (1 Comments)

Jag loggade in för att skriva ett sammanfattande blogginlägg om Elsas dop, om maten vi åt och tårtorna vi smällde i oss och alla fina presenter hon fick, men så läste jag Aftonbladet medan jag väntade på att den här sidan skulle ladda och nu känns det fan inte okej i magen att berätta om fest och frosseri. Jag såg bilden på den lille pojken som drunknade på väg bort från kriget och jag läste om människor som lämnar allt, som chansar och sätter sig i en ostadig gummibåt för att de hoppas på nåt bättre. För att det inte kan bli sämre.

Jag tänker på hur överjävlig situationen måste vara för att man ska ta sina barn i handen, packa en liten väska med det som får plats från det gamla livet och sen ge sig ut på en resa som man inte vet hur den ska sluta. Och så sitter folk i Sverige och övriga välbärgade länder som inte drabbats av krig på ett tag på sina tjocka jävla rövar och gnäller om att “invandrarna tar deras jobb”. Som om de har ett val. Som om de sitter i sina hus medan bomberna smäller utanför och de riskerar livet varje gång de ger sig ut i jakt på något att mätta barnens munnar med och tänker att “nämen man kanske skulle ta sig till Sjöbo, i Sverige? Det verkar så trevligt där. Har ingen aning om vi kommer dit levande, vi kan inte språket, resan är snordyr och livsfarlig och sen kommer alla att hata oss när vi kommer fram, men det blir nog bra”.

VAKNA.

Vi borde istället vara så enormt tacksamma för allt vi har och för att det inte är vi som måste packa ihop våra liv och ge oss ut på dödens resa. Ni borde hjälpa dessa människor som förlorat allt. Ni borde må så fruktansvärt illa av bilder på drunknade treåringar att vi inte ens kommer på tanken att mumla något om förlorade arbetstillfälle och “blattar”.

FY FAN ALLTSÅ. Tänk efter lite era själviska rasistidioter. Jag orkar inte. Jag orkar inte med ert korkade, ogenomtänkta hat och era äckliga uppnäsor.

VAKNA.

Här kan man skänka pengar: http://www.vigorvadvikan.com

Det går snabbt och det kommer fram och varenda krona räknas. Gör det nu bara, innan du lägger dig för att sova. Med dina barn i säkert förvar i sina torra, mjuka sängar med magarna fulla av kvällsmat. Tänk på människorna som inte har ett val. Tänk på dem och håll dina lyckliga, ohotade tummar för att de klarar sig med livet i behåll.