Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Kläder, kalender och kaffelugn

November 6th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (0 Comments)

Jaha, då var helgen slut igen. Det var ju själve sören. Jag har spenderat min helg med att handla dyra saker till mig själv, pyssla adventskalender och hängt med mina nära och kära.

Jag beställde hem en massa saker som jag tyckte jag behövde: en vinterkappa, högklackade boots, vit blus och lite krafs till. När frakten och returen båda är gratis är det liksom lika bra att fläska på och testa olika modeller och storlekar. Väldigt smidigt när Elsa har andra nöjen i livet än att sitta i vagnen och glo på mig när jag testar tio par byxor. Ett par saker av det jag beställde fick stanna, men jag kände ändå att en shoppingrunda utan barn var på sin plats i lördags. Så jag stack ner på förmiddagen, med strosande och flanerande i åtanke. Tyvärr spöregnade det och stan var full av folk och jag kände mig tjock. Så det var endast mellan-harmoniskt. Men jag fick tag på några småsaker, så jag ska väl inte klaga. Och Eric höll ställningarna här hemma. Det var nog bra träning för både honom och Elsa, eftersom jag ju ska tillbringa 36 timmar i London nästa helg.

Nästa projekt för helgen var den adventskalender bestående av stuvbitar av tyg som legat här hemma och skräpat som jag håller på att pyssla ihop. Den blir… hemmagjord. Men ganska mysig ändå väl. Och målet är såklart att den ska bli klar tills 1 december. Elsa är exalterad och håller som bäst på att lära sig vad jultomten är för en filur. Jag frågade häromdagen vad tomten kommer med. Paket, svarade hon. Och vad är det i paketen, frågade jag. Gurka! utropade hon, skitglad, trots att hon inte är ett jättestort fan av gurka.

Och så har jag som sagt hängt med nära och kära. Eric har varit hemma och pysslat om oss. Fyllt hemmet med kaffedoft och sitt lugn. Jag har pratat med mamma på Skype och fått se tre dalmatiner ligga framför brasan som värsta Skåne-versionen av de 101 dalmatinerna. Vädret har som sagt inte levererat så det har blivit mycket bokläsning, pysslande och docklek. En sådan helg som man behöver ibland när Trump hotar att bli president och vår lilla unge har hostat lungorna ur sig på nätterna.

Må din väg gå dig till mötes,
må du alltid ha mod att uppfylla dina drömmar.
Må vinden vara din vän,
precis som en hel hög andra människor från olika världar och bakgrunder.
Må solen värma din kind,
och må du alltid känna dig älskad.
Må regnet vattna själens jord,
och må du alltid låta mig trösta när något gör ont.
Och tills vi möts igen,
när du vaknar från din sovstund och all tid efter det:
Må Gud hålla dig i sin hand.

Gräsänkans blues

March 10th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Mycket gräsänkekvällar den här veckan. I måndags stannade Eric kvar på den där spelkvällen jag snackade om. I tisdags jobbade han till jättesent. Igår jobbade han också till jättesent. Idag var han hemma i 20 minuter mellan jobb och spelkväll hos Kai. Det är alltid tråkigt för mig att inte träffa honom så mycket på kvällen, men sen Elsa kom är det ännu tråkigare. Det känns så sorgligt att de bara hinner ses en liten sväng på morgonen innan Eric går till jobbet. Och på helgen såklart. Men helgen är bara två dagar lång och arbetsveckan är fem.

Tyvärr finns det ingen lösning på problemet, som det ser ut nu. Den där trissvinsten har ännu inte infunnit sig. Det är tungt ibland också att vara själv med en ettåring hela veckan. Vi klarar oss ju fint, lillstrumpan och jag, men det är roligare när man är två om allt. Suck.

Men imorgon är det fredag och sen är det lördag och söndag och även om jag inte “jobbar” så längtas det ändå till helgen, just för att vi är samlade alla tre då. Lilla familjen. Jag älskar min stora tramsiga, snygga, smarta, skitroliga, omtänksamma och min lilla busiga, smarta, fina, matspottande, härliga så himla mycket. Och är så stolt att jag spricker över dem och det vi har.

Barndop och barndom

February 22nd, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Friends. - (0 Comments)

Oj, oj, oj. Tiden går snabbt när man har roligt. Dessutom är det trist att blogga via mobilen, så jag har skolkat lite på sista tiden och struntat i er alla nyfikna, intresserade läsare. Tur att Izabella blev sur på min slöhet så att jag äntligen kom igång igen.Igår var vi på barndop, Elsa och jag. Lille Elliot fick sina namn, vatten på huvudet och två faddrar och vi gäster fick smörgåstårta med räkor (äkta svensk räkor, handskalade och smakrika och ovattniga, så goda!) och marängtårta och kaffe. Hela församlingshemmet var fullt av folk och framförallt barn och både Elsa och jag tittade oss förundrat omkring i rummet.

Elsa tänkte nog att det verkade kul att vara så stor att man kan springa omkring och busa och vara på två ställen inom loppet av några sekunder. Kunna gå och bära saker samtidigt. Kunna prata och göra sig förstådd och berätta roliga grejer för sina kompisar. Tänk att kunna rita med kritor på en bit papper utan att pappret går i sönder, att kunna nå upp till pianot som gjorde så fina ljud. Hon önskade kanske att hon vågade klappa på flickan med de fina flätorna, att pojken med bilen slutade köra på hennes ben och att allt omslagspapper som revs av presenterna låg i hennes famn så att hon fick gräva in ansiktet i det.

Jag tänkte att det kändes så konstigt och naturligt på samma gång att det var hit livet tagit oss. Mina vänner som jag känt sen vi var småungar som oroade oss för vem man skulle hamna bredvid nästa gång det var dags att byta bänkar i klassrummet och härmade Spice Girls på roliga timmen. Tjejerna, som jag bott ihop med och skrattat med och gråtit med och rest med och druckit sprit med och tramsat mig otaliga gånger med, har nu barn och är någons mamma och någons sambo. Vi blir 30 år i år, alla tre, och nog fasiken känns det som att det är dit livet barkar. Vi är vuxen och vi ägnar hela barndopet åt att ömsom tysta barn med spring i benen i kyrkan, ömsom torka tårar på sådana som fått fläskläpp av allt busande. Vi matar med bröst och sked och vi torkar och skrattar och hyssjar och kramar. Samtidigt som vi tramsar oss och flinar och snackar skit. För vi är fortfarande vi. Fast med ungar. Och vuxenliv.

Olycka i regnet

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

Det bitterljuva

January 28th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Jag ser framemot att sluta amma, kunna ha vilka kläder som helst, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Det är otroligt fint att kunna mata sitt barn närsomhelst och att Elsa uppenbarligen känner trygghet och gos när hon får amma. Jag är tacksam över att det funkade så bra för oss.

Jag ser framemot att flytta in Elsas spjälsäng till hennes eget rum, få mer plats i sovrummet, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Att ha Elsa precis bredvid mig när vi sover, kunna sticka in en hand och klappa lite på henne när hon eller jag behöver det. Det är lugnande att höra henne andas och göra små gulliga ljud i sömnen.

Jag ser framemot att ha barnvakt en kväll, gå ut och äta god mat och kanske dricka ett glas vin med min man, förhoppningsvis sova bra en natt.

Men jag kommer också att sakna vår unge så himla mycket. Egentligen är ju det bästa jag vet att vara med henne och det är, utan att skryta, jag som känner henne bäst. Det är nog nyttigt för alla inblandade att ha barnvakt ibland, men vi ska också vara redo.

Molly sa precis att hon älskade att läsa min blogg och då blir jag glad – hej Molly!

Idag har Elsa och jag varit på språng hela dagen. Vi började med simning där läraren är en sjukt aggressiv Spinster, nucka- får man säga så?, som spenderar hela halvtimmen vi är i vattnet med att skrika åt oss och sucka irriterat åt allt vi gör fel. Men Elsa gillar’t så jag står ut den här terminen också, sen bokar jag in oss på musikgrupp istället tror jag. Nåt där man får ha kläderna på sig och inte har lärarens himlande ögon i nacken hela tiden.

Bebbarna får på sig baby-armpuffar som sitter kloss intill huvudet och gör att deras knubbiga armar sticker rätt ut från kroppen. Och sen flyter de! Jag måste bara se till att hon inte får ner hakan under vattenytan och tar en shot klorvatten, men annars guppar hon omkring som ett litet sött flöte med fluffigt vått hår på toppen. Hon börjar dessutom bli bättre och bättre på att kontrollera sig själv i vattnet med puffarna på. En spark med benen för att ligga på rygg och spana på solkatterna i taket och sen fram med armarna och en spark till med benen så är flötet tillbaks.

Som avslutning idag satte vi alla ungarna på en stor frigolitflotte och hoppade omkring med den så att vattnet kom in som vågor över deras ben. Elsa satt och höll arm med Max bredvid, väldigt gulligt såklart. Sen räknar vi till tre och drar ner dem i armarna, ett såkallat magplask. Här brukar tjejerna Matthiesen också få skäll för att alla andra är så söliga och Elsa vill inte göra nåt freaking tandemplask så hon är otålig och fryser och vill i igen. Då skriker lärarinnan med sin läppstiftade mun, högt och gällt, “nån tjuvstartade! Vem tjuvstartade!? Greta?!” Och då menar hon oss för hon kan bara ett “svenskt” namn och det är Greta, det är en annan unge i en annan grupp med en annan mamma. En gång tvingade hon mig att fråga Gretas mamma om vi skulle ta en fika nån gång eftersom vi båda två uppenbarligen var skandinaver. Det visade sig att Gretas mamma aldrig varit norr om Berlin.

Så “Greta” och jag får lite sura miner och nån spydig kommentar, men det skiter vi i för jag bryr mig mer om att min unge har kul i bassängen än att läraren får sin dagliga fix av synkroniserat bebismagplask.

Ja, och sen duschar vi. Idag kissade Elsa på mig när jag hade henne på höften i väntan på duschplats, så då hade vi båda skäl att tvåla in oss lite extra, Elsa i skrevregionen och jag längs sidan av magen och hela benet. Annars brukar jag fokusera på att snabbt få bort kloret från lillstrumpan och få ut oss därifrån innan, you guessed, läraren blir sur och börjar gala.

Efter det är varje minut dyrbar, det gäller att få på Elsa kläderna så fort som möjligt innan hon blir kall och på att hon är hungrig och trött och kanske lite bajsnödig och sur på mig för att hon inte får äta på schampot. Sen återstår runt 15-20 sekunder för mig att kämpa upp mina kläder för våt blekfet kropp, jag har inte ens med mig en handduk, den hinner jag aldrig använda ändå. På den raska promenaden hem matas bad-barnet med banan och vrålar förolämpat så fort vagnen står stilla vid rödljus och andra ovärdiga företeelser. När vi kommer hem får hon lunch, en slurk ljummen kroppsmjölk på det och sen kan hon gosa med sin gula snutte i timme, om jag har tur. Den timmen behöver jag med för att återhämta mig från veckans svettigaste träningspass, en utmaning psykiskt och fysiskt- babysimningen.

Babysim idag och helgen igår

January 11th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Då var det måndag igen och vi har varit på babysimmet som vi båda två, Elsa och jag, gillar ganska mycket. Det är bara så stressigt för mig att timea så att Elsa är lagom mätt, inte trött och törstig tills det börjar. Annars blir det inte så kul för nån av oss. I natt slog hon dessutom på stort och sov som en gris från 19.00 till kl. 5, då käkade hon lite bröstmjölk och sen sov hon igen till 7.40! Så. Sjukt. Har aldrig hänt innan och kommer troligtvis inte hända igen förrän hon är 14, men det accepterar jag.

Detta förde ju dock med sig att morgon-tuppluren som bör hinnas med innan simningen inte var att tänka på eftersom hon inte var trött så tidigt. Så det fick bli 20 minuter i vagnen istället, medan jag gick runt med henne i spöregnet och frös.

Sen åt vi lunch, en omelett för mig och kyckling och couscous för Elsa. Nu har jag suttit vid datorn ett tag medan hon sover och snart vaknar hon väl så att vi kan leka och läsa böcker. Kanske dricka nån te, jag känner mig fortfarande frusen.

Vi håller på att planera bröllop också, Eric och jag. Det känns lugnt än så länge eftersom lokalen är bokad och mat, personal och dryck också organiseras genom dem. Dock vill jag köra mycket DIY, pyssla själv, för att få ner kostnader och dessa projekt ska med fördel inte påbörjas en vecka innan vi gifter oss. Så jag ska försöka ha lite koll, börjar pula på inbjudningarna, fatta lite beslut och skriva lite texter och engagera lite folk. Det blir nog bra det här. SVINDYRT men bra.

Elsa har varit ett ljus hela helgen, hon lekte med Mira, som hon avgudar, i lördags och grät när hon åkte hem. Mira fick till och med en puss, vilket inte ens Eric får särskilt ofta. Samtidigt har hon också varit väldigt förtjust i sin pappa de senaste dagarna, vilket vi älskar alla tre. Jag får vara i fred lite för en gångs skull och Eric får leka loss med henne på golvet.

Denna veckan ska vi till kyrkan, sen leka med den tyska mammagruppen på onsdag, kanske handla nån matta till vardagsrummet och städa bort julen. Det går snabbt, som vanligt.

Älskade unge del 1

June 4th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Eric är hos Kai och tittar på Frauentausch (Wife Swap, finns det i Sverige också tro?) och dricker öl. Jag ligger på soffan och har precis sett det senaste avsnittet av The Real Housewives of NYC (älskar Bethenny). I vår säng på andra sidan väggen ligger en liten bebis, 2,5 månad gammal och extremt självklar i mitt liv. 

Fast jag ibland är så trött att jag håller på att somna när jag sitter på toa och fast jag får ångest över att vara instängd i sovrummet i timmar när hon inte vill sova och fast hon skriker så att hjärtat krossas ibland och fast jag oroar mig över allt från vaccinationssprutor och UV-strålning till mobbningsrisker och könssjukdomar, så är jag ändå så innerligt, innerligt lycklig. Den här lilla människan som inte ens fanns för ett år sen och tog sån tid på sig att titta ut, har nu lindat både Eric och mig kring sina små mjuka lillfingrar. Hon är fantastisk. Så vacker och intelligent och rolig och söt och duktig som bara ens eget barn kan vara. Världens finaste tjej som lyser upp sömnlösa nätter med sitt tandlösa leende och sparkar med hela kroppen av energi och glädje när man pussar henne på näsan. Vår dotter som luktar så gott, som krampaktigt kramar mitt pekfinger med sin starka näve när hon tar varje måltids första klunkar, som får skrattrynkor kring ögonen med de långa fransarna när hon ler i sömnen, som formar munnen till världens minsta O när hon tittar på träd som gungar i vinden. 

Så liten och så färsk, men ändå det finaste som finns.