Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Olycka i regnet

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

February 9th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (0 Comments)

Idag har det spöregnat hela dagen, men Elsa och jag plastade ändå in oss i vagn och regnjacka och tog en snabb, hukande promenad till gågatan här i vår stadsdel för att handla mjölk, müsli och ägg. (Alltid, alltid, ALLTID ägg. Går aldrig in i en affär som säljer ägg och kommer ut utan ägg.) (Ägg.) 

På vägen hem igen upptäcker vi att stora korsningen, där vår tunnelbanestation och busstopp ligger, är avspärrad. Det står en massa polisbilar i olika färger och former där och under och bredvid en stor lastbil har man hängt upp plastskynke för att hålla regnet och människors nyfikna blickar ute. 

Senare läser jag på nätet att en gående kvinna blivit påkörd av en lastbil och dött. Hon låg kanske där under plasten, och var död. Så sjukt. Allt är så skört. Elsa fick således en extra godnattpuss ikväll. För att livet kan ändras när som helst vilket är så läskigt att man inte kan tänka på det. För att hon var så fin idag mot sin lille nyfödde kompis. För att Eric inte hann hem och leverera sin puss själv. 

Det bitterljuva

January 28th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Jag ser framemot att sluta amma, kunna ha vilka kläder som helst, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Det är otroligt fint att kunna mata sitt barn närsomhelst och att Elsa uppenbarligen känner trygghet och gos när hon får amma. Jag är tacksam över att det funkade så bra för oss.

Jag ser framemot att flytta in Elsas spjälsäng till hennes eget rum, få mer plats i sovrummet, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Att ha Elsa precis bredvid mig när vi sover, kunna sticka in en hand och klappa lite på henne när hon eller jag behöver det. Det är lugnande att höra henne andas och göra små gulliga ljud i sömnen.

Jag ser framemot att ha barnvakt en kväll, gå ut och äta god mat och kanske dricka ett glas vin med min man, förhoppningsvis sova bra en natt.

Men jag kommer också att sakna vår unge så himla mycket. Egentligen är ju det bästa jag vet att vara med henne och det är, utan att skryta, jag som känner henne bäst. Det är nog nyttigt för alla inblandade att ha barnvakt ibland, men vi ska också vara redo.

Molly sa precis att hon älskade att läsa min blogg och då blir jag glad – hej Molly!

Idag har Elsa och jag varit på språng hela dagen. Vi började med simning där läraren är en sjukt aggressiv Spinster, nucka- får man säga så?, som spenderar hela halvtimmen vi är i vattnet med att skrika åt oss och sucka irriterat åt allt vi gör fel. Men Elsa gillar’t så jag står ut den här terminen också, sen bokar jag in oss på musikgrupp istället tror jag. Nåt där man får ha kläderna på sig och inte har lärarens himlande ögon i nacken hela tiden.

Bebbarna får på sig baby-armpuffar som sitter kloss intill huvudet och gör att deras knubbiga armar sticker rätt ut från kroppen. Och sen flyter de! Jag måste bara se till att hon inte får ner hakan under vattenytan och tar en shot klorvatten, men annars guppar hon omkring som ett litet sött flöte med fluffigt vått hår på toppen. Hon börjar dessutom bli bättre och bättre på att kontrollera sig själv i vattnet med puffarna på. En spark med benen för att ligga på rygg och spana på solkatterna i taket och sen fram med armarna och en spark till med benen så är flötet tillbaks.

Som avslutning idag satte vi alla ungarna på en stor frigolitflotte och hoppade omkring med den så att vattnet kom in som vågor över deras ben. Elsa satt och höll arm med Max bredvid, väldigt gulligt såklart. Sen räknar vi till tre och drar ner dem i armarna, ett såkallat magplask. Här brukar tjejerna Matthiesen också få skäll för att alla andra är så söliga och Elsa vill inte göra nåt freaking tandemplask så hon är otålig och fryser och vill i igen. Då skriker lärarinnan med sin läppstiftade mun, högt och gällt, “nån tjuvstartade! Vem tjuvstartade!? Greta?!” Och då menar hon oss för hon kan bara ett “svenskt” namn och det är Greta, det är en annan unge i en annan grupp med en annan mamma. En gång tvingade hon mig att fråga Gretas mamma om vi skulle ta en fika nån gång eftersom vi båda två uppenbarligen var skandinaver. Det visade sig att Gretas mamma aldrig varit norr om Berlin.

Så “Greta” och jag får lite sura miner och nån spydig kommentar, men det skiter vi i för jag bryr mig mer om att min unge har kul i bassängen än att läraren får sin dagliga fix av synkroniserat bebismagplask.

Ja, och sen duschar vi. Idag kissade Elsa på mig när jag hade henne på höften i väntan på duschplats, så då hade vi båda skäl att tvåla in oss lite extra, Elsa i skrevregionen och jag längs sidan av magen och hela benet. Annars brukar jag fokusera på att snabbt få bort kloret från lillstrumpan och få ut oss därifrån innan, you guessed, läraren blir sur och börjar gala.

Efter det är varje minut dyrbar, det gäller att få på Elsa kläderna så fort som möjligt innan hon blir kall och på att hon är hungrig och trött och kanske lite bajsnödig och sur på mig för att hon inte får äta på schampot. Sen återstår runt 15-20 sekunder för mig att kämpa upp mina kläder för våt blekfet kropp, jag har inte ens med mig en handduk, den hinner jag aldrig använda ändå. På den raska promenaden hem matas bad-barnet med banan och vrålar förolämpat så fort vagnen står stilla vid rödljus och andra ovärdiga företeelser. När vi kommer hem får hon lunch, en slurk ljummen kroppsmjölk på det och sen kan hon gosa med sin gula snutte i timme, om jag har tur. Den timmen behöver jag med för att återhämta mig från veckans svettigaste träningspass, en utmaning psykiskt och fysiskt- babysimningen.

Babysim idag och helgen igår

January 11th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Då var det måndag igen och vi har varit på babysimmet som vi båda två, Elsa och jag, gillar ganska mycket. Det är bara så stressigt för mig att timea så att Elsa är lagom mätt, inte trött och törstig tills det börjar. Annars blir det inte så kul för nån av oss. I natt slog hon dessutom på stort och sov som en gris från 19.00 till kl. 5, då käkade hon lite bröstmjölk och sen sov hon igen till 7.40! Så. Sjukt. Har aldrig hänt innan och kommer troligtvis inte hända igen förrän hon är 14, men det accepterar jag.

Detta förde ju dock med sig att morgon-tuppluren som bör hinnas med innan simningen inte var att tänka på eftersom hon inte var trött så tidigt. Så det fick bli 20 minuter i vagnen istället, medan jag gick runt med henne i spöregnet och frös.

Sen åt vi lunch, en omelett för mig och kyckling och couscous för Elsa. Nu har jag suttit vid datorn ett tag medan hon sover och snart vaknar hon väl så att vi kan leka och läsa böcker. Kanske dricka nån te, jag känner mig fortfarande frusen.

Vi håller på att planera bröllop också, Eric och jag. Det känns lugnt än så länge eftersom lokalen är bokad och mat, personal och dryck också organiseras genom dem. Dock vill jag köra mycket DIY, pyssla själv, för att få ner kostnader och dessa projekt ska med fördel inte påbörjas en vecka innan vi gifter oss. Så jag ska försöka ha lite koll, börjar pula på inbjudningarna, fatta lite beslut och skriva lite texter och engagera lite folk. Det blir nog bra det här. SVINDYRT men bra.

Elsa har varit ett ljus hela helgen, hon lekte med Mira, som hon avgudar, i lördags och grät när hon åkte hem. Mira fick till och med en puss, vilket inte ens Eric får särskilt ofta. Samtidigt har hon också varit väldigt förtjust i sin pappa de senaste dagarna, vilket vi älskar alla tre. Jag får vara i fred lite för en gångs skull och Eric får leka loss med henne på golvet.

Denna veckan ska vi till kyrkan, sen leka med den tyska mammagruppen på onsdag, kanske handla nån matta till vardagsrummet och städa bort julen. Det går snabbt, som vanligt.

Älskade unge del 1

June 4th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Eric är hos Kai och tittar på Frauentausch (Wife Swap, finns det i Sverige också tro?) och dricker öl. Jag ligger på soffan och har precis sett det senaste avsnittet av The Real Housewives of NYC (älskar Bethenny). I vår säng på andra sidan väggen ligger en liten bebis, 2,5 månad gammal och extremt självklar i mitt liv. 

Fast jag ibland är så trött att jag håller på att somna när jag sitter på toa och fast jag får ångest över att vara instängd i sovrummet i timmar när hon inte vill sova och fast hon skriker så att hjärtat krossas ibland och fast jag oroar mig över allt från vaccinationssprutor och UV-strålning till mobbningsrisker och könssjukdomar, så är jag ändå så innerligt, innerligt lycklig. Den här lilla människan som inte ens fanns för ett år sen och tog sån tid på sig att titta ut, har nu lindat både Eric och mig kring sina små mjuka lillfingrar. Hon är fantastisk. Så vacker och intelligent och rolig och söt och duktig som bara ens eget barn kan vara. Världens finaste tjej som lyser upp sömnlösa nätter med sitt tandlösa leende och sparkar med hela kroppen av energi och glädje när man pussar henne på näsan. Vår dotter som luktar så gott, som krampaktigt kramar mitt pekfinger med sin starka näve när hon tar varje måltids första klunkar, som får skrattrynkor kring ögonen med de långa fransarna när hon ler i sömnen, som formar munnen till världens minsta O när hon tittar på träd som gungar i vinden. 

Så liten och så färsk, men ändå det finaste som finns. 

  

Bäst sömn med bröst

May 29th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Ungen - (0 Comments)

Med en bebis hemma så baseras ens välmående och psykiska hälsa extremt mycket på bebisens sovvanor. Som jag skrivit innan så har vi lärt oss att inget varar för evigt och att barnets beteende till stor del är totalt random. Helt omöjligt att förutspå och till största delen korkat att basera nån form av schema på. Med detta sagt så vill jag berätta att läggningen av ungen varit minst sagt komplicerad denna vecka. 

Hon vill i princip bara sova med boob i munnen och jag kan inte sova med bebismun på mitt bröst. Jag ammar inne i vårt mörka sovrum och hon ligger och snuttar i min famn. Jag väntar länge länge, 10-15 minuter, efter att hon somnat innan jag långsamt lirkar ut bröstet och BUMS vaknar hon och jag kan antingen plugga in saken igen, eller försöka vyssa henne till sömns utan. Alternativ två funkar aldrig. Så då börjar vi om igen. Och igen tills jag lyckas få ut boppen och hon fortfarande sover och jag sen väntar ytterligare 15 minuter innan jag försiktigt lägger ner henne på sängen. Och då vaknar hon igen och vi måste börja om från början. 

Och jag är stressad över det faktum att jag inte vill att hon bara ska kunna somna under amningen. Samtidigt så vill jag bara att hon somnar så snabbt som möjligt så att jag kan få en timme på soffan utan bebis på min kropp. Kanske läsa nån sida i en bok och dricka en kopp te innan jag måste gå och lägga mig för att orka amma igen några timmar senare. 

Jag vill inte förstöra mitt barns liv!!

Jag försöker samtidigt tänka att amningen och bröstet är mer än bara mat. Det är närhet och anknytningen och gos och trygghet. Kanske behöver lillstrumpan lite extra sånt just nu? Då vill jag ge henne det. Även om min bokläsartid blir lite kortare. Det kommer antagligen inte vara för evigt. 

Sverigevisit och bebisboande

February 9th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Sista gången ni hörde från mig här på bloggen var den tredje januari. Nu är det februari, det har hunnits med en Sverige-resa och lite ledighet sen dess och det är nu mindre än en månad tills lilltjejen förväntas anlända.

Jag har slutat jobba (tack Gud för de schyssta reglerna här i Tyskland) och firade det med en resa till Sverige och Skåne och mamma och pappa. Jag hann med att träffa mina bästa vänner och deras män och barn typ tre gånger, det var väldigt fint. Hann även med ett Malmö-besök då jag åt risotto på Vapiano. Vilket fenomen! Det hoppas jag de börjar med snart i Frankfurt också. Emma och Ulrika, min kursare från högskoletiden joinade mig på både lunch och långfika. Fint att vi fortfarande hörs tycker jag.

Sen åt vi kvällsmat hos mormor och morfar, kollade på bröllopskort och jag fick med mig en hel kasse med barnkläder hem. Retrostyle från när mamma med syskon  var små, plus en del hemmastickat av mormor. Jättefint!

Jag såg Jimmie och Ronja en kort sväng och fick klappat deras bebis, rottweilervalpen Whiskey. Len. Och söt.

Hemma hos Jannicke bjöd vi varandra på quesadillas och Neverstop och pratade lite löst om barndomstrauman, familjekonstellationer och så vidare.

Det bjöds på frukost hos Gabriella och barnen, gulligaste barnen. Medan Gabriella stekte köttbullar spelade Theo och jag bandy i vardagsrummet. Skitfint så.

Och så som kronan på verket så överraskade de små brudarna mig med en bebisdusch, en babyshower som jag hade tänkt för länge sen nog inte kommer att hända eftersom jag ju inte har så många vänner i Sverige längre. Men det bidde väldigt lycket, jag fick presenter och lyxfrukost och tårta. Härligt.

Ja, och däremellan gick jag på kortare skogspromenader, låg på soffan, skrattade åt pappa som inte fick upp sina bildörrar i vinterkylan,  åt god mat och bara hade det allmänt gött. Men saknade såklart my baby daddy, så när en vecka hade gått stack jag hem igen, hem till Frankfurt och drog en lättnadens suck på flygplatsen att Lillstrumpan stannat inne i magen så länge som hon hade.

Och nu får hon gärna fortsätta stanna där ett tag till, för jag håller på att renovera en möbel och den ska slipas och målas först, färgångor är nog inte överst på listan över vad man ska utsätta sin nyfödda unge för.

Så jag pysslar med den nu, lite varje dag tills jag får ont i ryggen, rensar, syr, planerar, sorterar och boar på hög nivå. Jag är tung nu. Mina fötter är konstant megasvullna, händerna domnar av och kommer inte tillbaks till mig, magen är i vägen hela tiden och all fysisk ansträngning leder till pust och flås. Men som sagt, så snart vårt skåp är färdigt kan hon komma. Då ska jag ta en fotmassage, äta ananas och gosa med min man.

Livstecken från södra Tyskland

December 8th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. | Resa. - (0 Comments)

Härmed kommer ett livstecken från mig:

Livstecken

Alltså, december är liksom alltid en hyfsat fullbokad månad, för alla människor, men vår i år tar nog priset i min personliga kategori i alla fall. Vi åkte till USA den 11 november och tillbringade sen nästan tre veckor tillsammans med en underbar hög människor, kända och okända. Vi åt gott och såg mycket och mös och promenerade omkring. Vi återkommer till resan vid ett senare tillfälle.

Sen kom vi hem och drabbades av jetlag extraordinär. Eric värre än jag tror jag, men jag var också bättre på att gå upp tidigt på morgonen, trots att vi snittade 4-5 timmar sömn per natt de första fyra dagarna. Det är fruktansvärt frustrerande att vakna mitt i natten och vara klarvaken.

Sen gick vi tillbaks till jobbet igen båda två och det är ju tufft på sitt sätt, att komma ihåg vilket skrivbord man hör hemma vid, hur vattenkokaren funkar och sådär. Dessutom hade företaget genomfört en rad ”omstruktureringar” medan jag var borta som ingen visst något om på förhand. Bland annat har en av mina chefer fått sparken och den andra omplacerats och två andra börjat. Tre av mina kollegor är sjukskrivna på grund av stress och flera stycken äter tabletter för att orka gå till jobbet. Så ja, lite sådär mest.

I lördags fixade Eric och jag ihop vår numera traditionsenlig julmiddag för vänner. Även i år serverades kalkon som Eric stod för tillsammans med grönsaker och potatis och sallad och hembakat bröd. Det blev en lång dag i köket och sen några timmar tillsammans med gästerna innan de rullade hemåt igen. Kändes som att vi mest stod i köket när de var här vilket är trist, men så blir det ibland. Under efterrätten kunde vi i alla fall umgås med våra vänner. Som till mesta delen består av par och två bebisar. Fint så.

Och nu, nu har arbetsveckan kört igång igen, men det blir en kort en för mig för på lördag tänkte vi ju gifta oss lite snabbt och då ska det fixas inför det på torsdag och sen kommer familjen Sjöstedt med partners och mormor och morfar och Emelie och Malena på besök från Sverige på fredag och stannar över helgen och det ska bli väldigt härligt att ha dem här.

Så ös igen. Ös medvetslös.

Desperat försöker vi gifta oss

October 22nd, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Då har vi ännu en helg bakom oss. Det är måndag morgon och Eric och jag har varit vakna ett tag. Sen tidigt, enligt oss, som vanligtvis får sova till 7.30 (i mitt fall) och 8 (i Erics). Vi var nämligen på Rådhuset nere i stan idag. Igen. Det är dit man måste bege sig för att få gifta sig. Först en gång för att få reda på vilket papper som behövs. Sen samlar man på sig de papperna och låter certifierade översättare översätta och skickar in för att få andra papper. Sen beger man sig till Rådhuset för andra gången för att en tant ska titta på papperna och ställa frågor om uppgifterna och sådär. Sen får man boka en tid till nästa möte, det mötet som används för att boka tiden för vigseln. Idag var vi alltså där för tredje gången, fick visat våra papper igen, och så fick jag berätta att jag gärna vill heta som Eric i efternamn i framtiden (IIIIIHHHH!). Eftersom vi vill gifta oss i Bad Homburg där de har en lördagstid som passar inresta släktingar bättre än en onsdagsmorgon, så skickas nu våra papper dit och vi måste väl antagligen göra ett uppdykande där också innan skiten är bokad. Men sen. Sen blir det giftas av!

Helgen var lugn och skön, i alla fall för min del. Eric drack lite sprit och tittade lite på fotboll och sådär. Men jag var bara hemma och mös runt i pyjamasbyxor. Drack te och åt knäckemackor med Izabella igår och fick pratat lite om det dumma med att bo långt bort från familjen. Det visade sig att vi hade samma åsikt om det (= negativ). Jag pratade med mamma också och fick höra om trädgården som börjar komma i ordning i Sövde och om syskonen och deras senaste bravader.

På lördagsförmiddagen anordnades också en våffellunch hemma hos oss. Linda började det hela när hon bjöd på våfflor förra helgen och denna var jag sugen igen. Så jag fick låna Izabellas järn, ett proffsjärn i dubbelutföring, och så kom Lisa och Ellie, Christian och Josefin hem och åt svenska våfflor med sylt och grädde och hemmagjord äppelkompott och nutella och nötsmör och kanel och florsocker. Eh ja, det var gott. Och fint att ha vännerna över för lite skvaller, sköldkörtelsnack och barnprat.

Ja, och nu är det alltså måndag igen och jag funderar på om jag ska avslöja en hemlis för er, men jag tror att jag väntar ändå. Klockan är 10.02 och det är så lugnt på jobbet att jag börjat räkna minuterna till hemgång redan. Men snart ska jag äta en kiwi och ett äpple till frukost och kanske ett par torkade plommon på det och nån kopp nyponte. Sen tror jag att dagen kör igång så VIPS, det plötsligt blir helg igen. Hoppas på det i alla fall.