Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

I helgen hade vi besök av Erics gamla vän Tom och hans familj, Jaana, och så barnen Jim och Kai. Jim är nästan lika gammal som Elsa och Kai blir snart 2. Det var så mysigt. De kom dessutom med presenter, både hembakade Korvapusti, kanelbullar. Jaanas mamma kommer från Finland. Och en fin höstblomma i en vattenkanna. Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås så det blev en rätt stadig fika. Efter det gick vi till stora lekplatsen i stadsdelen här bredvid. Det var mysigt. På helgerna försöker jag dock luta mig tillbaks lite också och låta Eric roa barnen i klätterställningar och gungor. Litegrann iallafall.

Ungarna började bli rätt trötta sen, men som tur var så hade jag förberett det mesta av kvällsmaten. Det blev italienska köttbullar med citron i tomatsås, pasta, insalata di broccoli och bröd att doppa i god olivolja. Och rödvin, för det var jag sugen på. Alla åt med god aptit och sen skippade vi efterrätt, särskilt till barnen som hade fått leta upp varsin lördagsgodispåse innan också. De behövde inte mer socker direkt. Vi la dem sen och fick sen nån timme på soffan, bara vi vuxna, innan ögonlock började ramla ner till höger och vänster. Deras barn är inga pålitliga sovare heller, så vi gick och la oss vid 23 allihop. Sent för att vara oss, men skönt att kunna snacka utan barnen ett tag.

Ville sov faktiskt bättre än på länge, trots förkylning och sen sänggång. Det var istället Elsa som väckte oss morgonen efter, lite innan 6 som vanligt. Ungarna fick lite frukost i väntan på storfrukosten som jag hade fyllt kylskåpet med. Dessutom fick Jaana och jag en skön morgonpromenad till bageriet där vi handlade frallor och croissanter, innan jag satte igång. Jag tenderar ju att överdriva antalet artiklart på bordet och också mängden. Så även denna gång. Men jag tycker det är så härligt med en välfyllt frukostbord. I söndags fanns allt från ostbricka, massa olika skinkor och korvar och hemmagjord grön smoothie, till fruktfat, morgonte och bacon. Gott! Kai var också med då, han som Eric bodde ihop med innan, han känner nämligen Tom också. Han stannade kvar sen och snackade mer med oss när Tom och Jaana tog sina trötta söner, lastade in dem i bilen och körde de drygt 2,5 timmarna upp till sitt hus igen.

Lyckad, kompistät helg. Även om det är lite jobb med det så fyller en sådan ändå på energidepåerna på ett märkligt sätt.

Sovgnäll, sångstund och snatteri

September 6th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Det har känts som fredag varje dag den här veckan, på ett bra sätt, tror jag. Men imorgon är det iallafall dags. Dagen är slut. Ville kämpade mot sömnen i en timme innan han till slut fick ge upp sin kamp mot sovpåsen och slappna av. Så himla frustrerande det där. När jag för en gångs skull lyckas få båda i säng i tid, extra viktigt en dag som denna då Elsa inte sovit middag, och så somnar Elsa med fingrarna fortfarande öppnades en lucka i en bok om kroppen. Men Ville, som vanligtvis somnar på ett par minuter, kommer inte till ro. Det är väl sådär det är att ha mer än ett barn kanske, alltid är det nåt. Eller någon. Tänker ibland på hur det skulle vara att ha tvillingar, ännu fler Villes liksom. Gode gud i himlen.

Både igår och idag kunde Elsa säga hejdå till mig utan att fälla en tår, på förskolan alltså. Stort framsteg. Igår grät hon istället när jag hämtade, tydligen kom jag alldeles för tidigt, de skulle precis ge sig ut och jaga killarna. Det kräver i princip sitt eget blogginlägg, det där om hur extremt tidigt de börjar med att diskutera killar och tjejers skillnader. Jag hatar det. Elsa var inte medveten om det alls innan, och nu pratar hon redan om hur vilda och retsamma pojkarna är och hur snälla och fina tjejerna är. Örk.

Medan hon var på föris igår så var Ville och jag på musiken, hans musik. Där han dock är äldst och den enda som kan gå, det är från 6 till 16 månader. Så han går runt mycket och pekar på bebisarna och säga beb och skrattar. Eller tar kliv över dem, om vi har riktig otur. Han gillar också när vi väsnas med olika instrument och sen, på tre, gömmer dem bakom våra ryggar och det plötsligt blir tyst. Som han skrattar då, med busig blick, som om han känner sig lurig som vet var ljudet tar vägen.

Idag gick det alltså lika bra på förskolan. Jag hade lovat Elsa en present den dagen hon klarade att vara hela sin dag på förskolan, alltså ungefär 8.15 till 11.30. Hon fick en tallrik när vi kom hem, en sådan som hon hade önskat sig med fyra fack. Från ett danskt märke, Sebra. Jättefina saker. Bara så att ni vet. Elsa blev iallafall superglad. Och beställde direkt kvällsmat på den, med köttbullar, potatismos, gurka och lingon, ordentligt sorterade.

Men innan det hann vi med en sväng på Ikea också. Jag hade tänkt låta Ville spatsera omkring så mycket han ville, men han ville hellre sitta i kundvagnen och äta riskaka. Vi fick tag på det vi skulle ha och lite till, precis som det brukar vara på Ikea. Använde snabbkassan på vägen ut, finns det sån i Sverige också? Gud, har inte varit på Ikea i Sverige på säkert.. 15 år, minst! Nästan sjukt ju. Iallafall, alltså en kassa där man scannar sina grejer själv. Det står en kontrollant vid slutet som håller ögonen på alla och han sprang ikapp oss sen, när vi var färdigbetalade och på väg mot prästosten. Det visade sig att jag hade snattat en diskborste. Han fick helt enkelt tillbaks den, så slapp jag både fängelsestraff och att gå tillbaka och betala den.

Skönt ju. Nu ska jag sluta babbla om oss, luta mig tillbaka på soffan och njuta av mitt te, innan nattskiftet börjar. Det är verkligen så det känns.

Idag var Elsa på förskolan helt själv från 8.30 till 10.30. Jag gick hem och vek tvätt medan Ville vilade middag och sen var det dags att hämta henne igen. Hon var lite ledsen när jag skulle säga hejdå och ville inte riktigt släppa min jacka. Men så skulle de fira ett barns födelsedag och det vankades eventuellt onyttiga matprodukter, så hon bet ihop.

När jag kom och hämtade stod de uppradade i hallen, på väg ut. Och då blev hon väldigt glad att se oss, men ändå lite sur för hon hade tänkt gå ut och “jaga killarna” på lekplatsen, tydligen. Imorgon får hon stanna ännu längre, så då kanske hon hinner det då.

Medan jag sen ordnade med lunchen här hemma passade Ville på att klättra upp på matbordet i vardagsrummet. Där hittade han en sådan där take-away-kaffe-pinne, en tunn, smal sak av trä som Elsa och jag pysslade med imorse. Med den i handen ramlade han sen baklänges ner, välte en stol i fallet och skrek så att mitt blod frös till is i köket. Jag rusade in och svepte upp honom från golvet. Hans panna hade då redan en enorm bula, svullen, med blod nära ytan i ett härligt mattmönster. Och den där jäkla kaffe-pinnen hade gått igenom pyjamasen vid hans arm! Jag ryckte av bodyn, men som tur är hade den inte gått in i armen på honom! Herregud alltså. Galningen.

Nu sover han, Elsa lyssnar på ljudbok i sitt rum och jag bloggar. Tänker. Är kissnödig. Lyssnar på diskmaskinen i köket. Tittar på mer tvätt som behöver vikas. Vid 15 ska vi ut på promenad med Anna och hennes dotter, som jag nämnde igår. Till kvällsmat serveras blomkål med pestosås, Elsa kommer att jubla.

Veckans planer v. 36

September 3rd, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Måndag och veckan har kört igång med en skräll. Eller nåt. Elsa har överlevt en dag till på förskolan. Jag läste ut min bok i personalrummet, Elsa busade på lekplatsen. Jag såg henne genom fönstrena och fällde eventuellt en liten tår. Hon såg så glad och var en sån typisk liten treåring. Det är rätt att ha henne på förskola, det vet jag. Men det betyder inte att det är lätt eller att hon ska dumpas där till varje pris. Ska skriva ett inlägg om det en annan dag. Men det gick bra, hon lekte med en annan ny tjej, Polly, kan vi kalla henne. Och de verkar komma bra överens. Hon är lika lugn, stillsam och verbal som Elsa.

Sen gick vi hem och kramade Ville som hade sovit middag i vagnen med sina farföräldrar. Väldigt praktiskt att de kan passa honom lite nu, onekligen. Efter en lunch som bestod av mackor med leverpastej och tomatbitar, däckade båda barnen som stenar. Och jag passade på att lyssna på podd, tvätta, torka av hyllor i köket och skriva en handlelista inför helgens besök. Oh, nu kom jag på en bra grej. Jag ska leka bloggare!

Veckans planer:

Måndag: Förskola. Sen ska det komma några och kolla på vår lilla balkong som inte har ett räcke (livsfarligt!). Den ska lagas nu!

Tisdag: Förskola. Sen ska vi gå till Bad Homburgs stolthet, Kurpark, och plocka kastanjer och lajva höst tillsammans med Anna och Viola.

Onsdag: Förskola. Ville och jag kan förhoppningsvis sticka till musikgruppen. Sen ska vi ha lekdejt här hemma. Då kommer våra vänner från gympan, Jennie, Mona och Marlon. Måste dammsuga innan de kommer också. Och kanske baka något litet. Nä, förresten, vi har ju kolakakor i frysen! Perfekt!

Torsdag: Förskola. Ville och jag kanske hinner med Ikea en sväng. Behöver lite mer sängkläder till gäster. Sen kör vi till kyrkan på eftermiddag och leker med folk där.

Fredag: Förskola. Inga planer för eftermiddagen! Hallelujah! Handla? Men det är inte kul att göra på fredagseftermiddagar…På kvällen ska Eric och jag kolla på film och kramas på soffan, bestämmer jag nu. Kanske Captain Fantastic som Jannicke rekommenderade.

Lördag: Jag ska nog åka och handla på förmidddagen alltså. Så får Eric träna på att lägga Ville också, första napen vid 9 är alltid lättast. Vi lunchar tillsammans och förbereder mat och gästrum. För på eftermiddagen kommer Tom och Jaana med sina söner Kai och Jim. Tom är Villes gudfar och gammal kompis till Eric. Vi kommer jättebra överens alla 8, så det ska bli kul. Jag hoppas på vin och vuxenprat på kvällen när ungarna somnat.

Söndag: Storslagen frukost, för att jag gillar det, med våra gäster. Sen inga planer. Mer rens i svärföräldrarnas trädgård?

Nu följer fortsättningen av min redogörelse över hur en typisk dag ser ut hos oss.

14.30 Nu har alla ungarna vilat färdigt, garanterat, oftast tidigare än så. Elsa får titta på tv, ungefär varannan dag, ibland oftare, ibland mer sällan. Det blir nästan alltid något från Svt Play, som har lagom avancerade barnprogram där ett avsnitt inte varar mer än typ 10 minuter. Ville sitter och gosar hos mig på golvet så länge, och vi passar antingen på att läsa en bok som är för barnslig för Elsa, eller så leker vi i hemlighet med hennes koja bakom soffan. Som vi i vanliga fall inte har tillträde till.

15.00 vankas det snacks. I köket. Alltid en frukt med en kolhydrat till. Ibland smoothie. Ibland hemmagjorda glassar. Ibland ett Ballerina-kex, gurkstavar, ostbitar, morotsmuffins eller bara en Käsestange.

15.30 börjar sen eftermiddagsaktiviteten. Antingen så är det en tur till svenska kyrkan i Frankfurt. Eller så går vi till lekplatsen. Eller så träffar vi vänner hemma hos dem eller här hemma. Vi går alltid ut en sväng, särskilt om vi inte varit ute på förmiddagen. Regnar det så blir det en kort stund, även om jag är den som tröttnar fortast, ungarna störs inte märkbart av lite spöregn har jag märkt.

17.30 är min ambition att kvällsmaten ska serveras, men det brukar vi nästan aldrig kunna hålla så då blir det närmre 18 istället. Vi äter varm mat på kvällen och ofta förbereder jag lite på förmiddagen, om det går, så att det ska gå snabbare på kvällen. Ville får sen gröt direkt efteråt också, för att maximera våra chanser till en god natts sömn. Elsa är superkräsen, Ville äter det mesta. Elsa brukar få komplettera sin måltid med knäckemacka med smör när hon har smakat det som serveras.

18.15 börjar kvällsförberedelserna. Alla rusar runt som galningar. Elsa jagar Ville som kiknar av skratt, Elsa skriker nej när jag ber henne byta om till pyjamas, same procedure som på förmiddagen. Alla byter om, inklusive jag, och sen borstar vi tänder och hår, det sistnämnda älskar Ville. Sen läser vi först en bebisbok och sen en stortjejsbok. Ville får pyssla omkring lite i Elsas rum under stortjejsboken, den brukar han inte orka lyssna på. När vi är färdiga går jag in och lägger Ville i hans säng (som fortfarande står i vårt sovrum, en helt annan historia. Och väldigt olikt mot hur det var med Elsa. Men men.). Elsa får några böcker att läsa själv i sin säng. Sen gör jag en rond genom slagfältet lägenheten. Jag ställer in i diskmaskinen, plockar undan allt i vardagsrummet och sopar golvet i köket. Efter ett tag börjar Ville skrika. Det är konstigt, för på dagen somnar han själv nästan alla tupplurar, både på morgon och eftermiddag. Men på kvällen har det fortfarande aldrig hänt. Så då säger jag till Elsa att hon inte kan ropa på mig på en liten stund, men att jag ska kika till henne så snart Ville somnat. Sen håller jag Ville i handen och lägger en hand på hans rumpa. Jag sitter helt stilla och räknar till 100 inne i huvudet. Efter det har han i 90 % av fallen somnat. Annars räknar jag till 200, 300 och så vidare.
Om Elsa inte tagit en tupplur på dagen så sover hon nästan alltid när jag kommer ut från Villes rum. Om hon har sovit på dagen så väntar i värsta fall en timmes rop och hojt från hennes rum, liknande det under middagsluren. För tillfället duger dessutom bara jag och helst ska jag ligga och snacka en sväng med henne också, innan hon till slut slappnar av tillräckligt mycket för att kunna somna.

19.30-20.30 lite beroende på när Elsa har somnat, börjar min vuxenkväll. Här någonstans brukar Eric också komma hem från jobbet. Då äter han sin middag framför tvn, samtidigt som vi tittar på någon serie eller brittisk tv. Jag är så slut i huvudet efter att ha pratat konstant i mer än 12 timmar, att jag inte säger många ord. Jag måste ju blogga och uppdatera mig om vad som hänt på Instagram också! Och Facebook!

22.00 går vi och lägger oss. Eric läser tidningar och annat ovettigt och vettigt på sin telefon, men jag lämnar alltid min i vardagsrummet och somnar så fort huvudet landar på kudden. I värsta fall får jag bara sova typ 10 minuter innan Ville börjar gnälla och gny och skrika och slåss. Han somnar och vaknar tretusen gånger, tills jag resignerar och lägger honom i vår säng. Då sover han ganska fridfullt hela natten. Men då ligger jag så obekvämt att jag inte kan komma in i djupsömn på hela natten. Det fanns en tid då han inte hamnade i vår säng förrän runt 4 på morgonen. Igår var klockan 22.30 när gnällspiken började sparka mig i magen och klösa mig i ansiktet från sin älsklingsplats 2 cm från mig. Men ja, det är kanske egentligen en annan historia det också.

Slut på dagen.

 

Angelica, min samiska vän som jag träffade i Frankfurt och som nu bor i Irland med sin man och två barn (som är nästan exakt lika gamla som Elsa och Ville), skrev nyligen om en vanlig dag borta hos dem på sin blogg. Och önskade att jag skulle göra samma sak. Så här kommer alltså en mellan-utförlig redogörelse över hur vi lever vårt liv här borta i utlandet.

5.00-6.00 Ungarna vaknar. Och tvingar upp sina föräldrar. Alltså, på något magiskt sätt så turas våra barn om att vakna riktigt jäkla svintidigt. Och när klockan slår sex är båda garanterat vakna. Garanterat. Så då börjar dagen. Vi brukar turas om att gå upp, Eric och jag, lite inofficiellt sådär. Erics blodtryck ligger dock på minus på morgnarna, så oftast är det jag som tar mig in i vardagsrummet med, oftast, Ville. Sen kommer Elsa lite sömndrucket, en stund senare. Vi leker, tömmer diskmaskinen, viker tvätt, ritar, läser böcker och lagar låtsasmat tills klockan är sju.

7.00 Vi väcker Eric som hinner äta frukost med oss, om vi har tur, annars hoppar han in i duschen direkt. Det serveras alltid joghurt till frukost, i olika former. Mina barn älskar mackor, kanske särskilt Elsa, så jag vill inte servera det hela tiden. På lördagar och söndagar får Elsa såkallad “pappa-müsli”, det är söta flingor, typ honungspuffar eller chokladpuffar. Men i veckan är det alltså joghurt med havregryn och frukt som gäller. Ville älskar det och äter en skål som är större än Elsas och min tillsammans, typ. Jag dricker te som jag aldrig hinner dricka klart innan ungarna är färdiga, så de får leka och busa en stund medan jag läser nyheterna på min telefon och sippar te.

7.30 Cirka. Är det dags för oss att klä på oss och göra oss i ordning. Jag lägger fram Elsas kläder på hennes säng och börjar tjata på henne att klä på sig. Jag klär på Ville och duschar sedan med dörren öppen så att Ville kan kasta toalettrullar i badkaret där jag står och Elsa kan berätta om den senaste utflykten hon och Lisa gjorde till månen.

8.00 Eric kör till jobbet. Ville gråter en skvätt för att han inte får kasta skor nerför trappan i trapphuset när hans far ändå redan har öppnat dörren. Och sen ja, är det dags för oss att stövla till förskolan. Och då lämnar vi Ville på bottenvåningen på vägen dit. I framtiden, när inskolningen är avklarad, är det tänkt att Eric ska lämna Elsa innan han sticker. Då kan Ville och jag stanna hemma och skumpa runt i pyjamas ett tag till. (Tills paket-människan ringer på dörren och jag får panik för att jag inte har på mig en BH.) Men just nu drar vi alltså iväg till föris och försöker roa oss där så gott det går. Ni har inte läst det sista av mina förskole-tankar än, det ska ni ha klart för er.

9.00 Innan förskolan tillbringade vi ofta morgonen med mys här hemma, alla tre. Elsa är dålig under stress och press, så henne passade det också perfekt att inte behöva klä på sig och borsta håret direkt efter frukost. Jag varvar hushållsarbete med bus med ungarna. Jag måste dock säga, peppar peppar, att de är ganska bra på att leka själva. Ville kutar förbi i korridoren med olika saker i händerna varje gång. Just nu älskar han att riva ut alla böcker han når ur hyllorna både i vardagsrummet. Elsa pysslar gärna, klipper, sprider ut pappersbitar över hela golvet, tejpar och limmar och tillverkar allt från tågbiljetter och konfetti till chokladbollar och läppstift. Allt ser dock likadant ut: vitt kopieringspappersströssel. Som jag sen måste plocka upp. Ville sover också, mellan 9 och 10 om vi har tur. Då spelar Elsa och jag kort, läser kapitelböcker utan bilder som Ville hatar, målar naglarna eller pärlar pärlplattor.

10.00 Ville vaknar och vi äter snack. Ville får nästan alltid en banan för han håller på att svälta ihjäl nästan hela tiden. Elsa är inte så hungrig och kör på ett par körsbärstomater och ett par salta kex.

10.30 Vi lekar och hushåller vidare. Barnen tar gärna en sväng på balkongen också. De har byggt en koja bakom grillen som båda älskar. Eller så leker de “mamma, pappa, hund” som idag. Då försöker Elsa binda fast Ville i ett flätat garnkoppel som jag tillverkat till hennes gosedjurshund. Ville kämpar emot, Elsa vinner, de joggar genom hallen, fram och tillbaks, tills någon skadar sig. 96 % av gångerna är det Ville. Han är lite svagare och mindre snabb i svängarna.

11.30 Lunch! Oftast knäckebröd, eller vanligt bröd, med pålägg. Ville älskar salami. Elsa älskar Vitam. Ibland festar vi till det med rökt lax, varma mackor, pannkakor, omelett eller en hög räkor.

12.30 Dags att vila igen. Alla lägger sig ner, efter två sagor; en för treåringar och en för ettåringar. Ville ligger och snicksnackar med sig själv innan han somnar, runt 13. Elsa somnar antingen bums, eller aldrig. Om det är aldrig så tillbringar hon sin tupplurstid med att kalla på mig var femte minut, gå på toaletten, kräva nya böcker, spilla vatten på sig själv, sakna nåt obskyrt gosedjur som ingen sett till på evigheter.

(Fortsättning följer. Det här inlägget har tagit runt fyra timmar att skriva. Säger bara en sak: Villes tänder. Återkommer imorgon.)

Förskolans andra dag

August 28th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Familjeliv | Ungen - (0 Comments)

Ännu en dag på förskolan är till ända. Det gick bra idag också, med undantag för en liten stund då Elsa grät för att en annan vuxen än hennes egna lärare sa åt henne att ta på sig skorna. Hon var på något sätt inte beredd på att det fanns fler människor på plats. Men hon hämtade sig snabbt och sen spelade hon boll och lekte i ett cirkustält innan vi gick hem till Ville.

Ville ja, som har fått hänga med svärföräldrarna på förmiddagarna den här veckan. Jag saknar honom när vi är på förskolan, även om det är coolt och nyttigt att vara själv med Elsa också.

I eftermiddags mötte vi Anna och Mona på lekplatsen, Ville åt lite sand, Elsa körde grävskopa och vi fick snackat av oss lite mellan varven.

Det blev bacon, ärtor och potatismos till middag och sen somnade barnen som små stockar. Eller Elsa iallafall. Ville håller på att få två stora kindtänder och är så svullen och öm i munnen att han krånglar en hel del på kvällar och nätter. Typiskt när jag precis hade vant mig vid att få sova tre timmar i sträck ibland, efter att vi slutade amma.

Så. Nu väntar sängen på mig också.

Stora inlägget om skärmtid

August 25th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Filosoferande. - (2 Comments)

Okej, gör er redo, här kommer stora inlägget om skärmtid. Det rör sig alltså om mina egna åsikter och tankar om barn och tv-/app-tittande. Alla får göra som de vill, jag dömer ingen, men så här tänker jag.

Som människa och som mamma är jag en sådan där som gärna läser på. Beställer hem böcker, forskar, googlar, frågar experterna när jag träffar dem och tar reda på så mycket fakta som möjligt innan jag bestämmer något. När Elsa var liten var min inställning från början att det skulle bli 0,0 procent tv och skärm tills hon blev typ 5 år. Så blev det naturligtvis inte. Men det var faktiskt inte förrän vi flyttade hit, i maj förra året, när jag började bli ganska höggravid med Ville och var såå trött, som tv-tittandet kom in regelbundet i Elsas liv. Då var hon lite mer än 2 år. Innan dess hade hon visst fått se ett Babblarna-klipp (3 minuter) här och där, och tittat på filmer på telefonen där hon själv spelade huvudrollen älskade hon. Men inte mer. Sen blev det att hon fick titta ungefär 7 minuter, så långt är ett avsnitt av diverse olika tecknade barnserier från SVT Play, typ varannan dag. Och nu för tiden, när hon är 3,5 år, får hon titta på 2-3 avsnitt av samma serier, varannan dag. Alltså typ 15-20 minuters tv varannan dag. Det vi gillar från SVT Play är bland annat Djur med Julia, Greta Gris, Abel och Fant, Alfons, Mamma Mu, Daniel Tiger, Bing, Doktorerna och Voffa, Kvittra och Len.

Hon tittar aldrig på kvällen. Vi tycker att hon blir alldeles för uppkörd och kommer inte till ro sen. Dessutom vill hon gärna diskutera allt hon sett i evigheter, och det är minst sagt frustrerande att behöva göra det precis innan läggdags. Ibland får hon titta en stund på förmiddagen istället, när Ville sover, men då faller eftermiddagstittandet bort. Om det har blivit lite mer tv, till exempel flera dagar i rad istället för varannan, märker vi även att beroendet ökar och hur hon kan ligga i sängen efter sin middagsvila och kräva att få se på tv. Det känns inte okej.

Vi är dessutom otroligt noga med vad hon tittar på, mycket för att hon är så himla känslig och blir rädd för väldigt mycket. Bus, storvuxna figurer, för snabba figurer, eld, listan kan göras lång på sådant som hon upplever som läskigt, fast det kanske inte ens är tänkt att vara det. Av samma anledning sitter vi alltid med och tittar tillsammans med henne. Alternativt kan hon titta själv om det är avsnitt som vi redan sett och vet vad som händer. Det beror såklart dels på att vi vill veta vad hon tittar på så att det inte är skit, och dels för att vi ska kunna hänga med i diskussionerna som följer. Det är svårt att svara på frågan “varför hoppade Greta rätt ner?” om man inte har en aning om vad hon glott på.

Ville är ett annat kapitel. Han har fått skärmtid mycket tidigare än Elsa, för att hon tittar och han är med. Men som tur är så brukar han tröttna efter några minuter och passa på att gå och leka med sånt som Elsa inte gillar att han leker med. Man får ju inte vara dum! Han älskar dock djurprogram, så när moster Jannicke skickar filmer från sin gård hemma i Sverige sitter han och pekar och blir alldeles sprallig i kroppen.

Samtidigt som jag försöker begränsa och hålla tillbaks på tv-tittandet så förstår ju jag också att dagens samhälle styrs av datorer, appar, skärmar och teknik. Naturligtvis går det inte att undvika allt sådant i evigheter. Men mina barn är 3 och 1 år, det finns ingen anledning för dem att spendera timmar framför tvn varje dag. Jag är ju här. Jag vill prata med dem och leka med dem och läsa böcker för dem och sjunga med dem. Det behöver ju inte tvn sköta.

I Sverige är det främst barnläkaren och professorn Hugo Lagercrantz som varit uttalat negativ till att små barn får se för mycket på tv. Hans är artikel från 2013 är väldigt enkel att förstå och ta till sig, tycker jag. Forskning i Sverige och i USA visar att skärmtiden kan leda till koncentrationssvårigheter, försämrad läs- och skrivförmåga, försämrad språkförståelse och övervikt. Det största problemet är dock att om ungarna sitter framför tvn hela dagen så leker de mindre. Och leken är det som utvecklar fantasin och stimulerar kreativiteten. Dessutom har ett barn som tittar på tv inget utbyte med andra människor, jämfört med de som får leka mer istället. Lagercrantz avslutar dessutom den med att lista ett gäng riktlinjer. Bland annat håller han med amerikanska barnläkarförbundet om att barn under 2 år inte ska kolla på tv alls, barn över 3 år bör inte se mer än 1-2 timmar på dag. (För mig låter det mycket, men det är ju såklart inget måste.) Man bör också “välja program som är berättande” och sitta med som vuxen. Tvn ska inte alltid vara påslagen i bakgrunden och barnen ska inte äta framför den (inte vuxna heller, men det är en annan fråga).

Jag är dock inte helt svartvit i frågan. Jag förstår och har upplevt själv att det kan vara praktiskt att låta tvn vara barnvakt. Men i flera timmar? För mig är det också helt otänkbart att Elsa, 3 år, skulle se en hel Disney-film. De varar ju ofta i över 1,5 timmar och är JÄTTELÄSKIGA! Lejonpappor dör, fiskrom kommer bort, styvmödrar är mordlystna, valpar ska bli klädesplagg, freaking trafficking händer! Det finns enligt mig ingen mening med att låta henne se något som hon inte förstår till iallafall 90 %. Hugo Lagercrantz har mjuknat lite sen 2013, visar det sig en artikel i Sydvenskan från 2016. Han berättar om hur just Babblarna har fått hans barnbarn att lugna ner sig lite. Men han påpekar samtidigt att för språkutvecklingens skull är det superviktigt att man pratar med sitt barn och ser dem i ögonen, iallafall några timmar om dagen. Eh, ett par timmar om dagen? Jag pratar med Elsa (Elsa pratar med mig) från 5.30 på morgonen till 19.30 på kvällen. No worries där Hugo.

I samma artikel i Sydsvenskan försöker även en förälder och app-intresserad, Fredrika Bursell, påstå att “det är viktigt att barn får lite skärmtid när de är små för att de ska klara skärmtiden när de blir äldre”. Nej. Jag tror absolut att ungar klarar av en iPad eller en laptop utan problem, den dagen det krävs av dem, utan att de måste utsättas för skärmtid från spädbarnsåldern.

Så. Nu ska jag sluta raljera. Jag är inte guds bästa barn. Jag har kanske inte ens rätt. Men så här säger min magkänsla och det är den som får bestämma när jag uppfostrar mina barn. Och försöker göra dem till bra människor med empati och fantasi.

En vanlig måndag med syskonen M

August 20th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Familjeliv - (2 Comments)

Senkvällsbloggning från telefonen, mest bara för att berätta att det har varit en fin måndag. Jag har blivit sams med min man igen efter vårt längsta bråk (tjafs) någonsin (två dagar och två nätter av istystnad och stelhet). Men ungarna har också varit så himla fina mot varandra idag. Lekt. Busat. Skrattat så det ekat mellan väggarna. Emellanåt diskuterat kojan bakom soffans inträdesregler eller huruvida en tryffelolja är en bra leksak.

Ville älskar Elsa. Och Elsa är så stolt och glad över sin bror, särskilt när vi är bland främmande människor. Då är hon mån om att visa att han är hennes.

Samtidigt är de syskon. På två rätt olika utvecklingsstadier. Ville lyssnar inte alltid. Elsa knuffas om det behövs. Ville ger för våta pussar. Elsa tejpar gärna fast bandage (kopieringspapper) på Villes ben. Ville drar ut alla böcker från bokhyllan. Elsa lägger alla sina grejer på finbordet dit ingen ettåring når. Och jag medlar. Och busar och sjunger och avleder och skäller och tröstar och matar och servar och nickar och tittar och klappar och gosar.

Och när det varit fullt ös hela dagen med både hushållets plikter och lek med barnen, så är den tre minuter långa stunden på kvällen, i Elsas säng, när båda sitter i mitt knä och jag läser två sagor samtidigt (en om bondgårdsdjur och en om Vargen från Bamse), det enda som behövs för att jag ska få ny energi. Lyckohormonerna sprutar fram i mina vener när jag hinner bli medveten om hur fina människor jag får vara med varje dag. Hur friska och kloka och roliga de är. Tre minuters stilla gos är allt som behövs för att orka natten och nästa dag. Och nästa. Och nästa.

Allt som hon gör måste han också göra. Helst samtidigt.

Söndagen den 19 augusti 2018

August 19th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Jag började dagen med en sovmorgon, mycket eftersom jag satt och höll Ville i handen i nästan en timme mellan 2.30 och 3.30 i natt. Tack Eric. Tyvärr är jag trött på vår relativt nyinköpta madrass i sängen som gör att jag nästan vill gå upp självmant, bara för att skona ryggen. Får se om jag kan vända den på ett smartare sätt nästa gång jag byter lakan. Jaja, intressant för er att höra om. Vi åt frukost tillsammans hela gänget, innan vi lekte doktor, byggde koja bakom soffan och läste Bamse-tidningar. När Ville hade lagt sig för sin första tupplur, vid 9, gick Eric ut för att bära gamla vedklampar från baksidan av huset till framsidan. Jag gick ut en sväng sen med Ville för att se hur det gick och fick i uppdrag att binda snöre runt en bunt med gammalt ris. Rev mig då så mycket på armen att jag ser nästintill suicidal ut och är glad att jag inte har ett jobb med kollegor som måste se den armen imorgon.

Sen stack Eric till Frankfurt för att jobba. De har en deadline att möta och behövde jobba ikapp. Ungarna och jag åt mackor till lunch och sen gick vi och vilade oss en stund till. Elsa somnade efter att ha tjatat lite om hur hon inte var trött. Och Ville, som tidigare bara kunde somna om man skakade honom och sjöng Lille Katt i evigheter, somnade helt själv i sin spjälsäng. Så stolt över honom och mig själv som har nått till den här punkten utan att något barns psyke kom till skada, utan att han fått skrika sig till sömns.

Jag slappade på soffan, läste bloggar, lyssnade på podcast och funderade på det ideala köket, som jag alltid gör när jag vill dagdrömma lite och tänka på något kul. Efter det så blev det brått, Elsa gillar inte att bli väckt, men nöden hade ingen lag och vi hade en tid att passa. När alla var kissade och hade fått på sig skor körde vi mot Frankfurt. Där hälsade vi på Grace, mitt gamla nannybarn som då var en 5-månaders bebis som jollrade mot mig från sin filt på golvet och som nu är en uppnosig femteklassare, bara ett par centimeter kortare än mig och som nästan kan slå mig i Trivial Pursuit. Family Edition, men ändå! Det är alltid så mysigt att komma hem till de där kanadensar/italienarna. Elsa och Ville fick leka med barbiehus och sugproppsbollar och Grace och hennes lillasyster passade dem så fint medan jag uppdaterade föräldrarna, mina gamla chefer, om allt som hänt sen sist.

Vi fick dessutom med oss tre stora kassar kläder och skor som tjejerna inte kan ha mer, som passar perfekt för Elsas kindergarten-start om en vecka. Det är så fina saker dessutom, ovanliga, roliga, sköna plagg.

Elsa tjatade sen om McDonalds hela vägen hem, men när det visade sig att Eric var hemma och hade stekt bacon till kvällsmat så gick det också bra. Hon vrålade sen vidare under hela kvällsrutinen och fick ingen godnattsaga läst för att hon var så bråkig, tyvärr. Eric lyckades lägga Ville och nu läser Elsa för sig själv. Jag har städat köket, ska blogga lite, sen se Younger och försöka skänka bort ett akvarium som står och skräpar här utanför.

Vi säger så så länge, där har ni vår söndag. Imorgon kör veckan igång igen. Jag är redo, älskar att vara med mina barn.