Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Gäster med uppdrag

July 13th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Lillebror - (0 Comments)

Ja, nu har tiden sprungit iväg igen, utan att jag har orkat plocka fram datorn och blogga loss. Förra helgen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte på oss det sista stora som verkligen “behövdes” i vårt nya hem: 5 köksskåp som bildar en superlång “byrå” i hallen. Där ska vi snart trycka in allehanda krafs som inte får plats någonstans. 

Samma dag kom Erics bror med fru och ettåring på besök och flyttade in i gästrummet. De stannade tills igår så vi har hunnit med massa långa frukostar, pyssel här hemma och lek med barnen. Broren var sugen på projekt och action och eftersom Eric jobbade så lät vi honom hållas. Han skruvade ihop alla skåpen i hallen till exempel. Dessutom märkte han att diskmaskinen läckte så samma dag, några timmar senare, stack han och jag och köpte på oss en ny diskmaskin som han sen installerade. Den gamla bar han ner till sophögen framför huset. Perfekt! Vi har tänkt på ny diskmaskin ett tag, men inte fått tummarna ut rumpan, så det var skönt att kunna stryka från listan. 

Elsa har också fått en liten försmak på hur det kan vara med yngre barn i huset. Hon har lekt fint med lilla Edda, men också surat då hon velat ha nåt som kusinen hade först. Att få en lillebror blir en stor omställning, såklart, men jag hoppas att hon ska acceptera honom och tycka om honom ändå. Imorgon är det ju faktiskt dags. 

Idag ska vi alltså ägna åt tvätt och pack och plock och fix. Allt för att vara så praktiskt förberedda som möjligt.  

Jag hade länge en ganska billig symaskin som mina svärföräldrar hittade åt mig i en lågprisaffär. Jag tror inte att den kostade mer än en 600-700 kronor. Den var lite plastig och krånglade en del. Ofta ville jag slänga ut skiten genom fönstret och skrika alla svärord jag kan åt den. Men den kämpade på, så då gjorde jag det också. Att lägga upp gardiner, laga armhåls-hål i tröjor och sy kuddfodral klarade den oftast, om än med lite strul emellanåt för principens skull.

Men sen en dag så kraschade hela frammatar-grejen. Alltså, det kom ett vrål och sen ett vin och sen kom hela symaskin. Typ så. Den sydde fortfarande, men bara på samma ställe eftersom de små “taggarna” som drar fram tyget vägrade röra på sig. Jag kollade upp hur mycket det skulle kosta att laga: 800 kronor. Mhm. Alltså inte värt det. Så jag gjorde som jag ofta gjorde i stan, ställde ut den med sina tillbehör och en lapp som förklarade läget på gatan. Elsa och jag gick och och handlade och när vi kom tillbaks tjugo minuter senare var den borta. Eric säger att det är olagligt, jag tycker det är trevligt.

I samband med att vår nya lägenhet behöver gardiner och kuddfodral så kollade jag runt lite på nätet efter en eventuell ny symaskin. Och hittade en. Som var okej prissatt och hade vunnit lite tester och sådär. Eric hejade på från andra soffan och så slängde jag iväg en beställning. Och nu står den här och glänser i all sin prakt. Och jag har ärligt talat inte hunnit testa den på något riktigt projekt än, men kört ett par vändor på en bit tyg ändå. Den går som en blixt! Är tyst, smidig, automatisk på många fronter och digital med en liten display. Och den matar fram tyget själv!

Snart ska här sys!

Dagarna som går är livet, va?

June 20th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (0 Comments)

Vi svettas vidare här i Frankfurt. På kvällarna däcker jag i soffan med fötterna på en pall och en fläkt rakt i ansiktet. Det är alltså inte så lockande att hämta datorn och blogga loss. Och på dagarna är det fullt ös. Varje kväll går jag igenom tillsammans med Elsa vad som har hänt under dagen och varje kväll blir jag överraskad över hur lite vi hinner med. Men allting tar längre tid när man har hjälp av en tvååring och uppackandet och piffandet måste ta regelbundna pauser då samma tvååring kräver att vi bygger ett legohus eller läser en bok.

Men det går framåt här i vårt nya boende. Idag lämnade jag Elsa hemma och stack för att handla grejer till balkongen, främst. Lite över 9 var jag på Hornbach och haffade lite småträd och plantor, en fin lykta och två lampdosor. Klockan 10 stod jag beredd att rusa in på Ikea så fort de drog upp porten. Bytte en lampa som var sönder och fyllde sen effektivt en kundvagn med allt från förvaring och kuddfodral till fler plantor och ljus. Massa ljus. Alltså fixade jag att vara hemma igen till Elsas lunch, nu sover hon och sen ska vi packa upp grejor och göra fint.

Det blir bra det. Värmeböljan stoppar oss med andra ord inte, trots att det är närmre 34 grader där ute. Jag är gravid i vecka 35, har svullna fötter och ett sinande bankkonto (ska sluta handla ljus och plantor nu), men är ganska glad ändå.

Hörs!

Nya tider på ny adress

May 30th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Nu bor vi i Bad Homburg. Jag vill nästan skriva förorten, men eftersom ingen kan påstå att Lund är en förort till Malmö så kan jag knappast hävda att Bad Homburg är en förort till Frankfurt. 

Flytten gick bra tack vare fyra starka, men svettiga, män med turkiska rötter. De kånkade och släpade och bar tills allt vi äger och har plötsligt befann sig här istället. I nya läggan ovan på mina svärföräldrars hus. Vi har tre sovrum, två badrum, ett kök och ett vardagsrum som är hyfsat fulla med flyttlådor och halvt uppackat krafs. Det går framåt, men det går långsamt. Jag satsar på att vara klar innan vi blir tvåbarnsföräldrar i slutet av juli. Eric jobbar ju som vanligt och är dessutom borta mer nu eftersom han inte längre har tio minuters cykelväg till kontoret, utan 25 minuters bilresa. På en bra och trafik-smidig dag. Och Elsa behöver också tid och hundraprocentig uppmärksamhet, även om hon är väldigt tålmodig och duktig på att leka själv också. Jag är dessutom ganska bra på att låta henne “hjälpa till”, alltså acceptera att saker och ting kommer ta dubbelt så lång tid, men vi får iallafall göra det tillsammans och min fina tvååring växer flera decimeter när hon lyckas trä gardiner på en stång. 

Imorgon sticker vi till Sverige i en vecka. Det retar mig att vi inte kommit längre med att göra det här stället till vårt. Vårt hem. Men samtidigt ska det bli skönt med semester och jag vet ju hur Elsa mår hemma i Sövde-trakterna tillsammans med mormor och morfar. Och jag kan lägga fötterna i högläge lite oftare och passa på att tanka bästisbensin med för den delen. 

Det har dessutom varit outhärdligt varmt här de senaste dagarna, även hettan ska det bli skönt att komma ifrån. Eric kommer vi dock att sakna. Världens bästa Eric. The things han får stå ut med alltså. 

Så ja, flytt, Sverige, bebis, värmebölja, inredningsdesign och sådant sysslar vi med här borta. 

Flytten närmar sig med stormsteg. Elsa och jag packar som galningar. Det är skönt att samtidigt rensa och slänga sådant vi inte sett eller saknat på de snart fyra åren vi bott här. På onsdag kommer flyttfirman och sen bor vi inte längre i Frankfurt. 

Samtidigt växer ungen i magen och sparkar och har sig, mycket mer än vad jag kan minnas att Elsa gjorde. Det är 9 veckor kvar nu. Tyvärr har jag fått graviditetsdiabetes och måste mäta blodsocker och spruta insulin. Det är egentligen inte så superjobbigt, men jag är orolig för att det inte ska försvinna när lillasyster väl är ute. 

Har även hunnit med att kolla på Fallet Kevin på SVT Play i omgångar. Och alltså, nej. Fy fasiken. Inte okej. 

Ikväll tar hela familjen en packningspaus för att äta persisk mat och spela sällskapsspel hemma hos Izabella. Det är säkert välbehövligt och kommer garanterat bli trevligt, men det är ändå lite… stressigt att göra något annat. Aja, imorgon är det på det igen. Då ska vi åka till blivande lägenheten och rengöra heltäckningsmattor och flytta kartonger. På söndag hoppas jag att vi kan slippa skynda oss och pula runt här hemma i vår egen takt. Kanske till och med ta en långfrukost på stan om vi inte känner oss så nöjda med framstegen att vi åker till Limburg. Vi får väl se. 

Återkommer en annan dag! 

Föräldrar, flytt och fix

April 25th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Tyskland. - (0 Comments)

Ännu en helg är till ända. Mamma och pappa har varit här. Pappa och Eric byggde en stor port till carporten som finns hos mina svärföräldrar. Trots språkskillnader och kunskapsnivåskillnader så lyckades de få till en superfin sak som ska hålla vår barnvagn och våra cyklar torra och hyfsat säkra när vi väl flyttar dit. För nu är det inte långt kvar innan vi lämnar civilisationen, våra vänner, vår älskade fina lägenhet med 3,20 i takhöjd, mysiga Bornheim – Frankfurts finaste stadsdel, alla affärer och restauranger och caféer som ligger några steg bort bara. Usch, det är en epok som går i graven, så känns det verkligen. Visserligen startar en ny epok, som förhoppningsvis också kommer föra något gott med sig, men just nu känns det bara sorgligt. Eric har lovat att vi ska spendera lite pengar på att få ovanvåningen, vårt nya hem, så att det blir mysigt där. Och så att det känns och syns att vi bor där.

Livet går vidare. Snart ska vi på barnfri helg i Hamburg. Mamma kommer och hänger med Elsa från fredagmorgon till söndagkväll. Det blir nog roligt för dem båda. För vår del väntar bröllop, goda måltider där man kan både prata med varandra och ha sin mat i fred och beställa något som man faktiskt är sugen på och inte bara något som Elsa gillar…

Efter det så väntar en familjehelg i Bad Homburg tillsammans med Erics föräldrar och syskon. Och sen flyttar vi i princip in. Och sen ska det packas upp och piffas i några dagar innan Elsa och jag drar en sista sväng till Sverige innan magen blir för stor. (Den är redan nu rätt rejäl kan jag avslöja.) Sen är det sommar och det ska komma en ny familjemedlem. Så det händer en hel här, på de flesta fronter. Och ändå känns det ofta som att vi mest står och stampar och glor och väntar på bättre tider. Jag ser iallafall framemot att få göra fint i ett nytt hem, att pyssla och sy och måla lite för stämningens skull. Ser också framemot att slippa våra sju trappor upp till lägenhetsdörren.

Det blir nog bra det här.

 

Att renovera eller bygga nytt, det är för närvarande frågan som surrar i våra huvuden här hemma. Eller, kanske inte i Elsas. Där surrar nog snarare frågor om katter som man inte får klappa, knappar som eventuellt är godis och huruvida pappa ska vara hemma imorgon eller om han måste jobba IGEN.

Vi är fortfarande en lång väg från husdrömmen, men det går inte att inte fundera på hur det ska bli och stegen dit är många och långa så vi ämnar börja i tid. Det börjar med en flytt till svärisarnas extra-lägenhet i början av sommaren. Sen följer planering, undersökningar, research, googlande och telefonsamtal till olika experter. Vi har tur som har fina vänner som precis har en husresa bakom sig. Och vi har tur som har svärföräldrarna. Och vi har tur som har min pappa som har byggt och renoverat en massa i sina dagar. Förhoppningsvis ska vi tillsammans kunna ro den här båten i hamn. Hoppas hamnen är mysig, modern, fräsch och passar oss.

Helgen har varit ovanligt aktiv för att vara oss, vi gillar annars att såsa omkring här hemma så mycket det går. I fredags hälsade vi på Elsas farmor och farfar. I lördags var vi hos Lars och Linda och åt tacos och försökte prata medan barnen sjöng, lagade låtsas-kaffe och kräktes. I söndags firade vi Noahs första födelsedag med italiensk brunch-buffé och amazing gräddtårta.

Idag var det vardag. Lek på golvet, scones till lunch. Lekdejt på eftermiddagen då jag överföll vårt sällskap med hustjat. Måste nog fasiken hålla tillbaks lite på den fronten känner jag, för att inte skrämma bort alla som inte är lika intresserade av mina planer för ett stort skafferi. (Utan att vi ens vet om det kommer finnas ett skafferi.) Nu sover Elsa. Eric kollar på husdesignsprogram på tv och jag har jobbat färdigt för dagen. Hej!