Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Väderleksrapport med mera

July 22nd, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Tyskland. - (0 Comments)

Vädret har äntligen blivit lite finare och imorse firade jag det med en powerwalk till, i och från Grueneburgpark här i Frankfurt. Det finns ärligt talat ingen bättre start på dagen än en stor dos frisk luft, sol på näsan och härlig känsla i kroppen. Problemet är att om jag ska hinna med det innan jobbet måste jag gå upp klockan fem och det känns inte vettigt. Så måndag till fredag blir det eftermiddagspromenader istället, inte dumt det heller.

Kommande veckan ska det bli väldigt varmt och soligt om man får tro min iPhone. Vi snackar runt 28-30 grader och solsken ända tills på lördag. Härligt!

Jag ser alltså framemot simturer och promenader samtidigt som jag bävar inför jobbveckan. Ännu en gång ska barngrupper och personal bytas och omorganiseras och jag gillar det inte. Förra veckan var så bra med mig som huvudansvarig för 08-orna och ungarna både gillar och respekterar mig, jag har lärt känna föräldrarna och fått rutin på dagen. Nu väntar förändring. Suck.

Troligtvis blir det tre veckor till på skolan innan jag kör en vecka semester och sen kanske en vecka som personlig lektant åt Grace. Vi får se helt enkelt.

Livet är iallafall väldigt fint, oavsett väder och jobbförändringar. Hoppas att ni också mår bra!

 

 

 

 

Dagarna som går

July 19th, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Tyskland. - (3 Comments)

Hej!

Jag lever fortfarande. Jobbar och står i för inga pengar alls, lite  bitter över det, men som tur är så är ungarna söta så det känns fint att spendera dagarna tillsammans med dem ändå. Jag har ansvaret för en grupp 08-or (alltså barn födda -08, inte stockholmare) och det är ansträngande och skitjobbigt och väldigt härligt. Det är en grupp med många starka viljor, trots och personligheter samt en autistisk pojke, men vi kommer bra överens allihop med avbrott för gnäll och tårar ibland.

Mina kollegor är inte riktigt lika bra som de var förra året, men de är helt okej och så länge jag får vara själv med barnen så är jag nöjd, värre är det när chefen ska lägga sig i hela tiden..

Jag jobbar mellan sex och åtta timmar om dagen och resten av tiden spenderas vid Erics sida. Det är fortfarande lika fint att vara tillbaks, jag uppskattar det så. Vi tittar på kass tysk tv, äter LCHF-mat, går på promenader och nu idag var vi på stan och handlade kostym till Eric för dyra pengar.

Min klänning till Lars och Lindas bröllop är fortfarande inte finaliserad, men förhoppningsvis händer det snart…

Vädret suger mestadels och idag saknar jag Sjöbo marknad, Emelie och Malena samt lite ätbara tradtionella grejer som langos, nougat, munkar och bigarråer. Kanske nästa år?

Nu ska jag snart gå och sova, upp tidigt för att gå till doktorn innan jobbigt imorgon. Vi hörs, jag ska försöka titta in här oftare och säga hej.

Hej!

Sen sist så har följande hänt:

July 11th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (1 Comments)

Jag är inte död. Bara väldigt glad, upptagen och sjuk.

Drabbades av förkylningen från helvetet i princip dagen efter att jag landat i Tyskland och har således hostat och snörvlat mig igenom helgen med ont i kroppen, lite feber, öronvärk och rethosta.

Trots det så var helgen väldigt fin. I lördags grillade vi i Angelicas passehus i soliga och fina Bad Nauheim. Det blev ett kärt återseende och mycket god mat samt en massa skratt på svenska, engelska och tyska.

I söndags grillade vi igen, den här gången hemma hos en vän till Lars och Linda samt hans familj som också hade hus. Det är ju trist som sören med lägenhet när vädret är fint och man vill känna gröngräs mot tårna och äta svartbrända kotletter i snålblåsten. Jag har bestämt att vi ska vara ute en massa så fort vädret är fint nog. Jag mår bra av sol, sommar och parkhäng.

I måndags började jag jobba på samma skola som jag tillbringade förra sommaren på. Den drivs av amerikanska konsultatet och barn och personal består till största delen av amerikaner. Det är kaotiskt och hektiskt och klöddigt och inte så lite omständigt. Förra sommaren var det skithärligt och välorganiserat med god stämning, i år: not so much. Inte än iallafall, jag ska vara där i tre veckor till. Barngruppen som jag har hand om den här veckan är dock väldigt fin och ger mig energi när resten av personalen inte gör det.

Förkylningen börjar också bli lite bättre.. Tror jag.. Imorgon ska jag äta och dricka gott med Linda och några av andra tyska tjejer, ska bli trevligt. På fredag ska jag först jobba 8-17.30 och sen passa min Grace på kvällen. På lördag väntar födelsedagskalas i Mainz och träff med Erics föräldrar.

Livet är bra fint och jag njuter ska ni veta, njuter av varenda sekund i Erics sällskap. Det är härligt att vara tillbaks.

Nedpackning av Australien-livet

July 1st, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. | Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Effektiva Jessica här. Dagen har varit väldigt bra. Vet inte riktigt vart den tog vägen bara, men massor har iallafall hunnits med. För nu förbereder jag hemresa på riktigt. Imorgon ska rummet storstädas så att jag sen bara kan sova där en natt till och sen (förhoppningsvis) bli godkänd på städkontrollen innan flyget går på tisdag och få tillbaks en fin deposition, lagom till att jag vill handla lite nya kläder.

Mariko är inte hemma ikväll så det är lite tomt här hemma. Jag ska snart köra in två kycklingfiléer i ugnen till kvällens och morgondagens middagar, titta lite på tv och se om hjärnan kommer på något bortglömt som måste fixas.

Jag har tvättat idag och torktumlat (trots att det är emot mina principer. Jag skyller på det opålitliga vädret). Jag har även diskat, packat, slängt en massa skit, rensat och gjort iordning. Mina lådor och garderober är tomma och kvar finns högar med saker. En hög heter “Kanske ges bort, kanske kastas”, en annan heter “ha på mig imorgon”, en tredje heter “ha på mig på hemresan”, en sista heter “sånt som ska packas så småningom men som jag fortfarande behöver”.

Resväskan blev fullare än jag trodde och tack vare/på grund av alla böcker så är den också rejält tung. Har inte vägt den än, men jag hoppas på det bästa. De är ju så snåla Qantas, 23 kilo får man ha med sig och då ska ni veta att min superbraiga resväska väger 6 kilo redan..

Nä. Det blir nog bra det där. Vi hörs kanske lite senare igen, jag får se hur jag mår.

Hejdå!

Att vända blad i boken.

June 30th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (2 Comments)

 

 

Nu är det nära på riktigt. Man kan säga att idag är nästan över, vilket betyder att jag bara har två hela dagar kvar i Australien. Tre nätter till ska jag sova i min säng. Sen åker jag hem.

På onsdag klockan sex på morgonen landar jag i Frankfurt och får pussa på Eric igen. Det känns nästintill overkligt att dagen som jag längtat efter så länge väldigt snart är här. Jag är redo. Det är sorgligt på ett vis att Australienkapitlet är slut, jag har träffat många fina människor, sett och upplevt massor och lärt mig otroligt mycket. Jag ångrar ingenting och jag är stolt över att snart ha klarat det.

Men livet går vidare och jag är redo att vända blad. Det som är kvar av sommaren kommer alltså spenderas hos Eric och hans flatmates i Frankfurt. Jag tänker shoppa lite kläder och skor, gå på bio, äta glass, umgås med svenskarna och tyskarna, jobba på samma förskola som förra året, hänga vid Main och njuta av att ha honom nära igen.

När slutet av augusti närmar sig sticker jag hem till Sverige igen för att hjälpa mamma och pappa flytta och samtidigt säga tack och hej till mitt barndomshem i Sveriges finaste by. Sen ska jag själv flytta in i nya studentlägenheten på Värnhem, återförenas med Emma, Ulrika och Malin, börja plugga igen och få en ny vardag där.

Jag vill också kramas med Emelie och Malena såklart och deras sambos, låta mig uppdateras om det som hänt under min frånvaro, dricka vin och fnittra tills klockan visar sent.

Det känns som det kommer bli riktigt bra det här, sommar, höst, vinter, vår. Jag är redo för nästa del av mitt liv.

 

Laser i näsan

June 29th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Klockan 10.30 i förmiddags stegade en regnvåt svenska in i en liten hudvårdssalong cirka tjugo minuter härifrån, nöjd med att ha lyckats ta rätt buss, men samtidigt nervös för det som komma skulle. Damen, Meryl, som jobbade i lilla affären var världens trevligaste. Jag hade lovat Eric att vända på klacken bums om hon verkade oseriös eller smutsig eller sådär, men jag blev lugn direkt.

När jag stegade fram för att visa lilla pricken på näsan och liksom be lite om ursäkt för att det var en sån liten grej så blev jag hejdad av Meryl som upplyste mig om att hon hade sett fläcken redan när jag kom in genom dörren. Okej. Sen fick jag fylla i lite papper och Meryl undrade om jag ville sitta med bedövningskräm i tjugo minuter innan hon började, men jag sa nej tack och ville hellre vara effektiv och få det gjort.

På en liten brits i hennes behandlingsrum fick jag ligga och fläcken blev inspekterad och Meryl varnade för dåligt resultat första gången och jag kontrade med att det inte kan bli fler besök eftersom jag lämnar landet för gott på tisdag. Vi kom överens om att hålla tummarna för att denna enda session skulle vara nog.

Sen fick jag se laserpennan som skulle strypa det spruckna blodkärlet på min näsa, det såg ut lite som en minificklampa och Meryl varnade för en lätt smärta, satte på mig ett par mörktonade glasögon och körde igång.

Det var inte skönt. Det kändes som en eldupphettad nål väldigt fin nål kördes djupare och djupare och djupare ner i skinnet på mig. Jag bet ihop tänderna och knöt nävarna och låg still. Varje gång jag tänkte att nu jäklar går det inte mer, så flyttade hon strålen en macromillimeter och började om. Totalt varade det i fem minuter kanske och sen var Meryl nöjd och min näsa såg väldigt solskadad ut.

Medan Meryl berättade om sin son som hade problem med sin vattenräkning så fick jag hålla en ispack på näsan, vilket efter ett tag gjorde nästan mer ont än laserbehandlingen. Sen fick jag aloeverakräm på hela näsan och blev informerad om att ibland blir det som en liten brännblåsa precis där det största blodkärlet suttit, men den ska man låta bli.

Ja, sen var jag klar hos snälla australiska Meryl och vandrade mot bussen igen.

Nu ser näsan ganska rosaröd ut och är dessutom väldigt fräknig, så det är svårt att säga hur stor förändringen blev. Men jag tror nog att den ilsket röda pricken är borta och förhoppningsvis kommer den inte tillbaks heller. Ever.

Ni kan få en efter-bild om nån dag, när näsan inte ser ut som jordgubbsglass, okej?

Hej. Dagens babbel coming up. Klockan är 14.28. För en gångs skull sitter jag inte och bloggar och är osocial på mitt rum utan har släpat ut datorn med batteri i vardagsrummet. Det är himla dumt för här ute finns inget internet så det här blogginlägget får gå online senare. Mariko och jag försöker hålla modet uppe nu när vi precis har lagt två tragiska avsked bakom oss.

Lindsey åkte till flygplatsen runt 12.30 med en kompis och det var ett ganska sorgligt avsked. Hon har blivit lite som en storasyster under min tid här, alltid med råd och hjälp och var den som från första början la en imaginär arm runt min axlar och försökte se till att jag var glad. Fina sydafrikanska Lindsey som nyser högre än någon annan och som precis skrivit klart sitt doktorsarbete. Smart tjej!

Alicia åkte en halvtimme senare med en taxi och det var okej. Hon skrev sin sista tenta idag och var nöjd att ha allt bakom sig. Hon älskar ju Melbourne över allt annat och såg framemot två veckors vinterlov där tillsammans med sin pojkvän och bror.

Avsked som innebär att man inte vet när man ses nästa gång är ännu tristare än avsked där återföreningen är planerad. Jag är glad över att ha lärt känna det här fina människorna och jag hoppas våra vägar korsas igen någon gång i framtiden.

Så nu är det i princip bara Mariko och jag kvar. Sherlyn åker till Perth imorgon (ingen sörjer) och jag sticker på tisdag. Till dess har jag en del som ska hinnas med, men mest ska jag njuta av mina sista dagar i Australien. Det har varit en fantastisk tid här och jag vill krama ur de sista dropparna innan ett nytt kapitel börjar hemma i Tyskland.

Livet är bra fint. Och jag är tacksam och uppskattar det.

Kvällstankar för en gångs skull

June 27th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Hej!

Klockan är 23.13. Jag har varit hemma ett litet tag, hoppades att Eric skulle vilja skypa en stund, men han har inte svarat på sms och nu är det typ för sent om jag inte vill att mina sambos ska hata mig.

Jag har haft en mycket bra dag. Solsken, kallt och frisk vind, men fina vänner och god mat livade upp. Imorgon får jag berätta mer om kvällens utflykt som gick till ett djurhägn där vi vandrade omkring i mörkret.

Imorgon sticker Alicia hem till Melbourne och Lindsey åker på semester/jobbresa till Norge (Bergen av alla ställe) så det blir två stycken goodbyes imorgon också. De börjar droppa in så smått nu, de där avskeden och även fast jag vet att det är oundvikligt och tvunget så är det ändå trist att säga hejdå till människor man fått en relation till. (Men snart får jag säga hej till en annan människa jag har relation till!)

Troligtvis så spikades lite roliga planer i helgen också, med min favvoholländare Marleen.

Ja. Nu ska jag titta lite lite lite på amerikansk vitsopa-tv innan ögonlocken trillar ner. Hörs mer imorgon!

Hej!

 

 

Näsfläcken ska bort!

June 26th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Jag ska till tant doktorn på fredag! Huddoktorn! Hudterapeuten eller vad hon nu vill kalla sig. Som av en slump så tittade jag ut genom bussfönstret i rätt ögonblick idag och såg en liten klinik som låg precis vid en busshållplats (= enkelt att ta sig dit). Jag antecknade internetadressen och kollade upp stället nu när jag kom hem. De gör det som jag vill ha hjälp med, nämligen den här röda fläcken på min näsa som jag hatar. Alla tror att det är en finne och den går inte att sminka över utan att jag ser ut som en drag queen. Dessutom har jag haft den i sex månader nu, utan att den försvunnit.

Iallafall. Det är en såkallad broken capillary, sprucken kapillär (hemmagjord översättning) som de behandlar med en laserstråle. Jag ringde trevliga kvinnan som har studion och hon förklade att det gör ont, men är över inom fem minuter och att fläcken försvinner medan hon gör det. Hon bränner ihjäl blodkärlet typ, dålig (och ganska dramatisk) svenska, men ni fattar.

Jag förklarade mitt läge med hemresa på tisdag och bad om en tid på fredag och eftersom det är en ganska snabb procedur så kunde hon trycka in mig klockan elva på fredag. Spännande va!?

Ska tilläggas att jag har forskat kring den här fläcken och hur jag skulle kunna få bort den, i många månader. Jag har läst på om olika metoder, olika lasrar och finkammat olika hemsidor och kliniker. Nu blir det alltså av. Och ja, jag inser att jag kanske är lite fåfäng och att det är en onödig sak att lägga pengar på, men den stör mig verkligen och har gjort ett bra tag. Punkt.

Håll tummarna att potatisnäsan min är jämnbeige sen dådå!

 

Ser ni na’?

 

Solsken i Adelaide

June 26th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Den här svenskan har haft en väldigt fin och bra dag idag. Imorse regnade det inte, vilket är ovanligt nuförtiden. Huset var lugnt och tyst. Endast tomten vaken. Jag duschade i godan ro och tog sen bussen in till Adelaide för en sista liten promenad genom staden som varit mitt hem i snart sex månader.

Solen sken, det var precis lagom med folk ute och alla sakerna på min lista blev avkryssade. Jag handlade bland annat lite taffliga souvenirer, hudvård till Eric, ett förkläde till mamma och ganska många paket australiska kex så att ni kan få smaka deras favoritkaka.

Ännu en gång blev jag dock påmind om hur otroligt dyrt det är i det här landet, men å andra sidan, vilket alla australier snabbt brukar påpeka när man klagar på priset, så är deras minimilön runt 140 kronor i timmen! Det är alltså vad oerfarna 18-åringar tjänar. Alla andra tjänar mer och har alltså råd att betala 20 kronor för en paprika.

Nu är jag hemma igen. Har precis bokat tid för något läskigt och spännande som ska hända på fredag. Jag slår dessutom vad att ingen av er någonsin kan gissa vad, men jag ska berätta i ett senare blogginlägg. Nu väntar ett avsnitt Kaka på Kaka på Svt Play. Har ni inte sett det så kolla in, älskar Karin Hermansson och hennes sköna attityd. Senare ikväll blir det burgare med kryddsmör, lite grönt te och tjejsnack på det. Fint så.

Så. Det var det. Hej!

 

Bilderna föreställer Adelaide, det fina vädret utanför mitt hus, det fina vädret utanför mitt hus 2 samt baksidan av mitt hus.