Alltså, ni anar inte de senaste dagarnas dramatik. Kanske har några av er lagt märke till att det visades ett felmeddelande här istället för lilla bloggen? Mhm, det berodde på att min kära far, som sponsrat min domän (sidan på nätet där bloggen ligger) och betalt för den tillsammans med sitt företags hemsida, bestämde sig för att göra sig av med sin sida, hörde av sig till företaget som varit värd och avslutade sitt konto. Bara så där. Och då försvann alltså min sida också.

Efter att vi alla snackat massor med företaget så visade det sig idag eftermiddag att kontot är tillbaks, men min blogg och hela mitt bloggarkiv är för evigt borta. En Markus som jag chattade med letade och letade, men kom fram till att deras sparade backup försvunnit och att det inte fanns något att göra. Jag grät en liten skvätt (ja, det är sant, förstå att det är tre år av mitt liv, ett bröllop, massa resor och en bebis vars dokumentation försvunnit) och smsade mamma för att dela med mig av de hemska nyheterna. Sen vaknade Elsa, vi kramades och gick och handlade i ett julpyntat Frankfurt och jag kände att, ja, mina texter om livet är borta, men livet är här och nu och vi är iallafall friska och har varandra. Eller nåt.

Precis när Elsa sen lagts ner klarvaken och pipig i sin säng, skickade min moder ett sms och bad mig kolla på min bloggadress, och döm om min förvåning, där var den ju! Tillbaks! Som vanligt!

Jag ringde henne i eufori och hon berättade att hon snackat med en annan tekniker som direkt hittade hela bloggarkivet och bloggen och la ut hela kalaset på nätet. Så enkelt var det. Jag skakar fortfarande lite av lättnad och har skickat ett meddelande till företaget, tackat den ena killen och gnällt lite på den andre. Inte kul. Tänk om mamma inte bestämt sig för att dubbelkolla och vi bara accepterat läget och aldrig mer fått se min blogg?! Kan ni förstå? Tack mor och tack far för hjälp, spons och energi.

Men ja, nu är vi alltså tillbaks. Eric och jag har ätit hemlagad thaicurry (som var väldigt kryddstark, jag använde curry paste från en riktig asiatisk shop, inte tyska snällvarianten) och kollar nu på tv och bloggar. Lilltjejen sover i sin säng efter en dag med mycket frisk luft och lite krypträning. Imorgon ska vi först till min sköldkörtelläkare och sen till Ikea och sen vänta på Eric som jobbar alldeles för mycket just nu.

Så vi hörs alltså.