Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Osammanhängande babbel

September 26th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Mamma har åkt hem igen. Jag satte av henne på flygplatsen i eftermiddags. Vi har haft några fina dagar. Det är skönt med sällskap i vardagen ibland och ett extra par händer såklart. Ungarna älskar henne. Ville lärde sig till och med att säga mormor, “mommo”. Imorgon ska Elsa fira skördevesper på förskolan och de ska fira gudstjänst tillsammans med oss föräldrar, och sen göra grönsakssoppa och fruktsallad med ingredienser som varje barn fått ta med sig. Elsas uppdrag: Ha med fyra päron.

Vi har också varit och sjungit för sista gången idag, tillsammans med mamma. Nästa kurs börjar om två veckor så jag borde anmäla mig till den, men har inte fått tummarna ur än.

I helgen väntar hemmagjord pizza och kanske lite trädgårdsfix. Jag skulle vilja hyra en högtrycksspruta, eller vad det nu heter på svenska, och göra rent balkongen. Får se om vi får tummarna ur till det!

Annars då. Jag är så trött. Vi måste sömnträna Ville. Han sover så dåligt, vilket betyder att vi också gör det. Ska läsa på lite kanske i helgen också och se om jag hittar nån smidig metod. Lille skrikisen.

Mamma passade barnen i tisdags och jag var i Frankfurt och blev ompysslad på salong, samt snickelisnackade med Josefin. Det var mysigt. Även om jag hatar nagellacksfärgen i dagsljus.

Så. Nu räcker det väl med osammanhängande babbel? Sängen.

Ausnahmezustand

September 23rd, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Mamma är här och vi har pratat oss genom hela kvällen. Och nu vill jag sova. Ska be att få återkomma imorgon. Hej!

De som vill kan lära sig den tyska glosan i rubriken istället. Ha så kul!

Skoshopping och en gnutta sömnsnack

September 17th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Dagens skoshopping var tillfredsställande. Elsa fick ett par grå sneakers med glittriga stjärnor som är ganska höga och nog kan funka tills det blir kallt. Då har hon redan två par vinterstövlar som kan ta över, som hon ärvt av Grace och Ophelia. Ett par fina och ett par praktiska.

Ville mätte sina fötter idag, han är en 22a, vilket betyder att Elsas andra par skor i livet, ett par sneakers i brunt skinn, passar honom! Det är ju lite känsligt för barn att ärva skor, men de är inte särskilt använda alls, så det är nog lugnt. Det var för övrigt de som han testkörde i skogen i söndags!

  • Bra så. Annat som hänt idag: Elsa hade en bra dag på förskolan. Ville åt mer kyckling än mig till middag. Elsa somnade i bilen på väg till Frankfurt, men hann bara sova tio minuter så det påverkade inte läggningen precis. Ville ha en tand på väg upp och tandköttet där är just nu ljusblått/genomskinligt och så svullet. Det ser inte skönt ut. Inte heller så trösterikt att tänka på de övriga elva tänderna som ska ut inom en snar framtid. Nätterna är inte bra alls. Med undantag var 15e natt typ.
  • Så vi får väl gå och lägga oss nu. Så att jag orkar med en natt till med hans små händer i mina, min panna mot spjälorna och mina ögon som i grusig desperation försöker avgöra om han sover eller ligger och väntar på att få skrika på mig när jag lägger mig ner. (Varsågoda för lång mening. Även för att vara mig.)
  • Glass i Seligenstadt

    September 16th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

    Vi har utforskat Seligenstadt idag. Izabella och Markus har vänner som bor där och de talade varmt om denna lilla stad, med tyska mått mätt, söder om Frankfurt. Så vi bestämde oss för att köra dit, ta en promenad längs Main och spana in en tomt som var till salu.

    Det var så fint. Alltså, vädret kunde ju knappt varit bättre. 26 grader och strålande sol så Elsa och Eric fick feeling när vi fikade och beställde in glas. Mysig gammal stadskärna, fina hus, mycket grönt både i och utanför city. Och allt man behöver finns: skolor, förskolor, affärer, banker, apotek och så vidare.

    Till och med två Summlöcher* hade de!

    Saken är alltså biff, nu flyttar vi till Seligenstadt.

    * Hål i ett stort stenblock där man ska stoppa in huvudet, humma och hitta sin “ton” som får kroppen att vibrera. Tror tyvärr folk hade kissat i de där hålen. Lite minuspoäng för Seligenstadt-borna där.

    Kort meddelande

    September 12th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

    Jag är trött. Har ont i huvudet. Men har haft en bra dag med sångstund med Ville, ny resväska på posten och glad Elsa som varit på teater med förskolan. Och nu snackar Eric och jag en sväng med barnens faster Theda som är här på besök. Vi hörs imorgon!

    Lagom fest på Laternenfest

    September 2nd, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Tyskland. - (0 Comments)

    Idag tillbringade vi en stor del av dagen på den i Bad Homburg så traditionsenliga Laternenfest, lyktfesten. Inte jättesvårt att gissa kanske. Det var en fin dag för alla inblandade.

    Ville fick en heliumballong, åt en Bratwurst och tittade på blinkande karuseller.

    Elsa fiskade upp 8 plastankor och vann en kikare, åt en halv meter godissnöre och åkte två karuseller.

    Eric förundrades över hur mycket som förändrats sen han sist var på Laternenfest, åt en bit salamipizza och kände sig inte sugen på en karuselltur.

    Jag njöt av en promenad på stan med familjen, åt resterna av Villes Brautwurst och suckade över karusellpriserna.

    Sen röjde vi i trädgården i höstsolen, bjöd svärföräldrarna på bolognese och såg sista avsnittet av Younger. Nu ska jag sova. Imorgon väntar förskolan igen. Tänk på oss är ni snälla!

    Förskolans andra dag

    August 28th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Familjeliv | Ungen - (0 Comments)

    Ännu en dag på förskolan är till ända. Det gick bra idag också, med undantag för en liten stund då Elsa grät för att en annan vuxen än hennes egna lärare sa åt henne att ta på sig skorna. Hon var på något sätt inte beredd på att det fanns fler människor på plats. Men hon hämtade sig snabbt och sen spelade hon boll och lekte i ett cirkustält innan vi gick hem till Ville.

    Ville ja, som har fått hänga med svärföräldrarna på förmiddagarna den här veckan. Jag saknar honom när vi är på förskolan, även om det är coolt och nyttigt att vara själv med Elsa också.

    I eftermiddags mötte vi Anna och Mona på lekplatsen, Ville åt lite sand, Elsa körde grävskopa och vi fick snackat av oss lite mellan varven.

    Det blev bacon, ärtor och potatismos till middag och sen somnade barnen som små stockar. Eller Elsa iallafall. Ville håller på att få två stora kindtänder och är så svullen och öm i munnen att han krånglar en hel del på kvällar och nätter. Typiskt när jag precis hade vant mig vid att få sova tre timmar i sträck ibland, efter att vi slutade amma.

    Så. Nu väntar sängen på mig också.

    Inskolning av liten nyfiken människa

    August 27th, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Ungen - (0 Comments)

    Dagen har gått i ett. Men varit bra. Elsas första dag på förskolan. Fast nu i efterhand känns det kanske mer som hennes första dag när hon ska vara där själv. Nu var jag med, vi stannade i två timmar, och försökte hålla mig i bakgrunden så mycket som möjligt.

    Elsa blev tilldelad en symbol som nu är hennes kännetecken på föris; ett par blåa byxor. Hahaha. Hon är superstolt över de där brallorna. Hon hängde upp sina grejer och fick ta på sig sina nyinköpta inneskor.

    Det finns frukost uppdukat hela morgonen utanför de tre “klassrummen”, så där satte vi oss. Elsa åt en salamimacka och tittade storögt på tre killar som spelade fotboll med en pappersboll. Sen lekte hon i lekköket med sin ena lärare, klättrade upp på andra våningen i en borg som står i klassrummet och sen var det samling.

    Alla barnen satte sig på varsin stol i en cirkel och för Elsa var både det och uppropet som följde helt nytt. Men hon klarade sig bra och fattade snabbt galoppen. När läraren sa hennes namn vågade hon dock bara nicka. Alla barnen tittade nyfiket på Elsa och var imponerade av hennes namn, som alla tidigare bara hört i Disneyfilmen Frost. De lekte en lek och sjöng en sång, innan vi gick ner till gymparummet och hängde en sväng där. När Elsa behövde gå på toa sa hon till sin lärare och så gick de två tillsammans upp igen till toaletterna.

    Vi avslutade med en runda på lekplatsen, innan vi tog springcykeln och gick hem igen. Det kändes jättebra idag. Elsa var mindre blyg än jag trodde och pratade obehindrat med alla lärare. Inför barnen är hon mer återhållsam, men det kommer ju säkert. Vi övar vidare imorgon, då jag också ska vara med hela tiden. På onsdag sker sen första separationen. I’ll keep you posted.

    Söndagen den 26 augusti 2018

    August 26th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)
  • Min helg som ensamstående är över och jag är glad att jag inte är ensamstående. Av så många anledningar. Återkommer på den punkten tror jag. Idag har vi iallafall hunnit med att skypa med moster Jannicke hemma i Sverige, träffa nyfödd bebbe, cykla en sväng med cykelvagnen och sen hänga med kusin Filip och hans pappa hela eftermiddagen. Till slut beställde vi thaimat, hämtade upp svärföräldrarna också och åt söndagsmiddag tillsammans på det viset.
  • Eric är hemma igen, ordningen är återställd. Ville håller på att värka fram två kindtänder, främst på nätterna, och Elsa ska börja förskolan imorgon. Och jag ska gå och sova nu, förra natten blev det nämligen max 3 timmars sömn pga mardrömmar tänder envishet obekväma sängar. Jag överlever det med.
  • Dagmamma på visitkortet?

    August 21st, 2018 | Posted by Jess in Annat. | Jobb. - (0 Comments)

    Teaser:

  • Idag träffade jag en dagmamma för att prata om hennes vardag som dagmamma. Förra veckan träffade jag en kvinna som är ansvarig för dagmammor på kommunen. Jag funderar nämligen starkt på att själv bli dagmamma. Dagbarnvårdare. Ett yrke som eventuellt håller på att dö ut i Sverige, men som är populärt här. Tyskland – alltid lite efter.
  • Men för att få tillåtelse att passa någon annans barn och få betalt för det, så måste många saker till. Man ska ha gått en utbildning som är sex månader lång. Man ska ha tillgång till en trädgård. Man ska ha ett boende som är “lämpligt”.
  • Kursen kan jag tänka mig att gå, men trädgården får vi nog kanske jobba på. Det hade kunnat bli så fint bakom huset där vi bor nu. En liten plätt med gräs till mina och kanske andras barn. Det krävs dock mycket jobb och säkert också mycket stålar, innan man kan låta en unge tulta omkring där.
  • Så dagmammafunderingarna snurrar vidare i mitt huvud, marineras. Kanske berättar jag mer en annan dag.