Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det är svårt att inte skriva det här inlägget ur en hemmamammas perspektiv. Jag älskar mina barn och jag är vansinnigt tacksam för att vi har lyxen att kunna klara oss på bara en inkomst så att jag kan vara hemma med dem. Och jag spenderar väldigt gärna det mesta av min tid med dem. Men balansen i livet är perfekt när jag får gå på toa ensam och sitta där utan stress med dörren stängd. Sen kan vi äta frukost tillsammans, men jag vill gärna dricka mitt te färdigt med Sydsvenskan.se i handen medan barnen leker/sover. Sen kan vi leka och fixa och dona tills kvällen. Då äter vi middag tillsammans och så tar jag kvällen med tomt knä och händerna fria, tackar. För sen så sover jag ju med en bebis 1,8 cm från ansiktet och hans knytnävar i mitt hår. Och hans mun på mitt bröst massa gånger natten genom.

Nån gång i månaden går jag gärna ut och äter mat med Izabella, men det har vi fått svårare att få till sen Ville kom, såklart. Nån gång om året kan jag tänka mig att åka bort med bara Eric, men det återstår ju och se om mamma har tid att barnvakta även nästa år… Hehe.

Mycket god mat blir det, godis och korv och spenat och lussekatter om vartannat. Det räknas väl också som en balans? Fast perfekt är den ju uppenbarligen inte, för jag måste gå ner i vikt.

Det blir också ute och inne och böcker och film och mycket serier. Det är tufft och lätt och svårt och roligt i en sötsalt blandning med extra fluffigt, stentungt strössel på toppen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 17: Den perfekta julklappen

December 17th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Dags att vara ytlig, utan djupare tanke än så. För den perfekta julklappen måste ju vara något som jag vill ha, men inte unnar mig själv. I mitt fall skulle det i år vara till exempel:

  • En ny telefon. Min gamla har tydligen åkt i golvet lite för många gånger,för den gör som den själv vill mest hela tiden.
  • En klocka. Jag har ingen klassisk, lite dyrare klocka som jag kan ha alltid.
  • En tomt att bygga ett hus på.
  • En morgonrock från Marimekko. Är det ett tecken på ålderdom att jag älskar alla deras grejer?
  • En resväska (eller en stor och en liten) från Rimowas superlätta serie.
  • En vigselring. Så pinsamt, men det har vi (läs: jag) fortfarande inte tagit tag i.
  • Ett piano. Vi behöver mer musik i det här hemmet. Och jag kan inte spela på ukulelen än.
  • 200 PT-timmar. Kommentarer överflödiga.
  • Påslakanset från GANT. (För de är fina och förtjänar väl kanske inte att kräkas ner, men ett tag kan vi väl få ha dem.)

Tack på förhand till tomten!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Hur mycket tid har ni? Alltså jag är småavundsjuk på i princip alla mina vänner. Jag inbillar mig att det bara är smickrande, men vad vet jag. Kanske kommer jag inte ha en vän kvar efter det här inlägget.

Jag är avundsjuk på Emelie för att hon är har ett riktigt jobb och är chef till och med! (Jag är bara chef över min familj…)

Jag är avundsjuk på Malena för att hon fortfarande är aktiv scout. (Jag vill också vara kvar i det sammanhanget som format mig så i barndomen.)

Jag är avundsjuk på Izabella för att hon har en så säker stilkänsla. (Jag kör mer spretigt, fulsnyggt och bjärt…)

Jag är avundsjuk på Jannicke för att hon orkar kämpa på. (Jag orkar inte alltid kämpa på.)

Jag är avundsjuk på Linda för att hon har så bra koll på läget. (Här är det rätt oduschat och stressigt och stökigt.)

Jag är avundsjuk på Molly för att hon sjunger som en jäkla gudinna. (Hade så gärna velat ha en fin röst, men jag får hålla mig till barnvisor och lite radiognol.)

Jag är avundsjuk på Emma för att hon får skriva och journalista sig som jobb. (Jag vill också skriva lite mer professionellt än den här halvtaskiga bloggen.)

Jag är avundsjuk på Ulrika för att hon orkar, och är smart nog, att plugga vidare. (Jag vill också bli någonting.)

Yvonne har sitt bröllop framför sig, Angelica orkar blogga hela tiden, Madde är så hälsosam, Gabriella har en karriär, Jaana har ett hus, Ela är så pysslig, Freda är grym fotograf, mamma orkar allt, mormor kan alla sorters handarbete som finns, Amen ni förstår. Det tar aldrig slut.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Alla bilder där Eric, Elsa eller Ville är med ÄR kärlek för mig. Nästan dagligen slår det mig hur sjukt det är att jag är gift och har två barn. Och dagligen försöker jag göra deras liv så bra som möjligt. När man är förälder måste man orka. Orka kämpa på. Vi går till gympan, fast jag bara sovit fyra timmar och helst vill ligga på soffan. Elsa får byta blöja på sin docka 115 gånger varje dag, fast det innebär att jag måste ta av och på dockpyjamasen lika många gånger. Ville får sova i min famn varje kväll, fast jag har ont i ryggen och helst skulle vilja gå och pyssla något. När Eric lämnar en tom gratängform i ugnen efter att han ätit middag säger jag ingenting, trots att det inte är det smartaste en kan göra.

Det är kanske det som är kärlek? Allt man gör för att andra ska må bra? Att sätta dem man älskar före sig själv? Så otroligt glad och tacksam för att jag har det här gänget.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 14: Den perfekta julaftonen

December 14th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Tillsammans med nära och kära, långsamma förberedelser och ingen stress.

I Wish I Had a River, Välkommen hem och In einem kleinen Apfel

Kallrökt lax, vörtbröd och mammas fudge.

Dåligt utklädd tomte, sällskapsspel och extrapresent när gästerna gått hem.

Julefrid.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 13: Min hemliga dröm

December 13th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Herregud. Tror inte att jag har nåt superstort som jag går och drömmer om så där. Inte som inte alla min närmsta redan vet om iallafall. Jag skulle ju vilja bo i USA en stund till. Jag var aupair utanför New York 2005-2006, hos en helt underbar familj som jag fortfarande har kontakt med och älskar. Och har hälsat på massa gånger sen jag flyttade därifrån. Och jag trivdes så jäkla bra den delen av världen. Särskilt NYC är en helt fantastisk stad, så mycket liv och olika människor som tror på livet. En känsla som bara måste upplevas. Det är också den enda staden jag varit i som jag åker tillbaks till hela tiden. Lite för att hälsa på extrafamiljen också såklart. Jag är ju gift med en amerikan också, så visst hade det kanske gått att ordna med visum och liknande. Men vad ska vi göra där borta? Och hur schysst är det mot barnen? Och har vi råd överhuvudtaget att bo i ett land där det sociala skyddsnätet i princip inte finns? Tveksamt. Så vi avvaktar och jag drömmer och så får vi se.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Ja ni. Snart är det jul. Hälften av adventskalendern är avklarad. Både av den här och av Elsas Bamse-kalender och av hennes paketlalender. Om tio dagar ska vi åka till Sverige. Villes tänder syns fortfarande inte till. Dagarna går snabbt och är, precis som när Elsa var liten (mindre?) indelad i tydliga block. Ett schema över dagen som vi alla följer och trivs med. I lördags var vi på teater. Första gången för barnen. Tyvärr gillade Ville den bättre än Elsa. Det var Pippi Langstrumpf, med barnskådespelare som var superduktiga. Men det var för mycket prat och för lite sång och dans och action för att fånga en snart treårings uppmärksamhet. Ville däremot uppskattade musiken och ljuset från scenen. Vi körde hem i pausen, med nöjd Elsa trots allt. Vi har också hunnit med julmarknad i svenska kyrkan, besök hos Lars och Linda i Limburg, gympa och lekgrupp. Pepparkakshus, lussekatter, fudge och en massa pynt har vi pysslat, dey mesta i förberedelse för en brunch som ska äga rum här på söndag. Julbrunch. MYS. Dessutom tillkommer ju allt det vardagliga stöket som ska göras varje dag. Tvätten särskilt. Torktumlar-motståndaren i mig har börjat längta efter en modern uppfinning som torkar tvätten på mindre än två dagar och där man inte måste hänga upp den först. Får dock inte plats här, men i ett framtida hus så jäklar!Ja, snart jul alltså. Njuter av mina ungar, av min snälla man, av vår fina bil, av hembakat julgodis, kvällste, Amazon-serier och flera timmars sömn varje natt…

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 11: En Lucia jag minns…

December 11th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Oh, ni skulle bara veta. Här har ni en människa som gått lucia i hela sitt liv. Mest med kören såklart, under Ingelas ledning hemma på landet. Jag tänker direkt på stearin i håret, strumpklädda fossingar på stenkalla golv, buxbomskransar i olika storlekar och så tågen med olika känslor i kroppen. På ålderdomshemmet kändes det viktigt och pirrigt, man visste aldrig vad som skulle hända, vi var artister inbjudna för att bjuda de gamla på underhållning de känner igen från förr. Varmt och syrefattigt, så bra för samvetet. Stora kyrkan, fullsatt stort och pampigt. Många ungar, gullig solosång från lillucian. Men hur mycket fint jag än haft tillsammans med sångsystrar i vitt, så har jag haft mer betydelsefulla luciadagar än så.

13 december 2008 träffade jag Eric. 13 december 2014 gifte jag mig med Eric.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 10: När jag ”tappade” det senast…

December 10th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Amen typ i… torsdags bröt jag ihop och grät en skvätt inför mina barn. Ville är inne i en riktigt lång åskmolnsperiod, sover dåligt och är bara glad när han får hänga på en axel. Elsa är världens bästa, hjälper till, är duktig på att leka själv och har så mycket tålamod med Ville. Men hon är fortfarande bara snart tre år och hon har också sina vredesutbrott. Som alltid följs av ett framhulkat “mamma krama mig”. Lille tjejen. Så stor och så liten på samma gång.

Så ja, vi hade en dag med mycket axel-kånkande, många utbrott, många skrikattacker och många “mamma krama mig”. Och däremellan försöker jag julpyssla, tvätta, plocka undan, laga mat. Ta samtidigt bort sammanhängande, djup sömn (inget särskrivningsmisstag) så får ni en människa som ibland har nerverna på utsidan. Så jag tappade det. Grät. Suckade. Kastade lite kläder onödigt hårt i tvättkorgen och brände ett gäng broccoliröschen, vad heter det på svenska, broccoli… buskar?

Kramade Elsa. Bet ihop. Och fortsatte göra allt som måste göras i en familj. Med unge på axeln.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Min bild föreställer ett gäng generiska ungar som springer över en äng. Ungar som inte tänker på hälsa eller sina kroppar eller kalorier eller träning. För jag tycker att vi och samhället fokuserar alldeles för mycket på just kroppen. Barnen tar den för givet, den är där och så länge det går att springa med den och äta kakor med den. Eller iallafall borde det vara så. Fast nu ska ju till och med den minsta ungen bry sig om sin vikt. Jag orkar inte. Alla vet hur idealet ser ut och överallt visas det upp. De som inte passar in är fel. Man kan vara smal och onyttig, och tjock och hälsosam. Men hur insidan ser ut spelar ingen roll. Kan vi inte bara sluta fokusera på kroppen hela tiden? Kan den få vara oviktig? Åtminstone för alla andra? Så får man se till sin egen hälsa. Om man vill. Annars skiter man i det också. Vi lever bara en gång, ät lite hemmagjord fudge med karamelliserade nötter för tusan!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.