Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vi lämnade tillbaka mina snygga höstskor på Goertz för att de var för stora. Fick pengarna tillbaks trots att jag egentligen hade haft dem på mig en hel kväll på stan. Sen fick jag lite godis och en tonfiskmacka av Eric och vi tittade på två avsnitt av världens just nu roligaste tv-serie Outnumbered. Den får mig att längta ännu mer efter barn, men gör Eric rädd och uppkörd. Sen låg vi i hans säng i en timme och lyssnade på tystnaden och pratade om oviktigheter. Han klappade mig över håret som han brukar och jag klagade inte när hans skäggstubb rev mig på näsan. Efter ett tag blev han hungrig och gick och hämtade en tallrik pastarester från köket. Medans han åt dem tillsammans med ett glas ljummen cola kollade vi på en fin video med en liten amerikansk tjej som började gråta av glädje när hon fick reda på att hon skulle få åka till Disneyland. Sen tog vi min röda resväska, köpte biljetter till flygplatsen och åkte spårvagn tillsammans med världens gladaste lilla pensionär till centralstationen. Tåget var fullt men jag stod nära Eric och berättade om mina skumma klasskamrater och han lyssnade och rynkade ögonbrynen på de rätta ställena. Vi checkade in mitt bagage och gick hand i hand mot gaten, jag hade gott om tid och han med. När han tvättade händerna på en flygplatstoalett, fingrade jag på en dyr väska där min dator hade fått plats och tänkte på att jag saknade honom redan.
Vi skiljdes åt vid säkerhetskontrollen som vanligt, massa pussar och kramar och sen visade jag mitt boardingpass för en man i röd väst som nickade medlidsamt och släppte förbi mig. Eric på andra sidan och jag i en kö med bunke japanska turister framför mig. Fina fina Eric som står ut med mig och mina distansförhållandebeslut.
Flyget var försenat men sen gick det snabbt. Bagaget var försenat men sen gick det bra ändå. Tåget kom efter ett tag, äckliga backslickpojkar med öl i handen och en tjej med åtta bowlingklot i väskor med hjul delade ståplats med mig på öresundståget. Sen var det slut med kollektivtrafik, mamma hade propsat på taxikrav på väg mot osäkra Rosengård och jag ifrågasatte inte. Resväskan och jag och en dyr påse Ahlgrens från Pressbyrån, tio minuter i baksätet på en Audi och sen steg jag in genom dörren här hemma. Nu har jag tänkt på hur tomt och litet och ensamt det är här jämfört med hos Eric i kollektivet. Jag har bestämt träff med bästa klasskamraterna imorgon, jag har smsat med Emelie och Malena och kommit fram till att livet, i Tyskland eller i Sverige, faktiskt är rätt fint.
Nu skålar vi på det med de sista tre bilarna. Zum Wohl!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha loppor och löss som grannar.

September 28th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (1 Comments)

Sitter och väntar på att tvätten ska bli klar. Man kan inte bara lämna sina fulla tvättmaskiner sådär på egen hand när man bor i Malmö Studenthus. Nä, man måste sitta i uppehållet ört utanför och vänta. Det är tomt, tyst och tråkigt här. Fast också väldigt skönt. Dessutom knappt några möbler kvar. Det var så att en uteliggare och hans loppor flyttade in och bodde här så sofforna blev hem åt ohyran efter att samhällets utstötte flyttade. Sen satt folk och hängde i de stoppade tygmöblerna och tog insekterna med sig upp till sina lägenheter, vilket medförde att anticimex i princip har en egen kaffemugg på boservice-kontoret. Nu är sofforna borta, kanske uppeldade eller bara hämtade av någon som behövde dem bättre och inte har råd att ta en avstickare till Ikea.

När jag kommer tillbaks till Malmö efter (eventuell) utlandstermin, vill jag nog bo vid Värnhem istället.

Ser ni den saknade soffan?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att få samma fråga väldigt ofta..

September 16th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jag har varit ganska flitig idag och känner mig förvånad själv. Jag befinner mig hemma hos mamma och pappa, på landsbygden, av praktiska själ. I morse till exempel behövde jag låna mammas bil för att kunna köra till Sjöbo, gå och få håret tolv centimeter kortare och färga bort den fula utväxten. Hann också med ett stop på vårdcentralen. Snäll sjuksköterska tappade blod från mitt armveck samtidigt som hon ifrågasatte mitt val av utbildning: “Men vad BLIR man då?!” Utan att överdriva kan jag säga att jag börjar tröttna på den frågan litegrann nu. Kanske för att jag inte har något bra svar. Vilket egentligen inte stör mig, men att folk ska fråga och bli upprörda, det stör mig. Jag har sen ägnat resten av eftermiddag åt att läsa tyska noveller och ta anteckningar från dem samtidigt. Ganska morsamt och ganska överkomligt svårt. Bara nån enstaka grammatisk företeelse som dök upp som jag inte kan förklara och tänker fråga Eric om ikväll. Tyvärr är det väldigt ofta så att han inte kan förklara sitt eget modersmåls grammatik och jag måste googla eller smsa Linda istället. 
Jag gjorde en snygg sallad till ikväll också. Vi får gäster ikväll. Mamma och pappas födelsedagar ska firas och det är praktiskt att vara hemma då, man kan slå flera flugor i en smäll; träffa alla oroliga släktingar på samma gång (oroliga för att man inte vet vad man ska BLI) och samtidigt äta god, hemlagad festmat. Det blir nog bra ska ni se.  

En fredag.

September 9th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Sitter här hemma och tänker på att det idag är exakt tre veckor tills jag flyger till Frankfurt och Eric igen. Längtar. Behöver jag ens nämna det?
Dagen har hittills ägnats åt tvätt, plugg, vädring av lägenhet också har jag dammsugit allt som inte har dammsugits sen jag flyttade in här för mer än ett år sen. Eww.
Ska snart gå och handla, jag har skrivit en väldigt extensiv och dyr handlelista men jag tänker ignorera studentbudgeten idag och faktiskt unna mig mat som är god och bra för mig. Vi pratar frysta bär, räkor, romanasallad, riktig fetaost och kanske också en bit mörk choklad med salt i..
Jag gillar att handla, men varorna ska hem också. Den här gången blir det dessutom ganska många tunga saker. Vi pratar diskmedel, tvättmedel, äpplen, Loka, wc-duck och fiskfilé. Saknar Eric som bärhjälp. Nåt av det mysigaste jag vet är när han kommer hem från jobbet, har inte varit ute på hela dagen och vi tar em promenad till billighetsaffären Netto som ligger närmast och handlar middagsmat, håller varandra i handen och redovisar dagens happenings.
Imorgon kommer världens bästa vänner på besök! Vi ska äta, prata, fnittra och prata lite mer typ hela natten! (Jag har tvingat dem att sova över!) Inser att förhoppningarna är skyhöga, så antagligen har vi avhandlat alla samtalsämnen redan klockan nio och de kör hem tio över. OM det blir så så är jag ändå glad att jag får se dem! 🙂

Verkar inte som elementmätarkillarna ämnar dyka upp så jag låser väl här och beger mig mot CityGross. Väntat länge nog på dem, “nångång mellan 8.00 och 18.00” känns inte sådär jättespecifikt.

Hejdå!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Intervju med dansk-Jan.

May 17th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)


Let’s få det ur världen: Jag saknar Eric som FAN.

Så, moving on. Igår var en spännande och händelserik dag i Jessicas liv. Jag var bjuden på en trevlig, rutinmässig intervju på amerikanska ambassaden i Köpenhamn, trodde jag iallafall. Allt har att göra med att jag ska (om intervjun gick bra..) jobba på en skola i Frankfurt i sommar som drivs av och ligger på amerikanska ambassaden i Frankan. Så istället för att jag var tvungen att transportera mig själv till den svenska versionen av deras ambassad i Stockholm, fick jag dispens och uppsökte dem igår. Amerikanerna är säkerhetsfreaks, av förklarliga skäl, så en bakgrundscheck har redan gjort och jag har fyllt i minst trettio papper, innan det alltså igår var dags för en face-to-faceintervju. Jag gjorde en sån i Stockholm en gång för lääängesen när jag sökte visum för aupairåret, det var en snabb fråga eller två genom en glasruta i ett väntrum och inte särskilt läskigt. Den igår var… annorlunda.
Jag anlände med tåget från Malmö i Österport i god tid och hittade ambassaden utan problem. Tack gigantiska star-spangled banner. När jag närmade mig gåendes på trottoaren cirka tjugo meter bort skriker en dansk Securitasman på mig och undrar vad jag har där att göra. Han kollar av mitt namn på listan och be mig slå av min mobiltelefon medans han tittar på, hålla den i handen och stå i en kö utanför byggnaden. Efter några minuter kommer en annan Securitasman ut (rödhårig och rätt söt), tar min väska utan ett ord och försvinner in i huset för att sen kalla in mig. Då fick jag dricka av vattnet de hittade i min väska, ta av mig alla metallföremål och checka in min iPhone i utbyte mot ett kvitto. Sen var första kontrollen över, inga röntgenmaskiner pep och ingen dansk krävde att jag slängde min knäckebrödslunch som låg i väskan. I nästa hus, ett steg längre in i den mystiska diplomatvärlden, satt en liten amerikansk pojke med ståtlig polishatt bakom en glasruta. Han gav mig en visitor’s badge i utbyte mot mitt pass (!!) och sen satte jag mig ner för att vänta på min intervjuare; Jan. Han kom efter bara några minuter, fast jag egentligen var tidig, så det ska han kanske ha en liten eloge för, men det vägde inte upp det faktum att han var en uppstoppad, tråkig, wannabe-viktig dansk med horribel dengelska.
Jag fick följa med upp till hans kontor och intervjun inleddes med orden: “Du behöver inte vara rädd, var bara ärlig, allt du säger stannar mellan oss.” Och allt jag kunde tänka på var Johan Ulvessons pedofilkaraktär i Yrrol. Han frågade sen om allt från min pojkväns namn, min pappas jobb, min utbildning, mina drogvanor, till min boendesituation och mina fritidsintressen. Vid två tillfällen kände jag att det gick lite knackigt. En gång var när det visade sig att jag hade glömt nämna att jag varit i Kina. Det fanns liksom inte plats att skriva det i frågeformuläret, så jag trodde inte det vara så stor grej. Men när han kom på det, för att jag berättade det, fick jag tillbringa de följande 10 minuterna med att beskriva vad jag gjorde där, med vem, varför, när, hur, exakt var och 89 andra frågor. Sen ville han säkerställa att jag inte glömt nämna något annat land som jag besökt och som USA har “problem” med. “Were you ever in Pakistan? Were you ever in Libya? Were you ever in Iraq? Where you ever in Afghanistan? Were you ever in North Korea?” Jag bara satt och skakade på huvudet. “Nej, nej, nej, nej och nej. Nordkorea? Really? Nej.”
Andra tillfället kom när han vägrade tro på att jag aldrig har använt droger. Han tjatade och tjatade om att det inte var någon fara att berätta och jag insisterade och vägrade ljuga för att han skulle bli nöjd. Alkohol däremot hade jag inga problem att erkänna att jag använder. Jan ville veta hur mycket jag dricker och använde rekommendationer från danska folkhälsoinstitutet som exempel, tydligen så rekommenderar de inte att man dricker mer än 14 glas vin i veckan. FJORTON! Jag talade om för dansk-Jan att jag varken har tid eller pengar att dricka så mycket (nämnde inte att jag gör det i Tyskland istället) och han fick så han teg! Sen avslutade vi intervjun, ambassadmannen erkände att det hade gått okej och att han ämnade rapportera tillbaks till Frankfurtkontoret att jag var en godkänd liten människa. Han följde mig ner och glodde sig blind på passet som jag fick tillbaks av Polishatten, kontrollerade antagligen mitt Kinavisum.. Jag lämnade sen byggnaden, checkade ut min mobiltelefon och sa tack detsamma till den trevliga rödhårige vakten som önskade mig en dejlig dag och skuttade tillbaks till Öresundståget och Sverige.
Nu väntar jag bara på positivt besked från sommarjobbet (har Jan hållit sitt löfte?) och sen kan jag slappna av och glädjas åt garanterad fast inkomst i sommar.
The End.  

Borrrrrrrr.

May 4th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Sverige. - (5 Comments)

Jag har i och för sig aldrig haft hål i tänderna som behövt lagas hos tandläkare, men jag är hyfsat säker på att den där borren som folk på film alltid är så rädda för inte kan vara värre än det konstanta borrande som pågår i lägenheten bredvid mig. Ett gäng danskar håller på att göra om en del av studenthuset till pizzeria/café som enligt uppsatta a4-lappar ska öppna i augusti. Fin idé, visst, men det eviga slagborrandet när de river innerväggar och hugger i sönder stentrappor gör mig galen och framkallar migrän på samma gång. Jag kan inte plugga alls! Hela förmiddagen gick åt till att hitta luckor i borrandet så att jag kunde samla källor till grammatikuppsatsen, men så fort jag hann slå ifrån tvn och få fram Google Scholar körde de igång igen. Dessutom röker de där inne, långa, fula cigaretter som framkallar en äcklig, dansk rök som letar sig in i trapphuset och vidare in i min fristad här i studenthuset. Studenthus. Ringer det nån klocka? Jag bor här för att kunna plugga, så snälla, irriterande, gultandade danskar: SLUTA BORRA FÖR HELVETE!!

Påskärringatime!

April 21st, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är skärtorsdag och jag kan inte låta bli att tänka på det gamla goda tiderna, på Starrarp och påskkärringar. Hemma hos oss på landet gick det till så att jag, Jannicke, Malena och Anja gav oss iväg längs landsvägen med läppstiftsröda kinder, kajalfräknar och tjocka röda läppar. Vi hade hucklen på huvudet, förkläden, gamla blommiga blusar och färgglatt skulle det vara, så färgglatt som möjligt. Ibland tog vi med oss hemmatillverkade påskkort (målade på tre minuter och överhuvudtaget inte särkilt vackra) eller små buntar björkris med en fjäder eller två. Viktigast av allt var att man hade korg med sig, korg eller gammeldags kittel, men oftast korg, lättare att tömma. Sen knackade vi dörr, önskade grannar och bekanta och okända glad påsk, log sött och hoppades på en liten belöning. Det brukade vara godis, typ små påskägg i choklad, mjöliga dragéägg eller vanliga polkagrisar. Men hade folk inget godis hemma kunde vi få en guldtia, kanske rent av en tjuga om vi var mer än två. Det var så spännande och så fint att vandra där längs träd med gröna knoppar och snödroppar som trängdes undan av krokus och vilda påskliljor, vi pratade, skrattade, tuggade lite karameller och njöt av påsklov och frisk lantluft.
Många saker kan jag klaga på, men min barndom är fan inte en av dem.

Børn.

April 18th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Passar på att blogga en snabbis så här på jobb. Lille V har somnat i fosterställning i undre delen av en våningssäng och jag hämtar andan i en soffa full av yoghurtfläckar och legobitar. Han är söt, min lille passeunge, men även extremt vild och ansträngande att ta hand om. Jag vill inte lämna ut honom och hans problem i offentligheten, men jag kan säga att det finns en del omständigheter som gör att han blir svår på nåt vis. Fast go och söt också såklart. Dessutom, har jag upptäckt idag, mycket lugnare och tystare när inte storebror är hemma. Vi ska hämta honom på förskolan sen så då blir det väl livat igen. Barn är något av det bästa jag vet och med det i åtanke är det svårt både för andra och för mig att förstå varför jag inte vill bli lärare. Blir till och med avundsjuk när Malena pratar om sitt jobb på förskola i Sjöbo, alla de söta barnen och deras kommentarer, ha hand om utvecklingssamtal och planering, fast lön och trevliga arbetskolleger. Det vill jag också ha! Fast ändå inte! Eller jo, lön och kolleger tar jag gärna såklart.. Ser framemot sommaren då jag ska göra just det som lockar när Malena pratar om det, jobba på förskola. Har jag berättat det här i bloggen innan? Sommarjobb på amerikanska ambassadens sommarförskoleverksamhet i Frankfurt. Blir en utmaning och ett projekt att bita i som förhoppningsvis också kan inbringa lite cash då studiebidraget ju inte kommer på sommaren.
Jag lär mig väldigt mycket på mina barnvaktsuppdrag, det är nyttigt och intressant att se hur saker och ting funderar i olika familjer, hur uppfostringsmetoderna ser ut och vilka lösningar folk väljer åt sina problem. Mycket av tankarna som kommer är sånt jag registrerar att jag inte vill använda mig av. Min nannymetod funkade i tre olika familjer, mycket för att jag var med barnen 45-80 timmar i veckan. Att barnvakta några timmar en dag i veckan är en helt annan sak och istället för att ta itu med egenskaper och vanor hos barnen som jag inte uppskattar så är det lärare att hålla uppfostringen på en låg nivå och istället se till att jag inte rubbar mina principer men samtidigt inte har energin och tålamodet att börja om varje gång jag kommer.
Blev det en tråkig bloggpost nu? Ber om ursäkt i så fall, men bloggen speglar ju insidan av mitt huvud och den kan jag inte alltid påverka.

Nu ska jag göra en kopp te och försöka bota min heshet och förkylning. Hejdå!


Bild från helgens scoutäventyr.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Östra hamnen.

Hänt i veckan.

April 12th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Bloggbloggblogg | Filosoferande. - (1 Comments)

Hej mina vänner!

Jag är tillbaks i affärer som man säger på engelska! Har jag dragit det skämtet innan så ber jag om ursäkt. Det är hektiskt i mitt liv i Sveriges framsida och därför har bloggen bortprioriterats. Helgen som gick spenderade jag på övernattning och scoutbus med en bunke småscouter hemma (?) i Vollsjö. Fan asså, det var andra tider när jag var liten, nu är ungarna ohyffsade, ointresserade och odrägliga. Inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara sorgligt att se.
Helgen före det var Eric på besök! Åh vad mysigt vi hade det! Och fast det bara var tre dagar så hann vi ändå med en del tyckte jag. Bland annat hängde vi i Köpenhamn en dag tillsammans med vänner som var på besök där från Tyskland. Väldigt solig dag med mjukglass, sightseeing också fick jag ju vandra omkring med min hand i Erics och bara det är så himla fint tycker jag. Mina vänner, de två av dem som hade tid, kom och åt hamburgare med oss på söndagkvällen. Det är viktigt för mig, har jag insett, att mina vänner lär känna E och att han lär känna dem, jag vill att de ska gilla honom så som jag gillar deras pojkvänner. Det går bra, såvitt jag vet så hatar ingen varandra iallafall.
Passade även på att boka tre flygresor inför våren och sommaren; en till London om lite drygt två veckor (ska hälsa på Erics bror och sola oss och fira bröllop med Kate och William), och två till Frankfurt (eftersom jag måste hem mitt i sommaren och volontära på scoutläger). Det känns bra att ha det under kontroll och planerat, så vet man att det blir av.

I skolan är allt under kontroll tror jag. Imorse skrev jag en tenta som jag missade tidigare i våras när vi var i New York. Fick även reda på resultatet i sluttentan i samma kurs, läraren predikade i tio minuter först om hur besviken han var på oss, fick ont i magen och började tugga på underläppen, men det blev ett B iallafall som jag är väldigt nöjd med. Flummiga, djupa uppsatser är inte min grej. Jag har fina vänner att umgås med och de nya kurserna i grammatik och fonetik är riktigt intressanta, om än hyffsat komplicerade..

Till helgen blir det fest och kretstävling och sen är det snart påsk och sen är det snart Londontime och sen är det snart maj och sen är det snart tentadags igen och sen är det snart dags för sommarlov och Eric och Frankfurt! Tiden går, det vet jag att jag har sagt många gånger förr, men jag tänker på det väldigt ofta. Snart har jag lagt ett helt år av högskolestudier bakom mig. Vem hade kunnat ana att jag skulle palla stanna på ett ställe så länge? I’m impressed too.

En hyffsat slö dag.

March 28th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Sverige. - (1 Comments)

Det är sjukt hur lätt det är att göra av med en hel dag genom att göra ingenting. Jag vaknade hemma hos mamma och pappa kl 4.45 imorse och fick skjuts med lillebror till vackra Rosengård. Då gick jag och la mig i sängen igen, snoozade lite, sov lite och sen satte jag på datorn och fick en del gjort den vägen. Beställde en kurslitteraturbok som jag inte hade, läste bloggar och hemskast av allt: betalade räkningar. Fy, denna månaden är studiebidraget i princip redan använt och förbrukat. Får bli snålhet och mer snålhet resten i fyra veckor nu tills nästa bidrag kommer. Usch, jag lever på bidrag. Piiinsamt.
När jag väl hade bevisat för mig själv hur lite pengar jag har, satt jag och letade resor till mig och Eric sista helgen i april. Det längtar jag alltid efter, en resa. En liten resa eller en lång resa spelar ingen roll. Det är ungefär därför jag pluggar överhuvudtaget, så att jag ska få ett välbetalt jobb sen och ha råd att resa en massa.
Imorgon har jag inga planer alls mer än att skriva sista lilla delen till min reading journal som ska in på onsdag. Kanske få en tvättid och börja göra fint på min 25 kvadratmeter så att Eric känner sig välkommen när han anländer på fredag. Som jag längtar nu, ju närmre vi kommer desto mer längtar jag.