Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Photoshop har flyttat in

February 10th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | WOW! - (1 Comments)

För cirka 31 dagar sen laddade jag ner en trial-version av Photoshop och blev frälst. Det var liksom som pysslande, för att tjata om det lite till, fast på datorn! Älskade det! Tyvärr var det ju bara en gratisgrej som man fick behålla i 30 dagar så för nån dag sen gick tillåtelsen ut och jag var tillbaks till att redigera bilder i Word. Inte idealt. På Twitter blev jag uppmanad att ladda ner det olagligt, men det kändes inte helt rätt. Så Eric gjorde lite efterforskningar bland sina designvänner ifall det kanske var nån som hade en gammal version de inte använde som jag kunde få. Inget napp. Tills igår då jag sitter vid datorn i vardagsrummet och Eric plötsligt ropar från sitt rum att han har hittat det. Det visade sig att Eric själv hade en version av Adobe Photoshop som är tre år gammal, med serienummer och allt som han inte använde. Så nu har jag ägnat morgonen åt att installera den och kolla om jag känner igen mig i den här lite äldre versionen. Det funkar! Jag använder ju dessutom bara ett par av de enklare funktionerna och är överhuvudtaget inte särskilt duktig, men jag tycker det är roligt och vill lära mig och öva mera! Nu ska den här lyckliga tjejen gå och äta frukost/lunch.

Snålt med rondeller

February 9th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Såg att Spiderchick skrev om sin besatthet när det kommer till att hålla krukväxter vid liv. Hon var väldigt mån om att alla hennes blommor skulle överleva och sparade tvångsmässigt (min egen tolkning) på alla blad som föll av i hopp om att de ska leva vidare som sina egna jag. Liksom lite så.

Jag kom att tänka på en av mina egna sådana.. lite udda tvångsgrejer. När jag tar bort nagellack får jag bara lov att använda en bomullsrondell som det så fint kallas. Ni vet en sådan där rund bomullsbricka, liksom som tops-material fast i oblatform. En får jag lov att använda. Inte fler. För då ser jag framför mig hur Sydamerikas regnskog sakta vissnar undan. Det brukar gå ganska bra när det är ljusrosa eller ännu bättre genomskinligt nagellack som ska bort. Men som när det, som igår, är svart. Då är det knepigt kan ni tro. Jag tog faktiskt en bild igår på den svartfärgade, platta topsen, men det ser så obehagligt ut att jag väljer att inte publicera den bilden.

 

And so the time has come

February 7th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (2 Comments)

Constantly tweaking and messing with my blog brings with it a mixture of feelings. I am happy to do it, but at the same time I feel very stupid because I don’t consider myself a computer person. Luckily my boyfriend and his flatmates are basically all computer geeks and very good ones too! This post is in English because certain requests were made on Facebook. However, I don’t make any promises to keep up the blogging in English, mainly because the older generation of near and dear ones back in Sweden can’t handle the Anglo-Saxon language. Don’t be surprised if instead an ugly Google Translate button shows up under my pretty header on the front page of the blog. Well, folks, that’s it for today. This Other Jessica is putting her head on the pillow, and hopefully I’ll dream sweet dreams of fame and fortune. And warmer weather.

Wadlings inkomstgaranti

February 4th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Okej, såhär: Jag satt och kollade på lite repriser av På Spåret på SVT Play. Kände att jag behövde lite allmänbildning och hjärnaktivitet vävt in i allt slöande jag sysslar med om dagarna här hos E. Så då såg jag ett avsnitt där fina Sofia Karlsson sjöng nån frågelåt tillsammans med en gammal (och hyffsat sliten om jag ska vara ärlig) man som enligt Kristian Luuk hette Freddie Wadling. Eftersom jag aldrig hört eller sett denna mannen innan, vilket ofta beror på att jag bott utomlands i perioder och missat till exempel många av dem som varit med i Idol och sådär (trodde i och för sig inte att Wadling hade debuterat i Idol), så pausade jag Luuk och Lindström och googlade Freddie Wadling. Hittade lite info om honom på Wikipedia, han var väl inte så superintressant i sig. Men! Det visade det sig att denna Wadling, sångare, skådespelare och konstnär tar del av det som kallas statlig inkomstgaranti för konstnärer. Han är garanterad fembasbelopp per år så länge han lever. 2010 fick Wadling 212 000 kronor till exempel, detta minskas sen om han tjänar egna pengar och enligt Wikipedia får de flesta som tar del av inkomstgarantin ungefär hälften av maxbeloppet i slutändan. Detta här fina lilla inkomsttillägget är inget man kan ansöka om, utan det är Sveriges Författarfond och Konstnärsnämnden som beslutar om vem de tycker har förtjänat att bli belönad av svenska staten resten av livet.. Andra kända människor som får sådana här summor är Roy Andersson, Lennart Hellsing, Tomas Tranströmer, Janne Schaffer och några till, sammanlagt 153 stycken. Ja, ni kanske inte tyckte det här var så himla spännande, men jag blev helt paff! Visste inte ens att det fanns! Varsågod Herr Tranströmer, lev väl för mina skattepengar!

Fotnot: Tomas Tranströmer lär väl tjäna så mycket att han inte längre har rätt till sitt konstnärsbidrag. Dessutom har jag inte betalt skatt på länge eftersom jag inte jobbat i Sverige på länge. Aja. Parenteser.

Näsvis?

February 4th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Låg och tänkte imorse på det här med den mänskliga näsan.. Varför ska det tvunget vara som en jättebit brosk där näshålen sitter? Kunde det inte bara vara två hål rätt in i huvudet liksom? Den enda anledningen jag kunde komma på varför man har en näsa som sticker ut är för att solglasögonen ska ha något att ligga på. Erics teori var att man har näsan för att luften som man andas in ska hinna värmas upp och filtreras innan den går in i den “riktiga” kroppen så att säga. När vi sen filosoferade vidare så kom till att diskutera hundar och hur i princip hela deras ansikten består av “näsan”, nosen, hade ju varit lite trist om de inte hade haft den där 80%iga nosen..

Jag vill inte hålla på att googla eftersom jag tycker den här sortens funderingar är rätt löjliga, men tyckte ändå det var viktigt nog att ta upp med mina kära bloggläsare.

Bild från http://zanawer.blogspot.com/

My new blog and I

January 8th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Bloggbloggblogg - (4 Comments)

Testing the options that come with iPhone blogging. So far it is pretty good I would say, except for the fact that my farmer-sized thumbs don’t do well with avoiding the return button and instead hit the space button. But I’ll learn I guess, now that I intend to become a pro blogger lady, like Eric likes to call it.

Love is all you need

  • Sweden
  • Germany
  • USA
  • Australia?

puss

poo

I’m sorry this post sucks, but this is how I learn. Swedish newspaper

Now: Goodnight and goodbye!

20120108-010237.jpg

Att ha mycket på tallriken.

December 15th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Plugg. | Skit. - (0 Comments)

Efter en aggressiv kommentar från Angelica (:P) tar jag nu tjuren vid hornen igen. Det var så att de senaste 6 dagarna, då bloggen varit tyst, så har jag hunnit med att umgås med Emelie och Malena, städa garderober, varit på två Halv 8 hos mig-middagar, skrivit två tentor i tyska, gått tre luciatåg, åkt buss och bil i sammanlagt 10 timmar, varit på Ikea, gått på föreläsningar och seminarier och sovit litegrann. Intensivt med andra ord. Dessutom är iPhonetäckningen på landet sämre än usel, varpå mobilbloggande är uteslutet. Men nu. Nu har jag några dagar av packningshets, flyttstädning och plugg innan Eric kommer och julen kan börja. Om 11 minuter ska det komma nån och kolla på min lägenhet, sen ska jag till högskolan för en föreläsning i akademiskt skrivande, och sen kommer jag väl hem igen. Då blir det fler blogginlägg.

Mallis och jag gick vårt sista luciatåg NÅGONSIN i Frenninge kyrka i tisdags.

Jag vet inte.

November 21st, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Filosoferande. | Kärlek. | Skit. - (2 Comments)

Framtiden. Jag vet inte mycket om den, men kan ändå inte sluta tänka på den.  Om fem år till exempel, jag har fyllt trettio och det är 2016. Fem år bort. Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag gör om fem år, kanske är jag superstressad trebarnsmamma som skjutsar till fotbollsträning och steker plättar, kanske jobbar jag på en skabbig snabbmatsrestaurang, snäser åt kunder och har stekfett under naglarna. Jag vet inte.
Jag vet inte var jag är om fem år, kanske bor jag i mina föräldrars gamla hus på landet i Skåne, kanske sitter jag i en flashig skyskrapa i New York med Missonimattor på golvet. Jag vet inte.
Jag vet inte vem jag är om fem år, kanske har jag kortklippt hår, finnar och tandställning, kanske är jag knubbig, krokig och kalascool. Jag vet inte.
Jag vet inte hur världen ser ut, hur mycket pengar som finns på mitt konto, vem som är mina grannar, hur mycket jag gillar min chef, var jag handlar min mjölk, vilken färg mitt nagellack har, vem som är statsminister i Sverige, hur man bakar lyckade wienerbröd, om det har kommit en Sex and the City 3 eller om melodifestivalen är ännu sämre om fem år.

Jag vet bara en sak. Jag vill vara med honom.

Idag avslutas den här terminens två första kurser med inlämning av två uppsatser. Jag blev färdig igårkväll, nu måste jag bara ta mig till andra sidan stan och skolan och lämna in dem. I tisdags skrev vi tenta, före det har vi haft två muntliga redovisningar och en hemtenta, plus inlämningsuppgifter en gång i veckan. Det är mycket helt enkelt, mycket som ska göras, fast vi inte är i skolan så himla många timmar i veckan. Tyskakursen har jag tyvärr pausat lite också, ska försöka få nåt gjort på den nu i helgen innan vi kör igång med två nya kurser nästa vecka.

Eric kom alltså inte förra veckan. Det var riktigt hårt. Inget han kunde hjälpa naturligtvis, han blev sjuk och gick på penicilin tills igår, men det var ändå väldigt hårt. Det handlar om inställningen. Jag har varit utan honom längre än så, men när lägenheten är städad, bacon inköpt och middag med vänner inbokad så är det trist och hårt och sorgligt att han inte kom. However, jag fick sms efter tentan i tisdags med en bild på hans flightreservation som  han har gått och bokat, bara sådär! Så nu kommer han på onsdag, stannar tills på måndag och sen ska jag till Frankfurt fyra dagar senare! Känns mycket bra i magen.

Australienfixandet tar också mycket tid och energi. Min handledare på skolan är värdelös, har ingen koll på något och papperna tar över mitt liv känns det som.. Har iallafall kommit in på skolan nu, så så snart jag har mitt stipendium så ska jag boka en flygbiljett och sen finns det INGEN ÅTERVÄNDO! Och det känns bra, jag är exalterad och glad och spänd och jag kommer naturligtvis sakna Eric vansinnigt mycket, men också mina fina klasskamrater, Emelie och Malena och Gabriella och en massa andra gamla vänner, Frankfurtfolk och så vidare. Men det får jag tänka på sen, när jag är hos Eric i Frankfurt och väntar på att terminen i Adelaide ska börja. Nu en dusch och lite lunch!

Att ha en tejp som skydd.

October 11th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (2 Comments)

Att inte kunna somna förrän efter två på natten igår, det var lite irriterande. Så jag vaknade imorse väldigt trött och med grus i ögonen och ville inte alls gå upp. Eric är inte här. Han fattas.
Som tur är fick jag en pratstund med Ulrika som vägde upp min dåliga tisdagsstart och när Emma och Malin också var på plats bestämde vi presenationsämne och fick se Emma pussa en rödhårig kille. Jag kostade på mig en dagens i skolmatsalen och fick sejfilé och potatis, konstigt nog precis vad jag var sugen på.

Vi lyssnade på föreläsning, pratade skit och sen åkte jag hem med början på en huvudvärk bakom vänstra tinningen. Den har (nog) försvunnit nu tror jag.
Massa plugg att ta igen eftersom jag var en lat liten mask förra veckan, så helgens planer är bokade iallafall. Också morgondagen blir busy; gruppmöte, Australienmöte och barnpassning. Mina bollar är i luften.

Tur att Eric har lärt mig att man ska tejpa över sin webkamera så att ingen spionerar när kollar på Svenska Hollywoodfruar på TV3 Play. Min lilla tejpbit hälsar artigt.