Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Spontana tankar just nu

November 1st, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Scorpion alltså, vilken urusel serie som vi verkligen inte kan sluta kolla på. Eller, vi kan nog sluta kolla, men det känns bättre att titta klart, plus att det är underhållande när Eric gör narr av genierna som kallar sig själva för genier hela tiden. Det påminner mig om svunna soffkvällar i Erics kollektiv. Det var grabbarnas favoritgrej, håna folk på tvn.

Såg precis en bild på Emelie och Martin som fått nycklarna till sitt nya hus idag. Och de var så jäkla gulliga. Längtar väldigt mycket efter hela vängänget i Sverige nu, särskilt lille V som jag inte fått snusa på än.

Elsa satt och höll sig själv och Ville vakna i bilen idag, på väg hem från svenska kyrkan, genom att äta salta snacks och samtidigt lämna över varannan till Ville. Då hör jag henne säga: Det är nästan som att jag är Sankt Martin och Ville är en tiggare. De har pratat om Sankt Martin på förskolan, såklart. Det verkar även bli årets fest, catering och allt. Kul! Lärde mig även nyss att samtidigt som tyskarna firar Sankt Martin med ljuståg och sång, firas samma man, som kallas Mårten i Sverige, med att man dödar gäss och stoppar i sig. Tydligen ett straff för att gäss en gång avslöjade Sankt Martin/Mårten när han gömde sig bland dem. Att fira Mårten är stort i Skåne i alla fall. Varsågoda för historielektionen.

Igår var det Halloween. Elsa var en katt på förskolan, men stannade vi hemma och delade ut godis istället för att vara ute och samla in det på kvällningen. Ungarna som kom var superotrevliga, sa knappt hej och tack och tog nävar med godis så det varade bara ett par gäng. Fick även lova Elsa att vi ska ge oss ut nästa år. Suck.

Idag var vi i kyrkan och det saknades både kantor och präst med gitarrkunskap, så Izabella och jag styrde upp sångstunden i kyrkan. Innan dess lärde Ville sig köra Bobbycar, vi fikade på chokladbollar och te, några bakade lussekatter till julmarknaden och så fick jag snicksnackat lite med Izabella såklart. Mys.

Nu är det snart helg igen. På söndag ska vi till Limburg och fira Miras födelsedag. På lördag ska vi antingen hosta en trevlig höstmiddag här hemma, eller så ska jag pyssla lite med min skylt, eller båda. Och kramas mycket. Allihop. I alla konstellationer.

Övernattningsgäster från Frankfurt

October 27th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (2 Comments)

Izabella och Noah har varit här och lekt och myst och ätit mat och sovit över. De kom igår och vi hann med lite fika, svenska pepparkakor från Ikea, innan barnen busade loss och vi så småningom gjorde tacos till kvällsmat. Det är ju onekligen gott. När ungarna hade däckat en i taget, Ville först, sen Noah och sist Elsa som dagen till ära hade tagit en tupplur på dagen och var extra pigg, satte vi oss i vardagsrummet, drack vin och pratade om allt. Så skönt. Och välbehövligt efter min något tuffa torsdag.

Idag startade Ville dagen lite i 5 då han tyckte det var dags att gå upp. Han väckte alla utom Elsa. Men Eric fick ligga kvar så satt Izabella och jag i vardagsrummet och gosade med våra killar, läste böcker, blev serverade frukost från lekköket och fortsatte pratandet. Vid 7-tiden kom Elsa också och vi åt en liten frukost med hallon, joghurt och flingor. Sen karvade vi några pumpor i barnstorlek som vi hade köpt dagen innan. Elsas och min blev en glad pumpa med tand, Izabellas och Noahs blev en gullig pumpa med hjärtögon och leende mun.

Sen fick ungarna leta upp varsin påse lördagsgodis i vardagsrummet och Ville tiggade smarties av de stora. Efter det blev alla rent stirriga i benen så då tog vi på oss ytterkläder och gick för att plocka blommor på självplockningen. Elsa och Noah susade iväg på sina springcyklar, tills det blev bråk för att Noah ville köra bredvid Elsa och hon kände sig på “inte bra humör” så hon ville inte. Men vi kom fram till ängen, den svinkalla leriga ängen. Där plockade vi lite blommor, sprang omkring och blev skitiga. Ville somnade i vagnen, såklart. Den lille morgongrisen.
Väl hemma igen ordnade vi en brunch med nybakat bröd, frallor, fruktfat och några goda ostar. Älskar att fixa sånt när Izabella är på besök. Hon uppskattar det, äter med god aptit OCH hjälper till att diska efteråt! Tre anledningar att älska henne för.

Fint att vi har varandra.

Förmiddagssovningens klagan

October 24th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Det här med att Ville bara ska sova en gång på dagen går verkligen dåligt. Han är så trött på förmiddagen. Och minsta lilla stund som han är stilla och inte blir tittad rätt i ögonen av mig, somnar han. Det blir väl lätt så när en envisas med att vara vaken femtioelva gånger på natten och sen göra morgon innan klockan slagit sex.

Idag tänkte jag att vi kunde försöka hinna med en liten snabbhandling innan vi hämtar Elsa vid 11.30. Det tyckte Ville lät som en ypperlig idé, för då passade han på att knoppa in kl. 11, i barnvagnen, i mataffären. Låt mig förklara problemet med det, för er som inte har barn, eller har så stora barn att ni har glömt hur det är.

Det är ett multidelat problem. Dels är det alldeles för tidigt att ta dagens enda tupplur kl. 11. Han ska ju klara sig till 19 sen, utan att bryta ihop. Dels är det dumt att den tas i vagnen, kommer han att vakna när vi går in på förskolan? Kommer han att fortsätta sova om jag lassar in honom i lägenheten och krånglar av alla hans ytterkläder? Tveksamt. Det betyder alltså att sovstunden blir mycket kort och sen finns det liksom inte fler tillfällen för honom att sova igen, utan att det ska påverka läggningen ikväll.

Nu står jag alltså utanför Elsas förskola, ska inte hämta än, men Ville sover ju så det är bara att ha is i magen. Tänker även lyssna på ovan nämnda mage när det gäller att avgöra om en flytt till spjälsängen är gynnsam eller ej. Om ej vet jag i och för sig inte vad alternativet är. Kan knappast tvinga Elsa att sitta i garaget och vänta på att brorsan ska sova klart. Vi får väl se hur det blir.

Barn och sömn alltså, sicket jäkla drama, i ordets rätt bemärkelse. Suck.

Husshopping

October 23rd, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Vi tog en promenad runt våra hoods igår. Jag hade frågat Elsa om hon ville gå och köpa lite blommor på självplockningsängen bortom utegymmet. Men det ville hon absolut inte, skrek hon.

Sen när vi väl fått på oss alla kläder som behlvs nuförtiden, så ville hon absolut gå och plocka blommor, skrek hon. Men då fick jag förklara att jag varken tagit med pengar eller sax, det tåget hade redan kört kan man säga.

Så vi gick en sväng istället och plötsligt blev hon nyfiken på vart vi skulle. Jag sa att vi bara skulle vandra omkring lite och titta på folk och hundar och höstlöv. Och kanske skulle vi hitta nåt fint hus vi kunde tänka oss att köpa.

Då stannar hon springcykeln och tittar på mig med irritation i blicken:

“NÄ DU MAMMA! Du tog ju inte pengar med dig, nåt hus kommer vi INTE kunna köpa!”

Kvällsarbete och förskoletankar

October 9th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Ikväll har vi grafisk design-verkstad här hemma. Eric har nämligen lite smygande sådär blivit ansvarig för allt som ska printas och göras proffsigt till svenska kyrkans julmarknad. Jag har lovat folk hans tjänster, helt enkelt. Och han är snäll nog att gå med på allt. Så vi gör banderoller och flygblad och skyltar. Med vi menar jag att Eric sitter och pillar med avancerade dataprogram medan jag gestikulerar och kommenterar bredvid. Men det blir väldigt fint!

Annars då, barnen är okej. Elsa har börjat inte vilja gå till förskolan om morgnarna, vilket mest är jobbigt för att jag måste tjata på hennes kläder och kämpa hela morgonen för att övertala henne om att hon kommer ha roligt. För det har hon ju, för det mesta. Man märker dock att det verkliga livet har börjat nu. Hon klagade imorse på att hon inte har något att göra när inte Paulina är på förskolan. Jag förklarade att man måste leta upp något att göra då, fråga andra människor vad de gör och om man kan hänga på. Så det hade hon gjort idag, tagit mod till sig och frågat några av de äldre tjejerna i sin grupp om hon fick leka med dem. Det fick hon inte. Så då hade hon blivit ledsen och fått tröstas av läraren. Hon försökte och blev direkt nedslagen i skorna igen. Jag är så känslig för sånt. Ungar är ungar såklart och det är ju precis sånt här hon måste lära sig hantera. Men ändå. Ledsamt. Skulle så gärna vilja jobba som resurs på en förskola och bara se alla som inte blir sedda, busa med alla som är blyga, stoppa alla som inte vet hur man närmar sig en annan människa på ett trevligt sätt.

När barnen är stora utbildar jag mig till förskollärare och sen till nån form av specialist. Kommer att vara klar att börja jobba lagom till min 50-årsdag. Skönt!

Jaja. Imorgon får vi besök på eftermiddagen av Jennie och hennes barn. Vi sågs på lekplatsen igår också och kommer så bra överens. Bestämde även att vi ska vina ihop snart, för att lära känna varandra ännu bättre, hehe.

Och så ska Ville och jag en sväng till Hornbach, handla nån fin kruka kanske och material till ett stort pysselprojekt till den där julmarknaden jag nämnde i början av detta inlägg. Och trädgårdshandskar till Elsa och mig, så att vi kan svettas lite till helgen. Japp.

En donig söndag

October 7th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Sköna söndag. Vi har bara varit, lilla familjen och jag, idag. Gick i pyjamas jättelänge imorse och bara plockade lite här och var. Ville sov i princip inte alls från 4 så han fick en tupplur, fast vi egentligen slutat med förmiddagsluren. Elsa pysslade, Eric duschade, jag donade.

På eftermiddagen tog vi en promenad till en lekplats och frös (jag), snodde folks bollar (Ville), vägrade lämna bebisgungan (Elsa) och sprang efter bolltjuven (Eric). Sen lagade vi fläskfilé med potatismos efter ett Jamie Oliver-recept. Gillar hans kokböcker. Vi har en med fem-ingrediens-recept och en med 15-minuters-recept.

Nu sover barnen. Eric och jag har börjat kolla en ny Netflix-serie, Manic som mest bara är konstig än så länge.

Imorgon är det måndag och vardag igen. Elsa ska till förskolan. Ville och jag ska handla. Livet går sin gilla gång. Och jag kommer inte på nåt mer spännande än så att skriva här.

Paus i Barcelona

September 28th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (2 Comments)

Idag bloggas det från stranden i Barcelona, minsann. Hit kom jag igårkväll tillsammans med Izabella. Så överraskade vi Madde som flög in från Stockholm och även Angelica anslöt lite senare. Vi ska fira Madde som gift sig och fyllt trettio. Och så ska vi fira oss själva för att vi är hårt arbetande småbarnsmammor.

Vi bor på ett jättecoolt hostel mitt i smeten, i en sovsal med eget badrum. Igår åt vi perfekt stekt kött med sparris, pommes och aioli och sen drack vi spännande cocktails på en bar i närheten av hotellet.

Idag började vi med frukost på hotellets bakgård, sen hyrde vi cyklar och styrde kosan mot stranden. Nu är vi här. Och har ätit lunch, grillad lax med bönor och dillmajonäs, och druckit Vichy Catalan.

Det chillas och fnittras och pratas och ingen behöver hjälp på toa, matas, underhållas, få ny blöja eller tröstas. Och det är så skönt. Jag vet att Eric har läget under kontroll hemma, vilket också känns jätteskönt.

Jag njuter.

Osammanhängande babbel

September 26th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Mamma har åkt hem igen. Jag satte av henne på flygplatsen i eftermiddags. Vi har haft några fina dagar. Det är skönt med sällskap i vardagen ibland och ett extra par händer såklart. Ungarna älskar henne. Ville lärde sig till och med att säga mormor, “mommo”. Imorgon ska Elsa fira skördevesper på förskolan och de ska fira gudstjänst tillsammans med oss föräldrar, och sen göra grönsakssoppa och fruktsallad med ingredienser som varje barn fått ta med sig. Elsas uppdrag: Ha med fyra päron.

Vi har också varit och sjungit för sista gången idag, tillsammans med mamma. Nästa kurs börjar om två veckor så jag borde anmäla mig till den, men har inte fått tummarna ur än.

I helgen väntar hemmagjord pizza och kanske lite trädgårdsfix. Jag skulle vilja hyra en högtrycksspruta, eller vad det nu heter på svenska, och göra rent balkongen. Får se om vi får tummarna ur till det!

Annars då. Jag är så trött. Vi måste sömnträna Ville. Han sover så dåligt, vilket betyder att vi också gör det. Ska läsa på lite kanske i helgen också och se om jag hittar nån smidig metod. Lille skrikisen.

Mamma passade barnen i tisdags och jag var i Frankfurt och blev ompysslad på salong, samt snickelisnackade med Josefin. Det var mysigt. Även om jag hatar nagellacksfärgen i dagsljus.

Så. Nu räcker det väl med osammanhängande babbel? Sängen.

Ausnahmezustand

September 23rd, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Mamma är här och vi har pratat oss genom hela kvällen. Och nu vill jag sova. Ska be att få återkomma imorgon. Hej!

De som vill kan lära sig den tyska glosan i rubriken istället. Ha så kul!

Skoshopping och en gnutta sömnsnack

September 17th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Dagens skoshopping var tillfredsställande. Elsa fick ett par grå sneakers med glittriga stjärnor som är ganska höga och nog kan funka tills det blir kallt. Då har hon redan två par vinterstövlar som kan ta över, som hon ärvt av Grace och Ophelia. Ett par fina och ett par praktiska.

Ville mätte sina fötter idag, han är en 22a, vilket betyder att Elsas andra par skor i livet, ett par sneakers i brunt skinn, passar honom! Det är ju lite känsligt för barn att ärva skor, men de är inte särskilt använda alls, så det är nog lugnt. Det var för övrigt de som han testkörde i skogen i söndags!

  • Bra så. Annat som hänt idag: Elsa hade en bra dag på förskolan. Ville åt mer kyckling än mig till middag. Elsa somnade i bilen på väg till Frankfurt, men hann bara sova tio minuter så det påverkade inte läggningen precis. Ville ha en tand på väg upp och tandköttet där är just nu ljusblått/genomskinligt och så svullet. Det ser inte skönt ut. Inte heller så trösterikt att tänka på de övriga elva tänderna som ska ut inom en snar framtid. Nätterna är inte bra alls. Med undantag var 15e natt typ.
  • Så vi får väl gå och lägga oss nu. Så att jag orkar med en natt till med hans små händer i mina, min panna mot spjälorna och mina ögon som i grusig desperation försöker avgöra om han sover eller ligger och väntar på att få skrika på mig när jag lägger mig ner. (Varsågoda för lång mening. Även för att vara mig.)