Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Spara till barnen

September 20th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Alla vill ge sina barn en bra start i livet. Vi ger dem kärlek, trygghet och kunskaper, men vare sig vi gillar det eller inte kommer de också behöva pengar – till studier, resor, sin första bostad. Ja, vilka drömmar de än har krävs det pengar för att förverkliga dem. Ge därför barnen kunskaper om pengar. Lär dem att förstå deras värde och att inte slösa bort dem. Och börja spara!

Kom igång – och fortsätt

Man brukar säga att den bästa träningen är den som blir av, och samma sak gäller för sparande. Skjut inte upp det till efter semestern eller gör ett nyårslöfte av det. Börja nu! Det går bra att börja i liten skala, men se till att komma igång med ett regelbundet sparande till barnen nu på direkten.

Och precis som med träning gäller det att bygga en realistisk plan man klarar av att hålla långsiktigt. Det är bättre att spara tvåhundra kronor i månaden än att spara en tusenlapp i början av månaden för att sedan ta ut den en vecka innan löning för att VISA-kortet är tomt.

Hjälps åt

Bäst är att börja spara redan när barnet föds, och när det väl finns ett sparkonto – låt omvärlden veta det! Mor- och farföräldrar älskar att hjälpa till. Ge släkt och vänner möjligheten att swisha över sina doppresenter. Både du och barnen (och antagligen givaren också) kommer att vara oändligt tacksamma över att slippa ytterligare än designad vas ingen har nytta av.

Hur och var?

Ska man öppna ett konto i barnens namn eller i sitt eget? Att spara till omyndiga barn är lite knepigt, och det riskerar att bli ännu värre när de plötsligt fyller arton och kanske bestämmer sig för att använda pengarna till något riktigt dumt. Enklast är därför att spara i en kapitalförsäkring i eget namn med barnen som förmånstagare. En del banker tar ut en avgift för kapitalförsäkringar. Om din bank gör det – byt bank!

Och hur ska man spara? Sparkonton ger praktiskt taget ingen ränta och börsen sägs ju krascha vilken dag som helst om man får tro löpsedlarna. Räntefonder eller Trisslotter?

Börsen inte bara riskerar att gå ner – den kommer att göra det. Men tittar vi på de senaste hundra åren har börsen varit överlägsen på lång sikt. Spara i breda indexfonder med låga avgifter. Låneförmedlaren Consector har fler tips om barnsparande, läs dem och börja spara. Idag!

Igår hade vi besök av delar av Elsas mammagrupp. Den består av fem mammor och deras döttrar, tjejer som är födda runt Elsas födelsedag. Nu är vi dessutom två som har fått andra barnet, en liten tjej till och så Ville, mannen på täppan.

Det är jobbigt att få besök. Särskilt om man som jag gärna bjuder på något hembakat och inte vill att gästerna ska få en allergisk reaktion av allt damm som ligger överallt. Men det är också trevligt och ger förhoppningsvis lite energi. Jag mår bra av att prata med människor som inte är 2,5 år eller snart 6 veckor.

Så vi åt lunch igår, barnen och jag, och sen gick Elsa och sov middag. Då var tanken att Villle och jag skulle dammsuga, men han trivdes inte i bärsjalen så vi satte oss och kollade på Real Housewives of Orange County istället. Och sen fick vi brått. Sovande Ville murade jag in med kuddar på soffan och sen for jag runt som en virvelvind och dukade, plockade upp leksaker, kokade kaffe och dammsög i princip samtidigt. Sen var de två vännerna med barn såklart försenade så att jag hade tid att sitta på soffan i tjugo minuter, läsa böcker för Elsa och svara på frågan “när kommer de?” femtioelva gånger.

Men sen kom de, och Elsa fick Pixi-böcker och såpbubblor i storasysterpresent. Ville fick jättefina kläder. En grå, supermjuk tröja med en stjärna på bröstet och ett svartvitt set med “Little brorher” på tröjan och coolt grafiskt mönster på byxor och mössa.

Vi fikade på en saftig tigerkaka ala Roy Fares och snackade ikapp oss. Elsa tog S i handen och de gick till hennes rum. Vi mammor tittade på varann och tänkte att nu händer det, men sen började de bråka om en docka som båda ville ha så vi satt inte själv i vardagsrummet i mer än tre minuter. Men ändå!

Ja, sen blev det kväll och våra vänner begav sig tillbaks mot Frankfurt. Medan Eric sen la Elsa och ville tog en powernap i babysittern, städade jag vardagsrummet och köket. Och tänkte att hur jobbigt det än är att för- och efterbereda, så är det ändå väldigt fint att få besök. Och få prata med vuxna. Och se Elsa trevande försöka leka. Det ger energi, helt klart. Nästa vecka sätter vi oss på tunnelbanan och hälsar på våra vänner i stan. Basta.

8 dagar på barnsjukhus

August 6th, 2017 | Posted by Jess in Annat. | Lillebror - (2 Comments)

Klockan är 06.17. I mitt knä ligger en sovande bebis med mjölkmustasch. Han får stanna kvar där så att han inte väcker sin storasyster när jag försöker flytta honom. Men tillbaks till den där fredagen för snart tre veckor sen, när de precis hade hämtat upp vår en timme gamla son och rusat ner med honom till barnkliniken. Kvar i samma rum där vi väntat på kejsarsnittet låg vi och stirrade upp i taket. Och på varandra. Det var ju inte så här det skulle bli. Epiduralen började gå ur, jag frös och frossade och strax därpå rullades sängen och jag in på ett rum. Mitt rum, där jag skulle återhämta mig tillsammans med en storvuxen kvinna med värkar och en annan nyförlöst kvinna utan bebis som grät och kräktes om vartannat. Både kunde ingen tyska.
Eric hämtade mina grejer och satt hos mig en stund. Sen gick han ner till barnkliniken för att få en lägesrapport. Den var inte positiv. Vår bebis låg i kuvös med syrgas i näsan och dropp i handen, han rosslade och var ynkligast på hela avdelningen. Tyckte vi iallafall. Eric var chockad över hela situationen och kah saknade mitt barn så att det gjorde ont i varenda cell i kroppen. En smärta som blandade sig med den från det långa såret på min mage och en som kom från ryggen, där epidural-ingången fortfarande satt kvar. Jag var törstig och hungrig, men orkade inte dricka eller äta. Varenda rörelse jag försökte mig på i sängen gjorde ont. Jag kände mig inte stark och jag HATAR att inte känna mig stark. Någon timme senare körde Eric hem, till Elsa. Hem för att visa några bilder och försöka förklara att lillebror får sova i specialsäng ett tag.
Kvar låg jag, stönande kvinnan och kräkande kvinnan och förberedde oss på en lång natt. Vid det här laget var smärtan i min rygg mycket värre än smärtan från snittet och det var den jag tiggde värktabletter för. Jag fattade inte vad problemet var förrän en sjuksköterska tog sig en titt några timmar senare, slog handen för munnen och sa shit, den ska ju inte vara kvar! Men då hade jag precis fått en proppspruta så då vågade de inte ta ut den. Säg till igen om sex timmar, fick jag höra. Natten var hemsk. Jag hade så ont i ryggen att jag bara kunde sova 10 minuter i samma ställning, så var tionde minut vaknade jag, kollade på klockan, lyssnade på en värk och en hulk och sen bet jag ihop tänderna och vände mig om i sängen.
En gång ville de att jag skulle testa att sätta mig upp på sängkanten. Det gjorde jag gärna, allt för att slippa ligga på rygg. Men sen gick sjuksköterskan utan att hjälpa mig ner igen och alarmklockan nådde jag inte och sen när jag sträckte mig efter den trots att det svartnade för ögonen av smärtan från snittet, så funkade den inte. Så jag försökte få kräkande kvinnan i sängen bredvid att trycka på sin och jag tror att hon gjorde det, men inte tillräckligt. Till slut fick jag börja skrika på hjälp och när sköterskan till slut kom fick jag skäll för att jag suttit upp så länge.
Klockan fyra på morgonen tog de äntligen ut epiduralingången och ryckte samtidigt katetern. Det började ljusna ute. Stönande kvinnan kom tillbaks med en bebis och kräkande kvinnan hade somnat. Jag lyckades sträcka mig efter en macka som jag hade brett där hemma 24 timmar tidigare. Den smakade himmelskt.

Så småningom kom Eric och jag fick flytta till ett enkelrum på en annan våning och med hjälp av en rullstol kunde vi hälsa på lillkillen i hans glasbur. Fy fan alltså. Det var inte roligt. Jag ville bara slita upp kuvösen och ha honom nära nära nära och aldrig mer släppa honom. Istället fick vi be personalen koppla loss honom så att vi kunde hålla honom en liten stund, innan han var tvungen att stoppas in i värmen och syret igen. En lång stund satt vi och bara tittade på den fina lilla ungen där inne. Hans mörka fluffiga hår. Hans långa fingrar. Hans perfekta uppnäsa. Hans tunna små ben som ryckte till ibland i sömnen.

På eftermiddagen samma dag, när pågen var en dag gammal, kom Eric tillbaks till sjukhuset med Elsa. Så skönt det var att se henne. Så fantastiskt skönt. Och samtidigt sorgligt att det inte hade blivit som vi berättat för henne. Hon fick dessutom inte komma in på barnsjukhuset på grund av infektionsrisken. Så hon och Eric stod på besöksbalkongen och tittade in genom ett fönster, när jag hade lillebrorsan i famnen, och försökte föreställa sig hur mjuk och god han var. Elsa var ledsen och ville att vi skulle komma med hem, både lillen och jag. Och på måndagen bidde det så. Då skrevs jag ut och fick, trött och skruttig, återförenas med min familj i vår hyfsat nya lägenhet.

I åtta dagar bodde Ville på barnsjukhuset. Jag var där så ofta jag orkade medan jag fortfarande var inskriven på sjukhuset och återhämtade mig från kejsarsnittet. Jag pumpade för att försöka få igång mjölkproduktionen trots att ingen ammades. Allt som kom ut levererades till sjukhuset så att lillkillen fick min mjölk till mat så ofta det fanns något. Varje dag åkte vi de 4 milen till sjukhuset minst tre gånger. Efter några dagar kom det så mycket mjölk att jag kunde amma och det var magiskt. Trots att det skedde på en kontorsstol, omgiven av andra föräldrar och mängder av bebisskrik, i skenet av en kuvös och några monitorer, så var det magiskt. Det kändes som att Ville förstod där och då vem jag var. Att jag inte var en sjuksköterska som bryskt skulle slänga ner honom i sängen igen så snart flaskan med ersättning var tom. Det blev svårare och svårare att lämna honom där.
Livet hemma fick liksom passas in mellan sjukhusbesöken, men jag är så stolt över Elsa och hur väl hon hanterade allt. Det var jobbigt för henne också, dels att Ville inte var hemma och dels att vi försvann bort hela tiden.
Till slut meddelade de oss iallafall att han var redo för hemfärd. Elsa fick välja en outfit, överläkaren kom för en sista rond-koll och sen lastade vi in honom i bilen och åkte hem. Äntligen.
Precis utanför barnavdelningens dörrar satte vi ner babyskyddet så att storasyster fick röra vid lillebror för första gången. Äntligen.
Obeskrivligt skönt att få hem vårt barn. Äntligen.

Jag vet att en vecka inte är en livstid och så här i efterhand känns den där veckan inte så lång. Men när man var mitt i den, när vi körde till Höchst tre gånger om dagen och pumpade bröstmjölk och letade parkeringsplats och trängdes med andra föräldrar i ett litet kvavt rum, då kändes veckan väldigt lång. Och när vi, varje gång vi varit och hälsat på Ville, tvingades lägga tillbaks honom i sin säng och be en sköterska koppla in alla sladdarna igen, då kändes veckan oändlig.
Vi hade tur som fick hem vår son efter 8 dagar. Jag vet det. Men hemskt var det fortfarande, att ha honom där.

Pottränad och redo att börja skolan

October 25th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

I mitt skrytiga inlägg, så glömde jag ju nämna en STOR grej!! Elsa är pottränad sen ett par veckor tillbaks! Och är superduktig på det med. Hon kissar inte ens i blöjan på natten utan vaknar med sprängfylld blåsa och kallar tålmodigt på mig. Sen kissar vi tillsammans på toaletten respektive pottan. Sen springer hon stolt in till sin yrvakna pappa och hojtar “Äsa kss kss tapta” (= Jag urinerade på pottan).

På Ibiza fick hon ha blöjor för att vi var på ny plats (vi hade med oss hennes toaring), men nu är det tid för big girl undies. Alltså gulliga barntrosor, dock utan Frost-gänget på, hoppas jag. Hon säger dock inte alltid till, men håller sig iallafall mellan gångerna och kissar sen lydigt när vi uppmanat henne att gå på pottan. Vi tränar vidare på det där med att komma ihåg att meddela när blåsan är full. Och att slippa byta blöjor är i vilket fall som helst så skönt.

Stolt mamma här borta. Vår stora unge.

 

 

 

Hoppas att jag inte ropar hej för tidigt nu bara.

Föräldralediga tillsammans är lyxigt

September 26th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Eric och Elsa är och handlar. Han har fortfarande pappaledigt och jag har mammaledigt och Elsa har inte ledigt alls från sitt aktiva liv som ettochetthalvåring. Det är inte ofta som jag känner att jag behöver en stund för mig själv. Oftast räcker det med att få en paus från att ständigt förklara allt och översätta Elsas otillräckliga ordförråd till fullständiga meningar när hon sover på dagen och på kvällen. Men idag vaknade jag med huvudvärk och hade dåligt med tålamod hela förmiddagen, så när Eric föreslog att de skulle gå och handla utan mig efter hennes tupplur så tackade jag ja. Och får direkt dåligt samvete för att jag inte vill vara med min familj. Det vill jag ju och nu under Erics föräldraledighet spenderar vi 98 % av all vaken tid tillsammans. Och trivs med det.

Men ibland är det skönt att få sitta i tystnaden och sippa på en stor kopp sencha.

Annars rullar livet på. Snart åker vi till Ibiza i en vecka, vi tre i familjen Matthiesen tillsammans med de fyra i familjen Zimmermann. Det ska bli härligt. Vi lånar en stor villa med pool uppe i bergen av en kompis till Lars och Eric. Första natten blir på hotell tills huset är ledigt och vi kan köra vidare med hyrbilen.

När vi kommer hem igen ska Eric börja jobba och vardagen är tillbaks. Men det är mycket roligt bokat i höst, så jag tror nog tiden kommer att gå snabbt. Vi är ju snart inne i oktober till exempel, bara en sån sak.

Elsa pratar mer och mer och blir bättre och bättre på att härma det vi säger. Hon kommer också ihåg tecknen vi visar mycket bättre och kan använda de själv senare för att göra sig förstådd.

Mm. Och så letar vi efter ett nytt hem. Men mer om det i ett senare inlägg. Och bröllopsbrunchen kommer också!

Min hemlängtan och mitt sammanhang

June 28th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Jag sitter i vardagsrummet och försöker jobba. Elsa sover. Det är mulet ute och Eric har precis skickat ett meddelande och berättat att han kommer att behöva stanna till supersent idag också. Jag har ingen lust till något men massor att göra. Som vanligt när humöret är lågt så tänker jag att Sverige vore bättre. Lättare. Mer socialt. Då kunde Elsa och jag kört hem till mamma en sväng. Hälsa på hos Jannicke och djuren, sticka hem till Emelie och Malena och kanske stöka undan en timme eller två med skitsnack och ungar som leker under tiden. Sen äta middag tillsammans med någon. Jag tycker synd om mig själv och gråter till ett avsnitt Project Runway samtidigt som jag klipper ut pappcirklar och funderar på bordsplacering.

Sen vaknar Elsa, är ledsen och vill komma upp direkt. Hon borrar in hela ansiktet i min halsgrop och klamrar sig fast i mig. Hon är varm och yrvaken och luktar smör, sol, mjukhet och hemma. Hon klappar mig med sin gosefilt på ryggen och tittar mig i ögonen och säger “Guklisno”. Jag svarar “guklisno guklisno” och hon skrattar så att de ledsna tårarna torkar på studs.

Då påminns jag med en bildlig örfil i ansiktet att hon är mitt syfte och mitt liv och min anledning till att gilla läget och rycka upp mig. Visst saknar jag Sverige och allt och alla så otroligt mycket ibland. Men jag ska vara här. Elsas och Erics och mitt hem och liv är här. Nu ska vi gå och göra smoothie och äta en bit ost till mellanmål. Sen väntar lekplatsen och ett gäng tyska mammor som jag inte känner, men som jag ändå, på något sätt, hör ihop med.

Nya skor och babymässa

May 21st, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jättefint väder i Frankfurt idag, så vi har tillbringat dagen på språng och jag har köpt ett par SUPERFINA skor som jag tyckte jag hade förtjänat. Elsa har lekt på lekplats, åkt vagn och cykel och käkat två jordgubbar till efterrätt efter kvällsgröten. Nu är hon nybadad och len och ligger och mumlar för sig själv i sin säng. Eric är och handlar en engångsgrill så att vi kan grilla lite imorgon och sen ska vi laga middag och bröllopsplanera lite.

Igår var vi på babymässa med Izabella och Josefin och deras knattar. Jag köpte inget, men Elsa hittade en ny idol i Basti Barnunderhållare som stod på scenen och spelade gitarr och sjöng trallvänliga låtar. Han var väldigt pedagogisk och snäll så visst kan jag väl förstå hennes fascination.

Ja. Nästa vecka ska jag försöka hitta en bröllopsklänning, äta tapas, vara ihop med Eric hela röda torsdagen och förhoppningsvis få lite fler punkter på bröllopsattgöralistan avbockade.

Hej så länge!

Elsa är orolig inne på sitt rum. Inte klokt hur snabb man blir bortskämd med att hon somnar själv och sover hela natten. Nu har jag varit där inne tre gånger redan, klappat lite och sjungit och just nu kvider hon igen. Jag undrar om det är den där obehagliga kindtanden som man kan ana i överkäken som pockar på. Bokstavligt talat. Lilla tjejen.

Eric är och firar en kollegas födelsedag på en pub och jag har precis skrivit fem texter om kendamas. Det är en japansk träleksak som man ska spetsa en kula med. Ja. Lika kul som det låter.

Annars idag har vi städat lägenheten, vilket alltid känns lika bra efteråt, samt umgåtts med Elsas farföräldrar. Först drack vi kaffe här hemma och sen hängde vi på vår favoritlekplats i närheten. De hämtade upp bilen som vi lånade igår för att köra till Limburg, en timme bort typ, där Lars och Linda bor. Det blev en fin dag i deras soliga trädgård med bebisgos med Jona och springa efter med Elsa och leka doktor med Mira. Så himla kul. Gillar dem skarpt. Smidigt värre också när vi behöver bil och får låna gratis av svärföräldrarna som dessutom kommer och lämnar bilen här och sen hämtar den igen.

Imorgon är det lördag och vi ska picknicka med svenskarna i parken. Och kramas, känner att jag inte sett tillräckligt av Eric den här veckan. På onsdag åker Elsa och jag till Sverige förresten, kul!

Söndagstristess

April 24th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det snöar ute. Vi hann med en liten cykeltur i förmiddags för frisk luft och sen började spöregna så fort vi kom in. Och nu snöar det alltså.

Jag har äntligen blivit klar med veckans jobb, vi har ätit kycklingsoppa med creme fraiche till lunch (Elsa åt creme fraiche med kycklingsoppa), hon sover nu och jag försöker uppdatera min dator. Det går sådär.

Samtidigt kollar vi på The Americans på tv, tänker på bröllop och mat och klänningar och sånt. Och hoppas att nästa helg kanske blir lite roligare. Men vi är ju tillsammans iallfall. Alltid nåt.

(Jag är alltså lite gladare än det låter. Jag har det bra. Jag älskar min man och min dotter och min familj och mina vänner och min lägenhet och mitt liv. Allt är lugnt.)

(Kan nån komma förbi med en Paradis-ask? Tack på förhand.)

Två blir en

April 7th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jag har skrivit texter om konferens i Skara ikväll och har kramp i rumpan nu. Elsa sover för tillfället, på mitt initiativ, bara en gång på dagen istället för två. Det funkar över förväntan och hon är en superunge, även när hon är trött. Men det minskar ju också min arbetstid på dagen avsevärt.

Nu är klockan 23.17 och jag har inte ens borstat tänderna. Ska nog göra det nu. Hej!