Ja, det var ju envis influensa eller liknande som drabbade oss. Den kom och gick på det märkligaste av vis och vi var så skruttiga allihop, hela veckan, även när mamma var här. För henne hämtade vi ju ändå upp åp flygplatsen i tisdags. Jag hade ingen röst alls så vi kunde inte prata precis, Elsa och Ville turades om med feber och extrem kinkighet. Mormor som annars är den stora idolen fick knappt göra nåt, allt skulle jag sköta. Trots att jag faktiskt också var SJUK! Markservicen fick vi iallafall hjälp med av mamma/mormor och vi kom ut på nån liten promenad här och där.

Jag kunde också laga mat ganska bra med min försvunna röst och ömma hals. (Halloumistroganoff, laxbiffar med limeaioli, pizza och gulasch.) Så det var ju bra. Och det var mysigt att inte vara själv med gnäll-barnen och det var skönt att ändå kunna ha ett par framviskade konversationer mot slutet där. Nu ses vi i april nästa gång, när vi ska till Sverige.

Friska har vi också blivit, nästan. Elsa är på förskolan och Ville är bara lite snorig. Och skrikig som sören, men det är det ingen som vet var det kommer ifrån. Han vägrade sova i sin säng i natt också, vilket jag inte heller fattar. Men kanske ska man inte fatta allt som en 1,5-åring har för sig. Han får väl sova i vår säng då, tills det passar igen.
Det är bara en liten igelkott med Edward Scissorhands-händer kvar i min hals och den hoppas jag ska hinna flytta innan vi sticker mot Kapstaden. Hoppas även att inte Eric ska få nån försenad variant av vår sjukdom. Tumhållning för det tack.