Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Sankt Martin med föris

November 12th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Tyskland. - (0 Comments)

Hallå!

Tiden går snabbt när man har roligt och har man dessutom roligt med sina barn så går den ännu snabbare. Helgen har susat förbi, kanske lite för att den började redan i fredags då vi var på Sankt Martins firande med Elsas förskola. Det började i kyrkan klockan 18 med snack om Martin och hans gärningar. Ett gäng fjärdeklassare från skolan bredvid spelade teater och fast Elsa inte hörde ett dugg av vad de sa så grät hon när pjäsen var slut. Men då var det iallafall dags att bege sig ut på en runda med lyktorna tända, så det gjorde kanske inte så mycket ändå. Polisen var där och spärrade av gatan för oss och så tog vi ett varv runt några kvarter, bland annat förbi vårt hus. I täten red “Sankt Martin” på sin röda häst. Jag använder citattecken för att ni säkert ska förstå att det inte var det döda helgonet, utan en utklädd ryttare med mantel av polyster och ett paket cigaretter i jackfickan. Men det var mysigt, tyckte både Elsa och Ville. Och varken kallt eller regnigt, vilket jag uppskattade. Tänkte på när vi med scouterna gick med facklor från torget till kyrkan i Vollsjö, på FN-dagen varje år. 24 oktober. Då hade vi ofta otur och fick antingen pissregn eller svinkyla, eller båda.

Väl tillbaks på förskolan hade byns brandkår anlänt och tänt en såkallad Martinseld. Det var spännande, tyckte alla utom Sankt Martins häst som fick panik och lämnade platsen i illa tillbakahållen panik. Ville vinkade ropade glatt hejdå, vilket inte precis lugnade ner stackaren.

Ja, sen stod vi där och snackade med Jennie och Frank medan barnen fick varsin Weckmann, en… bulle typ, med russinögon och formad som en gubbe (Sankt Martin?) Eric gick och ställde sig i korvkön så sen såg vi inte honom mer den kvällen. Det var så mycket folk och så lite korv just där och då. Men Eric köpte fyra stycken, kom tillbaks med dem och då antog jag att två var till oss och två till våra vänner. Så jag gav direkt bort två och aldrig har väl Eric varit så nära att direkt fylla i skilsmässopapperna, online typ. Han var superhungrig och hade hoppats på halva Villes korv och dessutom stått i kö i gefühlt, vad som kändes som, en timme. Så fick han bara en korv. Och jag fick stå mitt kast och äta en tredjedels korv, efter att Elsa och Ville fått sitt. Oops.

Men annars gick det bra och var mysigt och trevligt och barnen slocknade som små ljus när vi var hemma vid 20.30. Och tog sen sovmorgon till 5 dagen efter. Skönt. Men det är en annan historia. Återkommer!

Attitydproblem och bacillutbyten

November 7th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Imorse var vi på Ikea och köpte en säng till svärföräldrarna. Ville tyckte det var jättekul att leta reda på nästa guide-pil på golvet. Ikea alltså, det är pinsamt och banalt och stereotypiskt. Men jag gillar verkligen Ikea. De har fina saker och hyfsat trevlig personal och prisvärd mat. Barn får lov att röra sig och röra vid saker där. Det var en mysig morgon helt enkelt.

Väl hemma fortsatte en något tjafsig eftermiddag. Ville är superförkyld och Elsa är mest superotrevlig, men även supersur och superenvis med jämna mellanrum. Varje eftermiddag, när vilan är över, så ångrar jag att jag inte tvingat henne att sova. Hon är så jäkla tradig att försöka röra i någon riktning. Hon vill inte göra någonting, men gnäller ändå över att hon har tråkigt.

Idag lyckades jag ändå få ut oss allihop till lekplatsen, där vi träffade två kompisar med två barn som är i Villes ålder. Det kändes som skymning redan när vi kom fram till gungorna vid 16 och det blev inte ljusare. Konstigt nog. Men Ville fick grävt och klättrat lite och Elsa åkte rutschkanan nio gånger enligt egen utsago. I verkligheten var det nog snarare tjugonio. Jag snackade lite strunt med tjejerna, ungarna delade snacks och bytte basilusker och sen gick vi hem.

Ja, och så pratade vi med min kära, i dubbel bemärkelse, syster också. Hon är rolig hon. Torsdag imorgon. Det ska nog gå bra det också.

 

Topinambur och andra listkryss

November 6th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Tyskland. - (0 Comments)

Att-göra-listan är lång inför Sverigeresan, som jag redan nämnt. På söndag kommer dessutom Izabella och Josefin med familjer för att käka höstig trerätters och prata lite. Planeringen är i full gång med allt som ska hända innan dess. En av de viktigaste punkterna var att jaga tag på lite Topinambur, eller jordärtskocka som ni i Sverige kallar det. Det finns ingenstans här av nån anledning.
Som tur är har jag mina fellow Bad Homburgerians i en Facebook-grupp som heter “Bad Homburg – Vi hjälper varandra”. Där kan man få svar på alla möjliga och omöjliga frågor. Och reta sig på att folk är dumma i huvudet mest hela tiden och även frågar grejer som det hade varit mycket lättare att googla och som inte har något med Bad Homburg att göra. Exempel på dum fråga att ställa i Bad Homburg-gruppen: Vem har skrivit Emil i Lönneberga? Hur många ben har en spindel? Varför pratar inte min mor med sin syster?

Jag frågade iallafall där om någon visste var jag kunde hitta Topinamburen. Fick massor med svar, men det flesta av typen “kanske de har sådana på…” Jag vill ju veta säkert, inte behöva treva runt på sjutton olika ställen. Tills en kvinna sa att hon sett dem MED SINA EGNA ÖGON i en ekologisk mataffär en liten bit härifrån bara. Där var vi idag. Och hittade de små kockorna direkt! Freaking check.

Vi hittade även fina vinterstövlar i brunt skinn med glitterstenar på till Elsa, coola vattentäta vinterdojor till Ville och fula, men sköna, varma och praktiska tantboots till mig. I en annan affär. Check på den också.

Och vi var inne på macken som stämt mig och lämnade namn och nummer i förhoppningen om att chefen ringer mig och förlåter mig och säger förlåt själv och jag slipper hosta upp alla pengarna.

Jodå. Effektiv dag. Och kväll, för nu har jag bloggat, mailat mina medhjälpare inför basaren om en banderoll som ska tryckas och bokat hyrbil i Sydafrika. Det går framåt.

Ni kan kalla mig kriminell

November 5th, 2018 | Posted by Jess in Skit. | Tyskland. - (0 Comments)

Vi fick ett brev med posten i fredags. Adresserat till Eric eftersom det är han som står som ägare till vår bil, passaten som jag alltid kör. Det gällde något relativt otrevligt. Någon hade tankat på macken här i närheten, och sen bara kört därifrån, utan att betala! Det var ett brev från advokaten som representerar bensinmacken. De kräver oss nu dels på bensinen, 94 euro, och dels på avgifter och advokathonorar, sammanlagt 180 euro. Mhm. Kul. Först försökte jag övertyga Eric om att det var han som hade lånat min bil och tankat. Sen kom jag mycket väl ihåg tillfället. Dagen innan hade vi varit i Frankfurt och kört hela vägen hem med bensinlampan envist lysande och jag visste att Ville och jag hade tankat innan vi körde och handlade. Det var definitivt jag som inte hade betalt bensinen. Sören.

Men så tänkte jag efter lite till och minns nu faktiskt exakt vad som hände: Jag tankade. Jag gick in på macken för att betala. (I Tyskland funkar det alltid så – man tankar först och pröjsar sen. Och alltid med personlig kontakt, aldrig med en automat eller liknande.) Gubben i kassan pratade i telefon. Han frågade om jag hade ett såkallat Payback-kort. Det är ett vanligt poängsamlingskort som man kan använda i massa olika affärer. Det hade jag, så det scannade han. Sen touchade jag mitt Visa-kort på betalningsterminalen, fick ett kvitto och gick. Ville hade somnat i bilen. Jag var inparkerad, men lyckades krångla ut oss, vi körde till Lidl och handlade. Sen till Rewe och handlade mer. I fredags kollade jag direkt om pengar dragits från kortet. Svaret på det är nej. Inte för bensinen, men för Lidl och Rewe nån timme senare. Jag kollade sen om jag fått Payback-poäng. Svar JA! Alltså bevisar det, tycker jag, att jag var inne på macken, “betalade”, och drog. Men att köpet uppenbarligen inte gått igenom.

Så bensinen kan jag tänka mig att betala, men helst inte de andra summorna då jag inte gjort nåt fel!

Pratade med en av advokaterna idag. Hon var sur och tyckte att poängen inte betydde ett skit. “De kan ni lika gärna ha fått för cigaretter ni köpt!” Jag berättade att jag inte röker och att man inte får så många poäng för ett paket Marlboro. Hon kontrade med att hon nu ska hämta bevismaterial från bensinstationen och sen återkomma. Jag tackade så mycket för det.

Jag kommer med andra ord också återkomma till er, i det här ämnet. Tumhållning please!

Familjelyckor, pyjamaslull och pressade planer

November 3rd, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Vänner och släktingar får barn till höger och vänster, förlovar sig och visar bilder från sina bröllop. Kärleken flödar på alla håll och det är så fantastiskt att se och höra om. Livet är fantastiskt.

Idag har vi haft lördag, hela familjen tillsammans, hela dagen. Sen Elsa började förskolan är det liksom lyx att ha pyjamas hela förmiddagen, pyssla lite här och lite där. Lägga undan tvätt. Dricka varmt te till frukosten. Rita lite. Prata med mamma på Facetime. Titta på bebisbilder. Bygga legostall. Spela kort. Ville sov 2,5 timmar efter lunch så Eric och Elsa hängde och jag fick målat klart hela skylten jag pysslat till julmarknaden. Skönt. Nu ska den bara behandlas med något och få ett ben.

Det kommer nämligen bli ett snäpp tight om två veckor. Först Hamburg över helgen och sen dagen efter vi kommer tillbaks drar vi till Sverige, barnen och jag. Sen är det dekoreringsdags inför kyrkans julbasar direkt, samma tid som vi landar i princip. Och efter det är det 1 december och 48 julkalender paket ska vara klara. De senare är inköpta, men inte inslagna. Men ja, det ska väl lösa sig. Jag är på G. Som de säger.

I eftermiddags var vi sen på lekplatsen, efter att vi bjudit svärfar på fika och gratulerat på den 46-åriga bröllopsdagen. 46 år. Det skojar man inte bort.

Sen badade jag ungarna medan Eric städade köket. Elsa tränade ryggsim och Ville stoppade plastfiskar i olika muggar. Nu sover dem och vi tittar tv tillsammans. Och jag bloggar. Och Eric kollar på roliga memes på telefonen. Att en aldrig kan göra bara en sak nu för tiden?

Imorgon ska vi träffa Lars och Linda, det var alldeles för längesen som vanligt. Elsa längtar efter Mira, en av hennes stora idoler i livet. Det blir säkert bra detta.

Spontana tankar just nu

November 1st, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Scorpion alltså, vilken urusel serie som vi verkligen inte kan sluta kolla på. Eller, vi kan nog sluta kolla, men det känns bättre att titta klart, plus att det är underhållande när Eric gör narr av genierna som kallar sig själva för genier hela tiden. Det påminner mig om svunna soffkvällar i Erics kollektiv. Det var grabbarnas favoritgrej, håna folk på tvn.

Såg precis en bild på Emelie och Martin som fått nycklarna till sitt nya hus idag. Och de var så jäkla gulliga. Längtar väldigt mycket efter hela vängänget i Sverige nu, särskilt lille V som jag inte fått snusa på än.

Elsa satt och höll sig själv och Ville vakna i bilen idag, på väg hem från svenska kyrkan, genom att äta salta snacks och samtidigt lämna över varannan till Ville. Då hör jag henne säga: Det är nästan som att jag är Sankt Martin och Ville är en tiggare. De har pratat om Sankt Martin på förskolan, såklart. Det verkar även bli årets fest, catering och allt. Kul! Lärde mig även nyss att samtidigt som tyskarna firar Sankt Martin med ljuståg och sång, firas samma man, som kallas Mårten i Sverige, med att man dödar gäss och stoppar i sig. Tydligen ett straff för att gäss en gång avslöjade Sankt Martin/Mårten när han gömde sig bland dem. Att fira Mårten är stort i Skåne i alla fall. Varsågoda för historielektionen.

Igår var det Halloween. Elsa var en katt på förskolan, men stannade vi hemma och delade ut godis istället för att vara ute och samla in det på kvällningen. Ungarna som kom var superotrevliga, sa knappt hej och tack och tog nävar med godis så det varade bara ett par gäng. Fick även lova Elsa att vi ska ge oss ut nästa år. Suck.

Idag var vi i kyrkan och det saknades både kantor och präst med gitarrkunskap, så Izabella och jag styrde upp sångstunden i kyrkan. Innan dess lärde Ville sig köra Bobbycar, vi fikade på chokladbollar och te, några bakade lussekatter till julmarknaden och så fick jag snicksnackat lite med Izabella såklart. Mys.

Nu är det snart helg igen. På söndag ska vi till Limburg och fira Miras födelsedag. På lördag ska vi antingen hosta en trevlig höstmiddag här hemma, eller så ska jag pyssla lite med min skylt, eller båda. Och kramas mycket. Allihop. I alla konstellationer.

Förisförakt och sömnsnack

October 29th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Filosoferande. - (0 Comments)

Nu är hösten här. Vädret bjuder knappast in till långa promenader och lekplatshäng i timmar. Iallafall inte för mig som inte fått fram min vinterjacka än. Men idag var Elsa på föris. Hon vill ju aldrig gå dit nu för tiden och säger alltid att hon har det mycket bättre hemma. Det vet jag också att hon har. Men vi vill ju att hon får lite rutin och vet också att hon ändå är okej när hon är där. Så vi tvingar dit henne.

På onsdag ska jag på “åttaveckorssamtal” och diskutera hur inskolningen gick och hur Elsa mår nu och vad vi tycker om förskolan. Vi fick en lapp med frågor att besvara, Eric och jag ska göra det imorgon.

Ja. Annars så har vi haft en väldigt bra dag. Ville sov som en liten sovgud i natt. Från 19 på kvällen till 5 på morgonen med bara ett par uppvak då han pep lite och vände på sig innan han somnade om. Så. Skönt. Och välbehövligt. De senaste veckorna har varit så värdelösa att jag i princip fått ångest bara av att se sängen. Nu fick jag lite ny energi att tackla honom på natten igen. För tacklas behöver han. Han är så sur och arg och otrevlig och slåss och rivs och bits och bara vrålar rätt ut. Ibland får jag sitta en timme med en avdomnad arm på hans rumpa över spjälsängskanten. Ibland får jag hålla honom, medans han kniper mig i halsen, i en timme, när han har somnat lägger jag ner honom, då sover han i fem minuter innan allt börjar om från början igen. Jodå. Så kul har vi det. Den enda lilla trösten i allt det här är att han iallafall inte väcker Elsa.

Men ja, nog om surekåre. (Som tur är han väldigt gullig och snäll och smart på dagen. Annars hade vi nog lämnat tillbaks honom för längesen.)

Alltså, den här bloggen handlar ju bara om barnen. Jag ser ju det.

Imorgon är det tisdag. Sen är det onsdag. Äh, jag slutar nu. Ville har redan ropat en massa gånger, fast klockan bara är 22, så jag gissar att han inte tänker upprepa succén från i natt.

Övernattningsgäster från Frankfurt

October 27th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (2 Comments)

Izabella och Noah har varit här och lekt och myst och ätit mat och sovit över. De kom igår och vi hann med lite fika, svenska pepparkakor från Ikea, innan barnen busade loss och vi så småningom gjorde tacos till kvällsmat. Det är ju onekligen gott. När ungarna hade däckat en i taget, Ville först, sen Noah och sist Elsa som dagen till ära hade tagit en tupplur på dagen och var extra pigg, satte vi oss i vardagsrummet, drack vin och pratade om allt. Så skönt. Och välbehövligt efter min något tuffa torsdag.

Idag startade Ville dagen lite i 5 då han tyckte det var dags att gå upp. Han väckte alla utom Elsa. Men Eric fick ligga kvar så satt Izabella och jag i vardagsrummet och gosade med våra killar, läste böcker, blev serverade frukost från lekköket och fortsatte pratandet. Vid 7-tiden kom Elsa också och vi åt en liten frukost med hallon, joghurt och flingor. Sen karvade vi några pumpor i barnstorlek som vi hade köpt dagen innan. Elsas och min blev en glad pumpa med tand, Izabellas och Noahs blev en gullig pumpa med hjärtögon och leende mun.

Sen fick ungarna leta upp varsin påse lördagsgodis i vardagsrummet och Ville tiggade smarties av de stora. Efter det blev alla rent stirriga i benen så då tog vi på oss ytterkläder och gick för att plocka blommor på självplockningen. Elsa och Noah susade iväg på sina springcyklar, tills det blev bråk för att Noah ville köra bredvid Elsa och hon kände sig på “inte bra humör” så hon ville inte. Men vi kom fram till ängen, den svinkalla leriga ängen. Där plockade vi lite blommor, sprang omkring och blev skitiga. Ville somnade i vagnen, såklart. Den lille morgongrisen.
Väl hemma igen ordnade vi en brunch med nybakat bröd, frallor, fruktfat och några goda ostar. Älskar att fixa sånt när Izabella är på besök. Hon uppskattar det, äter med god aptit OCH hjälper till att diska efteråt! Tre anledningar att älska henne för.

Fint att vi har varandra.

Världens mest otacksamma jobb.

October 25th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (4 Comments)

Det fanns en lång reklamfilm för några år sen, som cirkulerade på Facebook och sådär. De intervjuade människor för ett jobb som, ju mer de berättade om det, lät helt fruktansvärt. Det ingick långa arbetspass, från åtta på morgonen, till åtta nästa morgon, alla dagar i veckan. En fick räkna med olika kroppsvätskor. Det var skrik och gnäll och mat som slängdes i ens ansikte. Det ingick organisation av en massa olika saker, taxitjänst och kocktjänst och så vidare. De som intervjuades kände sig mer och mer tveksamma, särskilt när lönen nämndes: Ingenting.

Jobbtiteln var förälder. Eller kanske till och med mamma. I vårt fall är det iallafall mamma. Var beredda, jag är på god väg att tycka väldigt synd om mig själv. Dagen i sig har inte ens varit särskilt tuff. Men såhär är det, en får visserligen inte betalt med cash, men den kärlek som barnen ger brukar vara nog. Varenda litet leende räknas, ett gapskratt är värt typ två vakentimmar. När de kramas eller pussas eller säger tack för maten eller håller mig i handen så är det nog för att jag ska orka kämpa vidare. Nästan alltid. Men idag har särskilt Elsa varit tuff. Hon är inne i nån rebellisk fas där allt jag säger ska ignoreras, vägras och i bästa fall diskuteras. Ville å andra sidan sover som en kratta och spenderar sammanlagt ett par timmar varje natt med att slåss, riva mig i ansiktet, skrika sig hes när jag försöker lugna honom, dra mig i håret och blir dessutom svinsur och bits när han inte får som han vill, till exempel när jag idag, efter 45 minuters intensivt blåsande, la ner såpbubbleburken.

Elsa vill inte gå till förskolan längre heller, så det diskuterar vi också varje morgon. Imorse tappade jag det och skrek på henne att det är ett jäkla trams och att hon har kul när hon väl är där. Sen tittade vi på tv på soffan tillsammans som ett treat och för att ha det mysigt ett tag utan Ville. Hon fick dessutom äta clementin och en Smarties-ask på soffan, vilket heller aldrig förekommer. Men det uppskattade hon inte heller utan skrek sen rumpan av sig när jag bad henne gå och slänga clementinskalet i papperskorgen. Lite senare kom hon med ett lek-strykjärn som hon ville stryka med på balkongen. (Bra tänkt eftersom det läckte vatten överallt.) Jag sa okej, men bad henne ta på sig mer kläder. NEJ vrålar hon då och stampar ut från köket igen. Sen lugnade hon ner sig och tog på sig grejer, gick ut. Jag lagade då mat med Ville på höften. Sen börjar hon vråla att jag ska hämta mer saker att stryka åt henne. Jag sa att jag inte kunde det just då och erbjöd henne kökshandduken. Den dög inte. Till slut blev hon iallafall klar, men när jag sa att hon skulle ta in sakerna från balkongen igen, brölade hon loss igen och sa att jag var elak som alltid tvingade henne att städa. Mhm.
Ville kontrade med att behöva en timmes aggressivt rullande, boxande, sparkande och knipande i spjälsängen, medan jag satt brevid och sjöng, höll honom i handen och försökte visa att han inte är ensam och att jag älskar honom.

Ja, jag vet att det är en treåring och jag vet att hon är en väluppfostrad unge, och att Ville fortfarande är pyttig och inte menar något elakt, men det är ändå rätt trist. Och några gånger om året kommer helt enkelt en överväldigande känsla av att ingen är tacksam för att jag försöker. Försöker hela tiden. Försöker laga god mat till dem, handla och tvätta deras kläder, planera deras julklappar, ta dem till doktorn, vaka över dem på natten, ta dem på aktiviteter, gå ut fast det spöregnar, borsta deras tänder, läsa samma bok tusen gånger om dagen.  Försöker göra mina barn till bra människor och försöker ge dem en rolig, busig, god, spännande, varm barndom.

Så. Imorgon kommer jag igen som den starka kvinna jag föredrar att vara. Tills dess väntar Netflix, havtornste och ett par drag iPhone-alfabet med mamma.

Förmiddagssovningens klagan

October 24th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Det här med att Ville bara ska sova en gång på dagen går verkligen dåligt. Han är så trött på förmiddagen. Och minsta lilla stund som han är stilla och inte blir tittad rätt i ögonen av mig, somnar han. Det blir väl lätt så när en envisas med att vara vaken femtioelva gånger på natten och sen göra morgon innan klockan slagit sex.

Idag tänkte jag att vi kunde försöka hinna med en liten snabbhandling innan vi hämtar Elsa vid 11.30. Det tyckte Ville lät som en ypperlig idé, för då passade han på att knoppa in kl. 11, i barnvagnen, i mataffären. Låt mig förklara problemet med det, för er som inte har barn, eller har så stora barn att ni har glömt hur det är.

Det är ett multidelat problem. Dels är det alldeles för tidigt att ta dagens enda tupplur kl. 11. Han ska ju klara sig till 19 sen, utan att bryta ihop. Dels är det dumt att den tas i vagnen, kommer han att vakna när vi går in på förskolan? Kommer han att fortsätta sova om jag lassar in honom i lägenheten och krånglar av alla hans ytterkläder? Tveksamt. Det betyder alltså att sovstunden blir mycket kort och sen finns det liksom inte fler tillfällen för honom att sova igen, utan att det ska påverka läggningen ikväll.

Nu står jag alltså utanför Elsas förskola, ska inte hämta än, men Ville sover ju så det är bara att ha is i magen. Tänker även lyssna på ovan nämnda mage när det gäller att avgöra om en flytt till spjälsängen är gynnsam eller ej. Om ej vet jag i och för sig inte vad alternativet är. Kan knappast tvinga Elsa att sitta i garaget och vänta på att brorsan ska sova klart. Vi får väl se hur det blir.

Barn och sömn alltså, sicket jäkla drama, i ordets rätt bemärkelse. Suck.