Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Fredagens samtalsterapi

September 14th, 2018 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Först pratade Ville och jag med Emelie och grabbarna hemma i Sverige. De var så gulliga och fina. Vi snackade om det som hänt sen sist vi sågs, i somras. Och om att Emelie har en liten kille i magen som jag ska få träffa nästa gång vi kommer till Sverige. (20-29 november, biljetter är bokade.) De har dessutom köpt ett nytt hus som de håller på att renovera och välja kök till och allt är så spännande! Fattar egentligen inte varför vi inte snackar i telefon/skypar oftare, det är ju hur lätt som helst och väldigt trevligt. Jag får massor av energi också av sådana där glada samtal med folk som känt mig länge och gnuggar mig på rätt håll.

När ungarna sen hade vilat middag så snackade vi med mormor, alltså min mamma. Hon kommer snart och hälsar på också, det ska bli KUL. Det har onekligen blivit lite mer hektiskt att försöka ha ett samtal med mamma på datorn. Elsa var dessutom supertrött och tramsig och gav henne bara hittepå-ord som svar på frågor. Ville försökte ta över telefonen, kastade bollar i min tekopp och skrek när han inte fick stoppa sina fingrar i min näsa.

Men en del fick vi väl iallafall sagt. Jag berättade om förskolan som jag är missnöjd med just nu. Försöker få tag på en såkallad klassmamma för att diskutera vad jag ska göra, men har inte lyckats. Ska prova igen imorgon. Ja, och så visade mamma såklart alla sina små djur och fingerdockor som hon har i sitt skrivbord för att roa barnen. Vi pratade också om hur jag längtar efter en trädgård. Sen gick vi ut, barnen och jag. Och i brist på trädgård lät vi Ville bestämma tempot och struntade i vagnen. Han löpte fram och tillbaks längs gåvägen här ovanför och var så lycklig. Så ofta är det lilla som gör det.

Nu sover ungarna och vi tittar på Ozark. Imorgon ska jag till frisören. Jippi! Egentid med huvudmassage och te. Mhm.

tiden med ungarna del 1

September 13th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Jaha ni, kära vänner, då var det torsdag. Igår var Ville och jag på musiken och det var så fint. Jag är inte heltokig i läraren, det kan jag villigt erkänna. Men det är ett etablerat koncept med sånger som vi använder och hon går efter, så vi har det mysigt ändå. Och lär oss många nya melodier. Det är ju en av fördelarna, att det blir lite som att sjunga i kören för mig, Ville och de andra ettåringarna tar ju inte direkt i från tårna.

Och jag märker också, när vi är där, hur nyttigt det är att vara själv med Ville. När Elsa inte babblar konstant i mitt öra har jag verkligen tid att SE Ville. Även här hemma, när vi leker på golvet, är det fantastiskt att vara tyst emellanåt och bara titta på honom när han gör sin egen grej. Att kunna svara direkt, titta honom i ögonen och bekräfta att det han håller i är ett får, en tekopp, en strumpa, ett snöre. Jag älskar det, samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra det på samma sätt när Elsa är med.

På samma sätt är eftermiddagarna när jag inte låter Elsa vila middag väldigt mysiga. Ville sover. Då pysslar vi och pratar om allt möjligt. Mest förskolan såklart, om hur busiga killarna är och hur Polly ska bjuda Elsa på sitt kalas och om att en av lärarna har en liten vit hund där hemma. Eller så läser vi en bok, en riktigt lång, spännande kapitelbok, utan bilder där Elsa ligger med fötterna i mitt knä och tittar upp i taket och avbryter mig ibland för att fråga vad rännsten, skarabé, schäslong betyder. Jag. Älskar. Det. Och längtar tills vi kan läsa Harry Potter. Men det lär väl dröja med tanke på hur känslig hon är för “läskiga” grejer som Krösus Sork och Dunderkarlsson och Blom. Voldemort kommer ju skrämma livet ur henne, troligtvis hinner hon bli myndig innan vi kan ge oss på J.K. Rowlings mästerverk.

Slutligen har vi stunderna då vi är alla tre, både barnen närvarande. De busar och härjar och stökar upp och bråkar om vartannat. Men Elsa är så rolig, för hon blir svinsur på Ville om han tar något hon leker med, men hon försöker ändå göra honom glad med en annan grej. Mån om honom. Och när han gör ett bus/nåt han inte får ska hon göra exakt samma, trots att hon egentligen är alldeles för stor och vet precis att man inte får kasta skor ner för trappan, stoppa legogubbar i blomkrukorna eller hämta syltburkar från skafferiet och bära omkring på. Men för det mesta har de faktiskt roligt tillsammans. Elsa dirigerar, Ville hänger på så gott det går. Elsa skrattar åt Ville, Ville skrattar bara för att Elsa skrattar. Älskar de där två så himla mycket. Det händer så ofta att jag bara stannar upp i tvätthängningen eller bokläsandet och tänker en snabb tanke om hur sjukt det är att Eric och jag producerat de här nya människorna. Tanken är svindlande, precis som ansvaret vi har att hjälpa dem lära sig om livet och bli bra själar. Men mest svindlande är kärleken. Ändå.

Kort meddelande

September 12th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jag är trött. Har ont i huvudet. Men har haft en bra dag med sångstund med Ville, ny resväska på posten och glad Elsa som varit på teater med förskolan. Och nu snackar Eric och jag en sväng med barnens faster Theda som är här på besök. Vi hörs imorgon!

Övernattande kompisar, godispåsar och god mat

September 11th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Friends. - (0 Comments)

I helgen hade vi besök av Erics gamla vän Tom och hans familj, Jaana, och så barnen Jim och Kai. Jim är nästan lika gammal som Elsa och Kai blir snart 2. Det var så mysigt. De kom dessutom med presenter, både hembakade Korvapusti, kanelbullar. Jaanas mamma kommer från Finland. Och en fin höstblomma i en vattenkanna. Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås så det blev en rätt stadig fika. Efter det gick vi till stora lekplatsen i stadsdelen här bredvid. Det var mysigt. På helgerna försöker jag dock luta mig tillbaks lite också och låta Eric roa barnen i klätterställningar och gungor. Litegrann iallafall.

Ungarna började bli rätt trötta sen, men som tur var så hade jag förberett det mesta av kvällsmaten. Det blev italienska köttbullar med citron i tomatsås, pasta, insalata di broccoli och bröd att doppa i god olivolja. Och rödvin, för det var jag sugen på. Alla åt med god aptit och sen skippade vi efterrätt, särskilt till barnen som hade fått leta upp varsin lördagsgodispåse innan också. De behövde inte mer socker direkt. Vi la dem sen och fick sen nån timme på soffan, bara vi vuxna, innan ögonlock började ramla ner till höger och vänster. Deras barn är inga pålitliga sovare heller, så vi gick och la oss vid 23 allihop. Sent för att vara oss, men skönt att kunna snacka utan barnen ett tag.

Ville sov faktiskt bättre än på länge, trots förkylning och sen sänggång. Det var istället Elsa som väckte oss morgonen efter, lite innan 6 som vanligt. Ungarna fick lite frukost i väntan på storfrukosten som jag hade fyllt kylskåpet med. Dessutom fick Jaana och jag en skön morgonpromenad till bageriet där vi handlade frallor och croissanter, innan jag satte igång. Jag tenderar ju att överdriva antalet artiklart på bordet och också mängden. Så även denna gång. Men jag tycker det är så härligt med en välfyllt frukostbord. I söndags fanns allt från ostbricka, massa olika skinkor och korvar och hemmagjord grön smoothie, till fruktfat, morgonte och bacon. Gott! Kai var också med då, han som Eric bodde ihop med innan, han känner nämligen Tom också. Han stannade kvar sen och snackade mer med oss när Tom och Jaana tog sina trötta söner, lastade in dem i bilen och körde de drygt 2,5 timmarna upp till sitt hus igen.

Lyckad, kompistät helg. Även om det är lite jobb med det så fyller en sådan ändå på energidepåerna på ett märkligt sätt.

Valreaktioner

September 10th, 2018 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Jaha, då var de kvinnohatande rasistnazisterna tredje största parti i Sverige. Hur fan tänkte 17,6 % av väljarna i Sverige? Och hur tänkte de nästan hälften av invånarna i Fränninge som röstade på dem? Emelie skickade en liten film från lokalnyheterna i Skåne som varit och snackat med en SD-väljare i Sjöbo. Han sa absolut ingenting under de 90 sekunderna som inslaget varade. Alltså, hans mun rörde sig, men han hade ju inga argument alls för varför han röstade på Sverigedemokraterna. På frågan vad han tyckte om att Stefan Löfven anser att det är ett nazistiskt parti svarar han, jag citerar, “det är som det är med det”, slut citat. Alltså, va? Vad fan ska det betyda? Har man ingen aning om politik eller vad man vill för Sverige så är det fanimig dags att läsa på, INNAN MAN RÖSTAR. Eller rösta blankt. Rösta inte lite på måfå, på Sverigedemokraterna, bara för att de lovat dig att alla människor som någonsin flyttat till Sverige kommer att vara ett minne blott. Inte ens om man önskar sig det, kan man vara så dum att man tror att det kommer att hända. Och vad hända med att vara lite medmänsklig? Sätt dig själv i flyktingarnas skor, tror du de tycker det är trevligt att deras land, hus, hem och ofta vänner och familj, har blivit sönderbombade och de tvingas flytta till ett kallt jäkla land där 17,6 % hatar dem?

Orkar inte. Vakna Sjöbo, skärp er, var inte så jävla trångsynt ointelligenta och ELAKA. Vem fan tror ni att ni är??!

9/9-2018 – En sorgens dag?

September 9th, 2018 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

1932 gick det tyska folket till val, precis som vi svenskar gör idag. Många var trötta på den sittande regeringen och ville ruska om i grytan, väcka politekerna genom att rösta på ett nazistiskt parti. De tänkte att de skulle försöka få ordning på saker och ting på den vägen, för att sen kunna rösta på ett annat parti nästa val fyra år senare. Det blev inget val fyra år sen. 1933 kommer Adolf Hitler till makten och börjar utrotningen av judar, handikappade, homosexuella, romer, krigsfångar, polacker, sovjetmedborgare och alla andra som tänker annorlunda eller ser annorlunda ut.

Är det dit vi vill ta Sverige? Jag skiter fullständigt i att många andra europeiska länder också har sett främlingsfientliga partier bli större och få fler anhängare. Sverige ska inte landa där. Vi som har kommit så långt med jämställdheten, med teknik och medicin och är duktiga på musik och barnböcker och köttbullar och möbeltillverkning och som har ett multikulturellt samhälle som fler borde upptäcka och faktiskt dra nytta av. Vi kan väl för sören inte rösta in rasistiska nazistsympatisörer i regeringen? Det vore ju helt sjukt.

Det är omöjligt för mig att förstå hur man som vuxen människa kan rösta på ett parti som gång på gång kommer med extremt främlingfientliga uttalande. De hatar alla som inte är vita män. Om de kommer till makten vill de bland annat sluta ta emot människor på flykt och istället hjälpa folk på plats. (Hur lätt det är att hjälpa dem när hela deras land är sönderbombat vet jag inte riktigt.) De vill sänka abortgränsen. (Kvinnohat.) De vill ta bort samkönades rätt att adoptera. (Vidrigt.) De vill ändra på föräldradagarsreglerna. (Kvinnor hör ju hemma vid spisen, med en unge på höften, precis som 1894.) De vill dessutom att vi lämnar EU, låser in asylsökande som väntar på svar, försvåra för utlandssvenskar att flytta tillbaka osv. Listan fortsätter i evighet. Det blir inte bättre.

Om lite drygt två timmar börjar de räkna rösterna. Jag hoppas för min egen skull, för mina barns skull och för hela Sveriges skull, att vi inte vaknar imorgon till ett rasistiskt parti med majoritet i regeringen. Det vore förödande.

Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt

September 8th, 2018 | Posted by Jess in Böcker. - (1 Comments)

Izabella, jag har en ny bok till dig! Efter den psykiskt jobbiga tegelstenen Ett litet liv, har jag nu läst ut Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt. En heeelt annan bok. Absolut inte lika tekniskt fulländad som Ett litet liv, men också rolig, mysig och lite rörande. Jag läste den på engelska och helt ärligt mestadels i personalrummet på Elsas förskola. Det fanns ingen internettäckning där. Bra för läsdisciplinen.

Den handlar om en mycket ensam 30-åring, Eleonor, som av olika anledningar inte har några vänner eller familjemedlemmar som hon umgås med. Hon går upp, klär på sig, går till jobbet, jobbar, går hem, går och lägger sig. Varje dag. Så hon fungerar, men hon lever inte riktigt.

Så blir hon vän med en kollega, räddar livet på en gammal man och börjar långsamt märka hur härligt livet faktiskt kan vara. Men det är naturligtvis inte helt lätt, när mna inte har koll på några av de sociala konventioner som många av oss inte ens tänker på. Jag skrattade ett par gånger och grät ett par. En mycket sympatisk bok!

Sovgnäll, sångstund och snatteri

September 6th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Det har känts som fredag varje dag den här veckan, på ett bra sätt, tror jag. Men imorgon är det iallafall dags. Dagen är slut. Ville kämpade mot sömnen i en timme innan han till slut fick ge upp sin kamp mot sovpåsen och slappna av. Så himla frustrerande det där. När jag för en gångs skull lyckas få båda i säng i tid, extra viktigt en dag som denna då Elsa inte sovit middag, och så somnar Elsa med fingrarna fortfarande öppnades en lucka i en bok om kroppen. Men Ville, som vanligtvis somnar på ett par minuter, kommer inte till ro. Det är väl sådär det är att ha mer än ett barn kanske, alltid är det nåt. Eller någon. Tänker ibland på hur det skulle vara att ha tvillingar, ännu fler Villes liksom. Gode gud i himlen.

Både igår och idag kunde Elsa säga hejdå till mig utan att fälla en tår, på förskolan alltså. Stort framsteg. Igår grät hon istället när jag hämtade, tydligen kom jag alldeles för tidigt, de skulle precis ge sig ut och jaga killarna. Det kräver i princip sitt eget blogginlägg, det där om hur extremt tidigt de börjar med att diskutera killar och tjejers skillnader. Jag hatar det. Elsa var inte medveten om det alls innan, och nu pratar hon redan om hur vilda och retsamma pojkarna är och hur snälla och fina tjejerna är. Örk.

Medan hon var på föris igår så var Ville och jag på musiken, hans musik. Där han dock är äldst och den enda som kan gå, det är från 6 till 16 månader. Så han går runt mycket och pekar på bebisarna och säga beb och skrattar. Eller tar kliv över dem, om vi har riktig otur. Han gillar också när vi väsnas med olika instrument och sen, på tre, gömmer dem bakom våra ryggar och det plötsligt blir tyst. Som han skrattar då, med busig blick, som om han känner sig lurig som vet var ljudet tar vägen.

Idag gick det alltså lika bra på förskolan. Jag hade lovat Elsa en present den dagen hon klarade att vara hela sin dag på förskolan, alltså ungefär 8.15 till 11.30. Hon fick en tallrik när vi kom hem, en sådan som hon hade önskat sig med fyra fack. Från ett danskt märke, Sebra. Jättefina saker. Bara så att ni vet. Elsa blev iallafall superglad. Och beställde direkt kvällsmat på den, med köttbullar, potatismos, gurka och lingon, ordentligt sorterade.

Men innan det hann vi med en sväng på Ikea också. Jag hade tänkt låta Ville spatsera omkring så mycket han ville, men han ville hellre sitta i kundvagnen och äta riskaka. Vi fick tag på det vi skulle ha och lite till, precis som det brukar vara på Ikea. Använde snabbkassan på vägen ut, finns det sån i Sverige också? Gud, har inte varit på Ikea i Sverige på säkert.. 15 år, minst! Nästan sjukt ju. Iallafall, alltså en kassa där man scannar sina grejer själv. Det står en kontrollant vid slutet som håller ögonen på alla och han sprang ikapp oss sen, när vi var färdigbetalade och på väg mot prästosten. Det visade sig att jag hade snattat en diskborste. Han fick helt enkelt tillbaks den, så slapp jag både fängelsestraff och att gå tillbaka och betala den.

Skönt ju. Nu ska jag sluta babbla om oss, luta mig tillbaka på soffan och njuta av mitt te, innan nattskiftet börjar. Det är verkligen så det känns.

Nya vanor, nya bulor, nya vänner

September 4th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Filosoferande. - (1 Comments)

Idag var Elsa på förskolan helt själv från 8.30 till 10.30. Jag gick hem och vek tvätt medan Ville vilade middag och sen var det dags att hämta henne igen. Hon var lite ledsen när jag skulle säga hejdå och ville inte riktigt släppa min jacka. Men så skulle de fira ett barns födelsedag och det vankades eventuellt onyttiga matprodukter, så hon bet ihop.

När jag kom och hämtade stod de uppradade i hallen, på väg ut. Och då blev hon väldigt glad att se oss, men ändå lite sur för hon hade tänkt gå ut och “jaga killarna” på lekplatsen, tydligen. Imorgon får hon stanna ännu längre, så då kanske hon hinner det då.

Medan jag sen ordnade med lunchen här hemma passade Ville på att klättra upp på matbordet i vardagsrummet. Där hittade han en sådan där take-away-kaffe-pinne, en tunn, smal sak av trä som Elsa och jag pysslade med imorse. Med den i handen ramlade han sen baklänges ner, välte en stol i fallet och skrek så att mitt blod frös till is i köket. Jag rusade in och svepte upp honom från golvet. Hans panna hade då redan en enorm bula, svullen, med blod nära ytan i ett härligt mattmönster. Och den där jäkla kaffe-pinnen hade gått igenom pyjamasen vid hans arm! Jag ryckte av bodyn, men som tur är hade den inte gått in i armen på honom! Herregud alltså. Galningen.

Nu sover han, Elsa lyssnar på ljudbok i sitt rum och jag bloggar. Tänker. Är kissnödig. Lyssnar på diskmaskinen i köket. Tittar på mer tvätt som behöver vikas. Vid 15 ska vi ut på promenad med Anna och hennes dotter, som jag nämnde igår. Till kvällsmat serveras blomkål med pestosås, Elsa kommer att jubla.

Veckans planer v. 36

September 3rd, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Måndag och veckan har kört igång med en skräll. Eller nåt. Elsa har överlevt en dag till på förskolan. Jag läste ut min bok i personalrummet, Elsa busade på lekplatsen. Jag såg henne genom fönstrena och fällde eventuellt en liten tår. Hon såg så glad och var en sån typisk liten treåring. Det är rätt att ha henne på förskola, det vet jag. Men det betyder inte att det är lätt eller att hon ska dumpas där till varje pris. Ska skriva ett inlägg om det en annan dag. Men det gick bra, hon lekte med en annan ny tjej, Polly, kan vi kalla henne. Och de verkar komma bra överens. Hon är lika lugn, stillsam och verbal som Elsa.

Sen gick vi hem och kramade Ville som hade sovit middag i vagnen med sina farföräldrar. Väldigt praktiskt att de kan passa honom lite nu, onekligen. Efter en lunch som bestod av mackor med leverpastej och tomatbitar, däckade båda barnen som stenar. Och jag passade på att lyssna på podd, tvätta, torka av hyllor i köket och skriva en handlelista inför helgens besök. Oh, nu kom jag på en bra grej. Jag ska leka bloggare!

Veckans planer:

Måndag: Förskola. Sen ska det komma några och kolla på vår lilla balkong som inte har ett räcke (livsfarligt!). Den ska lagas nu!

Tisdag: Förskola. Sen ska vi gå till Bad Homburgs stolthet, Kurpark, och plocka kastanjer och lajva höst tillsammans med Anna och Viola.

Onsdag: Förskola. Ville och jag kan förhoppningsvis sticka till musikgruppen. Sen ska vi ha lekdejt här hemma. Då kommer våra vänner från gympan, Jennie, Mona och Marlon. Måste dammsuga innan de kommer också. Och kanske baka något litet. Nä, förresten, vi har ju kolakakor i frysen! Perfekt!

Torsdag: Förskola. Ville och jag kanske hinner med Ikea en sväng. Behöver lite mer sängkläder till gäster. Sen kör vi till kyrkan på eftermiddag och leker med folk där.

Fredag: Förskola. Inga planer för eftermiddagen! Hallelujah! Handla? Men det är inte kul att göra på fredagseftermiddagar…På kvällen ska Eric och jag kolla på film och kramas på soffan, bestämmer jag nu. Kanske Captain Fantastic som Jannicke rekommenderade.

Lördag: Jag ska nog åka och handla på förmidddagen alltså. Så får Eric träna på att lägga Ville också, första napen vid 9 är alltid lättast. Vi lunchar tillsammans och förbereder mat och gästrum. För på eftermiddagen kommer Tom och Jaana med sina söner Kai och Jim. Tom är Villes gudfar och gammal kompis till Eric. Vi kommer jättebra överens alla 8, så det ska bli kul. Jag hoppas på vin och vuxenprat på kvällen när ungarna somnat.

Söndag: Storslagen frukost, för att jag gillar det, med våra gäster. Sen inga planer. Mer rens i svärföräldrarnas trädgård?