Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Jag är supergravid!

June 29th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Alltså, mitt i den här flytten och den här varma sommaren och den här härliga tiden med tvååringen som upptäcker och utvecklas varje dag, så är jag ju faktiskt gravid också. Väldigt gravid nu för tiden. Och det är en bjässe som ligger i magen, enligt ultraljud som jag får varannan vecka. Den 8 mars fick vi reda på att det var en lillasyster som skulle joina oss till sommaren, det kändes symboliskt fint att få reda på den nyheten på kvinnodagen och alla var glad. Sen, för några veckor sen, stelnar gynekologen plötsligt till. “Eh… Jag ser en snopp.” mumlar hon. Men det ska bli en tjej, propsar jag. “Nej, det är en kille.” Sen visade hon lelle snoppen från femtioelva olika håll tills jag också fattade att nu var det dags att slopa världens finaste namn och börja lära känna en hane istället.

Jaja, det är ju inte det viktigaste såklart, vad för nåt kön som väntar på oss därinne. Men lite snop(p)et och överraskande var det allt.

Nu är det bara fyra veckor kvar. Och det kan jag säga med säkerhet eftersom han är så enorm kommer man inte låta mig gå över tiden. Elsa kom 15 dagar efter sitt bf, beräknad födsel. Men det blir alltså inget sånt. På toppen av kakan har jag också fått graviditetsdiabetes, testat mitt blodsocker fyra gånger om dagen och sprutat insulin i låret om kvällarna. Kanske är det därför han är en stor en, kanske beror det på att mina syskon och jag alla vägde över fyra kil och Eric och två av hans syskon också.

Nästa fredag ska jag till sjukan för att träffa läkare och barnmorska och diskutera igenom läget. Elsa kom ju med kejsarsnitt efter en tredagars kamp där värkarna kom från ingenstans och sen öppnade jag mig inte och sen gled inte ungen närmre utgången som hon skulle. Den här gången vill jag gärna försöka utan snitt i magen, men naturligtvis inte till vilket pris som helst. Gynekologen rekommenderade lite försiktigt ett kejsarsnitt, särskilt som man inte vet vad som/om något är fel på ungen.

Samtidigt ska man ha i bakhuvudet att deras lösa markeringar på en sprattlande, svartvit bebis på insidan av min mage inte är 100 % tillförlitliga och de kan naturligtvis ha räknat fel. På båda hållen. Antingen är han inte så tung som de tror, eller så är han ännu tyngre. Det får vi väl förhoppningsvis reda på inom 31 dagar. På datumet Elsa skulle födas var jag hos gynekologen som varnade mig för att gå för länge över tiden, “hon väger redan nu över fyra kilo”, hette det. Femton dagar senare, när lilla damen tvingades ut under operationssalens hårda ljus, vägde hon 3600 gram. Så. Ja, de gör så gott de kan, de där vitrockarna.

Jag känner mig iallafall lugn, under omständigheterna. Långsamt börjar jag känna mig nöjd med graviditetens varaktighet. Jag är tung, stor och otymplig. Mina händer och fötter är svullna till oigenkännlighet. Jag har halsbränna och svettiga bröst. Jag tillbringar helt för mycket tid på golvet, eller kanske mer med att resa mig och sätta mig. Elsa är världens finaste såklart. Pratar med och om lillebror. Kramar magen. Hjälper mig upp från det där golvet jag nämnde. Berättar om allt hon ska visa honom när han väl kommer.

Vi kämpar helt enkelt på här hemma, tar insulinsprutor, svettas och är så himla nyfikna på klumpen som stretchar och sparkar där inne. Vi längtar efter att bli fyra!

Midsommar 2017

June 27th, 2017 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Man kan lugnt säga att midsomrarna har förändrats en del, men kanske inte sen Elsa kom utan sen jag flyttade till Tyskland. Fredagen är en vanlig arbetsdag här och fastän Ikea kämpar på med allehanda midsommar-kampanjer så förblir tyskarna rätt oinsatta när det kommer till vår sommarhögtid nummer ett. Såg en bild på Facebook för inte så länge sen där de listade jul, påsk och midsommar som typ samma högtid: 8 grader varmt och regn, sill, snaps och ägg.

Vi firade dock i år i 27 grader varmt solsken med massa god mat och goda halvsvenska vänner. Det fanns köttbullar och skagentårta och röror och bröd och såser. En sallad med granatäpplen och tomater, grillat från bondgården här i närheten, potatissallad, gräddfil och gräslök. Smask. Elsa trivdes som fisken i vattnet och det blev alldeles lagom röjigt.

På eftermiddagen tog männen barnen till lekplatsen medans vi kvinnofolk pysslade ihop varsin krans. Jag hade velat göra en midsommarstång till bordet, men orkade inte. Man är inte bara mer än gravid människa.

När ungarna hade somnat kalasade vi andra på marängsviss med jordgubbar på balkongen, som en snabbare variant av jordgubbstårtan liksom. Sen spelade vi spel och snackade tills klockan slog sängdags för gänget med gäspande småbarnsföräldrar.

Inget alls att klaga på med andra ord.

Elsa 2 år och 3 månader

June 22nd, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Ska vi prata lite om Elsa? Som nu är 2 år och tre månader gammal. Första året i hennes liv dokumenterade jag varje månad hennes framsteg här i bloggen. Sen krävde hon mer och mer och jag började jobba med att skriva onödiga texter till internet och tiden sprang iväg. Nu är hon alltså en ganska stor tjej. Iallafall om man frågar henne själv. Och jag misstänker, vilket många flerbarnsföräldrar även redan bekräftat, att när barn nummer två föds om nån månad, så kommer hon att växa ännu mer.

Elsa snackar numera både tyska och svenska. Svenska mest, men hon kan om hon funderar ett tag även omformulera sig så att till exempel farföräldrarna fattar. Som tur är jag gift med en man som tragglat svenska ett bra tag nu och som hänger med i svängarna. Så när Elsa säger till honom: “Jag vill inte ta på mig strumporna, jag vill leka med lego.” Så svarar han: “Du möchtest die Socken nicht anziehen, sondern mit Lego spielen?” Sen upprepar hon det på tyska och så startar lego-leken. Det är så fascinerande hur mycket hon vet och kommer ihåg. Mycket har hon också lärt sig från olika böcker. Och många av mina uttryck slänger hon tillbaks till mig på perfekta ställena. Hon kan till exempel säga, “vad snackar du nu om?” till både mig och sig själv. “Pappa är en riktigt bra kille”, “du ge mig ett plommon för att du älskar mig?” och “jag springer snabbt som enhörning” är några av meningarna som kommit de senaste dagarna. Hon återberättar också gärna saker. Som när hon fick utslag på ryggen i Sverige och mormor sa till henne att inte klia sig. “Mormor sa, Elsa, försök att inte klia dig på ryggen”.

Hon går själv på pottan nu för tiden, hojtar bara att hon måste kissa, går sen dit, drar ner brallorna och sätter sig och filosoferar med en bok. Värmen och det faktum att hon inte har på sig så mycket jobbiga kläder såklart.
Hon gillar också att bre sin egen macka, kommer det smör på fingrarna är det snabbt löst med tungan. Man får inte heller hjälpa till att ta på tofflorna, borsta håret eller ta loss klistermärken från papper. Eller, efter ett tag får man, men hon vill gärna tro att hon kan själv.

Hon gillar djur. Vår granne här har en liten vit terrier som heter Lulu som Elsa gärna pratar med och tittar på. Annars är det Alba hemma hos mina päron i Sverige som hon pratar mest om. När vi skypar med mamma så säger hon knappt hej till sin mormor innan hon vill “titta på Alba”. Därför är det bra med semester i Sverige ibland då vi också får hälsa på på vår egen 4H-gård utanför Tomelilla, moster Jannickes hästgård. Sist fick vi se både ett föl, en massa vilda hästar och ett gäng kor som glodde. Dessutom har Jannicke också två dalmatiner att klappa på och mata. Lyckan är gjord.

Hon ser framemot att få en lillebror. (Ja, doktorn hade sett fel i tre månader, men nu dök snoppen upp på den svartvita ultraljudsskärmen. Det blir alltså en påg och ingen tös. Ja, jag har tagit tag i shoppingen inför detta.) Hon klappar på magen, påstår att han sparkar henne när hon sitter i mitt knä och skrattar när hon hör att han inte äter med munnen, utan med naveln. “Det är lite komisch (konstigt)”. Hon berättar om hur hon ska hjälpa honom att komma upp på soffan, hur de ska läsa böcker tillsammans, att hon ska lära honom hur man tar bort tåludd, hur man skalar banan och hur man bygger med lego. Hon återberättar också gärna hur det gick till när vi ändrade från syrra till brorsa: “Dokton tittade på tvn. ‘Hooooo! Oj! En snopp! Jag såg fel, det blir en tille!'”

Elsa gillar även sötsaker och ber ofta om “dodis”. Vi försöker ändå begränsa den varan så gott det går och faktum är att hon fortfarande blir överlycklig över fem naturligt sötade gummibjörnar en gång i veckan. En annan av sommarens highlights, hittills, var när vi i Sverige hängde med Emelie och Malena och deras barn. Största tjejen Miriam tog med sig en godispåse ut till studsmattan och delade sen frikostigt med sig till Ebbe och Elsa. Det pratar Elsa fortfarande om.

Allt som allt så är det fortfarande fantastiskt att vara mamma till den här lilla kloka, funderande, roliga, luriga, argumenterande ungen. Hon ger oss så himla mycket varje dag, utmanar mig med sina omständliga rutiner som ska följas alltid, men gör mig också rörd med sina kärleksförklaringar och revolutionerande slutsatser. Sådan himla tur att hon finns alltså. Vår Elsa.

Dagarna som går är livet, va?

June 20th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (0 Comments)

Vi svettas vidare här i Frankfurt. På kvällarna däcker jag i soffan med fötterna på en pall och en fläkt rakt i ansiktet. Det är alltså inte så lockande att hämta datorn och blogga loss. Och på dagarna är det fullt ös. Varje kväll går jag igenom tillsammans med Elsa vad som har hänt under dagen och varje kväll blir jag överraskad över hur lite vi hinner med. Men allting tar längre tid när man har hjälp av en tvååring och uppackandet och piffandet måste ta regelbundna pauser då samma tvååring kräver att vi bygger ett legohus eller läser en bok.

Men det går framåt här i vårt nya boende. Idag lämnade jag Elsa hemma och stack för att handla grejer till balkongen, främst. Lite över 9 var jag på Hornbach och haffade lite småträd och plantor, en fin lykta och två lampdosor. Klockan 10 stod jag beredd att rusa in på Ikea så fort de drog upp porten. Bytte en lampa som var sönder och fyllde sen effektivt en kundvagn med allt från förvaring och kuddfodral till fler plantor och ljus. Massa ljus. Alltså fixade jag att vara hemma igen till Elsas lunch, nu sover hon och sen ska vi packa upp grejor och göra fint.

Det blir bra det. Värmeböljan stoppar oss med andra ord inte, trots att det är närmre 34 grader där ute. Jag är gravid i vecka 35, har svullna fötter och ett sinande bankkonto (ska sluta handla ljus och plantor nu), men är ganska glad ändå.

Hörs!

Nya tider på ny adress

May 30th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Nu bor vi i Bad Homburg. Jag vill nästan skriva förorten, men eftersom ingen kan påstå att Lund är en förort till Malmö så kan jag knappast hävda att Bad Homburg är en förort till Frankfurt. 

Flytten gick bra tack vare fyra starka, men svettiga, män med turkiska rötter. De kånkade och släpade och bar tills allt vi äger och har plötsligt befann sig här istället. I nya läggan ovan på mina svärföräldrars hus. Vi har tre sovrum, två badrum, ett kök och ett vardagsrum som är hyfsat fulla med flyttlådor och halvt uppackat krafs. Det går framåt, men det går långsamt. Jag satsar på att vara klar innan vi blir tvåbarnsföräldrar i slutet av juli. Eric jobbar ju som vanligt och är dessutom borta mer nu eftersom han inte längre har tio minuters cykelväg till kontoret, utan 25 minuters bilresa. På en bra och trafik-smidig dag. Och Elsa behöver också tid och hundraprocentig uppmärksamhet, även om hon är väldigt tålmodig och duktig på att leka själv också. Jag är dessutom ganska bra på att låta henne “hjälpa till”, alltså acceptera att saker och ting kommer ta dubbelt så lång tid, men vi får iallafall göra det tillsammans och min fina tvååring växer flera decimeter när hon lyckas trä gardiner på en stång. 

Imorgon sticker vi till Sverige i en vecka. Det retar mig att vi inte kommit längre med att göra det här stället till vårt. Vårt hem. Men samtidigt ska det bli skönt med semester och jag vet ju hur Elsa mår hemma i Sövde-trakterna tillsammans med mormor och morfar. Och jag kan lägga fötterna i högläge lite oftare och passa på att tanka bästisbensin med för den delen. 

Det har dessutom varit outhärdligt varmt här de senaste dagarna, även hettan ska det bli skönt att komma ifrån. Eric kommer vi dock att sakna. Världens bästa Eric. The things han får stå ut med alltså. 

Så ja, flytt, Sverige, bebis, värmebölja, inredningsdesign och sådant sysslar vi med här borta. 

Ditten och datten om flytten och livet

May 19th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (0 Comments)

Flytten närmar sig med stormsteg. Elsa och jag packar som galningar. Det är skönt att samtidigt rensa och slänga sådant vi inte sett eller saknat på de snart fyra åren vi bott här. På onsdag kommer flyttfirman och sen bor vi inte längre i Frankfurt. 

Samtidigt växer ungen i magen och sparkar och har sig, mycket mer än vad jag kan minnas att Elsa gjorde. Det är 9 veckor kvar nu. Tyvärr har jag fått graviditetsdiabetes och måste mäta blodsocker och spruta insulin. Det är egentligen inte så superjobbigt, men jag är orolig för att det inte ska försvinna när lillasyster väl är ute. 

Har även hunnit med att kolla på Fallet Kevin på SVT Play i omgångar. Och alltså, nej. Fy fasiken. Inte okej. 

Ikväll tar hela familjen en packningspaus för att äta persisk mat och spela sällskapsspel hemma hos Izabella. Det är säkert välbehövligt och kommer garanterat bli trevligt, men det är ändå lite… stressigt att göra något annat. Aja, imorgon är det på det igen. Då ska vi åka till blivande lägenheten och rengöra heltäckningsmattor och flytta kartonger. På söndag hoppas jag att vi kan slippa skynda oss och pula runt här hemma i vår egen takt. Kanske till och med ta en långfrukost på stan om vi inte känner oss så nöjda med framstegen att vi åker till Limburg. Vi får väl se. 

Återkommer en annan dag! 

Vuxenhäng i Hamburg

May 8th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Resa. | Tyskland. | Ungen - (2 Comments)

I torsdags, efter några timmars försening på grund av en våt och högljudd storm här i Frankfurt, fick vi se mamma/mormor igen. Det var ju bara lite drygt två veckor sen hon och pappa/morfar hälsade på oss, men nu var hon här med ett större syfte. Hon passade nämligen Elsa från fredag morgon till söndag eftermiddag. Eric och jag tog vårt pick och pack och drog till Hamburg tillsammans med Lars och Linda. Och vilken helg det sen blev! Trots att jag saknade Elsa hela tiden och fick tårar i ögonen när jag fick en uppdatering hemifrån Frankfurt, så hade vi det så himla härligt, bara vi vuxna. Det bidde tre härliga dagar med god mat, många skratt och framför allt tid att prata till punkt utan att en unge avbröt. Det händer ju aldrig nu för tiden att man har tid att prata till slutet av en konversation.

På lördagen hade vi dessutom ett bröllop att gå till! Romantik, mer god mat och fina människor gjorde ju knappast helgen sämre. Dessutom hölls festen på 20e våningen i ett hus precis vid hamnen, där det firades hamn-födelsedag som avslutades med en 20 minuter lång fyrverkerishow från ett jättelikt kryssningsfartyg mitt i hamnen. Vi dansade litegrann, men helt ärligt hade jag ont i både fötter och rygg efter allt stående och obekvämt sittande, så vi blev inte så extremt långvariga. Det var en massa härliga ungar där som sprang omkring med heliumballonger och dansade så gulligt med sina föräldrar. Då saknade vi våra barn lite och turades om att visa fina bilder på dem på telefonerna. Samtidigt var det så skönt att inte oroa sig för övertrötta, sockerhöga små liv som behöver lägga sig och sova i en glaskista på 20e våningen, samtidigt som DJn spelade musik som ekade mellan väggarna.

Dagen efter åt vi frukost på det lyxiga hotellet där vi hade sovit bort svullna gravidfötter (mina) och Gin Tonic-ångor (Erics), innan vi tog två kaosiga tåg tillbaks till Frankfurt igen. Mamma/mormor hade då redan stuckit till flygplatsen för att åka hem till Sverige igen och Erics föräldrar var här för att täcka upp glappet. Jag bröt naturligtvis ihop när jag äntligen fick krama om min lilla tjej igen, och försökte hulkande förklara för henne att det finns glada tårar och ledsna tårar. Det var bara en så himla lättnad att vara tillsammans igen. Som det ska vara. Ordningen återställd.

Samtidigt är jag så himla tacksam för att mamma kunde komma och ta över skutan en helg sådär. Hon betalade i princip massor av euro och kronor för att komma och jobba för oss en helg.. Inte en enda gång var jag orolig för Elsa, trots att detta var första gången som Eric och jag gjorde något utan henne i TVÅ HELA DYGN. Hon hade naturligtvis haft sin egen semester här hemma med massor av uppmärksamhet, godis och lekplatshäng. Nu börjar hon varje mening med “Mormor…”och kallade på mormor när hon vaknade och var törstig i natt.

Så ja. Bra helg med bra energiuppladdning inför kommande familjehelg i Bad Homburg, flytt och allt annat som vardagen planerar att kasta i knät på oss.

Föräldrar, flytt och fix

April 25th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Tyskland. - (0 Comments)

Ännu en helg är till ända. Mamma och pappa har varit här. Pappa och Eric byggde en stor port till carporten som finns hos mina svärföräldrar. Trots språkskillnader och kunskapsnivåskillnader så lyckades de få till en superfin sak som ska hålla vår barnvagn och våra cyklar torra och hyfsat säkra när vi väl flyttar dit. För nu är det inte långt kvar innan vi lämnar civilisationen, våra vänner, vår älskade fina lägenhet med 3,20 i takhöjd, mysiga Bornheim – Frankfurts finaste stadsdel, alla affärer och restauranger och caféer som ligger några steg bort bara. Usch, det är en epok som går i graven, så känns det verkligen. Visserligen startar en ny epok, som förhoppningsvis också kommer föra något gott med sig, men just nu känns det bara sorgligt. Eric har lovat att vi ska spendera lite pengar på att få ovanvåningen, vårt nya hem, så att det blir mysigt där. Och så att det känns och syns att vi bor där.

Livet går vidare. Snart ska vi på barnfri helg i Hamburg. Mamma kommer och hänger med Elsa från fredagmorgon till söndagkväll. Det blir nog roligt för dem båda. För vår del väntar bröllop, goda måltider där man kan både prata med varandra och ha sin mat i fred och beställa något som man faktiskt är sugen på och inte bara något som Elsa gillar…

Efter det så väntar en familjehelg i Bad Homburg tillsammans med Erics föräldrar och syskon. Och sen flyttar vi i princip in. Och sen ska det packas upp och piffas i några dagar innan Elsa och jag drar en sista sväng till Sverige innan magen blir för stor. (Den är redan nu rätt rejäl kan jag avslöja.) Sen är det sommar och det ska komma en ny familjemedlem. Så det händer en hel här, på de flesta fronter. Och ändå känns det ofta som att vi mest står och stampar och glor och väntar på bättre tider. Jag ser iallafall framemot att få göra fint i ett nytt hem, att pyssla och sy och måla lite för stämningens skull. Ser också framemot att slippa våra sju trappor upp till lägenhetsdörren.

Det blir nog bra det här.

 

Påskmat, cyklar och tid tillsammans

April 17th, 2017 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Påsken är över, ännu en gång. Påsken är en rätt trevlig högtid ändå. Man får alltid fyra dagar ledigt, oavsett vilket år det är. Den är inte lurig som julen som ibland ligger dumt till i kalender. Vi har mest varit tillsammans, ätit god mat och hängt hemma hos svärföräldrarna. Jag hade svängt ihop en liten påskbuffé med själviskt nog det som jag själv var sugen på. Det blev dubbelmarinerat lamm, tryffelpotatissallad, zucchini med fetaost och mango, skagentoasts, gubbröra med lax, hembakat brytbröd, smör och smaskig ostbricka. Dessutom hade Elsa och jag färgat ägg och gjort en pavlova med rabarbercurd till efterrätt. Vi blev mätta. Denna intogs igår och idag var vi där igen och smaskade i oss det mesta av resterna.

Eric har också jobbat hårt idag med att rensa lite i carporten. På torsdag kommer mina föräldrar till stan och då har min händiga fader lovat att bygga portar till carporten. När vi väl flyttat dit ska vi nämligen ha barnvagn och cyklar där, är tanken.

Oh, jag glömde ju nämna att vi var i Limburg hos Lars och Linda på långfredagen. Ungarna lekte och målade ägg. Elsa fick testa en springcykel och fattade väl inte riktigt hur man gör, men var glad ändå. Hon älskar ju Mira så mycket och utvecklas alltid i raketfart veckorna efter att hon hängt med henne. (Mira är 1,5 år äldre ungefär.)

Och på tal om cyklar så överraskades Elsa inte bara av ett påskägg fyllt med lite godis, såpbubblor, strumpor och en Pixi-box på påskdagen. När hon precis hade lugnat ner sig efter chocken över det fina ägget så upptäckte hon att det stod en lila cykel på balkongen. Det var en present från hennes farföräldrar. Hon blev så himla glad. Vi har pratat om en potentiell cykel ett tag nu, Elsa och jag. Hon har avundsjukt tittat på de äldre barnen. Vi har diskuterat trampor och styren och sadlar och pratat om att man måste träna träna träna innan man kan köra lika snabbt som de stora ungarna. Och nu stod där alltså en liten cykel på balkongen och väntade på henne. Sådan lycka. Hon kastade sig direkt upp, fick på sig hjälmen och körde sen ett par vändor på balkongen. Det var nog svårare än hon trodde. Hon såg ut att tänka “det ser roligare ut när de andra gör det”. Men vi ska kämpa vidare nu och öva tills hon får koll på läget.

Alltså skulle jag absolut vilja påstå att Elsas tredje påsk i livet blev något av en succé. Bara en sådan sak som att ha sin pappa hemma i fyra dagar är guld värd. Och det håller jag med om, Elsas pappa är guld värd. Finaste mannen på jorden den där.

Läskiga duvor på rummet

April 11th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

För några dagar sen vaknade Elsa vid 5.30 och var superledsen. Annars när hon vaknar till på natten så är det för att hon är törstig, då går jag upp och ger henne lite från vattenflaskan och stryker henne över håret. Men när hon vaknar så sent som 5.30 betyder det oftast att hon har fått för sig att det är morgon och dags att stiga upp.

Så jag sprang in och möttes av en halvsovande, gråtande tjej som satt upp i sängen. Hon mumlade något som jag inte förstod och jag föreslog att vi skulle sätta oss tillsammans i fåtöljen som står på hennes rum. Hon småsnyftade lite, men satt still och verkade inte tro att det var morgon trots allt. Efter en halvtimmes mys så la jag henne i sängen igen, sa godnatt och gick tillbaks till min säng. Jag var säker på att hon skulle kalla igen och att det då skulle vara dags att gå upp på riktigt, men hon somnade om och det var sen tyst till 7.15!

Jag kunde naturligtvis inte somna om så jag googlade ståbrädor och planklängder och annat nödvändigt, tills jag till slut däckade igen vid 6.45. En halvtimme senare var det alltså tid att slå på hjärnan igen. Ialllafall, ska försöka komma till saken nu, så berättade Elsa själv på morgonen, vid frukostbordet, att hon hade varit ledsen på natten. Jag bekräftade och frågade om hon visste varför. Då sa hon att det hade varit två stora duvor inne i hennes rum och att de var läskiga. Hon hade alltså drömt att stadens råttor flög omkring därinne, kunde komma ihåg det och dessutom återberätta det för oss. Ganska coolt ändå. Jag försökte förklara att det var en dröm, men det är svårt när hon inte vet vad en dröm är. Först sa jag att det inte var några duvor i rummet, utan bara i hennes huvud när hon sov. Men då trodde ju hon att det bodde faktiska fåglar innanför pannbenet på henne, så det var om möjligt ännu läskigare. Då sa jag att duvorna var på låtsas och att de, eller andra saker, ibland kommer och luras när man sover. Det verkade hon köpa, men tyckte ändå synd om sig själv när hon återigen berättade om duvorna några timmar senare. Sådan stor tjej hon är nu alltså.