Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Wadlings inkomstgaranti

February 4th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Okej, såhär: Jag satt och kollade på lite repriser av På Spåret på SVT Play. Kände att jag behövde lite allmänbildning och hjärnaktivitet vävt in i allt slöande jag sysslar med om dagarna här hos E. Så då såg jag ett avsnitt där fina Sofia Karlsson sjöng nån frågelåt tillsammans med en gammal (och hyffsat sliten om jag ska vara ärlig) man som enligt Kristian Luuk hette Freddie Wadling. Eftersom jag aldrig hört eller sett denna mannen innan, vilket ofta beror på att jag bott utomlands i perioder och missat till exempel många av dem som varit med i Idol och sådär (trodde i och för sig inte att Wadling hade debuterat i Idol), så pausade jag Luuk och Lindström och googlade Freddie Wadling. Hittade lite info om honom på Wikipedia, han var väl inte så superintressant i sig. Men! Det visade det sig att denna Wadling, sångare, skådespelare och konstnär tar del av det som kallas statlig inkomstgaranti för konstnärer. Han är garanterad fembasbelopp per år så länge han lever. 2010 fick Wadling 212 000 kronor till exempel, detta minskas sen om han tjänar egna pengar och enligt Wikipedia får de flesta som tar del av inkomstgarantin ungefär hälften av maxbeloppet i slutändan. Detta här fina lilla inkomsttillägget är inget man kan ansöka om, utan det är Sveriges Författarfond och Konstnärsnämnden som beslutar om vem de tycker har förtjänat att bli belönad av svenska staten resten av livet.. Andra kända människor som får sådana här summor är Roy Andersson, Lennart Hellsing, Tomas Tranströmer, Janne Schaffer och några till, sammanlagt 153 stycken. Ja, ni kanske inte tyckte det här var så himla spännande, men jag blev helt paff! Visste inte ens att det fanns! Varsågod Herr Tranströmer, lev väl för mina skattepengar!

Fotnot: Tomas Tranströmer lär väl tjäna så mycket att han inte längre har rätt till sitt konstnärsbidrag. Dessutom har jag inte betalt skatt på länge eftersom jag inte jobbat i Sverige på länge. Aja. Parenteser.

Näsvis?

February 4th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Låg och tänkte imorse på det här med den mänskliga näsan.. Varför ska det tvunget vara som en jättebit brosk där näshålen sitter? Kunde det inte bara vara två hål rätt in i huvudet liksom? Den enda anledningen jag kunde komma på varför man har en näsa som sticker ut är för att solglasögonen ska ha något att ligga på. Erics teori var att man har näsan för att luften som man andas in ska hinna värmas upp och filtreras innan den går in i den “riktiga” kroppen så att säga. När vi sen filosoferade vidare så kom till att diskutera hundar och hur i princip hela deras ansikten består av “näsan”, nosen, hade ju varit lite trist om de inte hade haft den där 80%iga nosen..

Jag vill inte hålla på att googla eftersom jag tycker den här sortens funderingar är rätt löjliga, men tyckte ändå det var viktigt nog att ta upp med mina kära bloggläsare.

Bild från http://zanawer.blogspot.com/

Just nu i kollektivet.

February 3rd, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

I brist på annat får det bli ett inlägg här ikväll. I nuläget sitter Eric vid datorn och jobbar med skärmen full av HTML-kod framför sig. Han har sina tubsockar i flipflops och en tröja som glipar vid ryggslutet. Kai sitter bredvid och spelar nån form av dataspel på sin fina Applelaptop. Han är skäggig som aldrig förr och har en hörlur i örat så huvudet diggar till emellanåt. Bredvid mig på soffan sitter Alex som precis kom hem från jobbet. Han har Fjällrävenkläder från topp till tå (han får dem billigare av nån han arbetar för) och suckar nöjt medan han tuggar i sig resterna av den middagen jag fixade innan. Det var schnitzel, stekt potatis och örtagårdssås. Masoud ligger på den andra soffan och skickar sms, mest troligt till sin långdistansflört i Berlin. Vi kollar på en konstig rymdfilm med Wesley Snipes, Sylvester Stallone och en väldigt ung Sandra Bullock. Det är fredag och ungefär 15 dagar kvar tills jag ska åka till Australien. Många är tankarna som snurrar i hjärnan.

 

20120203-210621.jpg

My new blog and I

January 8th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Bloggbloggblogg - (4 Comments)

Testing the options that come with iPhone blogging. So far it is pretty good I would say, except for the fact that my farmer-sized thumbs don’t do well with avoiding the return button and instead hit the space button. But I’ll learn I guess, now that I intend to become a pro blogger lady, like Eric likes to call it.

Love is all you need

  • Sweden
  • Germany
  • USA
  • Australia?

puss

poo

I’m sorry this post sucks, but this is how I learn. Swedish newspaper

Now: Goodnight and goodbye!

20120108-010237.jpg

Mmm, Blumenkäse!

January 6th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Det bästa som finns att ha på mackan i Frankfurt är den här osten, som egentligen inte alls är tysk, som jag kallar för Blumenkäse, blomost. Den är bara formad som en blomma, oroa er inte, inga luktörter eller nejlikor i maten här inte. Den är krämig, lagom stark och lagom mild och smakar väldigt bra. Ja. Det var mest det. Också ville jag testa min nya bloggverktygsgrej. Hej!

Att ha mycket på tallriken.

December 15th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Plugg. | Skit. - (0 Comments)

Efter en aggressiv kommentar från Angelica (:P) tar jag nu tjuren vid hornen igen. Det var så att de senaste 6 dagarna, då bloggen varit tyst, så har jag hunnit med att umgås med Emelie och Malena, städa garderober, varit på två Halv 8 hos mig-middagar, skrivit två tentor i tyska, gått tre luciatåg, åkt buss och bil i sammanlagt 10 timmar, varit på Ikea, gått på föreläsningar och seminarier och sovit litegrann. Intensivt med andra ord. Dessutom är iPhonetäckningen på landet sämre än usel, varpå mobilbloggande är uteslutet. Men nu. Nu har jag några dagar av packningshets, flyttstädning och plugg innan Eric kommer och julen kan börja. Om 11 minuter ska det komma nån och kolla på min lägenhet, sen ska jag till högskolan för en föreläsning i akademiskt skrivande, och sen kommer jag väl hem igen. Då blir det fler blogginlägg.

Mallis och jag gick vårt sista luciatåg NÅGONSIN i Frenninge kyrka i tisdags.

Att berätta om ett av mina favoritplagg.

December 8th, 2011 | Posted by Jess in Julkalendern 2011 | Listor. - (1 Comments)

Jag gillar klänningar och strumpbyxor, men har ingen direkt favorit. Jag tänker se praktiskt på det. (Min mamma gillar när man är praktisk och jag måste samla poäng nu inför julen.. :)) Om jag måste nämna ett specifikt plagg så blir det mitt dyraste: Min vinterjacka från The North Face. Den är skitstor, klumpig och kostade över tretusen spänn. MEN. Den är varm, gosig, skön, vattentät, vindtät, går ner över röven och har en mysig luva som håller lilla huvudet varmt. Känner på mig att den kommer att vara resten av mitt liv, om jag är rädd om den. Vilket jag är eftersom den var så himla dyr. Ja, till och med förra vintern, när vi hade minusgrader och snö i sex månader (kändes det som) så var jag varm och go i min norra ansiktsjacka. <—- Ordvits! Okej, jag går och lägger mig nu.

Hos mamma och pappa förra vintern.

Att pyssla hela kvällen.

December 8th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Ikväll har jag ägnat mig åt cirka fyra timmars avkopplande pysslande, jo jag är seriös, tog ledigt från pluggandet och öppnade upp min nystädade låda of pyssel och körde loss. Älskar att sitta på golvet bland papper, glitter och band, klippa, klistra och rita. Ahh..
Jag gjorde bland annat ett julkort till Grace, mitt lilla nanny-barn i Frankfurt, hon brukar få ett självpysslat kort vid Halloween, Valentine’s, hennes födelsedag, jul och påsk. Och sommar. Jag gillar att göra kort och hon blir glad när hon får brev med hennes namn på. Det kortet ligger på tork just nu och får göras klart imorgon.
Sen pysslade jag även fram en julstjärna efter att min jobbekompis Kelly i Tyskland postat på Facebook och visat en stjärna hon tyckte såg svår ut. Jag antog utmaningen. När jag väl hade fattat hur man skulle göra så var inte själv utförande så svårt. Ja. Det var mest det jag ville berätta. Önskar ibland att jag jobbade på Panduro. Jag skulle göra om butiksskyltningen dagligen.

Vete fan om jag är så himla duktig på att göra mina alster rättvisa genom mobilkameran, men jag försöker för bloggen skull.

Min stjärna som ska hänga i fönster fram till dopparedan’!

Graces kort som alltså inte är färdigt, men man fattar ju principen!

Halv 8 hos mig

December 8th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Mat. - (2 Comments)

Igår hade jag besök av tre hyffsat välkända människor, till skillnad från hur det brukar vara på TV när Halv 8 hos mig går av stapeln. Det var Malin, Emma och Ulrika som var inbjudna och jag var först ut. Det var ganska nervöst alltså, fast jag aldrig hade trott det. Till förrätt serverades en gul paprikasoppa med smörsnittar. Den blev bra tyckte jag själv. Alltid svårt att veta vilken konsistens folk föredrar på sin soppa. Vissa gillar när det är som vatten, andra tycker den ska vara mer som gröt. Min var typ en blandning mellan gröt och vatten. Huvudrätten kom sen. Ett recept som jag aldrig lagat innan, en chansning kanske man kan tycka, men jag ville verkligen servera risotto eftersom jag är bra på det, också ville jag ha nåt till risotton som passade utan att vara för overpowering. Ja, så det blev det parmesan-och persiljepanerad kycklingfilé med risotto och ugnsrostade tomater. I samband med förtäringen av huvudrätten skedde fadäs nummer ett, den som antagligen kommer att kosta mig vinsten. Emmas kyckling var inte helt klart inuti. Fast jag tyckte att jag hade skurit i den tjockaste biten och kollat så fick min gäst alltså rå mat. Rå kyckling! Sen fick Ulrika också en bit som inte var klar. Riktigt pinsamt! När jag gör kyckling är jag alltid livrädd för att göra som mamma, ha inne filén en extra halvtimme för att vara säker på att allt är genomstekt, resultatet blir ofta en kyckling som man kan krossa rutor med. Men ja, rå kyckling, inte bra. Jag ska nämna också att både Ulrika och Malin tog mer mat, ett positivt tecken vill jag tro.
Sen var det dags för efterrätt. Då serverade jag vaniljpannacotta med röda bär. I vinglas kom de dessutom, dels för att det såg snoffsigare ut och dels för att jag inte hade något annat att hälla upp det. Alternativet hade varit en samling udda muggar från McDonalds, Disneyland och scouterna bland annat. Tror inte det nej. Pannacottan verkade de gilla iallafall, fast jag måste vara lite självkritisk där och säga att den som man gör på bara grädde är snäppet godare. Gårdagens var en nyttigare variant där också vaniljyoghurt ingick.
Ja, sen hängde vi lite i soffan, lyssnade på min brist på musiksmak och snackade skit om våra tröga klasskamrater. Det obligatoriska röstningsmomentet i Halv 8 hos mig skulle vi ju också efterapa. Alla fick varsin post-it med mitt namn på som de sen skrev poäng på och la i en väldigt fancy silverask med sammetstyg på insidan. Sista middagen, hos Ulrika i nästnästa vecka så får vi läsa på lapparna och kora en vinnare. Spännande! Efter detta moment blev Malin trött, så hon lastade in de andra två i bilen och körde hem. Tystnaden lade sig åter över den lilla ettan i Rosengård och diskade tornade upp sig i köksvrån. Jag tittade inte åt det hållet, skypade istället med pojkvän och gick och la mig mätt och belåten.

Den här bilden togs den 13e december 2008 i en irländsk pub i Sachenhausen i Frankfurt i Tyskland. Det är jag som står där, lite lullig och glad och på festhumör. Helgerna var mina andningspauser när jag jobbade som nanny hos den där familjen. Jag var lite på min vakt, med jackan fortfarande på, eftersom jag fortfarande hade helgen före i minnet. Då hade jag blivit av med min mobil och det var en orangehårig kille som visade sin snopp och bad om en avsugning. Ja. Annan historia. Iallafall så stod jag där med jackan på och pratade med den charmigaste killen jag någonsin träffat. Jag tänkte inte på något särskilt, vad jag kan minnas alltså, mer än att han var söt och jag trivdes. Vi stod där hela kvällen och pratade och skrattade tills vi började hångla istället och sen åkte han hem. Det var Eric. Nu har vi snart känt varandra i tre år. Inte visste väl jag att han skulle bli bland det viktigaste som finns i livet. Visst är det rätt häftigt att jag faktiskt har ett kort på första gången vi träffades! Åh vad jag är glad att jag har honom.