Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Day 7- Your best friend

January 27th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Jag har många fina vänner från olika platser i världen och från olika perioder i mitt liv. Alla säger att de har de finaste vännerna, men jag är den enda i hela världen som verkligen har rätt på den punkten. I feel blessed.
På grund av tidsbrist har jag bestämt mig för att bara nämna mina två äldsta och bästa vänner här och nu. E kvalificerar sig också in på den här listan, men han nämns tillräckligt redan 😉 så nu handlar det om två fina tjtjer; Emelie och Malena.
Malena var i många år min granne i Starrarp, det första kortet på oss både är cirka 24,5 år gammalt. Vi är två gulliga bebisar, en med tjocka kinder (jag) och en utan hår (Malena). Våra föräldrar har umgåtts i samma gäng sen för alltid, och gör det fortfarande. Varje sommar hemma på landet tillbringade jag med Malena. Vi spelade tvspel hos C, brottades i cykelhjälm under rugbymatcher, cyklade till Frennigebadet, letade hemliga ställen eller bara hängde.  Malena är klok, lugn och sansad, diplomatisk och rolig som fan.
Emelie stiftade jag bekantskap med när vi var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Sen hamnade vi i samma klass och blev bästisar i fyran, femman typ. Innan dess lekte Emelie mest häst. Hemma hos Emelie luktar det alltid så gott. Vi har tillbringat många timmar där, ensamma, utan vuxna som stör. Lagat mat, ätit chips med dip, kollat på kabel-tv och myst. Sovit i samma säng och pratat i timmar sen lampan släckts. Varit på dansläger och retat oss på folk, tvingat småtjejer att säga kruk. Varit på Sri Lanka och dissat folk på svenska, hatat människor, skrattat åt kräks-Gabbe på Taj Mahal. Emelie är impulsiv, ärlig, kramig, förnuftig och rolig som fan.

Sen var vi tre. Tre alltid. Folk säger att tre tjejer inte kan vara kompisar, det funkar inte säger dem, en kommer alltid vara utanför. Så var det inte med oss tre. Vi är special. Vi gick i samma klass ända till nian. Vi bodde ihop i Ystad i tre år och sov till och med i samma säng stora delar av den tiden. Vi delar så otroligt många minnen, från fnittriga körkonserter, galna vilda utekvällar, äckliga fyllor, scoutläger, svullkvällar med OC, dansnummer i Spice Girlskostymer, timmar med bläddring i skolkatalogerna, McDonaldsturer, svettig Indienresa, Disneysemester i Florida, Ullaredsroadtrips, mellanstadiedisco och mörklagda biljardturneringar till framtidsprat instänga i Mallans rum, Sallepizzor och Icaläsk, Time of Your Life med Johan på gitarr, dansbandsgala och Valborgsfirande som ingen av oss minns. I can go on forever, listan kan göras hur jäkla lång som helst. Poängen är den; De här människorna är så himla lika mig men ändå så himla olika och det är därför vi passar ihop. Utan er är mitt hjärtpussel inte helt, utan er exploderar jag av tankar och funderingar, utan er hade jag inte skrattat så tårarna sprutat alls lika ofta. Tack för att ni finns älskade vänner! Andy’s Angels 4evah! <3

Hahaha, lite tipsy är vi nog alla tre, men bilden symboliserar oss så bra så den fick vara med ändå! Malena står och ser glad ut längst till vänster och Emelie gör grimaser åt mig längst till höger.

Day 6- Your day

January 26th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Filosoferande. | Listor. - (0 Comments)

Hej. Härligt att det just idag är dags att skriva om min dag när jag verkligen inte gjort särskilt mycket och suttit isolerad utan att prata med en enda människa. Ringer Eric på Skype sen så lär jag bli rädd för min egen röst. Alltså. Igår råkade jag vara uppe till nästan halv två, eftersom jag hade noll lektioner idag och ingen tid att passa imorgon. Det var lite dumt, kände jag i morse, det var svårt att komma upp i tid.. Började alltså dagen i sängen med datorn och lite Real Housewives samtidigt som jag drack te och lyssnade på Svt.
Sen började Projekt Gräva Fram Lägenheten. Den var gömd under åttatusen klädesplag och andra saker som blivit upprotade och uppkastade från min resväska. Det tog sin lilla tid, men sen blev det fint och lugnet la sig i min mage. Det är inte klokt vilken skillnad det gör för koncentrationen och välbefinnandet att ha en städad lägenhet.
Efter lite sallad och knäckebröd till lunch körde jag vidare i flitets sken och gjorde onlineuppgifter och tester i ett nytt dataforum vi använder i kursen Academic Writing. Jag gillar det faktiskt, det känns roligt och interaktivt och modernt. Lyckades även författa en liten text som professor Damian vill att vi ska ha gjort tills imorgon.
Därmed var duktighetsorken slut och resten av eftermiddagen blev det typ lite diskning och tv och datande resten av tiden. Imorgon ska jag vara i skolan 10-12 och sen fortsätta utrensning och decluttering. Det jag ser mest framemot inför helgen är att gå och handla mat och basvaror på Citygross på fredag eller lördag. Just nu lever jag på vatten, mjöl och fryst soppa (som dessutom är slut nu.) Ska hänga här hela helgen, jobba undan läxor och längta efter Eric. Det blir nog bra. Jag är nöjd och tillfreds och lycklig.

Därför avslutar vi dagens inlägg med tre bilder på min hyffsat städade lägenhet. Som jag skrev på Facebook; det behövs inte fler foto än tre så har vi redan täckt in all golvyta i mitt lilla krypin. Haha, men mysigt är det och till en liten skånsk flicka behövs inte mer space än så.


Day 5- Your definition of Love

January 25th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. | Mannen. - (0 Comments)

Det var ju en liten lätt uppgift som ska besvaras ikväll!
Först och främst vill jag säga att jag känner mig väldigt tacksam över att jag överhuvudtaget fått uppleva kärlek. Många sena kvällar har jag gråtit i kudden som tonåring och tyckt att jag var ful, äcklig och misslyckad. När alla andra fick hångla och ligga fick jag typ vakta väskor och spela snake på mobilen. (Nu bortser jag naturligtvis från den sortens kärlek som man känner för sina föräldrar, syskon och bästa vänner. Här snackar vi kär-kärlek.)
Men turen vände och med en viss del självanalys och insikt, kan jag väl gissa att det var mitt höjda självförtroende, till följd av avklarad utlandsvistelse, som gjorde att kärleken hittade mig också, i en irländsk bar i Frankfurt.
Innan jag träffade Eric så trodde jag att en pojkvän var som en pojke som man fick pussa på och hålla i handen och sova med och sådär. That’s it, trodde jag. Men. Det visade sig att en pojkvän är som en bästa vän som man får pussa och hålla i handen. Värsta bästa kombinationen ju! Jag älskar som sagt mina bästisar över mycket annat här på jorden, men den här kombinerade människa som kallar sig min pojkvän är nåt alldeles extra. Och därför är kärlek för mig en blanding av ömsesidig trygghet, ohejdbart skrattande, intellektuell stimulans och fysisk attraktion.

Svarabaramedettord.

January 25th, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

1. Var är din mobiltelefon? Sängbordet.
2. Var är din andra hälft? Frankfurt
3. Ditt hår? Mörkt.
4. Din mamma? Realist
5. Din pappa? Respekt
6. Det bästa du vet? Kjerlighed.
7. Din dröm i natt? Obefintlig.
8. Din dröm/ditt mål? Nöjdhet.
9. Rummet du är i? Studentlägenhet.
10. Din hobby? Fundera.
11. Din skräck? Död.
12. Var vill du vara om sex år? Eric.
13. Var var du igår kväll? Rosengård.
14. Vad är du inte? Snål.
15. En sak du önskar dig? Afrikaresa.
16. Var växte du upp? Starrarp.
17. Det senaste du gjorde? Skypade.
18. Dina kläder? Billiga.
19. Din tv? Svt1.
20. Ditt/dina husdjur? Usch.
21. Din dator? Rosa.
22. Ditt humör? Trött.
23. Saknar någon? Mannen.
24. Din bil? Såld.
25. Något du inte har på dig? Byxor.
26. Favoritaffär? H&M
27. Din sommar? Ljus.
28. Älskar någon? Flera.
29. Favoritfärg? Röd.
30. När skrattade du senast? Skypade.
31. När grät du senast? Igår.

Day 4- What you ate today

January 24th, 2011 | Posted by Jess in Listor. | Mat. - (0 Comments)

Min morgon började extremt tidigt, halv 5 gick mobilalarmet igång. Då fick jag ta mig upp eftersom jag är student och för snål för att åka buss och brukar lifta med pappa och bror in till Malmö. De jobbar där. Å andra sidan beror det inte bara på snålhet utan också på det faktum att mitt föräldrahem ligger så avlägset att det går två bussar om dagen därifrån, och då inte ens därifrån, utan från Fränninge, sex kilometer därifrån. Ja. Det kan vi ta en annan dag. Var alltså i Malmö runt klockan sex, läste lite bloggar på mobilen och somnade sen igen.
Vid nio började dagen med en antibiotikatablett, om det nu räknas som något jag ätit idag? Sen följde massa vattern (jag dricktränar, är kass på att halsa vatten eftersom min blåsa är så jäkla klen, vi snackar ouppblåstvattenballongstorlek (ja, jag kom på det ordet själv), så jag måste gå och kissa så jäkla ofta och det är jobbigt.) Åt även en lussekatt som fick fungera som frukost/lunch. Till kvällsmat blev det en tinad sopprest från frysen; köttfärssoppa med grönsaker i som jag gjorde när bästisarna var här innan jul. Den var lika god nu som då. Jag anser nog att jag är ganska bra på att laga mat. Tyvärr räcker inte resurserna till, annars hade jag nog lagat god mat typ varje dag! Plus att det är fan så mycket roligare att laga mat till mer än sig själv, som till grabbarna i Frankfurt där jag måste fixa mat till 10 pers fast det bara är fyra som ska äta. Det är tider det! 🙂
Sen har jag nog inte ätit så mycket mer idag, jag har ju inte gjort nåt vettigt alls knappt och då blir jag inte hungrig på samma vis heller. Tror jag avslutar kvällen med lite överbliven ananasläsk från i lördags. Ja, så får det bli, vi hörs imorgon!

Day 3- My parents

January 23rd, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Listor. | Sverige. - (0 Comments)

Min mamma

Hon heter Anette och är 62 år gammal tänkte jag skriva, men det är hon ju inte alls! Hon är född -62 och det är en jäkla skillnad. Hennes föräldrar, min mormor och morfar, är pensionerade lantbrukare och därför är mamma en bonnatös ut i fingerspetsarna. Hon är duktig på att laga mat, baka, safta, sylta, stycka gris och göra korv. Dessutom är hon väldigt bra på andra pyssliga handarbetssaker som typ stickning, att sy och virka och laga saker och så där.
Hon är fruktansvärt praktisk och realistisk, på gott och på ont naturligtvis. Tyvärr har hon nästan alltid rätt, även om vi barn långsamt börjar knappa in på den punkten. Hon är full av kloka råd, hon lyssnar och håller med och har alltid nåt vettigt att säga. Hon är finast i världen min mor, och jag brukar ofta tänka att jag vill bli en precis likadan mamma som hon.

Min pappa

heter Göran och är tre år äldre än mamma. Han har eget företag och kör grävmaskin i Malmö varje dag. Han har även odlat skägg sen i höstas, väldigt framgångsrikt kan tilläggas, tydligen kallas han “Obama” på jobbet.
Han är ganska lik mamma egentligen, iallafall när det kommer till hantverkandet och de praktiska grejerna. Pappa byggde vårt första hus i Fränninge och när det blev för litet så byggde han det här som jag sitter och fryser i just nu. Han är grym på att snickra, mecka, bygga och klödda som man säger på ren skånska. Han är inte lika varm och öppen som mamma, men han är klok och lojal. Han har varit med om mycket i sitt liv men för mig är han fortfarande lika stor, respektingivande, ärliga, bullrig och rolig. Fina fina pappa som jag vet gör och alltid kommer göra, allt för oss.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Är man lat så är man.

January 23rd, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (0 Comments)

Testar att blogga från sängen här hemma hos mamma och pappa eftersom hela övervåningen är iskall och jag känner mig lat. Mår iallafall bättre än igårkväll men har lite dåligt samvete för att vi stack ifrån festen så tidigt. I och för sig med goda ursäkter, men ändå. Idag väntar födelsedagsmiddag hemma hos lillasyster som jag inte sett på ett tag. Innan dess planerar jag att läsa lite kurslitteratur och försöka få tag på min tysk.. Han är på weekendresa med grabbarna i Tübingen och dricker öl i princip dygnet runt så får väl se i vilket skick han är. Jag ger honom en timme till tror jag innan jag slår en signal.
Fasen, nu hittade jag en trevlig skönlitterär bok också.. Har blivit så himla dålig på att läsa romaner fast det egentligen är en av mina favoritsysselsättningar. Blir liksom så när man måste läsa fler kilo text för skolans räkning så vill ögonen hellre kolla på tv efter det. Eller nåt. Jag ska bli bättre på bilkörning.


Jobbig kurslitteratur eller gastkramande tyskroman?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagskvällen.

January 23rd, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | WOW! - (0 Comments)

Jag har varit på inflyttningsfest ikväll hos Gabriella och Johan. En massa bra och roliga människor var där. Jag tillbringade cirka tjugo minuter framför tvn och såg Sverige vinna över Danmark i handboll. Den matchen spelades i Malmö och där satt min bästa kompis Emelie och tittade på. Jag letade efter henne så fort de visade bilder på publiken, men uppenbarligen är det lättare att få synas om har målat svenska flaggan på brösten. Det hade nog inte Emelie. Efter matchen gick vi ner på nedanvåningen och hängde i köket. Visst blir det alltid så, att folket samlas i köket? Malena var där, min andra bästis, och hennes pojkvän Tony. Det var mest dem jag pratade med. Och så drack jag en massa massa vatten för att spola rent urinröret mitt, vete sören hur det gick, pissade stup i kvarten utan vidare resultat. Äter antibiotika, men det hjälper inte ett skit känns det som.
Så det slutade med att vi körde hem när Malena fick ont i magen och Tony druckit upp de 10 öl som Malena krävde att han drack. Nu går jag också och lägger mig. Innan min salongsberusade pappa kommer upp och ska diskutera världspolitik.
Hej.

Day 2- My first love

January 22nd, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Listor. - (1 Comments)

När jag bodde i Tyskland och hängde med en massa engelsktalande nannys på fritiden så hade vi ett stammisställe i Sachsenhausen i Frankfurt. Det är en irländsk pub med schyssta bartendrar och roligt, internationellt folk. Vi brukade alltid hamna där för eller senare, och sen stannade vi tills solen gick upp. Den 13e december var vi också där; jag, australienska Emma och Denisa från Slovakien. Och hennes pojkvän, men han räknas knappt för han var som en tyst skugga i högen av tjejfniss och skrik och hans enda nöje under kvällen var att beställa caramelvodka-shots till oss och ge Denisa svartsjuka blickar när okända män dreglade över hennes urringning.
Jag var glad och onykter och ställde mig i baren för att beställa in ett Snakebite, barens specialitet som jag fortfarande inte hade provat. Ett ormbett är en öl med cider och svartvinbärsjuice i, typ, och precis lika obehagligt som det låter. Jag trängde mig fram till bardisken och hojtade på Zac som jobbade den kvällen. Killen på min högra sida, en normalsmal man med ljusblå tröja som luktade väldigt gott, invände direkt och sa till mig att INTE beställa ett Snakebite. Och så började vi prata. Vi pratade och pratade och pratade. På engelska eftersom det var i en irländsk pub vi befann oss och eftersom killen i den ljusblå tröjan trodde att jag inte kunde tyska, han hade ju hört mig beställa drink på engelska (av den engelsktalande och väldigt sydafrikanska bartendern Zac.) Hela kvällen stod vi där och pratade och jag fick veta att han hette Eric och var tysk. Ska jag vara helt ärlig så är det typ vad jag kommer ihåg från den kvällen, jag var inte ens särskilt full men han var så trevlig och charmig och söt att jag mest tänkte på det och inte funderade så mycket över vad jag sa eller över vad han sa. Med hans två kompisar som jag hade på min andra sida pratade jag tyska, men det fattade inte Eric där och då.
Jag skrattade bort säkert två timmar där bredvid den trevlige tysken och sen var så jäkla gullig att jag, utan att tänka på vad jag gjorde, pussade honom på kinden. Han blev tyst och jag minns att jag hann tänka “shit! har jag sabbat det här nu?” Men han fann sig snart och kysste mig på munnen. “This is how it is done.” Sen åkte han hem med sina kompisar, jag fick hans nummer och vi bestämde att vi skulle ses igen.
Sen kom julen, nyår, jobb, och Sverigeresa och det dröjde ända tills slutet av januari innan jag fick se honom igen. Då hade jag samlat mod hemma i nannyrummet i timmar. Med lite Jägermeister och för mycket ögonsmink åkte jag ensam tillbaks till Sachsenhausen och minns att jag helst ville kräkas i en buske och åka hem igen, men jag kom fram, kom in och fick en varm kram till hälsning. Alla hans vänner var där och jag var rädd och kände mig liten och dum, men det slutade med att vi hånglade hela kvällen. Sen dess har det varit vi.
Eric och jag. Jag och Eric.
Han luktar fortfarande lika gott och hans kramar är fortfarande mysigast. Han säger fina saker utan krusidull och han är duktig  på att hacka lök och göra spätzle. Han är söt som socker när han pratar skånska och han har den finaste, mjukaste ryggen. Han vet exakt hur han ska få mig att skratta och han gör det hela tiden. Han låter mig bestämma vad han ska ha på sig och han öppnar dörrar och beställer mat åt mig på restauranger. Han håller mig i handen så fort han får chansen och kysser mig så att jag blir yr i huvudet. Han är min min min. Min. Och han är min första kärlek.

Fan vad het han är i slips också!

Dag 1- Introduce yourself

January 21st, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

Jag är född den tredje mars. Det var svinkallt när jag föddes, så pappa oroade sig mest för att vattnet skulle frysa i brunnen så att de inte kunde tvätta nya ungen. Det går till så här ute på landet vet ni, man har inte kommunalt vatten, utan en egen brunn på gårdsplanen. Men allt gick bra tror jag, med mammas och pappas vatten.
Jag har två syskon, en fin syster som är redig hästtränare med eget företag och en lillebror som är allvarlig cirka två minuter om året och maskinintresserad som få. Min mamma är också bra och min pappa med. Hela min barndom är präglad av familjemiddagar, lördagsgodis, Bullerbysomrar, traditioner, vanor, rutiner och trygghet. Syskonbråk, stamp i trappan och (i mitt tycke) orättvisa föräldrar förekom också såklart, men posminnena är övervägande fler än negminnena.

Sen dess har jag hunnit med att vara grym i skolan, men hata mig själv. Slappnade av under gymnasiet och bodde sambo med mina fina vänner Emelie och Malena. Jobbade ett år i USA och insåg att jag kanske inte var så fel som jag dittills trott. Sen hittade jag Tyskland, rika människor, odrägliga människor och min E.
Märker att det är svårt att skriva om mig utan att nämna dem i min närhet som formar/t mig. Nu är jag student i Malmö, äntligen kan tyckas, om två månader blir jag 25 år. Oj. Hur hände det?

Att beskriva sig själv är svårt. Jag är ganska rolig tror jag, om jag bara orkar. Jag har ganska mycket åsikter om mycket. Jag vill ibland lite för mycket att andra ska gilla mig. Jag är snäll. (Så snäll att jag är dum, brukar mamma säga.) Jag blir tyvärr ganska lätt avundsjuk, på allt och alla. Har svårt att vara nöjd och njuta av ögonblicket. Blickar hela tiden framåt och planerar och funderar och tänker. Hatar fötter, lever och att känna lukten av människor som jag inte vill lukta på. Älskar fina ord, godis, min pojkväns händer och härliga, glada människor.