Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Idag ska vi bli fyra

July 14th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Lillebror - (0 Comments)

14 juli. Frankrikes nationaldag och Kronprinsessan Victorias födelsedag. Och vår sons blivande födelsedag. 

Om några timmar ska vi åka in till sjukhuset med en liten väska och några papper. Vi ska byta om och få prata med en doktor. Sen blir det alltså ett kejsarsnitt för att få ut vår efterlängtade familjemedlem. Han är stor, misstänker de, över 4,6 kg “redan”, och egentligen har jag två graviditetsveckor kvar till beräknad födsel. 

Elsa kom ju också med kejsarsnitt, efter att vi först hade väntat i 12 extra dagar, sen kört igångsättning i 3 dagar och haft värkar som inte gjorde något alls i 2 dagar. Den här gången är det troligtvis gravditetsdiabetesen som gett Lillebror en extra skjuts på tillväxtkurvan. Och eftersom inga barn har banat väg ut genom kanalen än, så misstänker dem att han inte kommer få plats där. Så kejsarsnittet bokades och vi fick en vecka på oss att smälta och acceptera läget. Det känns läskigt, visst gör det det. Jag är ett kontrollfreak som inte uppskattar att låta andra ta över. När jag ligger bakom ett skynke med en skalpell i magen har jag väldigt lite kontroll. Det ska rotas och kollas och mätas och sättas kateter och rullas omkring på en säng. Dessutom har vi blivit noggrannt informerade om allt som kan gå fel, så det gnager där i bakhuvdet. Jag minns även att det inte är så skönt efteråt, det där hålet nedanför troskanten som de sytt ihop och som bränner som domedagseld så fort man försöker röra valfri kroppsdel. 

Jag hoppas, ber och önskar mig så innerligt att det är en frisk bebis som ska komma ut om några timmar. Att han inte har några problem som vi inte känner till. Att han bara har lite extra kött på benen, för vem har inte det? 

Planen är att Eric stannar hela dagen med mig/oss på sjukhuset och att han åker hem till Elsa på kvällen. Då kan de äta mat och titta på bebisbilder tillsammans. Han kan lägga henne och trösta henne om hon vaknar på natten. Det är sådan skillnad mot när Elsa kom. Då hade vi familjerum på sjukhuset och tillbringade båda varje sekund med lillstrumpan. Nu måste jag klara mig själv, så att dottern hemma får ha det så normalt som möjligt. Å andra sidan får jag försöka återhämta mig lite utan en tvååring som klättrar på mig. Kanske få igång amningen och lära känna lille herrn lite innan vi kör igång familjelivet så fort läkarna släpper ut oss. 

Jag längtar redan efter ett besök av Elsa imorgon, då jag känner mig pigg och glad efter en god natts sömn och med ett läkande litet sår på magen… Vi får väl se. Hon ska få träffa den abstrakta personen som bott i magen så länge. Förhoppningsvis blir det ett fint och odramatiskt möte.  

Ja, så lite så går tankarna denna fredagsmorgon i juli. Vidskeplig som jag är så finns det ju någon liten risk för att jag jinxar något, men jag får hoppas hoppas hoppas att allt går bra. 

Gäster med uppdrag

July 13th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Lillebror - (0 Comments)

Ja, nu har tiden sprungit iväg igen, utan att jag har orkat plocka fram datorn och blogga loss. Förra helgen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte på oss det sista stora som verkligen “behövdes” i vårt nya hem: 5 köksskåp som bildar en superlång “byrå” i hallen. Där ska vi snart trycka in allehanda krafs som inte får plats någonstans. 

Samma dag kom Erics bror med fru och ettåring på besök och flyttade in i gästrummet. De stannade tills igår så vi har hunnit med massa långa frukostar, pyssel här hemma och lek med barnen. Broren var sugen på projekt och action och eftersom Eric jobbade så lät vi honom hållas. Han skruvade ihop alla skåpen i hallen till exempel. Dessutom märkte han att diskmaskinen läckte så samma dag, några timmar senare, stack han och jag och köpte på oss en ny diskmaskin som han sen installerade. Den gamla bar han ner till sophögen framför huset. Perfekt! Vi har tänkt på ny diskmaskin ett tag, men inte fått tummarna ut rumpan, så det var skönt att kunna stryka från listan. 

Elsa har också fått en liten försmak på hur det kan vara med yngre barn i huset. Hon har lekt fint med lilla Edda, men också surat då hon velat ha nåt som kusinen hade först. Att få en lillebror blir en stor omställning, såklart, men jag hoppas att hon ska acceptera honom och tycka om honom ändå. Imorgon är det ju faktiskt dags. 

Idag ska vi alltså ägna åt tvätt och pack och plock och fix. Allt för att vara så praktiskt förberedda som möjligt.  

Den enda sak hon ägde det var en…

July 3rd, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (1 Comments)

Jag hade länge en ganska billig symaskin som mina svärföräldrar hittade åt mig i en lågprisaffär. Jag tror inte att den kostade mer än en 600-700 kronor. Den var lite plastig och krånglade en del. Ofta ville jag slänga ut skiten genom fönstret och skrika alla svärord jag kan åt den. Men den kämpade på, så då gjorde jag det också. Att lägga upp gardiner, laga armhåls-hål i tröjor och sy kuddfodral klarade den oftast, om än med lite strul emellanåt för principens skull.

Men sen en dag så kraschade hela frammatar-grejen. Alltså, det kom ett vrål och sen ett vin och sen kom hela symaskin. Typ så. Den sydde fortfarande, men bara på samma ställe eftersom de små “taggarna” som drar fram tyget vägrade röra på sig. Jag kollade upp hur mycket det skulle kosta att laga: 800 kronor. Mhm. Alltså inte värt det. Så jag gjorde som jag ofta gjorde i stan, ställde ut den med sina tillbehör och en lapp som förklarade läget på gatan. Elsa och jag gick och och handlade och när vi kom tillbaks tjugo minuter senare var den borta. Eric säger att det är olagligt, jag tycker det är trevligt.

I samband med att vår nya lägenhet behöver gardiner och kuddfodral så kollade jag runt lite på nätet efter en eventuell ny symaskin. Och hittade en. Som var okej prissatt och hade vunnit lite tester och sådär. Eric hejade på från andra soffan och så slängde jag iväg en beställning. Och nu står den här och glänser i all sin prakt. Och jag har ärligt talat inte hunnit testa den på något riktigt projekt än, men kört ett par vändor på en bit tyg ändå. Den går som en blixt! Är tyst, smidig, automatisk på många fronter och digital med en liten display. Och den matar fram tyget själv!

Snart ska här sys!

Långväga besök från Schweden

July 1st, 2017 | Posted by Jess in Friends. | Sverige. | Tyskland. - (0 Comments)

Vi har haft besök i dagarna två, här nere i en del av Europa som de flesta kanske inte direkt tänker på när man säger semester. Men min ena bästa kompis Malena kom alltså förbi tillsammans med Tony och två vilda ungar, Miriam och Elliot. Det har alltså varit fullt hus och fullt ös sen de dök upp lite reströtta i onsdags. Vi har tyvärr inte haft så bra väder, vilket gravida jag har uppskattat, men det var svårt att vara ute så mycket med barnen, fast de kanske skulle behövt det. Men vi har iallafall fått pratat massor, ätit mat och lekt. Igår drog alla på sig gummistövlar och regnbyxor och så lekte vi nån timme på en väldigt blöt lekplats. Där bidde högpunkten en trebent katt som kom förbi och strök sig mot våra ben.

Sen kom Eric också hem och grillade åt oss och när barnen hade somnat i husvagn och lägenhet så snackade vi vuxna några timmar i lugn och ro. Det blir trots allt ett lite annorlunda samtal när ingen skadar sig/behöver gå och kissa/bråkar om en legobit samtidigt.

Och sen drog de alltså vidare, efter frukosten på fredagen. Husvagnen kopplades och alla pinaler och ungar lastades in. Slutmålet för dem är Kroatien! Ändå rätt långt kvar, men de stannar på vägen och pausar och rastar ungarna.

Det var himla kul att ha dem på besök. Vi fick visat upp vår nya lya och minnas gamla tider och låtsas som att det funkar hur bra som helst att inte ses mer än några gånger om året.

Jag är supergravid!

June 29th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Alltså, mitt i den här flytten och den här varma sommaren och den här härliga tiden med tvååringen som upptäcker och utvecklas varje dag, så är jag ju faktiskt gravid också. Väldigt gravid nu för tiden. Och det är en bjässe som ligger i magen, enligt ultraljud som jag får varannan vecka. Den 8 mars fick vi reda på att det var en lillasyster som skulle joina oss till sommaren, det kändes symboliskt fint att få reda på den nyheten på kvinnodagen och alla var glad. Sen, för några veckor sen, stelnar gynekologen plötsligt till. “Eh… Jag ser en snopp.” mumlar hon. Men det ska bli en tjej, propsar jag. “Nej, det är en kille.” Sen visade hon lelle snoppen från femtioelva olika håll tills jag också fattade att nu var det dags att slopa världens finaste namn och börja lära känna en hane istället.

Jaja, det är ju inte det viktigaste såklart, vad för nåt kön som väntar på oss därinne. Men lite snop(p)et och överraskande var det allt.

Nu är det bara fyra veckor kvar. Och det kan jag säga med säkerhet eftersom han är så enorm kommer man inte låta mig gå över tiden. Elsa kom 15 dagar efter sitt bf, beräknad födsel. Men det blir alltså inget sånt. På toppen av kakan har jag också fått graviditetsdiabetes, testat mitt blodsocker fyra gånger om dagen och sprutat insulin i låret om kvällarna. Kanske är det därför han är en stor en, kanske beror det på att mina syskon och jag alla vägde över fyra kil och Eric och två av hans syskon också.

Nästa fredag ska jag till sjukan för att träffa läkare och barnmorska och diskutera igenom läget. Elsa kom ju med kejsarsnitt efter en tredagars kamp där värkarna kom från ingenstans och sen öppnade jag mig inte och sen gled inte ungen närmre utgången som hon skulle. Den här gången vill jag gärna försöka utan snitt i magen, men naturligtvis inte till vilket pris som helst. Gynekologen rekommenderade lite försiktigt ett kejsarsnitt, särskilt som man inte vet vad som/om något är fel på ungen.

Samtidigt ska man ha i bakhuvudet att deras lösa markeringar på en sprattlande, svartvit bebis på insidan av min mage inte är 100 % tillförlitliga och de kan naturligtvis ha räknat fel. På båda hållen. Antingen är han inte så tung som de tror, eller så är han ännu tyngre. Det får vi väl förhoppningsvis reda på inom 31 dagar. På datumet Elsa skulle födas var jag hos gynekologen som varnade mig för att gå för länge över tiden, “hon väger redan nu över fyra kilo”, hette det. Femton dagar senare, när lilla damen tvingades ut under operationssalens hårda ljus, vägde hon 3600 gram. Så. Ja, de gör så gott de kan, de där vitrockarna.

Jag känner mig iallafall lugn, under omständigheterna. Långsamt börjar jag känna mig nöjd med graviditetens varaktighet. Jag är tung, stor och otymplig. Mina händer och fötter är svullna till oigenkännlighet. Jag har halsbränna och svettiga bröst. Jag tillbringar helt för mycket tid på golvet, eller kanske mer med att resa mig och sätta mig. Elsa är världens finaste såklart. Pratar med och om lillebror. Kramar magen. Hjälper mig upp från det där golvet jag nämnde. Berättar om allt hon ska visa honom när han väl kommer.

Vi kämpar helt enkelt på här hemma, tar insulinsprutor, svettas och är så himla nyfikna på klumpen som stretchar och sparkar där inne. Vi längtar efter att bli fyra!

Midsommar 2017

June 27th, 2017 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Man kan lugnt säga att midsomrarna har förändrats en del, men kanske inte sen Elsa kom utan sen jag flyttade till Tyskland. Fredagen är en vanlig arbetsdag här och fastän Ikea kämpar på med allehanda midsommar-kampanjer så förblir tyskarna rätt oinsatta när det kommer till vår sommarhögtid nummer ett. Såg en bild på Facebook för inte så länge sen där de listade jul, påsk och midsommar som typ samma högtid: 8 grader varmt och regn, sill, snaps och ägg.

Vi firade dock i år i 27 grader varmt solsken med massa god mat och goda halvsvenska vänner. Det fanns köttbullar och skagentårta och röror och bröd och såser. En sallad med granatäpplen och tomater, grillat från bondgården här i närheten, potatissallad, gräddfil och gräslök. Smask. Elsa trivdes som fisken i vattnet och det blev alldeles lagom röjigt.

På eftermiddagen tog männen barnen till lekplatsen medans vi kvinnofolk pysslade ihop varsin krans. Jag hade velat göra en midsommarstång till bordet, men orkade inte. Man är inte bara mer än gravid människa.

När ungarna hade somnat kalasade vi andra på marängsviss med jordgubbar på balkongen, som en snabbare variant av jordgubbstårtan liksom. Sen spelade vi spel och snackade tills klockan slog sängdags för gänget med gäspande småbarnsföräldrar.

Inget alls att klaga på med andra ord.

Elsa 2 år och 3 månader

June 22nd, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Ska vi prata lite om Elsa? Som nu är 2 år och tre månader gammal. Första året i hennes liv dokumenterade jag varje månad hennes framsteg här i bloggen. Sen krävde hon mer och mer och jag började jobba med att skriva onödiga texter till internet och tiden sprang iväg. Nu är hon alltså en ganska stor tjej. Iallafall om man frågar henne själv. Och jag misstänker, vilket många flerbarnsföräldrar även redan bekräftat, att när barn nummer två föds om nån månad, så kommer hon att växa ännu mer.

Elsa snackar numera både tyska och svenska. Svenska mest, men hon kan om hon funderar ett tag även omformulera sig så att till exempel farföräldrarna fattar. Som tur är jag gift med en man som tragglat svenska ett bra tag nu och som hänger med i svängarna. Så när Elsa säger till honom: “Jag vill inte ta på mig strumporna, jag vill leka med lego.” Så svarar han: “Du möchtest die Socken nicht anziehen, sondern mit Lego spielen?” Sen upprepar hon det på tyska och så startar lego-leken. Det är så fascinerande hur mycket hon vet och kommer ihåg. Mycket har hon också lärt sig från olika böcker. Och många av mina uttryck slänger hon tillbaks till mig på perfekta ställena. Hon kan till exempel säga, “vad snackar du nu om?” till både mig och sig själv. “Pappa är en riktigt bra kille”, “du ge mig ett plommon för att du älskar mig?” och “jag springer snabbt som enhörning” är några av meningarna som kommit de senaste dagarna. Hon återberättar också gärna saker. Som när hon fick utslag på ryggen i Sverige och mormor sa till henne att inte klia sig. “Mormor sa, Elsa, försök att inte klia dig på ryggen”.

Hon går själv på pottan nu för tiden, hojtar bara att hon måste kissa, går sen dit, drar ner brallorna och sätter sig och filosoferar med en bok. Värmen och det faktum att hon inte har på sig så mycket jobbiga kläder såklart.
Hon gillar också att bre sin egen macka, kommer det smör på fingrarna är det snabbt löst med tungan. Man får inte heller hjälpa till att ta på tofflorna, borsta håret eller ta loss klistermärken från papper. Eller, efter ett tag får man, men hon vill gärna tro att hon kan själv.

Hon gillar djur. Vår granne här har en liten vit terrier som heter Lulu som Elsa gärna pratar med och tittar på. Annars är det Alba hemma hos mina päron i Sverige som hon pratar mest om. När vi skypar med mamma så säger hon knappt hej till sin mormor innan hon vill “titta på Alba”. Därför är det bra med semester i Sverige ibland då vi också får hälsa på på vår egen 4H-gård utanför Tomelilla, moster Jannickes hästgård. Sist fick vi se både ett föl, en massa vilda hästar och ett gäng kor som glodde. Dessutom har Jannicke också två dalmatiner att klappa på och mata. Lyckan är gjord.

Hon ser framemot att få en lillebror. (Ja, doktorn hade sett fel i tre månader, men nu dök snoppen upp på den svartvita ultraljudsskärmen. Det blir alltså en påg och ingen tös. Ja, jag har tagit tag i shoppingen inför detta.) Hon klappar på magen, påstår att han sparkar henne när hon sitter i mitt knä och skrattar när hon hör att han inte äter med munnen, utan med naveln. “Det är lite komisch (konstigt)”. Hon berättar om hur hon ska hjälpa honom att komma upp på soffan, hur de ska läsa böcker tillsammans, att hon ska lära honom hur man tar bort tåludd, hur man skalar banan och hur man bygger med lego. Hon återberättar också gärna hur det gick till när vi ändrade från syrra till brorsa: “Dokton tittade på tvn. ‘Hooooo! Oj! En snopp! Jag såg fel, det blir en tille!'”

Elsa gillar även sötsaker och ber ofta om “dodis”. Vi försöker ändå begränsa den varan så gott det går och faktum är att hon fortfarande blir överlycklig över fem naturligt sötade gummibjörnar en gång i veckan. En annan av sommarens highlights, hittills, var när vi i Sverige hängde med Emelie och Malena och deras barn. Största tjejen Miriam tog med sig en godispåse ut till studsmattan och delade sen frikostigt med sig till Ebbe och Elsa. Det pratar Elsa fortfarande om.

Allt som allt så är det fortfarande fantastiskt att vara mamma till den här lilla kloka, funderande, roliga, luriga, argumenterande ungen. Hon ger oss så himla mycket varje dag, utmanar mig med sina omständliga rutiner som ska följas alltid, men gör mig också rörd med sina kärleksförklaringar och revolutionerande slutsatser. Sådan himla tur att hon finns alltså. Vår Elsa.

Dagarna som går är livet, va?

June 20th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (0 Comments)

Vi svettas vidare här i Frankfurt. På kvällarna däcker jag i soffan med fötterna på en pall och en fläkt rakt i ansiktet. Det är alltså inte så lockande att hämta datorn och blogga loss. Och på dagarna är det fullt ös. Varje kväll går jag igenom tillsammans med Elsa vad som har hänt under dagen och varje kväll blir jag överraskad över hur lite vi hinner med. Men allting tar längre tid när man har hjälp av en tvååring och uppackandet och piffandet måste ta regelbundna pauser då samma tvååring kräver att vi bygger ett legohus eller läser en bok.

Men det går framåt här i vårt nya boende. Idag lämnade jag Elsa hemma och stack för att handla grejer till balkongen, främst. Lite över 9 var jag på Hornbach och haffade lite småträd och plantor, en fin lykta och två lampdosor. Klockan 10 stod jag beredd att rusa in på Ikea så fort de drog upp porten. Bytte en lampa som var sönder och fyllde sen effektivt en kundvagn med allt från förvaring och kuddfodral till fler plantor och ljus. Massa ljus. Alltså fixade jag att vara hemma igen till Elsas lunch, nu sover hon och sen ska vi packa upp grejor och göra fint.

Det blir bra det. Värmeböljan stoppar oss med andra ord inte, trots att det är närmre 34 grader där ute. Jag är gravid i vecka 35, har svullna fötter och ett sinande bankkonto (ska sluta handla ljus och plantor nu), men är ganska glad ändå.

Hörs!

Nya tider på ny adress

May 30th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Nu bor vi i Bad Homburg. Jag vill nästan skriva förorten, men eftersom ingen kan påstå att Lund är en förort till Malmö så kan jag knappast hävda att Bad Homburg är en förort till Frankfurt. 

Flytten gick bra tack vare fyra starka, men svettiga, män med turkiska rötter. De kånkade och släpade och bar tills allt vi äger och har plötsligt befann sig här istället. I nya läggan ovan på mina svärföräldrars hus. Vi har tre sovrum, två badrum, ett kök och ett vardagsrum som är hyfsat fulla med flyttlådor och halvt uppackat krafs. Det går framåt, men det går långsamt. Jag satsar på att vara klar innan vi blir tvåbarnsföräldrar i slutet av juli. Eric jobbar ju som vanligt och är dessutom borta mer nu eftersom han inte längre har tio minuters cykelväg till kontoret, utan 25 minuters bilresa. På en bra och trafik-smidig dag. Och Elsa behöver också tid och hundraprocentig uppmärksamhet, även om hon är väldigt tålmodig och duktig på att leka själv också. Jag är dessutom ganska bra på att låta henne “hjälpa till”, alltså acceptera att saker och ting kommer ta dubbelt så lång tid, men vi får iallafall göra det tillsammans och min fina tvååring växer flera decimeter när hon lyckas trä gardiner på en stång. 

Imorgon sticker vi till Sverige i en vecka. Det retar mig att vi inte kommit längre med att göra det här stället till vårt. Vårt hem. Men samtidigt ska det bli skönt med semester och jag vet ju hur Elsa mår hemma i Sövde-trakterna tillsammans med mormor och morfar. Och jag kan lägga fötterna i högläge lite oftare och passa på att tanka bästisbensin med för den delen. 

Det har dessutom varit outhärdligt varmt här de senaste dagarna, även hettan ska det bli skönt att komma ifrån. Eric kommer vi dock att sakna. Världens bästa Eric. The things han får stå ut med alltså. 

Så ja, flytt, Sverige, bebis, värmebölja, inredningsdesign och sådant sysslar vi med här borta. 

Ditten och datten om flytten och livet

May 19th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem - (0 Comments)

Flytten närmar sig med stormsteg. Elsa och jag packar som galningar. Det är skönt att samtidigt rensa och slänga sådant vi inte sett eller saknat på de snart fyra åren vi bott här. På onsdag kommer flyttfirman och sen bor vi inte längre i Frankfurt. 

Samtidigt växer ungen i magen och sparkar och har sig, mycket mer än vad jag kan minnas att Elsa gjorde. Det är 9 veckor kvar nu. Tyvärr har jag fått graviditetsdiabetes och måste mäta blodsocker och spruta insulin. Det är egentligen inte så superjobbigt, men jag är orolig för att det inte ska försvinna när lillasyster väl är ute. 

Har även hunnit med att kolla på Fallet Kevin på SVT Play i omgångar. Och alltså, nej. Fy fasiken. Inte okej. 

Ikväll tar hela familjen en packningspaus för att äta persisk mat och spela sällskapsspel hemma hos Izabella. Det är säkert välbehövligt och kommer garanterat bli trevligt, men det är ändå lite… stressigt att göra något annat. Aja, imorgon är det på det igen. Då ska vi åka till blivande lägenheten och rengöra heltäckningsmattor och flytta kartonger. På söndag hoppas jag att vi kan slippa skynda oss och pula runt här hemma i vår egen takt. Kanske till och med ta en långfrukost på stan om vi inte känner oss så nöjda med framstegen att vi åker till Limburg. Vi får väl se. 

Återkommer en annan dag!