Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Author Archives: Jess

Lärdom hittills

April 24th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Nu har jag varit någons mamma i lite mer än fem veckor och en sak som jag har lärt mig och som jag lärde mig väldigt snabbt, är att bebisar (iallafall vår) är extremt oberäkneliga. 

Alltså, det som gäller en dag behöver inte alls gälla nästa dag. Till exempel: 

  • Bara för att bebisen skriker och hatar vagnen intensivt en dag behöver det inte betyda att den inte kan ligga och gurgla nöjt i samma vagn nästa dag. 
  • När bebisen bara kan somna på dig och sen vaknar direkt när du försöker lägga ner den i korgen eller sängen så kan den överraska en annan dag med att somna för sig själv, utan ens en napp eller en strykande hand på pannan. 
  • En dag kan bebisen bajsa en gång i timmen, nästa dag är blöjan bajsfri tills solen gått ner. 
  • Nattsömnen kan se hur regelbunden ut som helst, men den dagen du berättar för någon om hur många timmar du får sova i sträck så kommer bebisen direkt ändra sina vanor och börja smågnälla hela tiden mellan 23 och 07 så att du inte får en blund i ögonen.
  • Bebisen hatar att ligga på skötbordet och föräldrarna försöker byta blöja och genomföra klädbyten så snabbt som möjligt för att göra lidandet kort. Tills den dagen då mobilen i taket plötsligt är världens roligaste och skötbordet förvandlas till det enda stället i hemmet som stillar gråt ibland. 

Världens berg-och-dalbana är det och slitigt och spännande och härligt på samma gång. Det enda som består när det gäller Elsa är att hon vill ha mjölk så ofta som möjligt. Som hon brukar mumla för sig själv:

Never say no to mjölk

En dag med lillstrumpan

April 23rd, 2015 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Det är torsdag och en ganska vanlig dag i Matthiesen-hushållet. Jag har sovit dåligt för att Elsa har grävt och bökat runt och grymtat hela natten, eller iallafall minst en timme efter varje matning. Jag tror hon behöver fisa eller bajsa, men får liksom inte till det så jag tycker synd om henne och försökte hjälpa henne genom att hålla henne i olika positioner, massera hennes mage och så, men vi fick inte loss nåt.

Eric har gått till jobbet och vi har ammat en gång på soffan redan. Elsa somnade sen om i min famn och jag försökte precis lägga över henne i korgen som står i vardagsrummet, men hon vaknar nästan alltid, så även denna gång. I min famn hade hon antagligen kunnat sova vidare en timme till, men jag är ju ganska begränsad då.

För att få duscha brukar jag lägga henne i babyskyddet inne i badrummet och så står jag bakom duschdraperiet och pratar med henne medan hon spanar in hyllan med Erics rakgrejer, handduksvärmaren och avloppsrören under handfatet. Babyskyddet kan också stå på köksgolvet för att hon ska kunna titta på mig när jag grejar i köket. Detta funkar dock bara kortare stunder, innan hon blir sällskapssjuk och vill kramas, så det gäller att vara effektiv.

Dagen består sen mest av tv-tittande, tvätt och småfix och en massa ammande. Vi försöker ta oss utanför hemmets väggar en gång om dagen minst. Idag ska den utflykten gå ner på stan. Jag tänker köpa strumpor till lillstrumpan och blöjor till den samma samt sticka till Bürgeramt och få ett papper så att vi sen kan dra till konsulatet och registrera vår nya familjemedlem. Tror att hon får ett svenskt personnummer då också och kanske hinner de fixa det i tid så att vi kan göra svenskt pass till henne i Ystad i juni.

Nu pips det borta från korgen och jag ska gå och kolla läger. Hej!

Elsa 1 månad

April 21st, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

I fredags firades det födelsedag här hemma, Elsa blev 1 månad. Eric jobbade sent, men jag och lilltjejen var ute i solen en sväng och gick på kvällen över till Friedberger Platz där det varje fredagskväll hålls sk marknad, dvs, små vagnar säljer ost, korv och vin och folk samlas efter jobbet för att prata och få i sig nåt gott. Lars, Linda och Mira var också där. Det blev dock en tidig kväll för oss, Elsa ville inte ligga i vagnen och jag kunde inte skumpa runt på henne längre.

Elsa gillar: Bröstmjölk är den absoluta favoriten. Det mesta går att fixa med mjölk och vi kör fortfarande på inställningen att hon får amma när helst hon vill. Vi brukar alltid testa att bära omkring på henne, byta blöja och försöka trycka ut en fis eller tre först, men om inget annat hjälper så får hon gosa med mig och mjölkbaren. Det handlar inte alltid om hunger, utan ofta om trygghet och tröst.

Hon gillar också lampor och ljus av olika slag. Finns det en spännande lampa eller ett fönster som släpper in ljus så kan hon ligga flera minuter och bara titta. I badrummet och i köket funkar babyskyddet som stol och så sysselsätter hon sig med ljusspaning medan jag duschar eller snabbt tömmer diskmaskinen.

Ett annat starkt kort är skötbordet och den ekorrmobil som jag gjort som hänger ovanför. Om man snurrar på den så slutar hon gråta och stirrar förhäxat på den. Gullungen. Jag brukar sjunga Ekorrn satt i granen som bakgrundsmusik till.

Elsa gillar inte: Att vara utan mjölk för länge. Att ligga själv för länge. Att få tröjor och andra klädstycken dragna över huvudet. Att frysa. Att ha fis/bajs på tvären.

Elsa sover: Hyfsat bra för att vara en så liten plutt. (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ.) Hon ligger i pyjamas och mormors (alltså min mormor) hemstickade filt mellan oss i sängen. Hon får låna en bit av mitt täcke också och lyckas på nåt sätt alltid korva sig närmre mig och jag vaknar ibland av att hon ligger och snuttar på min arm. Jag sover alltid med ansiktet mot henne, medan Eric vågar vända på sig också. Elsa somnar för natten runt 22 varje kväll och brukar sen vakna för nattamat runt tre, fyra. Sen en gång till sju och då försöker vi vara tysta båda två så att Eric ska få sova tills hans alarm ringer vid åtta.

Elsa är: Världens finaste unge, såklart! Glad under dagen, lite grinigare på kvällen. Ett fan av kroppskontakt. Duktig redan nu på ögonkontakt, på att hålla upp sitt lilla huvud och på att titta på en när man pratar med henne.

Elsas mormor och morfar var i stan

April 21st, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Förra helgen hade vi alltså finbesök från Sverige, mina föräldrar kom på fredagskvällen efter att helt ensamma lyckats ta tåg och tunnelbana från flygplatsen hit till vår lägenhet. Det blev ett fint möte mellan nykläckt unge och förväntansfulla morföräldrar. Det känns alltid konstigt när delar av min svenska värld “krockar” med min värld här, men nu var det liksom extra märkligt: Jag har en bebis, jag är hennes mamma och plötsligt fick hon träffa min mamma.

Mamma och pappa hade med sig fina presenter från släkt och familj så vi hade lite julafton där på fredagskvällen. Jag fick böcker som jag beställt och skickat hem till mamma och pappa och Elsa fick en massa kläder. Sen bäddade vi för gästerna på soffan och gick och la oss.

Lördagen och söndagen spenderades sen mestadels på stan, eller iallafall utanför lägenheten. Vi åt brunch på amerikanska Yours här i Bornheim, promenerade omkring massor, åt glass på Häagen Dazs på Fressgasse, schnitzel i Sachsenhausen, träffade Kai lite snabbt i hans hood, pratade och turades om att skjuta omkring barnvagnen. Jag fick amma på en träbank på en restaurang och lyckades göra ungen nöjd.

På lördagskvällen lagade pappa sin paradrätt, röda köttbullar, med assistans av Eric, medan mamma och jag pratade om ditten och datten och jag visade upp lite highlights från Elsas garderob.

På måndagsmorgonen stack Eric till jobbet och en halvtimme senare var det dags för gästerna också att dra sig mot flygplatsen. Nu ses vi igen till sommaren. Och då har lillstrumpan antagligen hunnit växa litegrann…

 

Lite tårar och finbesök på G

April 10th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. | Ungen - (1 Comments)

Livet med bebis går vidare. Det är ju inte direkt en hemlighet att det är finare att vara två om allt så jag njöt av påskhelgen med Eric och sörjde när han stack till jobbet på tisdagen. 

Igår bröt jag även samman och grät så att ögonen svullnade för att det är så trist att han är borta hela dagen, missar när Lillstrumpan är på bra humör, när vi går på promenader och gosar på soffan. Kommer sen hem lagom till hennes skriktimmar börjar på kvällen. En av oss guppar omkring med henne medan den andra lagar snabb middag, äter så snabbt som möjligt så att bebisen kan byta famn och även den andra parten få varm mat. Sen turas vi om, jag ammar, Eric skumpar och byter blöja. Sen är klockan 22, vi är slutkörda och stupar i säng (om bebisen tillåter det). Då har vi hunnit pussas en gång och i bästa fall snabbt berättat om vår respektive dag. Suck. 

Naturligtvis är det inte riktigt så nattsvart och Elsa är världens finaste och värd allt guppande i världen, men annorlunda är det. Jag tänker också att hon inte ens är 4 veckor än och att allt tar tid och att hon som minibebbe naturligtvis kräver extra mycket tid och närhet och boob. Framförallt boob. Jag hade helt enkelt ett anfall igår. 

Passade även på att gråta för att jag saknar Emelie och Malena så jädra mycket. Tänk att de inte får träffa min bebis förrän till sommaren liksom, det är ju inte rättvist mot nån! Sugigt läge. Som sagt, ett anfall. Please don’t hold it against me. 

Men idag kommer iaf mamma och pappa på besök! Till Frankfurt! Om allt går som det ska med deras resande så inträffar de i lägenheten runt 21 ikväll och det ska bli så fint att presentera dem för sin dotterdotter. Jag tror de kommer att gilla varandra. Helgen ska bjuda på sommarvärme och sol så vi kommer förhoppningsvis få det väldigt härligt. 

Okej, bebisen är vaken och kräver att jag öppnar mjölkbuffén. Igen! 

Kram på er!!

Påskaftonens lamm, ost och presenter

April 6th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Hemma i Sverige brukar påsken inte direkt firas med familjen, så vitt jag vet iallafall. Mamma och pappa var till exempel på middag hos vänner på påskaftonen. Men här kör vi på familjekortet, katolska Tyskland!

Eric, Elsa och jag hade fått låna bil och lastade in oss där för att åka till Erics föräldrar i Bad Homburg och fira påsk med dem samt syskon och respektive som nämndes i inlägget från långfredagen.

Jag var nervös över bilresan, men det gick såklart hur bra som helst. Lillstrumpan somnade nästan direkt och sov tills vi kom fram. Dessutom tar ju bilresan bara typ 15-20 minuter, så även om hon hade varit olycklig så hade man väl kanske kunnat stå ut. Dock väldigt glad att hon inte var olycklig. Det enda som kändes läskigt var att bilstolen inte sitter så himla fast. Den fästs bara med bilbältet och jag hoppas att den på nåt vis säkras upp om vi skulle hamna i krock, för sådär jädra fast sitter den inte i normaltillstånd.

Hos Erics föräldrar väntade släktmys för Elsas del. Hon sov och fann sig i det mesta, så länge hon inte missade de regelbundna amningspauserna såklart. Vi åt lammstek med rotfrukter och Lindt-kaniner till efterrätt och hängde mest på soffan i vardagsrummet. En promenad hade antagligen inte skadat, men Eric och jag var för lata för att packa med oss vagnen så det gick inte. Inte med bebis iallafall.

Erics mamma hade fölsis och fick lite fina presenter och telefonsamtal. Vi alla fick omtänksamma påskägg av Erics bror och hans tjej. I vårt fanns choklad, ett ljus som såg ut som en hare, salt från Mallorca och ett fint påskkort. Så jädra omtänksamt. Och ja, på tal om presenter så fick ju Elsis också presenter av dem! En jättefin blöjnecessär typ, med hennes namn på träpärlor på framsidan, proppad med sånt som små bebisrumpor behöver när de är på språng. En liten snuttefilt med napphållare och en liten leksak, en mask som hon kan tugga på och klämma på när de talangerna utvecklats om nån månad eller så. Tack tack säger Elsa genom oss.

Ja, efter den där lammsteken så följde kvällsmat som vi haft med oss, ostbricka, bröd och kex. De från Hamburg bidrog med inlagda ägg som faktiskt smakade helt okej.

Sen var påsken lite slut för vår del. Vi samlade ihop våra pinaler och tog bilen tillbaks till stan igen. Jag fick akut cola-craving och min snälla man sprang till Netto för att göra mig glad. (Han handlade dock även chokladlinser till sig själv.) Vi kom överens om att jag skulle ta nattamningen som tack för att han gjorde mig den tjänsten. Hehe.

Jaha, sen vi hördes sist så har lillstrumpan och jag klarat av våra vardagliga sysslor fint. Eller ja, hon skötte sig exemplariskt, sov gott i vagnen, men jag klantade mig eftersom det visade sig, när vi väl kom till posten som ligger en 30-minuters promenad bort, att de inte hade vårt paket än. Suck. Så vi fick gå tomhänta därifrån igen och tänker göra ett nytt försök på tisdag.

I fredags kom Erics syster plus bror och hans flickvän och fick träffa Elsa för första gången. Hon ammades här hemma och sen transporterade vi oss alla till en mysig liten restaurang på Berger Strasse som visade sig vara perfekt för bebisens första restaurangbesök och min första amningssession utanför hemmet. Det var lugnt och litet där, med god plats för barnvagnen och gullig personal som ville hjälpa till. Dessutom var maten väldigt smarrig.

Först lyckades vi somna Elsa i vagnen så att alla kunde äta i lugn och ro och lagom tills att min risotto med svamp och torkade aprikoser var uppäten vaknade hon och jag ammade på en bänk bredvid vårt bord. Jag som varit nervös tidigare för att flasha hela mig, det är svårt att dölja mina boobs liksom, lärde mig att det inte spelar så stor roll när en hungrig liten unge ligger i ditt knä och vill ha mat. Troligtvis skymtade både lite bröst och lite vårta fram, men jag tänker att om folk störs av det så får de kolla bort. Min tjej var hungrig. Mätt och nöjd låg hon sen i faster Thedas famn resten av restaurangbesöket.

Sen vandrade vi sakta hemåt igen i vad som kändes som vårnatten, men som egentligen var vårkvällen, typ 20.00, och sprang in i Kai, Tom och Jaana utanför Schöneberger. De tvåsistnämnda ska ha barn i sommar och bor inte i Frankfurt så det var ett lustigt sammanträffande.

Sen gick vi hem. Småbarnsfamiljen kastade in handduken och Elsa fick mjölk hemma på soffan som belöning för att hon var så duktig på restaurangen. Resten av gänget gick vidare och drack cocktails. Those days are long gone. Men jag tänker att de kanske kan komma tillbaks i små doser så småningom.

Skärtorsdag i bebisbubblan

April 2nd, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Det ligger en liten påskgumma och sover på mitt bröst. Hon är inte på väg nånstans, hon bor här hos Eric och mig.

Jag skulle vilja duscha. Kanske äta en macka och nån frukt till frukost. Sovrummet behövs luftas och tvätten från helgen hänger fortfarande ovikt på tork. Det är svårt att få nåt gjort när en liten hjälplös nyponros vill ligga nära nära hela tiden. 

Men det är samtidigt världens mysigaste när nyponrosen gosar in sitt mjuka huvud under min haka, greppar tag om mitt hår i sömnen och förnöjt dreglar lite gammal mjölk på min T-shirt. Hon luktar så gott och hennes små andetag mot min hals får hela min kropp att slappna av och njuta. 

Vi försöker ändå ha ett utanför-hemmet-projekt varje dag. Idag har vi två till och med. Vi ska gå till posten, 20 minuter bort och hämta ett paket samt skicka in papper för att få föräldrapenning. Och sen ska vi gå till Rewe (ett av Tysklands svar på Ica) och handla en massa goda ostar till påskfirandet hos Erics föräldrar på lördag. 

Så ser den ut på planeringsstadiet, vår dag. Vi får väl se hur lång tid det tar att få allt gjort, i amningspauserna och om lillstrumpan kan acceptera vagnen. 

Bebisen har kommit!

March 31st, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Plötsligt får datorn utan problem plats i mitt knä igen. Magen är borta. Bebisen är här. Hon blir två veckor idag, vår lillstrumpa, Elsa Marie Matthiesen.

Efter en förlossning med värkar och noll framsteg och smärtor och epidural och tång och till slut, efter tre dagar, kejsarsnitt, ligger hon nu och snusar i vår säng. Världens finaste lilla tjej.

Snacka om att livet skakats om sen hon kom. Alla känslorna på en och samma gång. Man är så fruktansvärt sårbar när livet försiktigt lämnar ett nytt litet liv i ens händer. Hon har ingen annan, det är upp till Eric och mig att göra henne till en bra människa, ge henne trygghet, schyssta värderingar, två språk och oändligt med kärlek. Den sista känns lättast för älskar henne gör man, till och med när hon spenderar varje kväll med att skrika lungorna ur sig och när hon bajsar när man precis bytt blöja och när hon vill amma fem minuter efter att man packat undan bröstet.

Hon har mjukt mjukt hår och långa fingrar och tår, som sin pappa. En liten uppnäsa som jag och två stora mörka ögon som vi är så nyfikna på vilken färg de kommer att få. Hon trivs bra på skötbordet och njöt av sitt första bad igår, älskar kroppsvarm mjölk och känner sig osäker på barnvagnen än så länge. Hennes rumpa är skrynklig och hennes skrik gällt och högt, men när man gosar med henne kan hon titta en rätt in i själen. Hon är femtio procent Eric och femtio procent jag och hon finns för att vi älskar varandra och nu älskar vi henne i kvadrat.

Vår bebis är här.

IMG_6085

Nu jäklar ska här födas barn!

March 14th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Kära vänner, familj, mormor och morfar,

Detta blir mitt sista blogginlägg som icke-mamma. (Om jag inte skulle få för mig att blogga från sjukhussängen med ett värkdropp i armen, men det tror jag liksom inte på själv. Är ju inte Blondinbella heller!)

Jag har precis pratat med sjukhuset och dubbelkollat om vi fick lov att komma nu och de välkomnade oss hjärtligt. Jag hoppas mest att det inte ska ta flera dygn innan lilltjejen kommer ut och så hade jag helst velat undvika kejsarsnitt även om min egen mamma uppenbarligen födde alla sina tre barn med ett sånt, så det går ju också liksom. Men ändå.

Vi har packat klart BB-väskan (Marabou Schweizernöt och nyinköpta amnings-BHar – check!) och överst ligger en åka-hem-outfit i storlek 56 som vi tänkte fylla med bebis inom de närmsta dagarna. Så himla sjukt det här. Så himla kontrollerat och konstigt, men ändå helt omöjligt svårt att veta vad som väntar, hur det kommer att gå eller hur detta projekt egentligen ska ros i hamn.

Jag är mest tacksam över att Eric kommer att vara där och hjälpa mig ro, göra tiden i båten lite roligare och kanske klappa mig på håret när min kropp känner smärta.

Det löser sig nog det här. Det brukar göra det.