Jag håller långsamt på att bli galen. Jag har för lite att göra. Kursen som jag läser på Malmö Högskola har bara föreläsningar runt två gånger i veckan och jobbet man förväntas göra hemma är inte särskilt betungande det heller. Sen läser jag ju en distanskurs också, i tyska, vilken är lika slö den. Eller, egentligen inte, men den är halvtid och sådär.

Så nu sitter jag här istället och tittar på serier på datorn. Tvättade idag också, men det tog ju bara två timmar och inte direkt konstant påpassning från min sida. Jag har researchat grejer åt lillasyster. Jag har ätit halloumi till lunch. Jag har skrivit brev till arbetsförmedlingen. Nu då?

Dagen är fortfarande lång. Och just därför har jag ju skaffat mig lite jobb. Inte för att jag behöver pengarna (fast pengar behöver man ju alltid), utan för att jag har tiden och saknar de där små människorna i världen, the kids. Som det ser ut nu så ska jag passa K och O varje torsdageftermiddag med start nästa vecka. (Älskar regelbundenheten och schemat där!) och imorgon ska jag passa L för första gången på riktigt. Det ska bli kul, det är lätta pengar och skönt att göra något nyttigt, hjälpa till!

Suck. Problemet med att vara ledig och sitta på gumpen och stirra på dataskärmen är att jag tänker för mycket och drömmer för mycket. Letar lägenhet i Frankfurt, läser jobbannonser jag inte är kvalificerad för, fönstershoppar massa snygga kläder som inte passar mig och som jag inte har råd med, drömmer helt enkelt.

Och det är så tröttsamt.

Bland annat här vill jag bo.