Jag är ju som bekant fortfarande arbetslös. Det tråkigaste med det är att jag inte har någon inkomst. Det näst tråkigaste är att det är tråkigt. Jag har inget att göra. Flyttlådorna är uppackade sen länge och till och med Pinterest är liksom rundat. Min favvosyssla på ledig tid: att pyssla. (Och att läsa böcker, skriva noveller, springa och måla naglarna.) Men åter till pysslandet.

I källaren väntar sprejfärgade ramar på en andra omgång sprejdusch och här uppe i lägenheten står en chevronbild med Erics och mina initialer och glänser. Senaste grejen är alltså en dörrmatta som pimpades igår. Vi inhandlade den på Hornbach i lördags, efter att misslyckats med ännu en loppis (folk säljer bara skit! Jag vill ha möbler och jordglobar och pysselbara lampor!). Dörrmattan kostade typ 6 euro och var ganska enkel och trist, men liksom diskret.

Jag hittade ett fint typsnitt på internet. Jag skrev “hej!” på datorn. Eric fixade till fonten och la till lite snurr på h:et som jag tyckte var fint. Sen skrev vi ut den från datorn. Jag klippte ut vår wordart från ett A4a. Sen tejpade vi på mallen på mattan och hjälptes åt att hålla den på plats medan jag stämpelmålade med svart, tjock färg. Efteråt drog vi av stencilen och skådade mästerverket. Det blev fint. Och festligt! Och svenskt. Nu har den torkat hela natten och ligger på plats framför ytterdörren.

Jag tycker det är bra för att man kan torka av smutsiga skor på den.
Eric tycker det är bra för att man vet när man kan sluta gå i trapporna och vara framme.