Måndagarna är okej. Oftast. Idag hade vi gästföreläsare på turismkursen och sen skulle vi få reda på våra resultat från första uppsatsen ni vet, som jag skrev så nervöst om förra veckan.

Först insisterade läraren på att alla var tvungna att hälsa på honom på hans kontor och få tillbaks den där så att han också kunde säga ett par ord till var och en. Det ville jag verkligen inte eftersom jag kände att skammen över att inte ha fått godkänt var värre än själva betyget. De andra i klassen gillade inte heller idén så det slutade med att han hämtade uppsatserna och delade ut dem i slutet av lektionen. Jag var så rädd. Men det gick vägen. Jag fick ett pass. Det är det sämsta av godkänt-betygen, typ som ett G, eller ett E beroende på vilken skala man använder sig av.

Ungefär fem stycken, bland annat min nyfunna vän Jackie, fick inte tillbaks sina. Läraren skrek på slutet: “Alla som inte har fått tillbaks sina räck upp handen. Ja, ni stannar kvar så jag får prata med er.”

Så himla oschysst och tydligt att de inte hade klarat sig.

Men jag klarade mig och log ett lättnadens leende resten av dagen. Pratade med Alicia i biblioteket och gick sen hem och sov/vilade en liten stund innan dagens pluggande tog vid. Har läst typ 70 sidor om det Ottomanska Riket. (Heter det så på svenska?) Imorgon är det nämligen dags att prata och imponera på Professor Fitzgerald igen..

Nu ska jag äta ägg och korv! Hejdå ni trogna!