Att Elsa en pratkvarn är ingen hemlighet, hon har babblat på intensivt i hela sitt liv i princip. Skulle hon vara tyst en längre stund så kan en vara säker på att det är något som är fel. Det är så kul att snacka med henne om förskolan också, för än berättar hon allt som har hänt, vilket kanske inte lärarna alltid är medvetna om… Ville får ju lunch innan vi hämtar Elsa så han sover direkt när vi kommer hem med henne och Elsa och jag kan äta lunch i lugn och ro. Det känns ofta som att hon behöver det, få komma ner i varv och ventilera allt som hänt under förmiddagen ute i stora världen. Hon är så gullig också med sina kärleksförklaringar och små tankar som ploppar upp. Igårkväll när vi låg och mös inne i hennes säng sa hon till exempel: “Du är världens bästa mamma, mamma. Jag är så glad att pappa sökte ut (aussuchen alltså valde) dig till att bli vår mamma.”

Under tiden låg den andra snackemostern i sängen bredvid och pratade om sina hästar: “Donner, häst, stor häst, liten liten liten häst, Gubben, Donner, häst, Donner.” Och när jag bad honom vara tyst för att det var tid att sova så löste han det genom att viska samma ramsa istället. Han härmar allt vi säger och har gjort det ett bra tag . Han är dessutom mycket hjälpsammare än sin syster och förstår ganska avancerade uppmaningar ändå. Typ “spring och lägg pyjamasen i din säng och hämta Elsas vattenflaska som står på pappas nattygsbord”. Då sprätter han iväg på uppdrag. Och när vi skulle ut innan idag frågade jag vad vi behövde klä på oss för att kunna gå ut:

Ville (pekar på fötterna): Kor!
Jag: Och vad ska du ha på huvudet?
Ville (bankar på huvudet): Mössa!
Jag: Och runt halsen?
Ville (tar stryptag på sig själv): Hasdu!
Jag: Ja, bra. Då fryser vi inte.
Ville (klappar sig på magen): Titta mamma, titta. Jacke mamma, jacke!
Jag: Just det, jackan glömde jag, bra Ville!
Ville: Bra Ville!

Sen skulle han såklart ändå slåss en stund med mig när det väl var dags att ta på jackan, men det är en annan historia.

Ja, det var ju envis influensa eller liknande som drabbade oss. Den kom och gick på det märkligaste av vis och vi var så skruttiga allihop, hela veckan, även när mamma var här. För henne hämtade vi ju ändå upp åp flygplatsen i tisdags. Jag hade ingen röst alls så vi kunde inte prata precis, Elsa och Ville turades om med feber och extrem kinkighet. Mormor som annars är den stora idolen fick knappt göra nåt, allt skulle jag sköta. Trots att jag faktiskt också var SJUK! Markservicen fick vi iallafall hjälp med av mamma/mormor och vi kom ut på nån liten promenad här och där.

Jag kunde också laga mat ganska bra med min försvunna röst och ömma hals. (Halloumistroganoff, laxbiffar med limeaioli, pizza och gulasch.) Så det var ju bra. Och det var mysigt att inte vara själv med gnäll-barnen och det var skönt att ändå kunna ha ett par framviskade konversationer mot slutet där. Nu ses vi i april nästa gång, när vi ska till Sverige.

Friska har vi också blivit, nästan. Elsa är på förskolan och Ville är bara lite snorig. Och skrikig som sören, men det är det ingen som vet var det kommer ifrån. Han vägrade sova i sin säng i natt också, vilket jag inte heller fattar. Men kanske ska man inte fatta allt som en 1,5-åring har för sig. Han får väl sova i vår säng då, tills det passar igen.
Det är bara en liten igelkott med Edward Scissorhands-händer kvar i min hals och den hoppas jag ska hinna flytta innan vi sticker mot Kapstaden. Hoppas även att inte Eric ska få nån försenad variant av vår sjukdom. Tumhållning för det tack.

Herregud, vilken krasslig helg. Ville är ju lite schizofren i många läge och när han är sjuk så peakar det. Han har alltså varit en riktig pärs hela helgen och än är det inte över. Självklart har han inte mått bra och jag är inte heller på topp när jag har feber och ont i halsen VILKET JAG OCKSÅ HAR NU! Men Ville har liksom antingen varit som ett skållhett plåster i min armhåla eller skrikit och rivit efter mig. Eric har inte ens fått titta på honom. Han vägrar äta och dricker knappt heller, och det gör såklart inte att han blir gladare. Nu är han inte så febrig längre, det är ju naturligtvis skönt, men innebär också att han har mer energi till att vara jäklig.

Suck. Elsa körde dessutom igång med feber igår, även om hon mer är en pessimistisk martyr när hon är sjuk, stillsam och ömklig. Och imorgon kommer mormor. Så det är tänkt att vi ska städa lite också här hemma, kanske ta en sväng med dammsugaren till och med. Men det är knepigt när båda barnen helst vill bli burna, mest bråkar med varandra eller gråter för att de har ont i huvudet/inte får kasta blomjord på duplot. Natten har dessutom varit piss, såklart, så att mina tålamodsförråd inte heller är så stora. Men visst, vi tar oss säkert igenom det här också. Feber och hosta och förkylning är ju inte hela världen.

Nedräkningen till Sydafrika har också börjat på allvar och jag, som brukar packa några timmar innan vi ska ut och flyga, har till och med börjat spåna på en mental packningslista! Tänker att vi ska börja lägga fram saker när mamma åkt, iallafall sånt som vi inte kommer att behöva fram tills avresa.

KUL! Ska det bli. Tills dess är ju säkert alla friska igen också!

Aldrig sitter hon ner. Hon står med sjaletten om håret i den mörka farstun där kläder som luktar stall och är dammiga av hö samsas med en hund som inte får komma in i huset. Det är bara hos mormor och morfar som det finns en farstu. Hos oss går man bara rätt in, men här, i stora, pampiga boningshuset, här finns en hall. Och där står mormor. Hon har redan utfodrat både grisar och kor. Hon har gödslat efter natten och förberett dagens sysslor. Det finns alltid en vetrinär att ringa, en traktor att tanka, en åker att plöja.

Så kommer hon in och gör frukost till sina övernattande barnbarn. Det finns Bregott här, hårt, salt smör som gör det hembakade brödet till en fest. Och rökad korv och dansk ädelost. Det finns också en öpen spis som det aldrig eldas i, en kall dragig vind med spännande gamla kläder och en äkta serveringsgång. Det finns en dator som man kan spela MS Röj på, en massa färska Svensk Damtidning och en perfekt soffa att läsa dem i. På julen finns det en vacker kyrka som lyser och spelar när man drar upp den, den står på ett litet bord bredvid soffan. Har man tur så finns det Werthers original i det stora skafferiet, eller kanske till och med en burk med mormors drömmar, så spröda att de smälter i munnen.

Hela dagen rusar fram, nästan i mormors tempo. Det tvättas nere i källaren. Det dammsugas och plockas undan och lagas mat. Morfar kommer in till middagen och får spagetti och köttfärssås dagen till ära, barnbarnens fel. Han äter den med lingonsylt, vilket vi aldrig slutar reta honom för.

När kvällen kommer får vi sova i morbror Christians gamla rum. Det är spännande. Det finns ett handfat i rummet, bara en sådan sak. Det är mormor som bäddat åt oss. Och tvättat sängkläderna och badat oss inne i badrummet i deras sovrum. Nu luktar vi som det där schampoot med kolibrin. Som mormor.

Nu har de varit pensionärer ett tag och flyttat ifrån den enorma gården, men tro inte mormor sitter ner för det. Hon lagar mat till hela släkten när det firas födelsedagar. Även om morfar gått matlagningskurs och hjälper till där han får. Det bakas prinsesstårta, världens godaste, det läggs in gurkar och stickas kläder till alla barnbarnsbarn. Hon är fortfarande på fötterna, min mormor, trots att hälsan sviktar ibland och att hon ändå stått på de där fötterna i 80 år. Idag faktiskt. Idag fyller mormor Inga-Lisa 80 år. Och jag kan inte vara med att fira, men tänker på henne, det gör jag. På hur länge 80 år är och hur många av de åren som jag inte känner till. Allt som mormor varit med om. Otroligt.

Grattis på födelsedagen kära mormor och gammelmormor! Vi ses i april!

Vi är lite krassliga idag, här hemma. Eller ja, sämst är det väl för Ville som ligger och snusar med 40 graders feber i detta nu. Elsa lyssnar på Bamse och är piggast av oss, medan jag mest har ont i halsen och känner mig lite orkeslös. Men så satt jag ju också på en barnstol bredvid Villes säng halva natten och försökte få honom att somna om. Det var hela tiden cirka 25 minuters vyssande och handhållande för cirka 15 minuters sömn innan det började om igen. Inte så lönt. Vid halv 3 gav jag upp så fick han komma in i min säng. Trångt, varmt, obekvämt men bättre sömn ändå.

Ja. Slut på beskrivning av sömn. Roligast igår var annars när Emelie bad om inredningstips till deras nyköpta och nyrenoverade hus, alltså så kul. I väntan på ett eget hus att inreda är jag glad när jag får kreativa loss på andra ställen istället.

Igår var vi på teater. Pettson och Findus. Till och med Ville satt still i nästan 40 minuter och tittade storögt på när Findus busade med mucklan och Pettson pratade med hönorna. Elsa satt hundra procent koncentrerad och levde sig in i allt som hände, pratade med dem på scenen och ropade svar på frågor de ställde. Efteråt kissade hon i typ 10 minuter… Hållt sig much?

Helgen är annars planlös. Vi ska ut i skogen och grilla korv imorgon har vi bestämt, och marshmallows som Elsa önskat sig. Det finns en krok jag ska hänga upp och så ska vi göra klart kalasinbjudningarna till Elsas kompisar. Bra så. Hejdå!