Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Villes Bn

October 16th, 2018 | Posted by Jess in Lillebror - (1 Comments)

B är en bokstav som Ville har stenkoll. Många av orden han kan säga börjar på B, vilket är gulligt, men ibland leder till lite förvirring och frustration från unge herr Matthiesen som inte har tålamod att vänta på att mamma ska fatta vad han menar. Följande ord låter alltså nääästan exakt likadant, när Ville ska säga dem.

Blomma

Bulle
Banan
Ballong
Bubblor
Boll

Ibland fattar en såklart baserat på sammanhanget, men ibland står man där och rabblar alla fem, plus några till, och hoppas att han ska nicka och le stort när rätt ord dyker upp. Precis som jag kommer ihåg att jag var med Elsa, så är jag så imponerad och förundrad över hur mycket han ändå lyckas kommunciera med oss med hjälp av sina kanske 30 ord som han säger och lite officiellt teckenspråk och lite Ville-gjort teckenspråk. Lille killen. Så stor nu för tiden.

Utflyktssöndag med goda vänner

October 15th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Friends. - (1 Comments)

På Izabellas förslag följde vi igår med henne, Markus och Noah till den stora nöjesparken, typ, Lochmühle som ligger ganska nära oss. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det kommer garanterat inte vara sista rundan. Det var så trevligt. Och “trots” att det var 26 grader varmt och strålande sol och sista dagen på säsongen och massvis med folk överallt, så var det helt okej. Det fanns massor av ganska oavancerade “karuseller”, blandat med riktiga karuseller, lekplatser och tyska djur. Vi började med en långsam tur i traktor, som körde oss genom gårdens grönsaksland. Sen fikade vi på lite medhavda kakor innan Izabella och Elsa ställde sig i kön till berg-och dalbanan, ganska harmlös sådan egentligen, men garanterat inget för mig. Vi andra gick och klappade getter och får istället. Ville hittade ett gäng kaniner som han tyckte om, medan Noah konstaterade att shetlandsponnyerna hade snippa.

Efter det fick papporna ta med de stora barnen och trampa helikopter längs en bana uppe i luften. Ville gungade och Izabella och jag snackade. Sen åkte Elsa superlång och HÖG rutschkana på en bastmatta tillsammans med först Eric, sen Izabella och sen mig. Den var kul. Så länge det går rakt fram och inte för snabbt kan jag också våga mig på det. Sen hoppade Noah och Izabella studsmatta, medan Markus, Ville och jag lekte i sandlådan. Ville hittade ett gäng uppstoppade djur också, som han gillade skarpt.

Spontant hade vi bokat bord på en grekisk restaurang precis utanför parken där vi avslutade lek-eftermiddagen med bifteki, gyros och pommes. Mysigt. Barnen kunde springa runt och leka lite i buskarna och samla kastanjer, och det underlättar ju alltid för stämningen vid bordet om inte de håller på att riva stället samtidigt som alla hungrigt väntar på mat.

Nu har ju Lochmühle som sagt stängt för säsongen, men i vår kommer vi tillbaks. Det är ett som är säkert. Men kanske på förmiddagen redan, med smaskig lunch-picknick packad och tid nog att verkligen göra allt och se allt och klappa allt och åka allt. Eller iallafall det mesta.

skogen

October 13th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Idag var vi i skogen. Vi parkerar bilen vid en ridskola så först får ungarna gå en runda där och titta på hästar och Elsa tjatar om att hon vill börja rida och Ville frustar som en häst resten av dagen. Jag sitter på en stock och väntar på hästgänget, för jag tycker det är awkward när svärfar stövlar in där som om han har fyra hästar i varje stall. Sen går vi en runda i skogen, den innefattar helst minst ett jakttorn som barnen kan klättra upp i och låtsas som att de äger. Sen vandrar vi långsamt tillbaks mot bilen, plockar pinnar och kottar och stenar och annat som kommer att skräpa ner i bilen och göra Elsa jättepysselsugen.

Idag hann vi dessutom dit i någorlunda god tid och kunde spendera nästan två timmar på lekplatsen som ligger mitt i skogen. Mysigt. Men jag mådde inte så bra så jag var en dålig mamma och satt och vilade på en bänk. Elsa fick leta upp sitt lördagsgodis som jag gömde högst uppe på en enorm träekorre och sen spred hon Smarties på hela stället. Ville halkade mest omkring på alla miljontals ekollon som täckte marken i skogen.

Sen åkte vi hem igen.

Torsdagens populära playdate

October 11th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Hej vänner!

Veckans torsdag är förbi. Ville och jag rev legohus, vek tvätt och spelade fotboll imorse medan Elsa var på förskolan. Sen hämtade vi henne, åt lunch och fick sen pausa för att lägga Ville. Han var vaken massa gånger mellan 4 och 6 imorse och klarar sig då rätt dåligt utan sin morgonnap. Han är egentligen ganska glad hela förmiddagen, men sen somnar han så snart vi dukat lunchbordet. Stackarn. Så jag har börjat ge honom ett rejält snack vid 10, så att han ska klara sig med bara en liten lunch (typ en macktugga) innan ögonen stängs.

Med honom i säng bakade Elsa och jag en kaka med strössel på toppen, som vi sen bjöd Polly och hennes mamma på när de kom för att leka vid 15. Hon har ju varit sjuk i nästan två veckor nu och Elsa har saknat henne så på förskolan. Så det var två överlyckliga, spralliga tjejer som fnittrade och snackade och busade och lekte. Så fint att se hur mycket de gillar varandra och hur bra de funkar ihop. För första gången fick Ville smaka på hur det känns att vara den jobbiga brorsan som inte får vara med. Nästan direkt stängde de in sig i Elsas rum och lekte med dockhuset och spelade spel. Ville stod utanför och bankade, tills han kom på att Elsas fönster var öppet och tog sin via balkongen.

Så jag gjorde mitt bästa för att underhålla honom med saker han inte brukar få leka med, samtidigt som jag snackade med Pollys mamma om allt mellan himmel och jord. Hon är supertrevlig. Planen är nu att tjejerna hädanefter kan leka hos varandra utan mammorna. Vi får väl se hur det går. Supertrötta Elsa var inte så sugen ikväll, men förhoppningsvis är det en annan grej när hon inte håller på att stupa av trötthet.

Mm. På måndag kommer Polly tillbaks till förskolan och vi ska även på föräldramöte på kvällen. Då hoppas jag få lite klarhet i vad som ska hända med Elsas grupp. Hennes enda lärare är visserligen gullig och smart och kämpar på, men hon jobbar bara 65 % och är sjuk så himla ofta (kan hon såklart inte hjälpa, men det är ändå inte så bra för barngruppen). Jag tänker vara en jobbig mamma och be att de slutar förvara alla ställets böcker i ett låst skåp i personalrummet. Barn behöver böcker! Tillgängliga!

Imorgon ska Ville och jag till förskolan på morgonen för att hjälpa Elsa att pyssla en lykta. Sankt Martin är en viktig tradition här då man går i tåg med sina tända lyktor på kvällen. De ska ha Sankt Martins-fest i början av november, då lyktan ska rastas. Elsa fick välja mellan tre olika; en svamp, en groda och en hund. Hon tog svampen. Jag ska ladda upp med roliga snacks och böcker så får vi hoppas att Ville sköter sig någorlunda.

Japp. Där är vi just nu.

 

Kvällsarbete och förskoletankar

October 9th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Ikväll har vi grafisk design-verkstad här hemma. Eric har nämligen lite smygande sådär blivit ansvarig för allt som ska printas och göras proffsigt till svenska kyrkans julmarknad. Jag har lovat folk hans tjänster, helt enkelt. Och han är snäll nog att gå med på allt. Så vi gör banderoller och flygblad och skyltar. Med vi menar jag att Eric sitter och pillar med avancerade dataprogram medan jag gestikulerar och kommenterar bredvid. Men det blir väldigt fint!

Annars då, barnen är okej. Elsa har börjat inte vilja gå till förskolan om morgnarna, vilket mest är jobbigt för att jag måste tjata på hennes kläder och kämpa hela morgonen för att övertala henne om att hon kommer ha roligt. För det har hon ju, för det mesta. Man märker dock att det verkliga livet har börjat nu. Hon klagade imorse på att hon inte har något att göra när inte Paulina är på förskolan. Jag förklarade att man måste leta upp något att göra då, fråga andra människor vad de gör och om man kan hänga på. Så det hade hon gjort idag, tagit mod till sig och frågat några av de äldre tjejerna i sin grupp om hon fick leka med dem. Det fick hon inte. Så då hade hon blivit ledsen och fått tröstas av läraren. Hon försökte och blev direkt nedslagen i skorna igen. Jag är så känslig för sånt. Ungar är ungar såklart och det är ju precis sånt här hon måste lära sig hantera. Men ändå. Ledsamt. Skulle så gärna vilja jobba som resurs på en förskola och bara se alla som inte blir sedda, busa med alla som är blyga, stoppa alla som inte vet hur man närmar sig en annan människa på ett trevligt sätt.

När barnen är stora utbildar jag mig till förskollärare och sen till nån form av specialist. Kommer att vara klar att börja jobba lagom till min 50-årsdag. Skönt!

Jaja. Imorgon får vi besök på eftermiddagen av Jennie och hennes barn. Vi sågs på lekplatsen igår också och kommer så bra överens. Bestämde även att vi ska vina ihop snart, för att lära känna varandra ännu bättre, hehe.

Och så ska Ville och jag en sväng till Hornbach, handla nån fin kruka kanske och material till ett stort pysselprojekt till den där julmarknaden jag nämnde i början av detta inlägg. Och trädgårdshandskar till Elsa och mig, så att vi kan svettas lite till helgen. Japp.

En donig söndag

October 7th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Sköna söndag. Vi har bara varit, lilla familjen och jag, idag. Gick i pyjamas jättelänge imorse och bara plockade lite här och var. Ville sov i princip inte alls från 4 så han fick en tupplur, fast vi egentligen slutat med förmiddagsluren. Elsa pysslade, Eric duschade, jag donade.

På eftermiddagen tog vi en promenad till en lekplats och frös (jag), snodde folks bollar (Ville), vägrade lämna bebisgungan (Elsa) och sprang efter bolltjuven (Eric). Sen lagade vi fläskfilé med potatismos efter ett Jamie Oliver-recept. Gillar hans kokböcker. Vi har en med fem-ingrediens-recept och en med 15-minuters-recept.

Nu sover barnen. Eric och jag har börjat kolla en ny Netflix-serie, Manic som mest bara är konstig än så länge.

Imorgon är det måndag och vardag igen. Elsa ska till förskolan. Ville och jag ska handla. Livet går sin gilla gång. Och jag kommer inte på nåt mer spännande än så att skriva här.

Lördagen slut. Den började konstigt när Ville som nu kunnat gå i nästan tre månader plötsligt inte ville stödja på sin högerfot mer. Han haltade och grät och föll ihop när han försökte, och kunde knappt ens krypa utan att grimasera av smärta. Jag googlade, såklart. Och kom fram till att det antingen var höftsnuva eller växtvärk. Även mina kloka vänner hemma i Sverige kom med sina tankar och så bestämde vi att han var alldeles för glad för att behöva åka till akuten, och barnläkaren har ju stängt på helgerna, så den kan vi ju besöka först på måndag i vilket fall.

Men sen sov han middag och efter det verkade det gå bättre och bättre.

Innan dess hann vi med ett besök hos frisören också, barnen och jag. Det blev tyvärr inte så bra. Alltså, lite hår blev de ju av med, men Elsa fick en lugg med fyra nivåer och Villes frisyr är ojämn på massa ställen så där får jag nog ansa till det imorgon. Sen vandrade vi ner och köpte blomma till Kristina och Steven, salamipinnar på Rewe och sen gick vi hem och mötte Eric som hade varit på Lidl och fyllt på kylen.

Efter att alla fått lunch och vilat lite körde vi alltså mot Dreieich, till Kristina och Steven och Eric som bor där. I ett alldeles nybyggt och fräscht parhus bor de, med en liten trädgård och vackert trägolv. Izabella och Noah kom också. Vi satt ute och fikade, i den varma höstsolen. Och alltså, att ha en terass, en trädgård, ett eget hem som är deras bara deras. Vilken dröm. Vilken freaking dröm.

Barnen lyckades sen hålla sig vakna i bilen så att vi kunde äta kvällsmat och kasta dem i säng, varpå Ville kräktes i sängen, bara litegrann, men ändå. Nu hoppas vi på en lugn, kräkfri natt. Han har sovit bra någon gång till, sen jag berättade om det sist. Imorse korvade han runt mellan 4 och 5, innan han fick lägga sig i vår säng och somnade med sina händer på mina kinder (måbrahormoner i massor!) men då vaknade Elsa precis så jag gick in till henne, och, prisad vare gud, så somnade hon om. Sen sov vi allihop till 6.45 typ! Det händer ALDRIG att vi får sova längre än till 6!!

Ja, alltid lite sömnprat, den är ständigt i fokus i en småbarnsfamilj.

Fredag, förskola, tid.

October 5th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

I natt sov Ville utan att vakna en endaste gång. Eller iallafall inte så att han behövde min hjälp att somna om/jag har inte märkt att han vaknat. 5.30 trodde vi att det var morgon, men då frös han nog bara för sen somnade han om bredvid Eric med min hand i sin. Naturligtvis har Elsa istället varit vaken ett par gånger i natt, men det stör inte lika mycket, eftersom man bara kan lägga sig och gosa bredvid henne och själv somna om direkt. Det är fredag. Elsa har varit på förskolan. Hennes bästis har fått lunginflammation och var inte där idag och kommer inte att komma nästa vecka heller. (Jag pratade med hennes mamma idag.) Stackaren. Men det är nog inte onyttigt för Elsa att tvingas vidga sina vyer och leta upp nya kompisar. Det är dessutom höstlov i Hessen så många barn är borta och de har slagit ihop grupperna litegrann.

Medan Elsa var där stack Ville och jag och handlade en sväng. Jag älskar när vi inte har bråttom och jag kan låta honom gå själv i gångarna, titta på hundarna på hundmaten och flörta med ostdiskarbetarna tills han får en fet rulle ost i handen. Samma sak när vi kom hem igen, matkassarna får stå ett tag så att vi kan leka kurragömma runt farfars bil i 20 minuter. Så härligt. Och viktigt, känns det som, att göra grejer på Villes nivå och att inte bara låta honom hänga på på Elsas nivås grejer.

Sen hämtade vi Elsa tillsammans och hon hade haft en fin förmiddag och fått en ny vän. Väl hemma hade hon fått ett brev av sin bästis, så då var vi tvungna att ägna vilan åt att pyssla ett kort åt henne. Dock älskar ju jag också att pyssla, så det är ju inte direkt en uppoffring. Vi har även börjat tillverka en julkrubba i trolldeg, sa jag det redan? Igår fick Ville gnida runt trolldeg på olika formar medan jag gjorde ett par oerhört fula får. Stackars baby Jesus säger jag bara, som tvingas ligga i krubban och stirra på dem medans julen fortgår.

Imorgon är det helg. Vi ska träffa vänner på eftermiddagen. Barnen ska klippa sig på förmiddagen. Söndagen är utan planer. Helst vill jag sätta mig på tåget mot Hamburg och gosa med lille B som föddes i söndags, Erics systers bebis. Han ser så MJUK ut på alla bilder som kommer. Bebisar på foto alltså. Bästa. (I verkligheten kommer de så småningom börja slänga mat på golvet, skrika livet ur sig om de inte får klättra upp i handfatet och springa åt andra håller när man kallar på dem. Host Ville host.)

Nu, kvällslugn.

 

Helkväll på Stora Munnen*

October 3rd, 2018 | Posted by Jess in Friends. | Resa. - (2 Comments)

En av kvällarna i Barcelona hade vi bord på omtyckta Boca Grande. Jag läste om den restaurangen på Victorias, matplatsen.net, blogg. Hon är i Barcelona jätteofta och uppskattar god mat, brukar också baka och laga mat efter hennes recept. Så henne litade jag på. Izabella, som är lika glad för att planera och göra research som jag, hade bokat bord där och uppsnoffsade till tänderna travade vi dit i fredags. Det var inte långt från vårt hotell heller, också en pluspoäng. Det var trångt och stökigt och glad stämning där inne. Sen blev jag i och för sig inte superexalterad när jag såg menyn, tyvärr. Det slutade med att jag tog risotto med vildduva. Den smakade väldigt gott, men det var inte sådär så att man tror att man har dött och kommit till himlen. Trots det var atmosfären så bra att man liksom ändå kände sig lycklig. Eventuellt hjälpte vinet också till med det. Efter en smarrig dessert, nån puddig med hallon och pistaschnötter, blev vi tillfrågade av värdinnan om vi ville gå upp till baren. OM vi ville. Den hade nämligen Victoria också skrivit om. Och den var så cool. Glas, lyx, flärd, lampor och flaskor med sammetsfåtöljer. Vi hamnade i VIP-området, om det nu verkligen var ett sådant, tillsammans med en hög andra snygga människor.

Ja, och sen drog liksom kvällen igång. Vi beställde några citronshots, drack mer cava, resans temadryck, och jag beställde min favoritdrink; Vodka Cranberry. Som troligtvis var gjord på fin-vodka, kanske Grey Goose, för den kostade 18 euro. Och var riktigt välspetsad! Det var liksom allt eller inget när jag började sippa på den.

Vi pratade och skrattade och jag fällde nog nån tår när jag pratade om min gamla nannyfamilj i Kronberg. När Izabella och Madde hade varit på toaletten, nere i källaren, för andra gången kom de upp och var alldeles fnittriga. De såg ut ungefär som Elsa ser ut när hon varit i badrummet i en halvtimme och “tvättat händerna” (= lekt med vatten). Vi skulle snabbt dricka upp och ta med oss en flaska cava ner på toan, sa de. Mhm.

Väl nere på toaletten visade det sig att de byggt upp ett disco där. Alltså discolampor, DJ, dansmusik och glada människor som partajade. Så galet och kul. Vi dansade och drack och fjantade oss och jag skojade om att be DJn spela Linda Bengtzing.

Efter ett tag stapplade vi ut i den spanska sommarnatten, glada och om möjligt ännu fnittrigare än tidigare. Några hade ont i fötterna, några var fullare än de varit sen sitt bröllop. På hotellrummet spelade vi sen äntligen Miss Linda Bengtzing, som det visade sig att alla kunde sjunga med i, till det kom en vakt, los vaktos, som man säger på spanska, och bad oss hålla truten. I princip. Tydligen ville folk sova, trots att klockan bara var lite över 3 på morgonen. I jakt på mer fest hamnade vi i hotellets lilla bar-källare, men där var musiken gäll och folk konstiga, så vi gick tillbaks till rummet igen och låg och snackade en stund i mörkret innan sömnen tog oss.

Alltså, vilken kväll. Vilken stämning. Vilka vänner.

* Boca grande betyder stor mun på spanska. Olé!

 

Startar veckan med Barcelona-energi

October 2nd, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Resa. - (3 Comments)

Det här med att blogga varje dag som jag lovade i något svagt ögonblick har uppenbarligen inte funkat så bra. Men jag tänker att jag ska jobba på att blogga så ofta som möjligt iallafall, så får vi alla vara nöjda med det.

Sist vi hördes satt jag på en strand i Barcelona och njöt för fulla muggar tillsammans med ett par riktigt fina människor. Helgen fortsatte sen i samma tecken. Det var tigerbalsam för mina trötta mamma-lemmar att komma iväg på den här resan. Och det är otroligt hur lite som krävs för att man ska kunna slappna av och hämta ny energi. Jag åkte hem igen i lördags kväll och var alltså bara borta i två nätter, men ändå! Det räckte. Det räckte för att jag skulle få skratta och fnissa och vara lite galen och bli lite full och se en ny stad. Och få prata till punkt, flera gånger. Bara en sådan sak.

Barcelona var dessutom väldigt, väldigt fint. Soligt och glatt och lite hippie på ett rent och sofistikerat sätt.

Nästa år blir det Tallinn.

Vardagen har dragit igång igen. Elsas förskola är stängd för renovering idag och igår. Och imorgon är det 3 oktober, Tysklands nationaldag, så då är både Eric och Elsa hemma. Egentligen hade Elsa en lekdejt med Polly inplanerad idag, men så fick P feber så det ställdes in. Imorse var vi på gympa och sen hängde vi hemma hos Jennie och hennes barn en sväng innan Ville brakade ihop. Jag jobbar på att ta bort hans morgontupplur, så han är rätt sliten när klockan börjar närma sig lunch.

I eftermiddags spöregnade det så vi stannade inne och lekte sagokalas och klädde ut oss och pysslade.

Nu ska Eric och jag jobba lite med kyrkans julmarknad, innan sängen kallar. Förra natten sov Ville som en stock till 4(!), men då var såklart Elsa vaken och låg och pillade mig i öronen mellan 2 och 3.30. Alltid är det nåt.