Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Torsdag 16 augusti 2018

August 16th, 2018 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Realtidsbloggning, sug på den ni. Inte alltid det händer. Men Ville sover dagens första tupplur och Elsa har ett nytt pussel som jag “asulut” inte fick hjälpa till med. Så då smyger jag åt mig lite datortid istället. Det är torsdag och planerna för dagen är redan spikade. Det ska bli varmt så jag funderade lite på att sticka till badet igen, man vet ju aldrig när vädret plötsligt blir för höstigt för att plaska pool. Men jag vet också av erfarenhet att september kan bli helt otroligt soligt och fint här nere i Hessen. Så. Vi håller fast vid vår schemalagda aktivitet för eftermiddagen och drar till svenska kyrkan. Tyvärr tror jag inte kantorn har börjat jobba än, annars är det ju typ höjdpunkten på barntimmarna, när man får lyssna på professionell flygelmusik och sjunga fina barnsånger med Elsa. Tjörkan efter eftermiddagens tupplurar alltså. Elsa kommer nog också att sova idag, hon somnade inte förrän sent igår på grund av växtvärk och var upp lika tidigt som Ville imorse, 5.30.

Men innan vi kör till Frankfurt så måste vi handla. För kylskåpet ekar tomt och imorgon får vi dessutom övernattningsgäster, när Izabella och Noah kommer för att leka, göra pizza och dricka rödvin. Och sova över. Vi kör nästan alltid och handlar på Lidl. Ja, jag vet vilken status, icke-status, Lidl har i Sverige, men här är det stor skillnad på lågprisaffärerna och högprisaffärernas PRISER. Kvalitén på maten och utbudet är ungefär samma, tycker jag. Så vi brukar alltid börja med Lidl där vi kan fylla en hel kundkorg och få en veckas mat för fyra personer för runt 90 euro. Skulle sen något saknas så kör vi till en affär som heter Rewe, som ligger på vägen hem från Lidl. Vi har en jättestor i Ober-Eschbach, stadsdelen bredvid oss, och där finns resten på listan.

Elsa och Ville brukar få en Laugenzopf att tugga på medan vi handlar. Det är en flätad fralla typ, fast inte så luftig och lätt som de svenska frallorna. Saftig och “tjock” är den. God! De gillar att handla, mina barn, fast Elsa gärna gnäller för syns skull innan vi ska köra. Idag är det dessutom så nära lördag att jag lovat Elsa att vi ska handla något litet till lördagsgodispåsen också.

Där har vi det. Handling, paus för lunch och middagslur/tvätt/god bok, och sen kyrkans barntimmar i Frankfurt. Blir nog en bra torsdag det här också.

Mamman på tur i stora staden

August 15th, 2018 | Posted by Jess in Friends. - (2 Comments)

Inför bröllopet som Eric och jag hade tänkt åka på (ser så mycket framemot god mat, dans, härliga människor och last but not least, 10 timmars vuxenprat i bilen fram och tillbaks!), så kör vi nu lite barnvaktsträning här hemma. Vi bor ju ovanpå svärmor och svärfars hus och har dem alltså väldigt nära. Elsa är inga problem, hon kanske behöver träna på att komma ihåg att Gromu och Grova också är auktoriteter, men hon har inga problem med att hänga med dem ohc låta dem mata och söva henne. Men Ville. Han är lite mer komplicerad. Han blir rastlös snabbt och behöver ny inspiration. Han tar inte alltid emot mat från vem som helst, och han är omöjlig att få att somna om man inte rullar honom i vagnen eller är hans mamma.

I förmiddags lämnade jag alltså barnen Matthiesen till farföräldrarna för lite barnvaktsträning, medan jag tog bilen in till stan, alltså riktiga stan Frankfurt, och träffade Izabella på en lunch. Hon är så professionell och karriärig min kompis Izabella. Mötte mig i klackar och kavaj och märkesväska utanför en av de finaste kontorsskyskraporna i Frankfurt där hon alltså arbetar. Vi åt kött med grönsaker på en liten innergård, snackade jobbsug, ungar och alkoholvanor. Sen fick jag ett eget gäst-passerkort och en tur i tornet. Så. Imponerande. Och jag kände nog hur det drog i lilla corporate-tarmen, trots att jag är så glad för att vara hemma med barnen.

Här på vår gata hade allt gått lugnt till, men Ville hade somnat i vagnen, så svärmor satt på trappan och vaktade honom. Och Elsa sov i sin säng. Men jag hade inte väntat mig andra nyheter än positiva, det är kvällen och natten jag oroar mig för. Återkommer i ämnet.

Resesugen exilsvensk

August 14th, 2018 | Posted by Jess in Filosoferande. | Resa. - (1 Comments)

Det tråkiga (en av många saker såklart) med att inte ha sin släkt och många av sina vänner i samma land som man bor i, är att man hela tiden “tvingas” resa dit. Missförstå mig nu rätt, vi åker liebend gärna till Sverige. Jag älskar att hänga med mina gamla kompisar, träffa min brorson Felix, snacka med syskon och deras partners, och såklart få vara i Sövde med mamma och pappa. MEN. Det är inte det roligaste att alla semesterdagar och alla semesterpengar alltid ska gå till Sverige. Jag älskar att resa och trakterna kring Sjöbo har jag ju faktiskt redan sett…
Hade vi varit rika hade vi tagit ungarna under armen och stuckit utomlands mycket oftare. Jag vill låta min gamla aupairfamilj i USA träffa barnen. Ligga på en paradisstrand nånstans i några veckor. UPPLEVA! Samtidigt så är jag tacksam för att vi faktiskt har råd att åka till Sverige, och att vi kan flyga för dyra pengar, och inte alltid behöva ta bilen. Så vi fortsätter väl med det, hälsar på ibland och försöker klämma in någon annan resa här och där. (Braubach med Izabella, Markus och Noah var till exempel så himla mysigt, inte så långt bort, och inte sååå fasligt dyrt. Om man inte frågar Markus.)

Har vi tur så blir det en liten tripp till Alicante i höst, mina föräldrar har ett hus där så då kanske man skulle kunna komma undan relativt billigt. Att Ryanair dessutom precis börjat flyga direkt dit är naturligtvis också ett bra tecken. Och Eric har ett par semesterdagar kvar, som skulle kunna läggas på spansk sol, framförallt eftersom vi ska fira jul i Tyskland i år och pengar eller dagar inte behövs till Sverige då.

Och så har vi ju såklart en Sydafrika-resa att se framemot nästa år, naturligtvis inte heller fy skam. Men förhoppningsvis förstår ni ändå vad jag menar. Fasiken, nu blev hela den här texten inte trovärdig och rätt förmäten, märkte jag. Sören också.

 

 

 

 

+

Söndagshäng i Limburg

August 13th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Efter frukost igår lastade vi in oss i bilen och körde mot Limburg. Där bor nämligen Lars och Linda med sina barn, och dem tycker vi om. Det väntade en heldag med massa lek för barnen och prat för oss vuxna. Vi hade inte setts på nästan tre månader, vilket är fy skam med tanke på hur nära vänner vi påstår oss vara. Elsa och deras dotter som snart fyller 5 år, förberedde en dansshow som de sen uppträdde med och jag tänkte tillbaks på när jag själv gjorde samma sak, framförallt med flåsarna, som vi kallade en grupp vänner till familjen. Gabriella är ju fortfarande min kompis idag, kanske mycket tack vare vårt samarbete med showerna varje gång vi sågs på middag hemma hos varandras föräldrar. Hehe.

Vi fick ravioli till lunch iallafall, hemma hos Lars och Linda. De bor i ett nybyggt hus som de själva ritat tillsammans med en arkitekt och de har en stor trädgård och MASSA leksaker. De fyllde också poolen med vatten och sen var det dock mest papporna som hoppade i medan Linda solade och jag sprang efter Ville/svettades. Det är ju så fantastiskt med trädgård. Att bara kunna öppna dörren och låta barnen rasta sig själva där ute. Jag kommer inte att sluta tjata om hur gärna jag önskar mig en sådan.

Ja, sen åt vi tårta och lekte lite till och Ville ville gärna testa alla trappor de hade i huset och Elsa spelade piano och lekte häst och klättrade i träd och pysslade. När klockan var 20.30 var båda barnen så trötta att det inte gick längre, de fick på sig pyjamas och så körde vi hemåt i sensommarnatten igen. Fin söndag!

Lekgrupp i kyrkan

August 12th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

I torsdags var vi i Svenska kyrkan inne i Frankfurt som startat upp sin verksamhet igen efter sommaruppehållet. De har barngrupper på tisdagförmiddagar och torsdageftermiddagar. Vi började ute med bullar och melon, men fick snabbt ta skydd inomhus när det började storma. Då hade Ville redan hunnit med att ta en tur genom vattenspridaren och Elsa spillt ut sin äppeldricka.

Vi var inte så många igår, men ändå tillräckligt för att det skulle bli lite bråk och lite bus och många diskussioner. En ny pappa dök upp också med sin dotter. Han pratade perfekt svenska, om än med en liiiten liten svag tysk brytning. Det visade sig att hans mamma var svensk, men att han var född och uppväxt i Tyskland. Snacka om imponerande att han lyckats hålla liv i sin svenska hela livet och nu gav den vidare till sin dotter. Hans mamma hade dessutom flyttat tillbaks till Sverige igen nu, så henne träffade han inte ens särskilt ofta. Hut ab som man säger här, hatten av för det.

Sångstunden fick bli med hjälp av musik från en mobil eftersom kantorn som vanligtvis leder den med pianokomp, inte kommit än. Det ska komma både ny präst och ny kantor, ett gift par som börjar jobba i slutet av augusti.

Utan bilköer och med båda barnen vakna kom vi sen hem säkert, det tackar vi för, och jag kunde steka fisk och värma sötpotatisskivor till kvällsmat. Sen kom Eric hem och två slitna barn stupade i säng. Vi föräldrar däckade på soffan och började titta på Younger. Gullig serie, och perfekt kontrast till boken jag läser just nu, Ett litet liv. Återkommer till den. (Vilken bok alltså!)

Playdate på svenska

August 11th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv - (2 Comments)

I tisdags fick vi fint besök när Izabella och Noah släntrade in genom dörren nere hos mina svärföräldrar. Vi hade bestämt träff i trädgården där vår uppblåsbara pool finns. Det var varmt, men inte supersoligt, vilket var så skönt. Det har liksom hettat i ansiktet konstant de senaste 8 veckorna nu. Ville hade redan kastat blöjan och hoppat i plurret, men Elsa ville vänta på sin kompis. En liten sväng badade de sen bara, innan Elsas rum lockade mer och vi packade ihop oss igen. Då hade vi i och för sig hunnit med både att fika lite på kex och äpplebitar, kissa i trädgården och sprungit nakna så att alla tänkbara kroppsdelar luftats.

Väl uppe hos oss försökte Izabella och jag uppdatera varandra med allt som hänt sen sist. Det gick bra mellan varven, men sen var det ju hela tiden någon unge som behövde ha uppmärksamhet, snytpapper, medling, bokuppläsning och så vidare. Men ändå, mysigt att få hänga med de där två fina människorna som vi träffar allt för sällan trots att vi bor så nära, men livet bara rusar iväg och jag vet inte när vi ska få till det igen, men ändå. Suck. Babbel babbel.

Vi flyttade oss in i köket sen och började ordna kvällsmat, en deconstructed pastasallad så att säga. Det vill säga, en pastasallad där alla ingredienserna låg noggrant sorterade åp en stor bricka så fick var och en plocka ihop sina favoriter. (Elsa: pasta, cremé fraiche, parmesan, bacon och tomat. Ville: pasta, pesto, parmesan, kyckling, ärtor, gurka och paprika. Jag: Allt redan tidigare nämnt plus mozzarella, feta och salt.) Sen fick ungarna varsin glass som de åt på den solvarma balkongen, innan det var tid att ta avsked igen.

Mysig eftermiddag och jag är så glad att vi kan ses mitt i veckan, trots att Noah är på förskolan och Izabella jobbar och vi inte längre bor grannar. Världen känns liksom lite mindre då.

Stora sockerlistan

August 10th, 2018 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

Det är inne i bloggvärlden just nu att skriva om sötsaker och ens egna preferenser. Tror eventuellt att Egoina var först.. Och eftersom det finns få saker i detta liv som jag gillar så mycket som sötsaker, så kommer här mina svar. Enjoy!

Topp 3 smågodis?

Ooh! Tänder, alltså löständer, utan tvekan på plats ett. Men det måste vara rätt sorts tänder, inte de från Karamellkungen, till exempel. De ska inte vara så supersega liksom. Älskar även Center, orginalet med kola i såklart, och… Svårt att välja bara en till känner jag. Jo! Nu vet jag! De där platta, färgglada lejonhuvuden som är så svåra att hitta. Älskar dem. Och jumbo-gott och blandat, sura S, fudge, marknadsnougat, blå bumplingar, ferraribilar, stora sockrade jordgubbar, Malaco-fiskar och pussmunnar. Listan kan fortsätta rätt länge till.

Popcorn eller godis på bio?

Alltså, här i Tyskland finns ju inte smågodis på alls samma sätt, så här blir det bara popcorn. Dock måste man vara noga med att säga till att man vill ha salta popcorn, standard här är nämligen söta! Och det går ju icke!

Bästa chokladen?

Hmm. Kanske Marabou apelsinkrokant? Men den är svårhittad här så då svarar jag Milka Tuc också, mjölkchoklad med salta kex på.

Ostbågar eller chips?

Är egentligen ingen chips- eller ostbågemänniska, så jag köper aldrig de här två. Om någon annan har köpt kan jag dock tänka mig att äta och också gärna dippa. Chips i så fall, alltså.

Favoritchips?

Bara salt. Gärna tortillachips med salt. Eller typ de där lite “porösa” snacksen med bara salt.

Favoritdipp?

Holiday köpte vi alltid när Emelie och Malena och jag hade filmmyskväll. Jag tänker också på Ulrika och Emma som alltid körde dilldill, alltså dillchips med dilldipp. Jag gillar egentligen de flesta dippar tror jag.

Bästa mellanmålet?

Smoothie! Med bär och joghurt.

Bästa dagen-efter-maten?

Pizza, min favoritpizza. En svenska pizza, tunn och flottig, med räkor, skinka och svamp på. Och mycket ost. Och salt tomatsås.

Favoritbakelse?

Prinsesstårta, kan man svara det? Eller schwarzwaldtårtan som mormor gör, om vi nu är inne på tårtspåret.

Godaste pajen?

Rabarberpaj, helt klart. Med hemmagjord vaniljsås.

Godaste småkakan?

Havreflarn med smörkräm, kolakakor, chokladbollar, drömmar. Mormors drömmar! Eller Jannickes, det är bara de två som lyckas göra drömmar.

Bästa läsken? 

Dricker inte läsk alls ofta, men det är klart att det inte är äckligt med en iskall cola. Eller de här nya, Loka Crush, som finns i Sverige. Några sådana smugglade vi med oss hem hit nu senast.

Glass eller tårta?

Jaha, nu kom tårtfrågan. Tårta, lätt. Finns inte alls mycket glass jag gillar och blir heller aldrig akut glassugen. Det ska i så fall vara Häagen Dasz, jordgubbsglassen där är smarrig.. Men tårta ja, gillar alla tårtor som inte är geléiga eller torra. Host Tyskland host. Gillar heller inte Käsekuchen, som de älskar här, traaadig.

Favoritefterrätt som liten?

Har alltid älskar alla efterrätter. Marängsviss kanske, klassiker som återkommit. Är ju svingott, fast utan bananer ska det vara och så måste grädden ha frusit lite av glasskylan. Och med hemmagjord chokladsås blir den bäst.

Favoritefterrätt som stor?

Återigen, ge mig en efterrätt som innehåller socker så blir jag nöjd. Gärna nåt med jordgubbar, eller choklad, eller vispgrädde, eller alla ovan nämnda.

Vad beställer du som efterrätt på restaurang?

Pannacotta kanske, om det finns? Man kan säga mycket om restaurangen beroende på hur mycket kylskåp deras pannacotta smakar.

Favorit i Gott & Blandat?

Alla utom lakritsen. Hatar lakrits. Lakrits är inte godis.

Favoritgodis utomlands?

Alltså, lösgodis finns det ju knappt här. Om det finns så är det dåligt utbud, gammalt och hårt, och svindyrt. Men om man då fortsätter räkna Tyskland som utomlands, så svarar jag shakies, små fluffigt sega swirlade godisar, både mjuka och tuggmotståndiga.

Det ultimata fredagsmyset?

Chicken quesadillas med creme fraiche framför tvn, sen svenskt lösgodis, kanske några salta chips och iskall cola.

Bästa glass-smak?

Med jordgubbsås.

I GB-sortimentet då?

Twister!

Bästa godismaken?

Fruktigt…? Fast jag gillar också viol, surt och chokladigt.

 

Blev ju bara lite sugen på godis nu. Försöker att inte vräka i mig varje dag, så det får vänta tills imorgon. Kanske. Satsar på det iallafall.

Sluta amma amningsälskaren

August 9th, 2018 | Posted by Jess in Lillebror - (1 Comments)

Ville började som sagt sin resa här på jorden med att ligga alldeles ensam i en plastlåda på ett sjukhus i mer än en vecka. Inte idealt. Särskilt som jag tillhör de som tror att den där första tiden i livet påverkar oss människor mer än vad vi tror. Vi fick rådet att försöka ta igen den här tiden så gott det går med massor av kroppskontakt, gärna hud mot hud, mys, gos, bärsjal och såklart fri amning. Men det sistnämnda körde vi med Elsa också och trivdes bra med. Skillnaden var dock att Elsa ganska snabbt, kanske när hon var ett halvår eller så, bara åt en gång på natten, prick klockan 1, och sen somnade hon om igen och sov tills det var morgon. Det var med andra ord inte särskilt jobbigt att köra vidare på hennes spår och ge henne vad hon ville ha. När hon sen var 14 månader så slutade vi amma på nätterna, bara sådär, från en natt till en annan talade jag om att det inte blev mer och det köpte hon direkt och började sova hela nätter bums. Inte klokt vad smidigt.

Däremot hade vi med Elsa problemet att hon alltid ammades till sömns, så att vi så småningom fick träna henne och lära henne att somna utan bröst i munnen. Jag minns att det var ett världsomvälvande tema när det begav sig, men så här i efterhand gick nog också det ganska smidigt.

Well, Ville har alltid varit en annan historia. Han somnar aldrig när vi ammar, utan har behövs guppas och sjungas och vaggats till sömns. Inga problem när han var liten såklart, till och med ganska smidigt eftersom Eric också kunnat göra det. Men sen har han spenderat nätterna med att äta. Snutta, gny, skrika, äta, boxas, brottas, gapa, vråla. Så de senaste 13 månaderna har jag inte fått sova mer än 2 timmar i taget, max, och däremellan varit vaken mycket för att hjälpa honom somna om. Eller också har han legat och varit missnöjd i vår säng. Eller så har jag kånkat fram med honom i lägenheten i desperata försök att få honom att somna.

Vi har också gjort ett par tafatta försök att få in några fler timmar mellan amningstillfällena, men det fattade ju inte lillkorven vad det skulle vara bra för. Och fick han bara vad han ville så fick vi iallafall sova relativt snabbt igen, medan det kunde ta två timmar av korvande skrik utan boob. Lätt val med andra.

Men så blev han ju större och större, gossen och det blev för tungt att vagga honom till sömns. Så Projekt Avamning påbörjades innan semestern, med att han inte fick på morgonen. Sen fick han inte innan lunch heller. Och det gick ändå förvånansvärt bra att söva honom utan boob, vi satt dessutom ner med honom i sängen för att han skulle lära sig att man inte måste kånkas i flera mil för att kunna stänga ögonen och slappna av. Jag kände mer och mer att jag var färdig, särskilt på nätterna när han är sjukt otrevlig, så känns det, och bara skriker aggressivt efter det han vill ha. Så efter semestern slutade jag nattamma. Jag hittade en metod, är en sucker för scheman och metoder som någon annan skrivit ner, utvecklad av en barnläkare som heter Jay Gordon. Men sen blev det ändå så att vi körde en egen variant, mest för att Ville visade tydligt att han var redo. Det har gått så bra. Peppar peppar. Han får fortfarande en slurk innan han ska sova på kvällen, men sen är det nollmjölkstoleransen som gäller tills nästa kväll igen. De första nätterna skrek han lite och var svinsur när jag bara satt och höll honom. Men sen nöjde han sig med det. Jag har också försökt lägga ner honom i sängen medan han fortfarande är vaken så att han ska lära sig söva sig själv där. Och nu, 8 dagar senare, behöver jag inte ens ta upp honom när han vaknar, utan bara vända på honom, säga lugnt “nu är det tid att sova” och kanske hålla hans hand en liten stund. Han somnar om själv! Och för två nätter sen sov han sitt bästa någonsin, vaknade bara två gånger, varav vi fortfarande satt på soffan första gången. Dessutom har det också hänt en gång att han somnade helt själv, utan att jag ens var i rummet! Det var dock till lunchvilan, tog jättelång tid och han var sur några sekunder här och där, men lyckades alltså lugna sig själv och somnade sen. Snacka om genombrott! Det har ALDRIG hänt förr, inte ens när han var spädbarn.

Peppar peppar ta i trä, igen, till allt jag precis skrev. Räknar med ett par bakslag, men är så stolt över vår lilla amningsälskare som har blivit stor kille och som kämpar på trots allt nytt. Vi gosar massor om dagarna och hittar på roliga grejer så att han ska känna att livet är värt att leva, trots att det inte blir mer bröstmjölk…

Frågor på det?

Shoppshopp från soffsoff

August 8th, 2018 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

“Om man disciplinerar sitt sinne uppnår man lycka. Om man inte disciplinerar sinnet är det omöjligt att uppnå lycka.”

Dalai Lama

 

Skojar bara. Eller ja, det gör jag väl inte, för han ska verkligen ha sagt sådär. Men jag syftade mer på gårdagens inlägg då jag snackade om att bara ge ert ett citat och sen vara nöjd med dagens bloggning. Let me tell you this, om jag någon gång bara bloggar ett citat, då ska det iallafall vara ett citat av min favoritperson, Elsa. Eller Ville, men han kan inte säga så mycket klokt/roligt än.

Idag sitter jag mest på soffan och n ä t h a n d l a r. Alldeles för mycket saker handlar jag och det kommer paket i princip varje dag. MEN ofta är det också saker vi behöver som jag löser snabbt och lätt från soffan, typ blöjor, schampo, flugsmälla och sånt. För ofta är det billiga saker som HM reat ut för typ en tiondel av priset, de har ju så mycket fint, trots att jag vet att det är barn i Bangladesh som tillverkat det.

Zalando är en annan favorit. Skor, kläder, väskor till både mig och barnen. Eller ja, Ville behöver ju inte direkt nån ny väska.. Det bästa av allt är ju att alla ställen har fri frakt och fria returer. Det som inte passar damen åker alltså tillbaks ögonabums. Ja, jag vet mamma (= Greenpeaces största supporter) det är kasst för miljön också, såklart. Detta ständiga skickandet av saker. Men. Jag köper ekologiskt och tar superkorta duschar och sopsorterar som en galning. Så då unnar jag mig lite nätshopping istället. Att det sen är dumt av ekonomiska skäl är en annan femma. Trust me, jag vet vad jag gör. Typ.

Fina G utan tid?

August 7th, 2018 | Posted by Jess in Filosoferande. | Jobb. - (0 Comments)

Jag är så kass på att skriva kort! Ett inlägg tar alldeles för lång tid, jag använder ju inte ens bilder!

Idag ska jag berätta om min nya hobby. En sådan behöver man ha, särskilt när man inte har så många vänner, är hemma med två små barn hela dagarna och egentligen gillar att använda hjärnan. Och anser sig själv vara rätt kreativ också. Jag ska bli lettering-expert. Alltså duktig på att skriva fina bokstäver. Det är inte kalligrafi, utan typ textande, fast på massa olika sätt. Så kanske lite kalligrafi också.

Man behöver en sorts handbok, några bra pennor och en massa tid att öva. Jag har köpt de två första på listan, nu ska jag bara ta mig tiden att öva också. Samtidigt som jag även hittar tid till att läsa mer böcker, motionera, blogga och helst också sköta min personliga hygien. Det känns som att tidsfördelningen kommer att gå i vågor. Just nu är bloggen prio, men om ett par dagar får ni kanske nöja er med typ ett Dalai Lama-citat och en nån låttext, om jag fått plötslig inspiration till att skriva coola Gn eller raka benen. Jag lovar ingenting, okej?

När jag är riktigt grym sen, på att skriva fint alltså, inte på att raka benen, så öppnar jag eget företag och hjälper rika tanter i Bad Homburg bjuda in varandra på te och så. Samtidigt som Izabella och jag står på vårt svenska café och kränger wienerbröd. Där har vi det, framtidsläget.

PS. Kolla in Lise (@inkandlise) på Instagram, det är hon som är min idol och inspiration. Hon är så fantastiskt duktig, PÅ ALLA STILAR!