Nu följer fortsättningen av min redogörelse över hur en typisk dag ser ut hos oss.
14.30 Nu har alla ungarna vilat färdigt, garanterat, oftast tidigare än så. Elsa får titta på tv, ungefär varannan dag, ibland oftare, ibland mer sällan. Det blir nästan alltid något från Svt Play, som har lagom avancerade barnprogram där ett avsnitt inte varar mer än typ 10 minuter. Ville sitter och gosar hos mig på golvet så länge, och vi passar antingen på att läsa en bok som är för barnslig för Elsa, eller så leker vi i hemlighet med hennes koja bakom soffan. Som vi i vanliga fall inte har tillträde till.
15.00 vankas det snacks. I köket. Alltid en frukt med en kolhydrat till. Ibland smoothie. Ibland hemmagjorda glassar. Ibland ett Ballerina-kex, gurkstavar, ostbitar, morotsmuffins eller bara en Käsestange.
15.30 börjar sen eftermiddagsaktiviteten. Antingen så är det en tur till svenska kyrkan i Frankfurt. Eller så går vi till lekplatsen. Eller så träffar vi vänner hemma hos dem eller här hemma. Vi går alltid ut en sväng, särskilt om vi inte varit ute på förmiddagen. Regnar det så blir det en kort stund, även om jag är den som tröttnar fortast, ungarna störs inte märkbart av lite spöregn har jag märkt.
17.30 är min ambition att kvällsmaten ska serveras, men det brukar vi nästan aldrig kunna hålla så då blir det närmre 18 istället. Vi äter varm mat på kvällen och ofta förbereder jag lite på förmiddagen, om det går, så att det ska gå snabbare på kvällen. Ville får sen gröt direkt efteråt också, för att maximera våra chanser till en god natts sömn. Elsa är superkräsen, Ville äter det mesta. Elsa brukar få komplettera sin måltid med knäckemacka med smör när hon har smakat det som serveras.
18.15 börjar kvällsförberedelserna. Alla rusar runt som galningar. Elsa jagar Ville som kiknar av skratt, Elsa skriker nej när jag ber henne byta om till pyjamas, same procedure som på förmiddagen. Alla byter om, inklusive jag, och sen borstar vi tänder och hår, det sistnämnda älskar Ville. Sen läser vi först en bebisbok och sen en stortjejsbok. Ville får pyssla omkring lite i Elsas rum under stortjejsboken, den brukar han inte orka lyssna på. När vi är färdiga går jag in och lägger Ville i hans säng (som fortfarande står i vårt sovrum, en helt annan historia. Och väldigt olikt mot hur det var med Elsa. Men men.). Elsa får några böcker att läsa själv i sin säng. Sen gör jag en rond genom slagfältet lägenheten. Jag ställer in i diskmaskinen, plockar undan allt i vardagsrummet och sopar golvet i köket. Efter ett tag börjar Ville skrika. Det är konstigt, för på dagen somnar han själv nästan alla tupplurar, både på morgon och eftermiddag. Men på kvällen har det fortfarande aldrig hänt. Så då säger jag till Elsa att hon inte kan ropa på mig på en liten stund, men att jag ska kika till henne så snart Ville somnat. Sen håller jag Ville i handen och lägger en hand på hans rumpa. Jag sitter helt stilla och räknar till 100 inne i huvudet. Efter det har han i 90 % av fallen somnat. Annars räknar jag till 200, 300 och så vidare.
Om Elsa inte tagit en tupplur på dagen så sover hon nästan alltid när jag kommer ut från Villes rum. Om hon har sovit på dagen så väntar i värsta fall en timmes rop och hojt från hennes rum, liknande det under middagsluren. För tillfället duger dessutom bara jag och helst ska jag ligga och snacka en sväng med henne också, innan hon till slut slappnar av tillräckligt mycket för att kunna somna.
19.30-20.30 lite beroende på när Elsa har somnat, börjar min vuxenkväll. Här någonstans brukar Eric också komma hem från jobbet. Då äter han sin middag framför tvn, samtidigt som vi tittar på någon serie eller brittisk tv. Jag är så slut i huvudet efter att ha pratat konstant i mer än 12 timmar, att jag inte säger många ord. Jag måste ju blogga och uppdatera mig om vad som hänt på Instagram också! Och Facebook!
22.00 går vi och lägger oss. Eric läser tidningar och annat ovettigt och vettigt på sin telefon, men jag lämnar alltid min i vardagsrummet och somnar så fort huvudet landar på kudden. I värsta fall får jag bara sova typ 10 minuter innan Ville börjar gnälla och gny och skrika och slåss. Han somnar och vaknar tretusen gånger, tills jag resignerar och lägger honom i vår säng. Då sover han ganska fridfullt hela natten. Men då ligger jag så obekvämt att jag inte kan komma in i djupsömn på hela natten. Det fanns en tid då han inte hamnade i vår säng förrän runt 4 på morgonen. Igår var klockan 22.30 när gnällspiken började sparka mig i magen och klösa mig i ansiktet från sin älsklingsplats 2 cm från mig. Men ja, det är kanske egentligen en annan historia det också.
Slut på dagen.