Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Två sprutor i låren

April 28th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Tyskland. - (1 Comments)

Vi har haft en lite tuff dag idag, Elsa och jag. Eller mest Elsa kanske, men det är inte så kul för mig heller när hon inte mår bra. Och allt är den moderna hälsovårdens fel. Vi var ju hos doktorn imorse för att fylla på ett par vaccinationer och idag behövde vi inte vänta mer än 50 minuter innan läkaren stressat kom in och stack en spruta i varje barnlår.

Sen somnade Elsa i vagnen på vägen hem, sittandes med ett kex i munnen. Det händer nästan aldrig nu för tiden. Väl hemma vaknade hon till och åt lunch och sov sen i två timmar, precis som vanligt. Sen vaknade hon och var så ledsen. Grät nonstop i säkert en halvtimme och tog sig för låren där sprutorna hade satts. Inget hjälpte, inte ens de små filmerna på moster Jannickes hundvalpar som annars är det bästa hon vet. Hon bara grät och grät och grät. Vi skypade med mamma vilket distraherade litegrann, men sen grät hon igen när vi la på. Jag ringde till doktorn eftersom detta är så ovanligt för Elsa, även de andra gångerna hon blivit vaccinerad har det inte varit så här. Och dessutom var hon inte svullen, röd eller varm på benen där hon fått sprutorna.

Hos doktorn sa de bara att jag skulle ge henne paracetamol om hon fick feber, men det hade hon inte. Så vi kämpade oss igenom snack och gick sen till lekplatsen en sväng där hon blev nöjd efter ett tag, så länge hon inte behövde röra på benen utan bara satt i sanden och mosade sandkaka efter sandkaka som jag bakade åt henne. Lilla strumpan.

Sen grät hon igen när vi kom hem och ville inte bli buren upp för trappan och heller inte gå. Till slut däckade hon vid tandborstningen och jag fick krångla på henne sovpåsen och säga godnatt samtidigt som hon kved i halvsömn. Nu hoppas vi på bättring tills imorgon och en lugn natt.

Musikskolesprång och handlesprång

April 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Ibland går tiden bara så himla snabbt. Jag märker när det är dags att städa upp Elsas leksaker, innan hon ska gå och ta på pyjamasen, hur mycket vi har lekt i vardagsrummet och hur mycket vi har varit på språng. Mycket på språng idag.

Vi stack och handlade i förmiddags, hann med två mataffärer och en blöjaffär innan blodsockret dippade hos oss båda och vi fick gå hem och äta lunch. Sen sov Elsa och jag skrev om mobiltelefoner och sådär. Sen vaknade hon i rättan tid för att vi skulle kunna hasta iväg till musikskolan där vi sjöng och dansade.

Tyskarna har en extravers i Pippi Långstrump-låten med en melodi som inte återfinns nånstans i den svenska. Det tyckte gitarr-Brit var fascinerande.

Efteråt gick vi och fikade med Laura och Carla. Pratade bebbar och sömn och bajs och mat och bröllop. Allt sånt som snurrar i våra huvuden just nu, fast Laura är redan gift.

Nu är det tid att lägga sig igen. Imorgon ska Elsa vaccineras. Jag ska tvätta. Och kurera min förkylning så att jag kan träna igen. Japp.

Späckad tisdag i april

April 26th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Idag har vi varit i Svenska Kyrkan igen, Elsa och jag. Det var trevligt. Jag försöker uppmuntra Elsa till att utforska leksaker och barn utan mig, men det går fortfarande sådär. Jag ska gärna vara med på ett hörn för att hon ska känna sig säker. Men det tränar vi vidare på. Till lunch hade jag med korv, morötter och broccoli till Elsa och detsamma plus ägg och majonäs till mig själv.

Till efterrätt fick Elsa en kiwi och jag en kopp te. Sen blev hon väldigt röd och lite svullen om hakan, så det kanske innebär att hon är lite överkänslig mot kiwi, men det försvann snabbt igen sen. Vi hade sällskap av kantor Stefan och medhjälpare Thor, samt Josefin och Emil vid lunchbordet. Det var trevligt.

Sen tog dock Elsas energi slut så vi cyklade hem i hast och hon skrek förtvivlat nästan hela vägen och däckade sen i sängen så fort vi kommit hem. Jag satte mig och skulle skriva texter om privatlånserbjudanden, men de var redan gjorda så jag fick oväntat ledigt och klöddade med bröllopet istället. Också bra!

Ja, sen dök Elsas farföräldrar upp efter tuppisen och var glada att se Elsa samt hade med sig en massa papp som jag ska ha till ett pysselprojekt. Vi drack kaffe ihop innan de gåtränade med Elsa och vi diskuterade godis och IKEA och London och så vidare. När de stack igen efter någon timme gick Elsa och jag också ut, utan vagn och vandrade iväg till lekplatsen här mittemot, hand i hand. Det tog ungefär 100 gånger så lång tid som med vagn, men det gjorde ju inget när även vägen var målet.

Det var snorkallt och blåsigt och regnade på slutet, men vår lilla tjej fick åka rutschkana och gunga och klättra in och ur olika små lekstugor, åla nerför ramper och “hoppa” i vattenpölar. Så det var lyckat. Efter kvällsmaten tog vi på pyjamas, borstade tänderna och kramades och sen kom Eric hem och tog över läggningen. Som verkligen bara är en läggning nu för tiden. Det vill säga, man lägger henne i sängen och säger godnatt och går ut. Så. Skönt. (Inser att det inte alltid kommer vara så, men jag njuter så länge det varar.)

Nu har jag skrivit på mitt nya jobb som handlar om mopeddelar, 2750 ord x 2 om mopeddelar. Det ni. Och nu hoppas jag att vi snart ska sova för jag är fortfarande väldigt förkyld och trött och gillar min säng. Hej på den!

Söndagstristess

April 24th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det snöar ute. Vi hann med en liten cykeltur i förmiddags för frisk luft och sen började spöregna så fort vi kom in. Och nu snöar det alltså.

Jag har äntligen blivit klar med veckans jobb, vi har ätit kycklingsoppa med creme fraiche till lunch (Elsa åt creme fraiche med kycklingsoppa), hon sover nu och jag försöker uppdatera min dator. Det går sådär.

Samtidigt kollar vi på The Americans på tv, tänker på bröllop och mat och klänningar och sånt. Och hoppas att nästa helg kanske blir lite roligare. Men vi är ju tillsammans iallfall. Alltid nåt.

(Jag är alltså lite gladare än det låter. Jag har det bra. Jag älskar min man och min dotter och min familj och mina vänner och min lägenhet och mitt liv. Allt är lugnt.)

(Kan nån komma förbi med en Paradis-ask? Tack på förhand.)

Lördagstristess

April 23rd, 2016 | Posted by Jess in Jobb. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Lite tråkig lördag idag, får jag väl erkänna. Blev lite ledsen att vi inte har fler barnfamiljsvänner i stan som vi kan hänga med, kontaktnätet är liksom rätt mycket mindre när man inte kan räkna in de hemma i Sverige som också finns tillgängliga för spontana lördagsbesök.

Men ja. Tiden gick ändå. Jag jobbade massor och Eric och Elsa lekte. Vi var och handlade i regnet och sen tog Elsa med sig Eric till vår favoritlekplats och busade loss lite där medan jag jobbade lite till.

Nu var det tänkt att Elsa skulle sova, men hon vaknade precis och det låter som att hon trodde att det bara var tupplursdags för hon snackar loss så det skallrar i dörrarna.

Hon har nog nån tand till på G, vår lilla ettåring. Hon dreglar och gnager på sina händer och är snorig och glansig i ögonen. Vi får väl se om det dyker upp nåt, än så länge kan man inte känna nåt alls.

Igår hade jag bestämt att Elsa och jag skulle åka och bada. Hon älskade ju babysimmet (efter en lite knagglig, gråtig start) och att bada i badkaret är typ det bästa hon vet. Vi måste liksom vara försiktiga här hemma med att nämna B-ordet för högt, för om hon hör att det talas om bad så rusar hon det snabbaste hon kan krypa mot badkaret, ställer sig och slår med knytnävarna på insidan, samtidigt som hon försöker ta av sig strumporna och tröjan för att kunna hoppa i. Så bad kändes som en bra idé för vår alldeles egna firre.

Jag googlade och kom fram till att det närmsta inomhusbadet med pool “för icke-simmare” som det stod på hemsidan, skulle ligga i Bergen-Enkheim. Det är där vår tunnelbanelinje slutar så det kan väl inte vara så långt tänkte jag och kastade upp unge och badgrejer på cykeln och trampade iväg. Det var ganska långt. Google Maps hade sagt 25 minuter, men det tog nog fasiken minst 35. Backe upp och backe ner, genom skogar och industriområde, under broar och över järnvägsspår.

När vi väl var framme visade det sig att den där poolen som var för “icke-simmare” tydligen var 120 cm djup och inget som Elsa bottnade i direkt. Det var alltså fel av mig att tolka den som en barnpool. Dessutom var vattnet för kallt för det lilla livet som frös efter tio minuter. Som tur var hade de en lång trappa ner i vattnet där vi kunde leka lite, men efter 25 minuter klättrade Elsa upp för trappan och vägrade gå i igen. Så då duschade vi och klädde på oss och övervägde att cykla hem igen, men eftersom det tagit sån tid så cyklade vi istället till den där slutstationen på tunnelbanan och tog tåget hem till vår stadsdel istället.

Elsa hade en kul och mysig förmiddag, men jag grämde mig lite och gav mig senare under dagen på en ny undersökning på internet. Det finns visst inomhusbad även i vår del av Frankfurt. Sju minuter bort med cykel. Med babypool som är 35 grader varm. Dit ska vi nästa torsdag.

Sångstund med Brit

April 21st, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Igår var vi alltså på Musikskolan, för andra gången. Och som vi älskar det! Det är en stor skola inhyst i ett vanligt hus längs med gågatan här i vår stadsdel. De har alla möjliga sorters klasser och undervisningsgrupper, från saxofon till triangel typ och nybörjare upp till proffs.

På onsdagseftermiddagarna hänger vi där tillsammans med Brit som är vår lärare. Hon spelar gitarr och sjunger och delar med sig av sina maracas, sjalar och bjällror. Vi lyssnar på klassisk musik och folkmusik och Pippi Långstrump och vi dansar och sjunger. Så snart Brit tycker att vi kan låten bra nog så sjunger hon en stämma till, eller kanon, och det är så härligt. Som det lilla ljus jag är så sitter jag snällt och sjunger och gungar och klappar. De andra mammorna var liiiite väl snackiga och okoncentrerade tyckte jag, men de kanske skärper sig…

Dessutom är ju två av de andra mammorna våra kompisar från den tyska lekgruppen med sina döttrar som är bara några veckor yngre än Elsa.

Elsa ja, hon gillar det också. Gungar med och “trallar” på sitt eget vis, spelar med maracasen och hjälper till att städa. Varje gång avslutas med en lugn låt och massa såpbubblor. Och då gråter jag nästan för att jag är så glad att Elsa finns och att upptäcka världen tillsammans med henne är en av de bästa känslorna som finns.

Första besöket hos frisören

April 20th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Solen strålar i Frankfurt och Elsa och jag hann med en promenad till frisören i förmiddags. Jag hade laddat upp med kex med SOCKER i, alltså nåt speciellt som hon typ aldrig får, som muta för att hon skulle sitta still. Först klippte den snälla, obarnvana tjejen min lugg och sen satte vi Elsa i mitt knä framför spegeln. Vi hade båda det där skynket på oss och sen sattes det igång.

Elsa tyckte det var riktigt läskigt att få håret klippt, försökte hålla tårarna tillbaks men lyckades inte riktigt på slutet. Som tur var så var det en kille precis bredvid som fick huvudet rakat, så han distraherade lite grann. Klippningen gick iallafall snabbt, inte mycket klipptes bort, men lite toppar och de långa testarna som hängt i ansiktet på henne innan. Kexen hann jag inte ens plocka fram.

Sen gick vi och handlade och nu sover hon middag innan det är dags för oss att ta oss till musikskolan. Mer om den imorgon!

Tusentals människor har mailat och påpekat att de saknar mina tidigare så regelbundna blogginlägg, så jag får väl göra mänskligheten en tjänst och ta tag i detta igen, innan muren som ska klättras för att kunna blogga igen efter ett längre uppehåll, blir för hög.

Det är tisdag och jag har skrivit texter om att ta sms-lån och samtidigt funderat på vad man har hamnat i för situation om man känner att den bästa utvägen är att låna 10 000 kronor och sen betala tillbaks 20 000. Minst.

Men ja. Elsa och jag har varit i Svenska Kyrkan idag. Det finns en flicka där som heter V och hon är sex veckor yngre än Elsa, men hon har en storasyster så hon kan redan gå och är väldigt kaxig. Elsa är inte kaxig, hon är en morsgris. Så när V närmar sig med sina stora, ostadiga steg och nyfikna fingrar får Elsa panik och fryser till is. V undersöker vänligt Elsas kinder och scarf och ögon och Elsa börjar gråta med förtvivlan i tårarna.

Detta måste vi träna på. Elsa får lära sig att själv säga till när V kommer för nära och att leka själv, trots att läskiga elvamånadersungar vistas på samma kyrkogolv. Sen åt vi våfflor, hade sångstund med kantor Stefan och cyklade hem precis innan Elsa däckade av trötthet.

Sen sist har vi även hunnit med att gå-träna massor, lekt i parken, cyklat, hängt med Eric och farföräldrarna i helgen, skypat med mormor och så vidare. Inget spektakulärt, men tiden går ändå och det blir seriöst bara roligare och roligare att hänga med Elsa. Hon kommunicerar så jäkla bra nu, pekar och hojtar och gör olika ljud och tecken för olika saker. Jag förstår henne för det mesta perfekt.

Hon sover i sitt eget rum och har de senast två nätterna (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ) sovit från cirka 19 till 6. Och det kan jag absolut leva med. Och ja, är medveten om att jag genom mitt skryt förstört allt och kommer få sitta halva natten på ett kallt golv bredvid en spjälsäng och hålla en liten orolig hand. Så det är väl bäst att jag går och lägger mig nu.