Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Livet och dess gilla gång

October 30th, 2015 | Posted by Jess in Annat. | Ungen - (0 Comments)

Det är fredag och det är Elsas namnsdag och snart kommer en tysk kompis hit med sin dotter och leker lite med oss. Elsa sover middag för att hämta krafter inför det och Eric sitter och zappar bredvid mig på soffan för han är förkyld och hemma från jobbet och innan Elsa somnade så var vi och handlade fläskfilé till ikväll och lite blöjor och nån skruvar som vi behöver till vår nya byrå som vi ärvt av svärföräldrarna och som står och glänser och frestar i sovrummet. Igår var Elsa och jag på IKEA med Josefin och Izabella och Elsa var hyfsat tålmodig med oss och satt i vagnen med fötterna dinglande nakna, eftersom hon drar av sig strumporna så fort hon får chansen. Vi handlade skruvar som blev fel och en stor spegel till “nya” sovrummet och en massa stearinljus och nån fin ram. Och så framkallade vi kort äntligen idag, jag gjorde, valde med Erics hjälp ut ett härligt kort på Elsis där hon skrattar med hela ansiktet fullt av blomkål och nu står det inramat tillsammans med ett av våra bröllopsfoton på nya byrån. Blev bra. Tänk att det bara tog 10 månader innan vi fick upp ett minne från den där dagen i december då vi gifte oss.

Jag har bestämt att julstäda hela lägisen i år, med start den 15 november och innan dess ska alla mina andra projekt, iallafall många av dem, bli klara. Skulle vilja måla om våra färgglada stolar i vardagsrummet, men det är ett jättejobb så det blir nog inte förrän efter jul. Vill fixa nåt smågrejs till Elsas rum, vill måla om en minibyrå som står i sovrummet, vill blogga mer och gymma mer och stressa mindre. Men tiden bara flyger fram och jag är ofta glad om jag hinner duscha två minuter om dagen.

Lilltjejen växer och har små risgrynständer som tittar fram och kan klappa och vinka på beställning. Hon kryper inte, men rullar och snurrar som en liten twister-nål och visar vissa tendenser på att snart få upp både rumpa och överkropp samtidigt så vi hoppas på att det löser sig innan jul så att hon kan skryta inför släkten där hemma i Svedala.

Nästa vecka ska vi få träffa Filip, Elsas kusin som är tre månader yngre än henne och bor i London med sina föräldrar. Det ska bli jättekul. Jag hoppas att hans mamma och jag får chans att utbyta lite erfarenheter också.

Det är fint väder här, kyligt kanske, men med härlig frisk luft och strålande sol för det mesta. Jag älskar det. Elsa är inte superlycklig i vagnen för långa stunder så vi pausar på parkbänkar, tittar på stora barn som rusar fram på lekplatser och igår gungade vi jättelänge. Lillstrumpan fick först gunga med mig och sen helt själv på rygg i en sån där stor korg, härligt tyckte hon.

Så våra dagar är fina. Lugna, roliga, vi skrattar åt varandra, äter gott och somnar tryggt i våra sängar om kvällen. Vi har det så oförskämt jäkla bra. Och just därför gör det ännu ondare i magen när man läser om rasister och hatbrott och mord och flyktingar och våld och ondska och hat. Kan inte alla bara kramas och respektera varandra?

Sömnen och språket och skillsen.

October 6th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Livet just nu är ganska bra. Förutom nattsömnen som blir störd irriterande ofta (trodde liksom att det skulle bli bättre nu när ungen är 6,5 månader, men nä, vi matar och vaknar och matar och vaknar natten igenom. Jag kan eventuellt behöva ta tag i detta snart och lära henne att det inte blir nån mat på natten för att man ska sova då, men eftersom jag inte är 100% säker på hur hungrig vs. gossugen hon är så känns det jobbigt att tvinga henne att sova utan boob. Så jag tänker att vi avvaktar och kollar om det är nåt utvecklingssprång på G som får henne att vakna och äta hela tiden. Kanske en krypning, kanske en tand, kanske en sittning?)

Hon är ju världens underbaraste unge och det känns som att hon nuförtiden verkligen lyssnar när man pratar med henne, tittar en i ögonen och följer med blicken när man visar saker och pratar om bilderna i en bok eller vad man nu håller på med. Det känns viktigt att språket blir så konsekvent och frekvent som möjligt så att vår lilla två-(eventuellt tre) språking får rätt på allt i sitt huvud. Ska bli spännande att se när och vad och hur hon börjar prata. Iiiih. Jag stormtrivs med att vara mamma. Alltså.

Vi bastlar runt här hemma om dagarna, pysslar med lite olika projekt. Just nu håller jag på att måla en byrå som vi fått av Erics föräldrar. Den fixas till på deras balkong som har bättre luftning än vårt vardagsrum, den ska bli vit och får sen flytta in i vårt sovrum eftersom förvaring är något som alltid verkar behövas i detta hem. Mest hade vi egentligen behövts köksförvaring, men det är svårt att få in fler saker där utan att det blir stökigt och trångt.

Elsa växer, hon rullar fram på golven och grabbar tag i allt hon passerar. Trots att hon inte kan krypa än så känns det som att vi snart får barnsäkra lägenheten på riktigt. Hennes armar är längre än man tror liksom. Idag kollade jag i min Om Mig-bok som mamma skrivit i när jag var liten. Ville ha lite jämförsfakta eftersom jag läst nånstans att bebbarna ofta följer i sin mors fotspår när det kommer till kunskap och tänder och sånt. Alltså; jag fick mina första tänder när jag var 6,5 månader, jag började krypa när jag var 6,5 månader och jag ställde mig upp första gången när jag var 7 månader. Elsa måste alltså snabba sig lite. Hahaha, nä, det är såklart lugnt. Alla barn är olika och sådär. Vi såg också att mina fötter vid 4 månaders ålder var lika stora som Elsas är nu. Så Eric tippade på att det var det som gjorde att jag kunde stå så tidigt, stora skidor till fötter som gjorde mig stadig som ett hus. Kanske.

Nästa helg ska vi åka till Aachen och hälsa på Tom och Jaana och träffa deras lille Jim som föddes i somras. Och sen ska Elsa och jag hem till Sverige och hänga med familj och vänner i några dagar. Även där väntar en ny liten bebis som måste snusas på och kramas. Jag längtar.

Ja och sen kommer väl i princip julen, sen fyller Elsa 1 och sen ska vi gifta oss och flytta till hus och köpa en bil och skaffa en massa mer barn och bli rika.

Så då vet ni hur läget ser ut.

Vår lille fisk

October 4th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Blogginlägget kommer att handla om Elsa och babysimningen, men rubriken är trots detta lite missvisande, för jag tycker inte hon är en fisk. Inte än iallafall.

Det är ett mysigt litet ställe vi går till, en bassäng som ligger i källaren till ett ålderdomshem. Varje gång vi går igenom korridorerna för att komma dit dyker det upp gamlingar som vill gulla med bebisen. Det får de gärna för min del, men Elsa brukar vara lagom intresserad. Vi byter sen om och får hjälp av läraren Undine att komma ner i bassängen. Det är supervarmt i rummet och i vattnet. Elsa har ingen baddräkt på sig eftersom läraren (som är världens strängaste) inte tror på sånt. Hon har heller ingen simblöja på sig eftersom läraren inte tror på sånt heller. Hon har ett par tighta bomullsshorts, typ, som vi fick köpa av Undine första gången vi var där.

Elsas grupp är ganska liten, fem bebisar och fem mammor. Det är jag och en annan mamma som är nya och resten har redan gått kursen innan. Elsa är en av de yngsta, men sötast i gruppen. Hehe.

Så vi hoppar i och Elsa sätter på sig sitt babysimsansikte som är coolt och avslappnat och neutralt. Sen sjunger vi lite och turas om att skvätta vatten på varandras bebisar. Enligt Undine handlar allt om att träna upp den såkallad “simreflexen”, vet inte om det heter så på svenska också. Det är den som gör att bebisar automatiskt håller andan när de är under vatten. Man kan tydligen få den att vara längre genom att träna på den, alltså ge bebisarna vatten i ansiktet.

Ungarna får också varsin badring i bebisstorlek och så får vi dra dem runt i poolen, både på magen och på ryggen. De får även dyka, alltså vi doppar ner dem lite snabbt i vattnet, och göra magplask från kanten, allt under noggrann övervakning av Undine och oss mammor.

Jag tycker det är jättekul, badar gärna och tycker det är mysigt att göra nåt tillsammans med Elsa. Hon däremot är så jäkla likgiltig. Allvarlig, men inte ledsen, lugn, men inte glad. Vet alltså inte vad hon tycker, men jag hoppas att hon inte hatar det och att hon håller på att vänja sig. Det känns viktigt för mig att ha en unge som inte är rädd för vatten och som förstår hur kul man kan ha i badet.

Efter 30 minuter i plurret går vi upp och duschar och klär på oss innan Elsa får mat i ålderdomshemmets bibliotek och sen däckar i vagnen. Simningen tar på krafterna.